Warhammer 40,000: Space Marine 2

Tycker det är värt 3-3,5 av 5, spelet är snyggt, känns dock rätt stelt och långsamt, påminner lite om gears of war spelen, ,men är sämre på det mesta,.
dock inte ett dåligt spel, underhållande för stunden typ .

Har kul när jag spelar men är samtidigt lite besviken. Mina förväntningar var inte jättehöga - i mitt tycke var föregångaren ett ganska medelmåttigt spel som i efterhand uppnått mer eller mindre kultstatus - men med prislappen på 829:- (digitalt på Xbox Store) kom ändå ett visst mått av dem.

Grafiskt är det ursnyggt, det flyter som en dröm (Series X) och ljudet är fenomenalt. Presentationsmässigt är det således inget annat än en fullpoängare.

Nerd rant:
Frågetecknen börjar istället med spelkänslan. Tyngden av en Space Marine är på plats men känslan av hastighet och kraft infinner sig inte riktigt där för mig. Space Marines ska ju inte bara vara tunga och långsamma brutes utan så pass snabba att vanliga soldater har svårt att reagera när de rör sig på slagfälten. Även om loren inte är riktigt tydlig finns det uppgifter om alltifrån 45 till 80 km/h när de avancerar - och det är hastigheter de tros kunna hålla dagar i sträck. Ser inte att Titus, som tidigare nått kaptensrank, inte skulle vara än bättre på den här fronten.

"'Disperse!' bellowed Astelan, sprinting to his right. His power armour took him across the ground in huge leaps, covering half a dozen metres with every pace."

"No one had even seen him move, such was the prophet’s speed, clearing ten metres and vaulting a console table in the time it took a human heart to beat once."

Det finns även exempel där SMs har trampat ihjäl civila på slagfälten när de varit fokuserade på en högprioriterad uppgift och helt enkelt inte hade tid att stanna eller väja. Jag förstår givetvis det svåra i att bibehålla känslan av tyngd och att din rustning väger ett halvt ton om gameplay påminner om Sonic men det är utvecklarens problem att lösa, inte mitt. Att addera fler sparkar, axeltacklingar och annat hade kanske hjälpt lite.

Som ett sidospår där saknar jag även känslan av tyngd. Jag är absolut inte speciellt bra på spelet än men ibland känns det mer som att vifta med en smörkniv än att med omänsklig kraft svinga runt ett vapen många vanliga soldater knappt hade orkat lyfta. Hade önskat att tyranids flög omkring likt höstlöv i en storm när man vevade runt och mer känsla när ett slag landar. Hellre då ännu fler men svagare fiender. Även skjutvapnen känns lite futtiga. Ammunitionen för en vanlig standardbolter i WH40k är i praktiken en självpropellerad miniraket som designats för att penetrera sin måltavla och därefter detonera. Även om tyranids utvecklat ett visst mått av pansar genom årtusenden hade jag önskat lite mer.. slafs, antar jag, när man går lös med vad som egentligen är ett automatiskt raketgevär.

Den övergången leder oss in till gameplay. Jag spelar solo på svårighetsgraden Veteran. Det är utmanande, om än inte omöjligt (än). Den egna AIn är förhållandevis dålig och det känns inte som att de varken delar ut eller tar emot speciellt mycket skada utan mest är på plats för att dela upp fiendernas uppmärksamhet. Vid speciella set pieces som att skjuta ner gargoyles från antenner eller andra uppgifter under tidspress verkar de inte veta vad de ska göra utan knatar mest omkring i cirklar vilket försvårar de här momenten avsevärt. Ofta när man downas är de åtminstone gentila nog att återuppliva en men vid något tillfälle har de helt sonika valt att låta bli trots att de står precis bredvid, framförallt om jag har gått ner för ett trappsteg eller liknande så att där är en (minimal) höjdskillnad mellan oss. Jag tycker även att det är anmärkningsvärt hur mycket skada man tar, inte minst från distansfiender, och man kan downas på sekunder om man inte är uppsmärksam. Kanske har jag missat något men mig veterligen finns det inget sätt att skydda sig från distansskada förutom att gömma sig eller rulla omkring vilket gör det oerhört svårt att kapa avstånd till fienden emellanåt, men detta kan som sagt vara ett skill issue från mitt håll. Även att skydda sig från närstridsattacker är lite inkonsekvent i min mening. Emellanåt blinkar de blått när man kan parera men det tycker jag fungerar lite beroende på hur spelet mår vid just det tillfället. Attacker utan den blåa markeringen kan pareras, vissa blåa attacker tycker jag att jag borde ha parerat men det misslyckas o.s.v. Kanske också någonting man blir bättre på med tid men jag är aldrig ett fan av när sådana grundläggande funktioner i ett spel känns slumpmässiga.

På det stora hela hade jag hoppats på ett spel i klassen 4 - 4,5 / 5 eftersom jag är intresserad av lore, setting och allt annat som kommer med WH40 men hittills är det nog en betygspinne därunder. Vet inte riktigt vad jag tänkt om det om det varit någon ny IP eller inte hade alla de gratispoäng som i mina ögon kommer med WH40k.