Spel ni är dåliga på men vill vara bra på?
Spel ni vill vara bra på men är kassa på?
Zelda, jag brukar aldrig hitta vad jag ska göra för att komma vidare. Fastnar alltid i något tidigt tempel.
2D fighting som Street fighter. Efter att förlorat 25 gånger i rad mot Sagat så skallade jag sönder mitt sprillans nya gameboy advance, sa till mamma att jag tappade det i golvet, fick dock inget nytt 😞
Vilka spel är ni dåliga på men vill vara bra på?
Spel ni vill vara bra på men är kassa på?
Zelda, jag brukar aldrig hitta vad jag ska göra för att komma vidare. Fastnar alltid i något tidigt tempel.
2D fighting som Street fighter. Efter att förlorat 25 gånger i rad mot Sagat så skallade jag sönder mitt sprillans nya gameboy advance, sa till mamma att jag tappade det i golvet, fick dock inget nytt 😞
Vilka spel är ni dåliga på men vill vara bra på?
Typ alla känns det som.
min stora Nintendo64s mjöliga spelpinne
don't at me
Jag är inte Fejksson, hen blev bannad och heter nåt annat nu.
Jag är inte särskilt bra på något. För 15 år sedan försökte jag bli lite duktig på Virtua Fighter. Det gick bra tills jag upptäckte hur duktiga topp 1000 var… gapet mellan mig och dem var overkligt stort. De rörde sig på märkliga sätt och inget jag försökte med fungera för fem öre. Det fanns inte heller filmer på YouTube där man kunde se deras rörelsemönster på eller något. Det var ett helt annat spel på professionell nivå. Helt annat.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Ja är ganska dålig på det mesta. Har helt enkelt för långsamma reflexer för att någonsin bli riktigt bra på något.
StarCraft II är väl det som vore roligast att bli riktigt bra på. Nådde aldrig längre än Diamond när jag tryhardade som mest. Tror möjligen att jag skulle ha kunnat nå master, men där hade det definitivt tagit stopp. Kunde inte multitaska/micra fortare än vad jag gjorde.
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Poker
Ja är ganska dålig på det mesta. Har helt enkelt för långsamma reflexer för att någonsin bli riktigt bra på något.
StarCraft II är väl det som vore roligast att bli riktigt bra på. Nådde aldrig längre än Diamond när jag tryhardade som mest. Tror möjligen att jag skulle ha kunnat nå master, men där hade det definitivt tagit stopp. Kunde inte multitaska/micra fortare än vad jag gjorde.
Det var ju SC2s stora svaghet, i mina ögon - allt var så extremt meta-styrt och den som utförde kartans och match-upens strategi med minst fel vann. I alla fall var det min upplevelse.
Diamond är/var väl inte så pjåkigt?
Ad hoc addendum
Det var ju SC2s stora svaghet, i mina ögon - allt var så extremt meta-styrt och den som utförde kartans och match-upens strategi med minst fel vann. I alla fall var det min upplevelse.
Diamond är/var väl inte så pjåkigt?
Jag upplevde aldrig det som något problem, men du har nog rätt. 90% av allt spel på laddern och 95% av allt professionellt spel handlade om att genomföra de 3-4 builds som tillhörde den aktuella metan. Med det sagt tyckte jag det var kul att försöka förstå metan och resonera kring hur den kunde utvecklas.
Tack Diamond var förstås inte helt pissigt, men när jag jämförde med vänner som investerade väldigt mkt mindre tid och ändå sprang cirklar runt mig var det inte jätteroligt (ska sägas att det gäller de flesta spel vi spelar; jag är inte fruktansvärt mycket sämre, men det är ändå märkbart i allt som kräver lite apm eller snabba reaktioner, typ rts, fps, moba)
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Multiplayer-FPS i största allmänhet. Jag brukar vara riktigt grym precis när ett spel har släppts, men i takt med att folk blir bättre hamnar jag allt som oftast på en K/D ratio som bara är snäppet bättre än plus minus noll.
Jag sitter å andra sidan aldrig och nöter ett och samma spel, så det kanske mest handlar om att jag inte riktigt anstränger mig.
Jag upplevde aldrig det som något problem, men du har nog rätt. 90% av allt spel på laddern och 95% av allt professionellt spel handlade om att genomföra de 3-4 builds som tillhörde den aktuella metan. Med det sagt tyckte jag det var kul att försöka förstå metan och resonera kring hur den kunde utvecklas.
Kul, kan ju kanske också bero på att när Sc2 släpptes hade jag redan spenderat 10+ år på StarCraft Brood War och när det således "bara" (det är ju inte så bara, men det är enligt mig den tråkigaste delen av strategispel) att utföra en förutbestämd build blev det väldigt snabbt väldigt tråkigt.
Var ju på många sätt samma i sc:bw såklart och det var också därför jag nästan bara spelade team games, där finns mycket mer utrymme att experimentera även på högre nivå.
Ad hoc addendum
Multiplayer-FPS i största allmänhet. Jag brukar vara riktigt grym precis när ett spel har släppts, men i takt med att folk blir bättre hamnar jag allt som oftast på en K/D ratio som bara är snäppet bättre än plus minus noll.
Jag sitter å andra sidan aldrig och nöter ett och samma spel, så det kanske mest handlar om att jag inte riktigt anstränger mig.
Att folk koncentrera sig på K/D ratio förstör många lagbaserade mp spel.
FromSoft-titlar. Jag gillar dem och spelar dem, framför allt efter Elden Ring (då jag börjat gå tillbaka och spela äldre titlar), men jösses vad jag önskar att jag var en vassare spelare när det gällde denna typ av lir. Har framför allt förtvivlat svårt att komma ihåg attackmönster och dylikt. Känner mig smått dement.
FPS i största allmänhet. Har helt tappat mitt aim och reaktionstiderna har tagit stryk över åren, så det är inte ofta det är statistik på plussidan varken individuellt eller på lagnivå nu för tiden.
Acer Predator Helios 300 PH315-54 | i7 11800H | Geforce RTX 3070 | 32GB RAM | 1TB SSD
PlayStation 4 | Nintendo Switch OLED | Samsung Galaxy S21
Spel som EVE Online eller liknande som är "Freelancer fast mer hardcore" hade varit sjukt kul att vara bra på, men kommer aldrig in i dom. Samma sak med rymd-RTS som Stellaris eller Galactic Civilisation-spelen. Det går bra i början, men utan förvarning så går allt åt skogen.
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.
RTS. Det är så mycket att hålla koll på samtidigt.
Vilka spel är ni dåliga på men vill vara bra på?
Vem gör inte det?
Age of Empires 2/RTS överlag.
Jag brukar hålla en bra nivå vid starten, poängmässigt, men ju längre tiden går ju mer okoncentrerad blir jag, börjar tänka på annat och faller efter.
MarioKart/SuperSmash/Tekken och andra soffspel. Jag har aldrig ägt dessa själv så när det väl spelas får jag alltid stryk av dem som äger dessa.
🖥 i5 9600k || RTX 2080 || Z390 || 16GB DDR4 || ROG 34" 21:9 1440p
🎮 PS5 || LG 55" CX
Online multiplayer hade varit roligt om man var bra på men att lyckas ta sig dit är för hög tröskel och jag ger alltid upp när jag blir mördad gång på gång. Känns som att man måste spela varje dag för att nå upp till andra spelares nivå.
Jag är introvert och älskar att spendera min lediga tid hemma.
Nu bryr jag mig inte längre men i min ungdom ville jag vara grym på att smattra snabbt på knapparna i Track n´ Field 2 till NES. Minns en kompis som slog i princip alla rekorden och som jag alltid förlorade mot i versus mode. Måste varit nåt genetiskt för hur mycket jag än nötte (och det vart många timmar) blev jag aldrig bättre...
Spel där man ska koordinera många knapptryckningar i rätt ordning, typ Spiderman och fightningspel.
Har alltid velat vara bra i sådana spel men trycker alltid på fel knappar så blir bara rage spam
Mortal Kombat 😑, helt omöjligt att få in någon fatality
Jag var nog betydligt bättre på allt som yngre, känns det som. Men framför allt spel som kräver väldigt snabba reaktioner, vilket väl är ganska många när jag tänker efter.