Astro Bot är ett kärleksbrev till hela spelmediet
Vår bransch är full av trevliga, bra, roliga och välgjorda spelupplevelser. Men ibland får vi privilegiet att stifta bekantskap med ett spel som är mer än så. En upplevelse som höjer sig över de andra, som placerar sig bland de tidlösa klassikerna vi aldrig slutar prata om. Astro Bot är ett sådant spel.
Efter att Astros rymdskepp kraschat behöver vi samla delar för att laga farkosten och rädda alla robotkompisar som är utspridda i galaxen. Genom att rädda dem låser vi upp en boss och efter att den är besegrad kan vi ta oss vidare till nästa galax. Vi skuttar, flyger, klättrar och kanar fram längs dussintals banor fördelade på olika planeter.
Upplägget är som synes väldigt traditionellt och ganska likt det i vissa tredimensionella Super Mario-spel. Astro kan anta olika former för att lösa utmaningar och får också små medhjälpare längs resans gång. Jag tappade snart räkningen på hur många förmågor som Team Asobi hade på smörgåsbordet. Studion har i intervjuer berättat att de medvetet inte velat dra ut på dessa utan hellre erbjuder något nytt så att inget hinner kännas uttjatat. Denna balans klarar de med bravur, och den bidrar till fantastisk variation (även om en del känns lånat från Nintendos rörmokare).
Världsklass
Grafik, kontroll, musik och bandesign – allt är i fullkomligt oklanderlig världsklass på ett sätt som vi nästan aldrig finner utanför Nintendos lokaler. Astro Bot är den där sortens spel som bara skänker glädje utan att kräva särskilt mycket tillbaka. Ett spel som får mig att le och vilja ropa in grannarna bara för att visa hur smart det där var. Och titta på den här! Och såg ni den där!
Precis som i Astro’s Playroom är DualSense en sorts huvudperson här. Allt som sker på skärmen återspeglas i handkontrollen på något sätt. Allt från ljudeffekter till haptisk feedback förhöjer spelupplevelsen i snart sagt varje detalj. Det ger inte riktigt samma wow-känsla som i Astro’s Playroom, men Team Asobi går verkligen all-in och kramar all funktionalitet ur Sonys handkontroll som får andra utvecklare att se lata och idéfattiga ut.
Det finns en liten baksida av detta. Genom att allt från ljudet av fotsteg på hårda underlag till vatteneffekter hörs i kontrollen blir det tidvis ganska mycket av en kakafoni. Det är häftigt inledningsvis, men jag hade önskat att Team Asobi skalat ned detta en aning, eller åtminstone låtit mig sänka volymen lite.
En hyllning
Precis som tidigare Astro-spel är Astro Bot en reservationslös hyllning till PlayStation-universumet, proppat med referenser och karaktärer från Sonys stolta TV-spelshistoria. Någon liknade det mer vid en kyrkogård eftersom det blir en påminnelse om hur många varumärken som bara dött ut. Det är dock en märklig association i ett spel som verkligen sprider hyllningar och kärlek till, ja, egentligen hela spelmediet.
Det ser ut som ett beställningsjobb från någon på Sony Interactive Entertainment, men det var Team Asobi som själva tog kontakt och ville göra detta spel. De övervägde att låta Astro stå på helt egna ben men beslöt till slut att det skulle kännas märkligt att distansera sig från PlayStation-universumet när föregångaren var så tätt förknippad med det.
Det tror jag var ett klokt val, men det är inte helt problemfritt. Nostalgi är ett tveeggat svärd. För den som varit PlayStation trogen genom tre decennier finns det massvis här som kittlar nostalginerven. Ett antal banor är helt baserade på vissa kända varumärken, vilket är fanservice deluxe. Baksidan av myntet är att den som inte greppar alla referenser lämnas utanför. Några av dessa banor tillhör dessutom spelets svagaste och jag hade inte saknat dem om de plockats bort. Allt PlayStation-relaterat är ju inte lika fantastiskt.
Det har funnits vissa klagomål på att spelet skulle vara för kort. 10-12 timmar kanske kan verka i kortaste laget, men givet vilken sorts spel Astro Bot är skulle jag snarare vilja hävda att längden är alldeles perfekt. Team Asobi tömmer hela verktygslådan och gör varje bana till en egen upplevelse. Detta hade nog inte varit möjligt i tio timmar till.
Därtill har Astro Bot stort omspelsvärde, dels för att jag vill hitta precis allt som finns gömt men framför allt för att det är så förbenat roligt. Det ger verkligen den där Nintendo-patenterade "bara en gång till"-känslan man vill få från ett plattformslir. Många banor kan jag springa igenom både en, två och femton gånger.
Om jag ska lyfta något där Astro Bot möjligen inte når ända fram är det känslan av att vara ett subjekt i ett eget universum. Det saknas en uppenbar antagonist. Mario har Bowser och Sonic har Eggman. Astro har potential att bli en långlivad maskot, men då krävs att han får stå lite mer på egna ben.
Jag brukar säga att Media Molecule, studion bakom Little Big Planet, Tearaway och Dreams, har spelvärldens bästa fantasi. Jag tror att de får lämna över tronen till Team Asobi nu. De återuppfinner visserligen inte plattformsgenren, men Astro Bot känns verkligen som ett passionsprojekt skapat av en studio som fått fria tyglar att realisera sin vision av hur ett modernt och samtidigt klassiskt plattformsspel ska se ut.
Efter ett ganska tungt år i spelbranschen med spel som floppat, spelutvecklare som stängts ned och en ganska dyster stämning kring hela branschens framtid, är Astro Bot precis det glädjepiller som doktorn ordinerat. Lilla Astro känns närmast som ett rescue mission sänt till oss precis i rätt tid.
Astro Bot är definitionen av spelglädje och påminner mig om varför jag en gång i tiden började och framför allt fortsatte att spela TV-spel. Det är nog det finaste omdöme jag över huvud taget kan ge ett spel.
Lansering: 6 september 2024
Format: PlayStation 5
Bra recension och helt enig i orden du skriver.
Hoppas även vi kan få se lite mer content till spelet framöver. Kanske lite mer trial banor. De som finns i det här spelet är sanslöst roliga, och en del väldigt utmanande, och hade varit kul med ännu fler
Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.
Ikväll ska vi äntligen börja spela. Jag och sambon. Vi får bolla kontrollen mellan varandra. Som jag längtar!
Och tack för din text. Är faktiskt säker på att jag kommer hålla med dig., trots att jag inte spelat. Så brukar det inte kännas, men jag välkomnar känslan!
En Bamseponny av folket
Ikväll ska vi äntligen börja spela. Jag och sambon. Vi får bolla kontrollen mellan varandra. Som jag längtar!
Och tack för din text. Är faktiskt säker på att jag kommer hålla med dig., trots att jag inte spelat. Så brukar det inte kännas, men jag välkomnar känslan!
Hoppas du inte sett för mkt av spelet online för en av de bästa grejerna med spelet är att upptäcka så mkt som möjligt själv utan att på förhand veta vad det kommer slänga åt dig
Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.
Hoppas du inte sett för mkt av spelet online för en av de bästa grejerna med spelet är att upptäcka så mkt som möjligt själv utan att på förhand veta vad det kommer slänga åt dig
Faktiskt inte! Har hållit mig tokborta.
En Bamseponny av folket
Och tack för din text. Är faktiskt säker på att jag kommer hålla med dig., trots att jag inte spelat. Så brukar det inte kännas, men jag välkomnar känslan!
Då hoppas vi att upplevelsen matchar känslan!
Spelet är banne mig perfektion. Har försökt att spela i lite långsammare takt för att det ska räcka längre. Börjar närma mig platinum, några kluriga utmaningar kvar som fått mig att svära en hel del.
Tror man kan sänka volymen i handkontrollen under ljudinställningarna i PS5:an.
Tack för en fin recension!
00:00:02:42
Fin recension! Blir nog ett köp alldeles strax så det är nedladdat och klart tills grabbarna kommer hem från skolan😃🎮.
Tror man kan sänka volymen i handkontrollen under ljudinställningarna i PS5:an.
Det kan man:
Inställningar -> tillbehör -> handkontroll -> högtalare för handkontroll.