Är Warhammer 40k: Space Marine 2 den episka uppföljaren vi har väntat på i över ett decennium, eller lämnar den oss med en känsla av att något saknas?
2011 kom Warhammer 40k: Space Marine och över ett decennium senare får vi äntligen sätta tänderna i uppföljaren Warhammer 40k: Space Marine 2.
Space Marine 2 är ett tredjepersonsskjutspel med inslag av hack 'n' slash. Återigen tar du kommandot över Titus och hans team av space marines. För er som undrar vad en space marine är, så är det i princip en genmodifierad människa i en högteknologisk rustning. Detta är precis vad som behövs i en tidsålder där det endast finns krig.
Warhammer 40k har en djup och bred historia med flertalet utomjordiska raser och karaktärer, och det är inte ovanligt att olika historier utspelar sig med århundraden emellan. I just historien om Titus och hans Ultramarines kommer du som spelare tjäna på att spela det första spelet, alternativt läsa om händelserna som leder upp till Space Marine 2. Är det nödvändigt för att uppskatta spelet? Nej, men min uppfattning är att du trots allt får ut mer av detta spel om du har ett visst Warhammer 40k-intresse och kännedom om delar av dess universum.
Historien börjar med att en utomjordisk ras kallad Tyranids invaderar en av människans många planeter/system, och Titus och hans team blir nu åkallade för att stoppa denna invasion. Berättelsen kretsar mycket kring denna invasion innan den får en djupare mening och spelets antagonist presenteras. Min åsikt är att denna antagonist presenteras allt för sent och inte i någon större utsträckning. Att ge sig ut för att stoppa just denne känns lite "meh". Detsamma gäller tyvärr för hela berättelsen. Det känns som en uppgradering av historien i Space Marine 1, men med en liten twist. Det känns därför tråkigt att ha väntat så här länge för att sedan få en ganska medioker historia presenterad för mig.
Något som Space Marine 2 verkligen lyckas med är att vara visuellt och grafiskt riktigt snyggt. Att äntligen få uppleva Warhammer 40k atmosfär och mörka, gotiska stil är mycket tillfredsställande. Att utvecklarnas teknik nu möjliggör hundratals fiender i bild samtidigt gör det extra imponerande. Musiken och ljuden håller också mycket hög kvalitet.
Spelkontrollen är smidig och lätt att vänja sig vid. Efter att ha spelat igenom spelet på en svårighetsgrad upplever jag inte så värst stor skillnad beroende på vilket vapen du väljer, utan du väljer det som passar din spelstil bäst. Möjligen blir detta viktigare på andra svårighetsgrader. Dina kompanjoner styrs av AI, men kan också spelas av vänner om du har tillgång till multiplayer via dator eller PS5. Dock kan du inte spela "splitscreen". Du kan inte heller ge order till dina följeslagare, vilket jag hade uppskattat för att kunna prioritera vissa uppgifter. En sak jag inte riktigt kan bestämma mig för är om det är positivt att du enkelt kan gå rakt igenom dina följeslagare. Å ena sidan riskerar du inte att fastna i ett hörn, men å andra sidan känns banorna tillräckligt stora för att detta inte borde vara ett problem, och det bryter inlevelsen något. Men detta är troligen en smaksak.
På tal om multiplayer fungerar ditt "moderskepp" som en hub där du kan välja att spela spelets olika spellägen. Det finns ett "Player vs Player"-läge och ett "Player vs Environment"-läge, vilket ger spelet viss återspelningsvärde. I dessa lägen kan du låsa upp och ändra kosmetiska detaljer och vissa förmågor. Dessa är tyvärr saknade i "story mode"-läget, vilket jag tycker är synd. Jag hade gärna sett möjligheten att ändra Titus rustning eller förbättra hans förmågor, som bättre närstridsförmåga eller ökad träffsäkerhet/minskad rekyl.
Sammanfattningsvis levererar Space Marine 2 en snygg design med trevlig action, och under mina 7-8 timmar blev det aldrig tråkigt. En bättre berättelse hade dock varit önskvärd, och till exempel tillför bosstriderna inget revolutionerande. Samtidigt kanske man ska vara nöjd med en trevlig upplevelse där du får insupa Warhammer 40k-atmosfären i trivsam sci-fi-action. Tyvärr lämnar Space Marine 2 en känsla av att man vill ha mer.
Tackar för recernsionen!
”Uppgraderingsmöjligheter” ska faktiskt stå som ett ihopskrivet ord. Likaså storymodeläget, eller kanske med ett bindestreck då ”story” är ett engelskt ord?
Trevligt att se en medlems recension men spelet är Väldigt bra, lätt 4/5.
Storyn är bra men resten av spelet är Episkt snygg och roligt. Så jag kan inte hålla med om den där 3an.
Medlemsrecension menar du.
Men nu tycker jag allt man kan vara lite mer förlåtande mot en kommentar till en recension än själva recensionen.
Tackar för recernsionen!
”Uppgraderingsmöjligheter” ska faktiskt stå som ett ihopskrivet ord. Likaså storymodeläget, eller kanske med ett bindestreck då ”story” är ett engelskt ord?
Medlemsrecension menar du.
Men nu tycker jag allt man kan vara lite mer förlåtande mot en kommentar till en recension än själva recensionen.
or ka
Håller tyvärr inte med om betyget och vissa åsikter i denna recenssion. Tycker faktiskt storyn är helt okej och den känns trogen WH40K universumet, detta var bara en utav oändligt antal strider.. just another monday. Men trots detta gör dom ett utmärkt jobb med det hela där dom väver in Lore från det bredare WH40K universumet. Sedan får man känslan att man inte är ensam, man har kontakt med dom andra grupperna som du faktiskt spelar som i PvE (Operations) läget.
Så för mig är denna normalt en 4/5 men den får 5/5 eftersom jag älskar att geeka ut på WH40K och detta spel fick mig att nördskrika....
or ka
Ja, det gör jag!
Blir lättare för folk att läsa när texten följer reglerna som är uppsatta. Vi borde sträva efter att följa dem just därför. Också trevligt att lära sig om man har gjort fel (tycker jag i alla fall).
Eller räcker det att reglerna följs hyfsat och så ska vi nöja oss med det? Var går gränsen?
Gör själv ofta en hel del felskrivningar, men brukar försöka gå tillbaka och redigera om jag märker det i efterhand, just för att jag vet att det ger ett bättre flyt för läsare.
Men kanske ska sluta med det om ingen bryr sig.
Tackar för recernsionen!
”Uppgraderingsmöjligheter” ska faktiskt stå som ett ihopskrivet ord. Likaså storymodeläget, eller kanske med ett bindestreck då ”story” är ett engelskt ord?
Medlemsrecension menar du.
Men nu tycker jag allt man kan vara lite mer förlåtande mot en kommentar till en recension än själva recensionen.
Fast om man ska vara riktigt dryg och ta det ett steg längre är det väl inte nödvändigtvis fel att skriva "en medlems recension" då det beskriver vilken typ av användare man vill se en recension från, till skillnad från "medlemsrecension" som är sin egen grej. Tänker t.ex. "det hade varit kul att se någon insatt medlems recension av [...]" och här antyds det att det är trevligt med en medlem som recenserar just denna specifika produkt.
Det är åtminstone så jag läste det när jag ursprungligen såg inlägget, men jag har också en väldokumenterad ovana att analysera saker och ting lite väl mycket. Ingen kritik, mer en undran och en observation
Fattig recension.
Fattig kommentar
Fast om man ska vara riktigt dryg och ta det ett steg längre är det väl inte nödvändigtvis fel att skriva "en medlems recension" då det beskriver vilken typ av användare man vill se en recension från, till skillnad från "medlemsrecension" som är sin egen grej. Tänker t.ex. "det hade varit kul att se någon insatt medlems recension av [...]" och här antyds det att det är trevligt med en medlem som recenserar just denna specifika produkt.
Det är åtminstone så jag läste det när jag ursprungligen såg inlägget, men jag har också en väldokumenterad ovana att analysera saker och ting lite väl mycket. Ingen kritik, mer en undran och en observation
Du har helt rätt!
”Trevligt att se en medlems recension…” är helt korrekt att skriva i detta fall, så min kritik om att det var ett särskrivet ord var inte befogad.
Tack för att du poängterade det och ursäkta @Sille som jag tillrättavisade utan anledning.
försöka få tillbaka
"gå" tror jag det ska vara min goda herre.
Acer Predator Helios 300 PH315-54 | i7 11800H | Geforce RTX 3070 | 32GB RAM | 1TB SSD
PlayStation 4 | Nintendo Switch OLED | Samsung Galaxy S21
"gå" tror jag det ska vara min goda herre.
Ni ser!
Tack. Redigerat.