Diskutera – När i livet var det roligast att spela?

Har fortfarande lika kul men det släpps aldeles för få bra spel idag.

Jag lever i nuet. Jag hade kul med mindre urval av spel på 90talet men idag har jag minst lika kul men jag varierar mig mer.

Allt är ju mer "roligt" spännande då man är liten och allt händer för första gången. Så spelen man spelade som ung var ju förstås "roligast". Däremot älskar jag utvecklingen och spel som sticker ut och förbättra tidigare tekniker, spelsätt och berättarsätt. Det är alltid kul att köra.
Har väldigt kul nu bland annat med FF XVI

CS 2003-2006. Inget slår den eran.

Det var väl från 1987 fram till 2001, skulle jag vilja säga. Allra bäst under Playstation 1-åren, kanske mellan 1997 och 2000. De flesta av de spel jag håller högst än idag släpptes under de åren: Final Fantasy VII, Final Fantasy IX, Xenogears, Metal Gear Solid, Suikoden 2, Castlervania SOTN mfl.

Jag får nog säga hela tiden.
Men det har varit olika saker som har varit höjdpunkterna.
När jag var liten i låg o mellanstadie så var det Nintendo både NES och sen Super Nintendo. Sitta på morgonen och lira SMB 3 innan man skulle iväg till skolan så att man blev lite försenad.
På högstadiet och gymnasaiet med lanande och Internet.
Och sen tiden innan barn då det var mycket spelande och sociala saker som Singstar och Buzz och nu med barnen som spelar mest och vill visa allt de gör i spelen, allt från Minecraft och Fortnite till nu senast Astrobot.

Fortfarande lika roligt. Har dock inte lika mycket tid numera med små barn hemma.
Detta gör dock inget då det är så många spel man vill spela så man får välja lite vad man ska spela och inte bara ta vad som numera.

Men kan fortfarande njuta av spelen, men oftast några år efter release till skillnad mot tidigare.

Det måste vara när man lirade i clan första Call Of Duty och Return The Castle of Wolfenstein, det var tider det med clanbase och allt.

Så klart när man var liten kiddo och njöt av saker som Price of persia, final fantasy 1-6, colonization och dylikt. Tiden innan allt trams med microtransaktioner mm. Men numera som vuxen uppskattar men verkligen den speltid man får extra mycket. En helg när frugan åker med barnen till mormor och man får huset för sig själv. Då jävlar är det julafton.

För mig är det alltid lika kul. När man lyckas glömma bort vardagen för en sekund och leva sig in i spelet så är det alltid en grym upplevelse.

90, tidigt 20 tal (2000-2008)
Eller egentligen tiden före irl politik, agenda och annat skit började krypa in i spelen.

Verkar som att det börjar läka lite nu efter ett par STORA floppar.

Sent 80 fram till tidigt tjugohundra. På den tiden hade spelen känsla.

Tror nog det var ca 2004-2012. I början var det mycket LAN, AoE2, CoD, BF, Company of Heroes, Dungeon Siege, Diablo m.m.. Sen blev det WoW, mer BF och mycket CoD4 och senare MW2. Fler toppstrategispel också som SupCom. Mellan alla dessa grymma MP-spel kom det också en hel del fantastiska single player spel där några personliga favoriter är Mass Effect och Dragon Age.

Jag spelar fortfarande men känner personligen att tiden mellan dessa höjdpunkter har blivit mycket längre.

Haft 2 perioder i livet man nästan pausat livet lite.

1997 - Ultima online spelade som en tok.

2004 - Dark age of camelot tror det var 2004.

Tyvärr med åldern kommer ju visheten så med facit i hand vet jag inte om jag hade så roligt igentligen.

Hade nog en 10års period med dessa 2 spel där jag i stort sett lyckades spela borta alla mina vänner mm. Så visst det var sjukt kul men i slutändan var det inte värt det. Var ju liksom inte bara till lyfta telefon o ringa upp o tjena minns ni mej, ja precis vi hängde förr...

OT: nån mer som lyckats med den bedriften?

Sent 90-tal och tidigt 2000-tal var magiskt. Åren mellan Halo 1-3 är svårslaget fan vad vi har lanat. Men annars har även 2018 fram till nu varit toppen 💪

Lika kul fortfarande men har långt ifrån lika mycket tid att lägga längre som när jag var yngre. Men tiden runt 96-99 blev det extremt mycket spelande.

Under högstadiet-gymnasiet, när LAN var det enda man gjorde, vardagar som helger!

Sen rent personligt så var WoW: Lich King, när man hade en skön guild att spela med både dagar och nätter

Mitten av 90-talet och hoppet till mer 3D. Speciellt 32-bits eran.
Man visste då helt enkelt inte vad ett spel kunde bjuda på. Allting man startade igång var något helt nytt som man aldrig sett förut.
Från Zombies ingen herrgård med en otroligt läskig atmosfär.
Sen en rail shooter med självaste Bruce Willis.
Ratta runt med svävare i extrema hastigheter.
Eller varför inte ett gäng psykfall bakom tungt beväpnade fordon att sladda runt med i olika städer och spränga skiten uta varandra.
Allt var så varierar och nytt, spännande och originellt!

Mellan 1990-2017 ... sen fick man familj och det dalade en del. Gillar fortfarande att spela men man får göra det själv för det är svårt att samla ihop några st, vilket inte är lika kul. Roligare att spela med kompisar. Hoppas grabben blir en gamer så man kan lira lite shooters med honom.

Spelandet i sig har alltid varit roligt. Men det fanns en gyllene tid där man hade många kompisar som man spelade World of Warcraft med. Precis när Burning Crusade släpptes så hade vi långt LAN med flera av kompisarna där vi spelade dag och natt för att nå lvl 70. Vi sov på madrasser i samma rum, några lade sig tidigare medans andra fortsatte spela. Lukten i rummet var blandat mellan Billys pan pizza, Joltcola och chips.

Så jag tror det är snarare sociala kretsen och kompisar jag kommer ihåg mer, än själva spelandet. Nu sådär, 15 år senare så har man förlorat kontakten med alla. Men nu har jag och min fru bäbis på gång och jag hoppas att våra egna barn kan skapa fantastiska minnen under deras barndom.

Universitetstiden helt klart. Den överlappade med 360ns storhetstid och jag har nog aldrig haft så kul som när jag spelade Battlefield BC2 tillsammans med 3 andra kompisar.

Högstadiet hade såklart också sin charm, sena nätter med många kompisar som åt chips/ godis och spelade goldeneye/ smash bros.

var ska man ens börja. Har alltid älskat TV-spel, hade dock en paus efter en MMORPG-burnout där jag inte lirade på några år, men har hittat tillbaka och lirar nu enbart single player då jag inte vill bli beroende av multiplayer.

Topp3-spelminnen:
Julen 96/97 - Super Mario 64 med en kompis
2004-2006 - Lineage2 (burnout)
Julen 2006 - Twilight Princess

Bästa tiden var när man var ung och inte hade jobb 😂 nu har man ju aldrig tid att spela längre…

Jag svarar som många andra här har gjort: tiden när man var barn, tonåring och upp till typ 30. Jag är född 1981 och fick i unga år en Commodore 64. Även om jag var för ung för att hantera en sådan på rätt sätt och att den gav upphov till en hel del frustration så var det en dator jag håller kär än i dag. Den byttes så småningom ut mot en Amiga och det var där mitt spelintresse tog fart på allvar. Jag har så många underbara minnen från när jag satt i pojkrummet och spelade LucasArts alla klassiska peka-och-klicka-äventyr med en engelska-till-svenska-ordbok bredvid. Under första halvan av 90-talet fick mina föräldrar erbjudande om hem-pc eller vad det nu kallades. Man kunde få köpa en dator genom att dra av på lönen varje månad. Efter det har det uteslutande varit PC som gällt för mig. Jag har haft Xbox 360 och nu även en Series S, men det har alltid varit PC som varit prio ett. Och den bästa PC-tiden för mig var mellan 1994 och 2010.

Att vara med under den tekniska utvecklingen har verkligen varit intressant. Att se spel gå från Wolfenstein 3D till dagens FPS-spel med raytracing deluxe har varit en ynnest. Tyvärr tycker jag inte att dagens spel är lika roliga. Eller ja, de kan vara roliga men det är sällan som dagens spel lockar lika mycket som förr. Utbudet och tillgången kanske är för stor. Jag har haft Xbox Game Pass Ultimate i något år men det har varit få spel som intresserat mig. Jag har provat en del men kanske bara nån timme eller två innan jag börjar se mig om efter något annat. Jag har några få go-to-spel (Cities Skylines-spelen till exempel) men jag har bara blivit mer och mer trött på alla games-as-a-service, battle passes, mikrotransaktioner och förköpsbonusar. Att sedan spelen i mångt och mycket är uppföljare eller kopior av andra spel bidrar inte heller mycket. Jag saknar den där kittlande känslan av att spelbranschen var som vilda västern och det kom nya spännande grejer hela tiden. Nya genres uppkom och försvann om vart annat. Ta bara perioden med Guitar Hero, SingStar och Rock Band-spelen. På alla fester man var på under den relativt korta perioden spenderades det en hel del tid med att banka på plastinstrument och skråla i mikrofoner till grannarnas förtret. Bara något år senare stod alla instrumenten och samlade damm i någon garderob.

Nu har jag sagt upp Xbox Game Pass och har istället gjort i ordning två retrodatorer. En dator med hårdvara och mjukvara från 1999 samt en med grejer från 2009. De två täcker ganska bra in 90- och 00-talen när det gäller spel och jag har börjat köpa på mig gamla PC-spel på skiva igen. Jag håller även på att leta reda på en Amiga eller två att ställa bredvid min C64. Jag ångrar verkligen att jag sålt/slängt alla gamla datorer, spel, tidningar och annan hårdvara från den tiden. Det är lite tråkigt att behöva köpa tillbaka allt igen. Och jag är inte ensam om att göra detta. På till exempel Tradera budas det ganska friskt på gammal hård- och mjukvara. Tyvärr börjar priserna sticka iväg där så jag har även spenderat en hel del tid på loppisar. Där har jag hittat en hel del gamla grejer till billiga priser att leka med i min mancave.

Jag vet att det inte går att återfå ungdomen tillbaka och jag i och med mitt retrosug kanske har någon form av medelålderskris men jag vill ändå hävda att spelen för var bättre på många sätt. Visst, det kan vara ett jävla jidder med drivrutiner och ljudkortsinställningar hit och dit men för mig kan det vara en del av charmen. Att sitta några timmar med att få rätt IRQ i autoexec,bat och config.sys är för mig bara mysigt. När spelet till slut startar så fungerar det oftast som det ska. Patchar fanns i regel inte förr. Då fick spelen fungera vid release. Det är inte som idag med halvtrasiga spel som måste patchas i ett år innan de går att spela.

Nej, nu måste jag sluta. Jag ska iväg och köpa mig en gammal CRT-skärm från 90-talet.

1996-2005 typ... När QW var som hetast. Nu spelar jag inget själv sedan 9 år tillbaka sedan första ungen kom men hjälper dom när dom kört fast i något spel ibland och 9-åringen har även vid något enstaka tillfälle kallat mig för "pro-gamer" 😂

Har svårt att nämna en enda tidpunkt då jag har många, men 2005-2011 är ganska magiska då vi var många nördkompisar som umgicks i högstadiet och sen gymnasiet, vi anordnade LAN-parties och man åkte på DH, vi körde CS, Battlefield, Halo och C&C Generals. Det var helt enkelt en väldigt rolig period

Efter att jag gick ur gymnasiet 2011 har det blivit mindre spel med vänner, folk började studera och andra slutade generellt med spelandet medan jag fortsatte.

När IRL kompisar tagit mindre plats har onlinekompisar blivit mer viktiga. Det finns fortfarande inget mer roligt än när man lyckas få ihop en hel grupp i valfritt spel där man bara kan snacka skit och skjuta på annan skit. Har tex några fantastiska minnen från när vi var ett gäng som brukade köra Pubg på helgerna.

Det är lätt att säga det var roligare förr, men även om jag kanske kör mindre totalt så händer det ibland.
Baldur's Gate 3 snodde en hel månad från mig, Satisfactory har varit helt beroendeframkallande och Forza Horizon 4/5 har lärt mig uppskatta bilar och bilspel enormt mycket mer. När spelglädjen dyker upp är det verkligen samma spelglädje som fanns när jag var yngre.