Bränner ut mig själv på Ubisoft formulan

Medlem
Bränner ut mig själv på Ubisoft formulan

Rent grafiskt, design och gameplay så tycker jag att t.ex Asssassins Creed och Far Cry leverar.
Men jag orkar aldrig spela klart spelen. Senaste försöken var AC:Origins, FC5.

FC5 fastna jag för storyn och premissen. Hillbilly Amerika med religiösa muppar som har nog med karisma för att dra åt sig en hel arme av andra muppar. Men efter jag hade klarat område 1 av 3 så var jag redan trött på gameplayet. Mycket samma sak och spelet kastar saker på dig konstant så man blir nästan mentalt andfådd. Det känns som man gör snigelfart i framstegen i spelet.

Testa sedan AC:Origins och fastna i stort sätt i samma fälla att jag blev helt slut ganska snabbt.
Nu har jag köpt SW:Outlaws och inser med ett flin hos mig själv att "Det är ju också ett Ubisoft open world spel".

Med det sagt, spelen i sig är ju bra, men kan inte finna orken till att spela klart.
Bemöter jag spelen med fel mentalinställning eller är det bara inte min smak? Jag är lite klyven.

Medlem

Känner igen mig. Men i mitt fall är det mer att jag har inte samma tid och möjlighet att ”rensa rent” kartor i öppna spel. De timmar jag har över till spel måste därför kännas meningsfulla, att jag får ut nåt av det. Makes sense?

Sen har man spelat en del open world genom åren. För det mesta är det samma gamla grej. Inte mycket som är nytt längre.

Skribent

Jag kan känna precis samma sak och det reflekterade jag över när jag recenserade Avatar. Spelen under Ubisoft blir lite för "lika" varandra, det är nästan samma spel-loop oavsett vad det är för open world-spel. Med det sagt är spelen, som du säger, inte dåliga. Bara det känns så bekant hela tiden.

Tror det som saknas lite är utforskningskänslan. Att gå ut i världen och inte veta vad som finns i den där grottan, eller bakom den där skogen. Elden Ring och Zelda-spelen till Switch har detta, vilket gör saker så mycket mer spännande.


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem

Ubisoft låste upp någon sorts open world free roaming badge för 15 år sedan och kan bara inte sluta med att försöka pressa in det på så många ställen som möjligt.


signatur

Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.

Medlem

Jag kan själv uppleva samma sak i Ubisoft-spel. Så småningom hittar man en någorlunda effektiv metod att ta sig an majoriteten av utposter och fienderkluster, och sen kör man på det till spelglädjen är som bortblåst. Lösningen för mig har varit att variera mig.

Tenderar du att rusa in och meja ner allt inom synhåll? Öva på din stealth. Kör du alltid med samma vapen? Välj något annat, gärna så olikt som möjligt, strunt samma om det inte är lika effektivt. Kör du alltid solo? Experimentera med följeslagare. Ett annan kul grej är att försöka döda fiender i en serie av förplanerade moves. Det finns rätt galna montage på Youtube på snygga och välkoordinerade kills att inspireras av.

Slutligen kan jag rekommendera att spara allt samlande till du är på humör för det. Jag hade själv exakt noll sug för det när jag spelade genom Far Cry 5 för första gången. Ett antal månader senare kom jag tillbaka med målet samla allt, då var ganska kul helt plötsligt (förväntningar och aktuellt humör antar jag).

Inte säkert att det här är lösningen för dig, du kanske redan spelar såhär, men annars är det kanske värt ett försök.

Lite OT men ändå inte... För mig som aldrig spelat ett Ubisoft open world-spel efter AssCreed 1, vilket är det absolut bästa? Eller ska man bara gå efter vilket tema som tilltalar en mest, om de nu är så lika varann?

Medlem
Skrivet av Sebastian Lind:

För mig som aldrig spelat ett Ubisoft open world-spel efter AssCreed 1, vilket är det absolut bästa?

The Witcher 3.

Medlem
Skrivet av Hipshot:

Ubisoft låste upp någon sorts open world free roaming badge för 15 år sedan och kan bara inte sluta med att försöka pressa in det på så många ställen som möjligt.

Medlem

Det måste ändå vara ett vinnande koncept för dom, eftersom dom fortfarande kör på det.
Bara jag som har blivit en gammal gubbe och måste välja hur jag spenderar min fritid.

Skribent
Skrivet av Sebastian Lind:

Lite OT men ändå inte... För mig som aldrig spelat ett Ubisoft open world-spel efter AssCreed 1, vilket är det absolut bästa? Eller ska man bara gå efter vilket tema som tilltalar en mest, om de nu är så lika varann?

Skulle lite säga gå efter tema och tidsperiod. Alla är ju inte exakt likadana, men har ju liknande spel-loopar. Men om du inte har någon intention att följa röda tråden i tex AC, så kan du bara välja vilken tidsperiod som passar dig bäst. Vill du ha mer nutid med skjutvapen och militärer, kör Ghost Recon....


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem
Skrivet av Johan Lorentzon:

Tror det som saknas lite är utforskningskänslan. Att gå ut i världen och inte veta vad som finns i den där grottan, eller bakom den där skogen. Elden Ring och Zelda-spelen till Switch har detta, vilket gör saker så mycket mer spännande.

Utforskning bör vara en viktig och spännande del av open world spel. Jag gissar att många bolag inklusive Ubisoft är för fega för att göra det på ett bra sätt. De vill inte bekosta en stor del innehåll som kanske spelarna aldrig upptäcker. Men ett spel där jag upptäcker många nya saker jag inte gjorde under första genomspelningen har gjort det rätt enligt mig.

Medlem

Haha ja jag vet inte var jag ska börja med vad jag tycker om ubisoft. Så jag säger inget.
Men mitt tips är att bara skita i ubisoft spelen helt och hållet, elller ta iaf en lång paus.


signatur

🇸🇪 VR Sverige Discord server
https://discord.com/invite/avnhs6mgjc

Medlem

Jag tycker som spelare så har man eget ansvar att spela på ett sätt som är underhållande. Det går att göra openworld rätt så linjärt ifall man vill. Som att låta bli att vara completionist, skippa göra all sidecontent osv ifall det faller för att vara repetitivt😄


signatur

🖥 i5 9600k || RTX 2080 || Z390 || 16GB DDR4 || ROG 34" 21:9 1440p
🎮 PS5 || LG 55" CX

Medlem
Skrivet av Sebastian Lind:

Lite OT men ändå inte... För mig som aldrig spelat ett Ubisoft open world-spel efter AssCreed 1, vilket är det absolut bästa? Eller ska man bara gå efter vilket tema som tilltalar en mest, om de nu är så lika varann?

Har inte spelat speciellt många av dom, men min favorit är Assassin's Creed Origins. Bra story, intressant miljö och sådär lagom stort. Och om man är intresserad av forntida Egypten så finns det ett musem-läge i spelet där man får gå runt med en virtuell guide, vad jag vet så har inget annat AC något liknande?

Uppföljaren AC Odyssey var i mitt tycke alldeles för stort och till sist så bara kändes det repetitivt och tröttsamt.

Immortals Fenyx Rising var väl rätt okej med, påminde en del om Zelda BotW men det kändes ganska så livlöst med inga byar och knappt några NPCs. Bara att slåss och lösa pussel hela tiden.

Medlem

Jag har gett upp på stora open world spel, speciellt från Ubisoft.
Lirar endast om det är något jag VERKLIGEN sett fram emot.
Annars är det bara stressigt.

Medlem

Fördelen från deras sida med open world är att de, Ubisoft, kan poängtera hur mycket som finns att göra i spelet, hur många timmar det tar att spela, samt att de kan återanvända all kod som de filat på i femton år.

Open world spel var något hissnande när de kom, en hel värld och inte bara en bana, det var något otroligt. Men nu känns det som en uttjatat genre som inte fått några direkta nyheter. Springa efter markörer på en karta tycker i alla fall jag är mer ett jobb än ett spel. Man vet vad som kommer att finnas vid varje markör. Man vet vad man får om man klarar alla en en viss markör och man vet att man egentligen inte behöver klara alla markörer. Blir en underlig bladning.

Tror de flesta spelarna nu för tiden bara blir stressade av allt de inte hinner att göra i spelen istället för att känna att det faktiskt är roligt att göra det dom gör.

Att hitta ett vapen på en gul fyrkant på en karta där man vet att alla gula fyrkanter är vapen är liksom inte så spännande. Ubisoft har blivit lite som Lego. De lever på sina varumärken och inlånade sådana och repriserar bara samma upplevelse. Återkommer till detta ständigt; kortare utvecklingstid, mindre arbete och mer profit.


signatur

Har spelbranschen som hobby

Skribent
Skrivet av sealc:

Fördelen från deras sida med open world är att de, Ubisoft, kan poängtera hur mycket som finns att göra i spelet, hur många timmar det tar att spela, samt att de kan återanvända all kod som de filat på i femton år.

Open world spel var något hissnande när de kom, en hel värld och inte bara en bana, det var något otroligt. Men nu känns det som en uttjatat genre som inte fått några direkta nyheter. Springa efter markörer på en karta tycker i alla fall jag är mer ett jobb än ett spel. Man vet vad som kommer att finnas vid varje markör. Man vet vad man får om man klarar alla en en viss markör och man vet att man egentligen inte behöver klara alla markörer. Blir en underlig bladning.

Tror de flesta spelarna nu för tiden bara blir stressade av allt de inte hinner att göra i spelen istället för att känna att det faktiskt är roligt att göra det dom gör.

Att hitta ett vapen på en gul fyrkant på en karta där man vet att alla gula fyrkanter är vapen är liksom inte så spännande. Ubisoft har blivit lite som Lego. De lever på sina varumärken och inlånade sådana och repriserar bara samma upplevelse. Återkommer till detta ständigt; kortare utvecklingstid, mindre arbete och mer profit.

Det stora problemet jag ser är att spelen känns så ytliga, det känns inte som en värld människor bor it. Till och med Daggerfall känns idag mer levande än vad Ubisoft lyckats åstadkomma. Zelda må ha väldigt få invånare och kan kännas tomt, men samtidigt köper jag att jag befinner mig i Hyrule. I Ubisofts spel känns allt bara som en kuliss...


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem
Skrivet av Johan Lorentzon:

Det stora problemet jag ser är att spelen känns så ytliga, det känns inte som en värld människor bor it. Till och med Daggerfall känns idag mer levande än vad Ubisoft lyckats åstadkomma. Zelda må ha väldigt få invånare och kan kännas tomt, men samtidigt köper jag att jag befinner mig i Hyrule. I Ubisofts spel känns allt bara som en kuliss...

Det är ytterligare en poäng, verkligen. Kulisser. Som sagt, deras spel är ju bara samma spelmotor de byter "kulisser" i. Så ja, du har verkligen helt rätt där!


signatur

Har spelbranschen som hobby

Medlem

Känner igen mig. Man har en main-story, men känner att man måste göra massa uppgifter vid sidan om för att "få ut nåt" av spelet, och grinda upp karaktären för att få den där känslan av att verkligen maxa sin karaktär. I slutändan blir det bara en checklista man går igenom och försöker "rensa kartan", och motivationen för att göra allt uteblir när allt bara är ett städjobb. Man bryr sig inte så hårt om main-storyn längre eftersom den vattnas ur av allt annat som pågår runtomkring som man känner att man måste ta.

Kände detta när jag spelare Horizon Forbidden West. Det är så snyggt, och världen är så intressant, men jag hade så svårt att bry mig när jag blev proppad av saker att göra. Har helt slagit om till att föredra linjära spel. Märkligt nog var Zelda Botw och Totk undantag från detta, men där är känslan av att utforska betydligt större då man ofta hittar intressanta saker och blir belönad av att utforska, snarare än att ha en massa prickar på en karta att städa undan.

Spelar nu Tlou 2, och än om det egentligen känns på tok för långt så är det så mycket mer intressant med en story som är utstakad in i minsta detalj, än ett hopkok av isolerade små-berättelser som man får stränga ihop lite hur man vill (och som ofta är rätt likadana).

Medlem

Jag brukar kunna hålla ut mig, medans jag inte riktigt har något intresse för Far Cry men kan definitivt respektera manuset i det så kan jag stå ut med formulan i AC serien så länge där är något "nytt" man kan hitta/uppleva - det har tyvärr minskat med dem senaste titlarna och jag har inte orkat bry mig färdigspela Valhalla och framåt, Odyssey brände ut mig helt.


signatur

PS3 Slim 320GB (1TB) | Wii U Premium | Xbox 360 250GB | X1 1TB | PS5 + Corsair MP600 Core 2TB | New 3DS XL + Katsukity's Capture Card | PS Vita 32GB | Ryzen 5800X3D, 32GB DDR4 3000Mhz, 240GB SSD, 4TB SSD (Kingston KC3000), Radeon 6700XT, 3TB+4TB HDD, B450M-DS3H | Nintendo Switch

Skribent
Skrivet av Lidodido:

Känner igen mig. Man har en main-story, men känner att man måste göra massa uppgifter vid sidan om för att "få ut nåt" av spelet, och grinda upp karaktären för att få den där känslan av att verkligen maxa sin karaktär. I slutändan blir det bara en checklista man går igenom och försöker "rensa kartan", och motivationen för att göra allt uteblir när allt bara är ett städjobb. Man bryr sig inte så hårt om main-storyn längre eftersom den vattnas ur av allt annat som pågår runtomkring som man känner att man måste ta.

Kände detta när jag spelare Horizon Forbidden West. Det är så snyggt, och världen är så intressant, men jag hade så svårt att bry mig när jag blev proppad av saker att göra. Har helt slagit om till att föredra linjära spel. Märkligt nog var Zelda Botw och Totk undantag från detta, men där är känslan av att utforska betydligt större då man ofta hittar intressanta saker och blir belönad av att utforska, snarare än att ha en massa prickar på en karta att städa undan.

Spelar nu Tlou 2, och än om det egentligen känns på tok för långt så är det så mycket mer intressant med en story som är utstakad in i minsta detalj, än ett hopkok av isolerade små-berättelser som man får stränga ihop lite hur man vill (och som ofta är rätt likadana).

Det märkliga med just BOTW och TOTK är att det egentligen inte finns så mycket incitament att utforska. Man hittar inga episka vapen, eller andra "coola" saker. Zelda drivs ju egentligen bara av att man hittar kistor med typ pengar eller nya hjärthållare. Ändå vill jag åka runt och utforska, detta säger en del om hur världen är uppbyggd. När jag vill utforska för världens skull, inte för att hitta någon episk rustning.


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem

De lyckades bra med Immortals tycker jag.

Medlem
Skrivet av Johan Lorentzon:

Det märkliga med just BOTW och TOTK är att det egentligen inte finns så mycket incitament att utforska. Man hittar inga episka vapen, eller andra "coola" saker. Zelda drivs ju egentligen bara av att man hittar kistor med typ pengar eller nya hjärthållare. Ändå vill jag åka runt och utforska, detta säger en del om hur världen är uppbyggd. När jag vill utforska för världens skull, inte för att hitta någon episk rustning.

Finns ju rätt många set-delar och dylikt upptäckt, men du har rätt. Framförallt handlar det nog ändå om att man hittar ett mysterium nånstans, och lyckas knäcka en gåta och upptäcka något. Belöningen ligger just i att det inte är en map-marker som talar om var nåt finns, utan man måste iaktta sin omgivning, fråga runt, och tänka själv.

Medlem

Jag tror inte att du bemöter de där ubisoftiga spelen på fel sätt, TS. De är ju designade som de är av en anledning, att du hela tiden ska känna att du har saker att göra och fiender att ha ihjäl, och alla möjligheter i världen att ta dig an dem på löpande band. Det finns tusen val att göra och omvägar att ta, och ingenting är en riktig utmaning. Tyvärr är more inte alltid more. En godispåse blir inte bättre bara för att det finns fler varianter av geléhallon där i.

Känner för övrigt samma sak som du. Ett botemedel är väl att gå utanför sin bekvämlighetszon. Ta dig an en 2D-plattformare eller ett indiespel. Ett annat är att spela spel som ger dig färre val istället för fler. Ofta kan en spelupplevelse bli bättre av att jag som spelare berövas karta, vapen, questmarkörer eller annat. Det tredje skulle jag säga är att ta sig an ett soulslike. För min del har sådana titlar varit ett slags munskölj efter åratal av Ubisoftformulan. Plötsligt är spel svårt igen och jag finner mig själv stå rakt upp och ner i mitten av kartan utan att ha annat än en vag aning om vart jag ska. I den ovissheten finns en nerv som inte kittlats på länge.

Skrivet av Sebastian Lind:

Lite OT men ändå inte... För mig som aldrig spelat ett Ubisoft open world-spel efter AssCreed 1, vilket är det absolut bästa? Eller ska man bara gå efter vilket tema som tilltalar en mest, om de nu är så lika varann?

Så är det nästan, att välja efter tycke och smak. Mina bästa upplevelser av spel som till syvende och sist är en omsminkad variant av samma formula är Days Gone och Ghost of Tsushima. Varför vet jag inte riktigt, men det är i alla fall kul med motorcyklar och samurajer.

Skribent
Skrivet av Lidodido:

Finns ju rätt många set-delar och dylikt upptäckt, men du har rätt. Framförallt handlar det nog ändå om att man hittar ett mysterium nånstans, och lyckas knäcka en gåta och upptäcka något. Belöningen ligger just i att det inte är en map-marker som talar om var nåt finns, utan man måste iaktta sin omgivning, fråga runt, och tänka själv.

Ja rustningsdelarna är kul att hitta förstås! Men som du säger, det är mer resan än målet som lockar där.

Lite så var det ju i begynnelsen när de första MMO-spelen släpptes, sen kom WoW och förändrade allt.


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem
Skrivet av Ferren:

Rent grafiskt, design och gameplay så tycker jag att t.ex Asssassins Creed och Far Cry leverar.
Men jag orkar aldrig spela klart spelen. Senaste försöken var AC:Origins, FC5.

FC5 fastna jag för storyn och premissen. Hillbilly Amerika med religiösa muppar som har nog med karisma för att dra åt sig en hel arme av andra muppar. Men efter jag hade klarat område 1 av 3 så var jag redan trött på gameplayet. Mycket samma sak och spelet kastar saker på dig konstant så man blir nästan mentalt andfådd. Det känns som man gör snigelfart i framstegen i spelet.

Testa sedan AC:Origins och fastna i stort sätt i samma fälla att jag blev helt slut ganska snabbt.
Nu har jag köpt SW:Outlaws och inser med ett flin hos mig själv att "Det är ju också ett Ubisoft open world spel".

Med det sagt, spelen i sig är ju bra, men kan inte finna orken till att spela klart.
Bemöter jag spelen med fel mentalinställning eller är det bara inte min smak? Jag är lite klyven.

Oops, tror jag råkade rapportera ditt inlägg istället för att citera, skyller på trötthet

Det jag skrev var att man får skita i sidemissions för att inte bränna ut sig, dvs fokusera på mainstory, för vissa har helt ok story som du skriver.

Medlem
Skrivet av Ichabod:

Oops, tror jag råkade rapportera ditt inlägg istället för att citera, skyller på trötthet

Det jag skrev var att man får skita i sidemissions för att inte bränna ut sig, dvs fokusera på mainstory, för vissa har helt ok story som du skriver.

Jag gillar att efter att man tryckt på anmäl så måste man skriva en text, det kan man iofs råka göra med =<


signatur

Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.

phi
Medlem

Jag har inte spelat ett Ubisoft-spel sedan Tom Clancy's Ghost Recon Wildlands och det orkade jag inte ens halvvägs igenom. Ubisoft är en sån där studio vars spel riktigt aldrig lockat mig.

Men Heroes of Might and Magic: Olden Era från Unfrozen är ju lite intressant men jag har inga som helst förhoppningar.

Medlem

The Elder Scrolls Skyrim är fortfarande det bästa spelet som gjorts.

Medlem
Skrivet av phi:

Men Heroes of Might and Magic: Olden Era från Unfrozen är ju lite intressant men jag har inga som helst förhoppningar.

Nej, ha inte det. Det finns inget som säger att det kommer vara ett bra homm, även om Ubi försöker fånga mycket nostalgi med det där.


signatur

Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.

12
Skriv svar