Dead by Daylight - hyllning till slasher-genren på gott och ont
Att slakta oskyldiga överlevare som en riktig slasher-skurk är alltid roligt.
Jag har aldrig varit så insatt på det stora hela när det kommer till multiplayer-spel. Visserligen har det varit roligt att nöta in i muskelminnet på avtryckarfingret när man ska meja ner sina fiender i Call of Duty, Battlefield mm. Men numera idag så har jag föredragit på det stora hela allt mer berättelsedrivna spel framför flerspelare. Mest för att jag vill ha berättelser som kan ge mig en oändlig rad olika känslor som kan få mig att gråta, skratta eller rentav bryta ihop av depression, som t.ex The Last of Us och Red Dead Redemption 2. Och för att jag inte helt enkelt inte orkar med allt skrikandes som hörs från dina motståndare/vänners halvdana mikrofoner. Men Dead by Daylight, trots sitt repeterande upplägg har på något sätt den där charmen som ber mig att trots att jag spelat längre än jag borde, att komma tillbaka och baaaara köra en match till.
DBD är inget komplicerat. Du får välja med att spela överlevare tillsammans med 3 andra och reparera 5 generatorer som tillslut ska ge ström för att kunna öppna en stort port som låter er fly från dödens kalla grepp. Eller annars så kan du ta rollen som en sadistisk mördare där ditt mål är att slå ner överlevarna för att sedan hänga upp dom på köttkrokar för att kunna offra dom till en mystiskt varelse kallad för The Entity. Spelet var löjligt obalanserad vid sitt släpp men idag så är det en betydligt mycket smidigare och bättre upplevelse.
Vad som gör DBD så löjligt beroende-framkallande är hur spelet är uppbyggt. Utanför det hela med att hänga upp överlevare och reparera generatorer så finns det oändligt med spelstilar som du kan pröva dig fram med. Denna mekanik i spelet kallas för perks (förmåner). Dessa låter överlevarna och mördarna få ett övertag i jakten och dom funkar lite grann som en hjälpande hand. Vissa perks kan göra att du kan hoppa över hinder snabbare. Andra kan göra så att generator-processen går långsammare. Och andra kan också ge information om var dina offer är någonstans på banorna. Varje perk har sina för/nack delar så det gäller att kunna komma på en bra uppsättning perks som kan ge dig ett övertag mot att kunna fly från mördaren eller hugga ner en överlevare. Vissa förmåner fungerar tillsammans med varandra som klockverk och det är just den mekaniken som DBD-teamet på BHVR har gjort bra. Du kan också levla upp din överlevare/mördare genom att spendera poäng som du får i matchen i det så kallad blodsnätet (Blood web) Där kan du också få så kallade add-ons (tillägg) som kan göra en mördares kraft starkare, eller göra så att de föremål som överlevarna får (t.ex med-kit, verktygslåda etc.) kan användas oftare och längre då föremålen har en begränsad användning.
Likt sann slasher-film anda så kan överlevarna inte skada mördarna på något sätt, utan allt hänger på hur snabb du är med din strategi i att kunna överlista mördaren och försöka fly. Men det finns pallar och hinder som man får använda sig av, vilket kan sakta ner mördaren tillräckligt för att du ska kunna fly från dennes räckhåll. Mördaren kan slå sönder pallar och göra dom oanvändbara, men det tar en liten stund och ger överlevaren ett par sekunder på sig att skaka av sig sin jägare. I vissa fall så brukar mördaren (spelaren som styr denne) oftast ignorera pallar helt och hållet vilket kan användas till den som försöker fly från honom, då jakten kan pågå ännu längre och ge mer tid åt andra överlevare att laga generatorerna. Så allting handlar om snabbt tänkande och smart strategi. Varje spel, jakt, bana är inte lik den andra, så varje konfrontation med din jägare är alltid kul, och jakterna i sig är rent adrenalinrus. Utanför multiplayer-delen av spelet så finns det också en väldigt intressant lore att följa om hur varje överlevare och mördare hamnade i The Entitys rike. Varje mördare och överlevare har sin egen bakgrundshistoria och alla är väldigt intressanta att läsa.
En annan sak som sticker ut med Dead By Daylight är dennes katalog av världskända skräckfilmsskurkar samt tv-spelsskurkar. I början så hade man bara 4 originella mördare skapade av DBD-teamet själv men ganska snart så började man sikta in sig på att breda ut spelet lite genom att välkomna några av filmvärldens mest kända film-monster/mördare/spöken etc. Men också kända ikoner från andra olika spel. Den förste som kom var Michael Myers från Alla Helgons Blodiga natt som banade vägen för kommande licensierade karaktärer. Och han var bara början. Genom åren har vi sett flera legendarer träda in i The Entitys rike. Numera har vi stjärnor som Freddy Krueger från Nightmare on Elm street, Leatherface från Texas Chainsaw, Nemesis från Resident Evil 3, Xenomorphen från Alien, Vecna från Dungeons and Dragons, Chucky från Child's Play, Pyramid Head från Silent Hill och mycket mer. Och alla världar som dessa karaktärer härstammar ifrån har blivit en del i spelet som banor. Du kan bokstavligt talat spela som Leon Kennedy på Racoon City Police Station tillsammans med Ellen Ripley, Alan Wake, Laura Croft medans du blir jagad av Demogorgonen från Stranger Things. Detta ger ett direkt tecken på att spelet är inte bara en hyllning till slasher-genren, utan också en hyllning av alla legendariska skräckskurkar som man blev vettskrämd av som barnsben. Detta är som Smash Bros för skräck.
Jo då så spelet har sannerligen lagt sin kultstatus, men det kommer inte utan sina brister. Och det är rätt så tydligt vilka det är. DBD-teamet kommer med uppdateringar i jämna mellanrum, och större delen är bra, då vissa uppdateringar kan ändra om hur vissa perks fungerar bättre med lägre cooldown, vissa mördare får buffs, överlevarnas items får uppgraderingar mm. Men tack vare spelets spagetti-kod så händer det mer än ofta att spelet får enorma buggar som kan påverka matcherna. Den absolut värsta buggen för mig var att överlevare kunde gömma sig i skåp genom att fasa genom dom och sitta där, vilket gjorde att man aldrig kunde få fast dom. Spelet är också inte riktigt balanserat heller, då överlevarna får oftast fler chanser av att rätta till sitt klantande än vad mördaren får. Vissa mördare är också helt sinnestört kraftfulla i sina styrkor som t.ex The Nurse, en mördare som kan fasa genom väggar och pallar och snabbt sänka ner dig. Det är hopplöst att ens försöka vinna en jakt mot henne så brukar oftast ge upp direkt. Det kan bli riktigt pressande för en men tänker man som sagt med sunt förnuft och strategiskt så kan man snabbt få tag i alla 4 överlevare. Buggarna kan bli riktigt frustrerande, men det finns mer stunder då man har roligt än tråkigt, iallafall för mig då man har nästan nött in nästan 1000 timmar i detta spel (snälla, hjälp mig.)
Spelet är inte heller nybörjarvänligt, då erfarna överlevare som kört spelet länge kan fullständigt göra matchen ett rent helvete för en ny mördare. Så i början rekommenderar jag att du som vill börja spela, att kolla in andra DBD-Youtubers, deras strategier och hur man effektivet spelar som mördare. Spelet är också beroende av Skill-Based-Match Making så det sätter dig i ett spel med andra spelare som har ungefär lika stor erfarenhet av spelet som du har. Men som sagt, inte nybörjarvänligt. ALLS. Sen så finns det kosmetiska saker att köpa, dvs, skins och andra saker, och även om skinsen ser toksnygga ut så ska man se upp för det är lätt hänt att man kan spendera för mycket på saker här.
Men kort och gott, Dead by Daylight har sina brister, och även om det kan vara frustrerande, så känner jag alltid ett sug efter nästa match, vare sig jag kör överlevare eller mördare. För i spelets brister finns också en viss charm som alltid lockar mig tillbaka. Och ärligt talat. Vilket annat spel låter dig spela som Chucky samtidigt som du jagar Laurie Strode på Haddonfields gator? DBD är en kul multiplayer för den som älskar skräckfilms-genren. Det må inte vara ett superpolerat multiplayer, men charmen finns där, och den drar mig alltid tillbaka till The Entitys rike.
Pyramid Head has BIG CLAPPIN CHEEKS
Jag och en vän spelade det väldigt mycket förr, men efter ett tag så dör adrenalinruset ut av jakterna och man är lika lugn som vilket spel som helst. Men det var kul så länge det varade! Gav mig ändå nästan 400h på steam, sen har jag nog ett 50tal timmar loggade på Stadia när det fanns.
Har sett att mycket av det som fick oss att sluta, är någerlunda fixat numera vilket är kul!
Det är något som jag inte uppskattar med deras utvecklare, dom är inte jättesnabba med att fixa buggar och ibland lyssnar dom inte alls på sina spelares feedback utan kommer med påstående som inte stämmer alls osv. Har varit en hel del ont blod i dialogen med utvecklarna.
Tack för en bra recension!
Kan rekommendera The Texas Chain Saw Massacre om man gillar DBD.
Inte riktigt lika djupt eller varierande, men det är någonting med spelet som får dig att luta dig framåt och öronen att spetsa upp sig. Kanske inte värt 400:- på Steam, men det finns inkluderat med Gamepass, och kan vara kul att testa någon helg åtminstone.