Krönika: World of Warcraft två decennium senare
Vad händer med en spelvärld efter tio expansioner? Monstertarzan tänker högt!
Vi närmar oss 20-årsjubileet för World of Warcraft, och trots att jag lovade mig själv att lägga spelet på hyllan, dras jag tillbaka varje gång en ny expansion släpps. Men ändå... den där gamla magin vill inte riktigt infinna sig längre.
När Blizzard först annonserade Classic var det kanske lätt att håna J. Allen Bracks klassiska citat: "You think you do, but you don’t." Men ibland undrar jag om han inte hade rätt på sätt och vis. Vanilla World of Warcraft har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, och Classic likaså när det begav sig. Men ju längre vi rört oss bort från det och vidare mot Retail, desto mer vilsen har jag känt mig. Redan i WotLK Classic blev det påtagligt, vilket förvånade mig.
I det som idag kallas för Retail i folkmun finns det en frihet som inte går att bortse ifrån. Utöver den senaste expansionens innehåll kan du göra det mesta – utforska gamla zoner, dungeons och raids, achievements, samla husdjur, eller skräddarsy din karaktär ner till minsta detalj. Det är som en gigantisk nöjespark, där varje attraktion lockar med något nytt och spännande, oavsett om du är här för att samla, raida, PvP eller bara utforska världen.
World of Warcraft har aldrig varit vackrare både i ljud och bild men jag har svårt att njuta.
World of Warcraft har aldrig varit mer styrt, men å andra sidan också aldrig mer splittrat. För nya spelare eller de som hoppat av under resans gång, kan catch-up-mekanismer hjälpa. Men trots dessa hjälpmedel känns spelets värld som ett lapptäcke av avskilda expansioner. Varje ny del bygger på den senaste, men kopplingen till tidigare äventyr blir allt svagare. Det känns mer som att varje expansion står för sig själv än att de bildar en sammanhängande värld. Karaktärer kan hoppa från zon till zon, expansion till expansion, utan att någonsin känna att de tillhör någon del av världen.
"För de som inte varit med
hela vägen blir det svårt att
få grepp om helheten."
Och så var det själva gameplayet. Retail, det moderna World of Warcraft, är betydligt rappare, mer bombastiskt och med omedelbar tillfredsställelse – precis som moderna spel tenderar att vara. Den nya spelstilen innebär också ett mycket högre tempo, ett överflöd av förmågor, passiva effekter och talangpoäng. Det är svårt att hålla reda på alla synergier och vad allt gör. Stridstext i hundratusentals som överlappar varandra, hög APM (Action Per Minute) och effekter som exploderar. Till slut orkar jag inte mer. Jag tappar fokus och mening, och det känns mer som att jag far omkring och spelar Whac-A-Mole snarare än att njuta av min tid, resan och världen runt omkring mig.
Hade World of Warcraft blivit bättre av en "soft reboot" istället för att stapla expansioner på höjd? Borde Blizzard riva av plåstret och börja om på tomt blad? En chans att hitta tillbaka till den där känsla som en gång definierade spelet. Eller är jag bara stollig och lever i det förgångna?
Så likt men ändå så olikt.
Jag förstår att spelet måste utvecklas för att möta det moderna klimatet och Classic finns ju trots allt där för den som vill. Ändå, att en upplevelse som idag är så dirigerad och erbjuder så mycket valfrihet också kan kännas så förvirrande och splittrad. För de som inte varit med hela vägen blir det svårt att få grepp om helheten.
Jag saknar den enklare tiden, då det var färre förmågor, synergier och talangpoäng att hålla reda på och striderna kändes mer taktiska snarare än reaktionssnabba. Där jag inte spelade ett singleplayer-spel i multiplayer-miljö, där resan var målet och världen var en sammanhållen plats.
Kanske hade Brack delvis rätt ändå – jag ville faktiskt aldrig ha strösslet och toppingen som kom efter. För mig har vanilj alltid varit den bästa smaken!
Väldigt fin krönika. Din sluttext är fenomenal och det är precis så jag upplever skillnaderna. Spelar själv litet WoW Classic (HC SF) och det är riktigt nice.
Tack, kul att du tyckte det! Jag står nu och väger mellan Era, SoD eller HC eftersom jag är mest sugen på att myslevla.
Mycket intressant läsning!
Förstår den känslan av att vilja komma tillbaka till ett spel man saknar men som man trots när man går tillbaka till originalet inte längre är likadant längre.
Tror det till stor del beror på att man inte bara ändrat sin smak utan man är inte längre samma person som man var för 20 år sedan.
Man värderar sin tid på ett helt annat sätt. Det är därför jag till stor del fokuserar på storybaserade spel eller indietitlar.
Väldigt intressant och fin krönika. Har spelat WoW sedan 2005 och kan hålla med om mycket. Även om jag gillar retail och den moderna delen av WoW så saknar man onekligen Classic som det var förr. I och med att WoW utvecklats har det blivit väldigt tävlingsinriktat och ibland kan jag faktiskt sakna att ströspela i dungeons/raids med få actions kontra vad jag har nu (15 ofta använda, 32 relativt ofta använda spells). Men har rätt skoj i den senaste expansionen!
PC | PS5 | Switch
Jag känner lite likadant för Destiny 2. Jag spelade igenom handlingen i grundspelet och älskade det. Att få utforska planeterna, samla ihop gänget igen och återställa sina krafter var ett härligt äventyr. Och känslan när jag äntligen lyckades frigöra The Traveler var fantastisk.
Efter det kom The Curse of Osiris som jag inte då förstod. Det var först flera år senare som jag insåg att det fanns ett gäng med vapen att låsa upp. Storyn här tyckte jag aldrig var så intressant heller.
Näst på tur var Warmind som jag verkligen gillade. Här tyckte jag att storyn var mer intressant och världen var rolig att utforska.
Här fattade jag också vad jag skulle göra för att låsa upp utrustningen som gjort tillgänglig av expansionen och jag gillade grindandet.
Den sista expansionen som jag spelade igenom och grindade sönder var Forsaken. Här nånstans tyckte jag att D2 peakade.
Jag kunde fortfarande gå tillbaka och uppleva allt som släppts sedan spelets release vilket var roligt.
Sen kom dom tidsbegränsade säsongerna. Jag körde en säsong sedan kände jag bara att det som hade gjort D2 speciellt för mig var på väg bort. Känslan av att jag var tvungen att spela för att inte missa något blev för mycket och jag övergav spelet.
Något år senare när det hade blivit f2p testade jag spelet på PC och det var verkligen inte samma spel. Allt det som jag hade upplevt under några år och som jag tyckte var så bra var nu bortplockat till förmån för nyare innehåll.
Bland annat var hela den story från grundspelet som gjorde att jag sögs in i spelvärlden numera en superkort introduktion till spelets kontroller och sedan hamnade jag i orbit och kunde välja aktivitet.
Jag saknar än idag att kunna spela igenom story i D2. Att bara få hänga på den bondgård som var ens bas innan man hade klarat spelet och kunnat återtagit The Tower en gång till hade varit fantastiskt.
PSN: OAKTHYR
Jag känner lite likadant för Destiny 2. Jag spelade igenom handlingen i grundspelet och älskade det. Att få utforska planeterna, samla ihop gänget igen och återställa sina krafter var ett härligt äventyr. Och känslan när jag äntligen lyckades frigöra The Traveler var fantastisk.
Efter det kom The Curse of Osiris som jag inte då förstod. Det var först flera år senare som jag insåg att det fanns ett gäng med vapen att låsa upp. Storyn här tyckte jag aldrig var så intressant heller.
Näst på tur var Warmind som jag verkligen gillade. Här tyckte jag att storyn var mer intressant och världen var rolig att utforska.
Här fattade jag också vad jag skulle göra för att låsa upp utrustningen som gjort tillgänglig av expansionen och jag gillade grindandet.
Den sista expansionen som jag spelade igenom och grindade sönder var Forsaken. Här nånstans tyckte jag att D2 peakade.
Jag kunde fortfarande gå tillbaka och uppleva allt som släppts sedan spelets release vilket var roligt.
Sen kom dom tidsbegränsade säsongerna. Jag körde en säsong sedan kände jag bara att det som hade gjort D2 speciellt för mig var på väg bort. Känslan av att jag var tvungen att spela för att inte missa något blev för mycket och jag övergav spelet.
Något år senare när det hade blivit f2p testade jag spelet på PC och det var verkligen inte samma spel. Allt det som jag hade upplevt under några år och som jag tyckte var så bra var nu bortplockat till förmån för nyare innehåll.
Bland annat var hela den story från grundspelet som gjorde att jag sögs in i spelvärlden numera en superkort introduktion till spelets kontroller och sedan hamnade jag i orbit och kunde välja aktivitet.
Jag saknar än idag att kunna spela igenom story i D2. Att bara få hänga på den bondgård som var ens bas innan man hade klarat spelet och kunnat återtagit The Tower en gång till hade varit fantastiskt.
Aldrig kört Destiny men jag kan tänka mig att det finns likheter i form av features som är tänkt att hålla spelaren aktiv. Istället för att spela av egen vilja så bör man gärna närvara vid diverse säsonger, göra dailies, weeklies och liknande för att hänga med. Det blir en lista att hela tiden beta av och jag tycker det är att uppmuntra till spelande på fel sätt.
Däremot ska det vara sagt att WoW har blivit bättre senaste tiden, men jag upplever att det generella tankesättet sitter kvar. Det är en otrolig kontrast mot hur design-filosofin såg ut för snart 20 år sen.
J. Allen Brack sa väl aldrig riktigt att folk inte skulle uppskatta äldre wow igen, men han hänvisade mer till gamla buggar som fortfarande låg kvar samt att folk kommer sakna alla QOL features som att slippa spamma chat för grupp och gå till själva till instansen. Gick dock alldeles utmärkt att ta bort div. buggar och folk löste promenaderna utan allt för mycket gnäll
Hade nog mer roligt i Classic än i själva original versionen, alla raids var mer tillgängliga nu och det tog cirka 10 min att komma igång med 40 pers tack vare discord istället för flera timmar förr.
Håller med!
Gav nya expansionen en chans och trots fina miljöer och musik och allmänt mysighet kan jag inte skaka av mig APM hetsen, att ett slag gör en miljon i skada och att jag inte riktigt vet varför.
Kanske har man gått och blivit gammal men det har blivit för mycket "theme park". Blizzard bestämmer vad jag ska se och göra och det finns lite utrymme för mig själv att utforska och bestämma.
Kanske har man gått och blivit gammal...
Där har vi kanske svaret.
Det är ju samtidigt så synd för miljöerna, musiken och den känslan har ju i stort sett alltid funnits där, men det går lite till spillo när du susar igenom alltihopa i racerfart.
Kan både hålla med och inte hålla med här. Jag uppskattade vad WoW var förr samt classic men jag uppskattar också retail. Jag tror (och nu killgissar jag här) att antingen så har man hängt med och kan ha kul med det högre tempot, det skiftade fokuset till att mäta sig med folk genom dps, IO, rating i PvP osv eller så har man helt enkelt fastnat i det förflutna och nog kanske blivit "för gammal" helt enkelt. Tror också att många som gillade hur det var förr, och nu menar jag inte att dessa spelare är dåliga på något sätt, kanske helt enkelt tycker alla nya system, abilities, talent synergies, rotations och "meta gaming" helt enkelt är för komplicerat? Kan vara fel ute dock.
Personligen så uppskattar jag att det är högre APM och ett högre tempo ingame rent generellt. Att pusha IO rating i m+ och optimera min karaktär så mycket jag bara kan med den lilla tid som finns som tvåbarns pappa är riktigt kul för mig personligen. Sen om jag klassas som gammal eller ej vid 31 års ålder låter jag andra avgöra men har lirat sedan releasen av tbc
Kan inte göra med en hålla med dig Wow classic fick mig att spela igen och det var så roligt, men nu har det blivit ett modernt wow som bara är så väldig tråkigt.
Det var roligare förr.
Lite problemet med spelutveckling är att du måste förnya och då blir det nytt. O man kan inte bara kopiera för då blir folk sura. Speciellt direkt efteråt. 15 år senare går det
Ibland så ska man förnya och tänka hur ska vi få det att funkar med det gamla som är bra, och inte förstöra spelet för de som gillar spelet.
Har själv spelat varje expansion sen betan. I de tre första deltog jag i en guild och raidade. Alla expansioner efter det har jag gjort klart hela storyn, klarat alla dungeons samt testat lite crafting och sen varit nöjd där. Tycker att det är lite mysigt att vart annat år lägga en månad på WoW. Lite som en nostalgitripp då och då. Men att lägga ner hundratals timmar är inte längre intressant.
Är väl kanske lite det är som är tjusningen. En del gamla personer, som mig, kan njuta av en del, sen finns det andra som kan ta del av andra. Tycker fortfarande det är väldigt polerat, välfungerande och mysigt.
Testade Classic när det kom och insåg att ja, det var väldigt längesedan och nej det var inget man vill avnjuta igen, särskilt inte när man hade gjort allt som fanns att göra när det begav sig. Det nostalgiska skimret försvann extremt fort
Har spelbranschen som hobby
Har inge sug att spela vanilla wow. En massa grinding, inga uppdrag att gör efter en viss level så man fick grinda till level 60. För mej så va Cataclysm toppen I wow. Nya zoner uppdragen va roliga att gör och man ville faktiskt gör all uppdrag i zonerna. Ny gamla värld att undersöka. Man kunden flyga I gamla världen. Vanilla wow var också ända expansion jag HC raida(Altså man satt större dela av dygnet och vänta på att Gröna Drakarna skull komma fram, försökte också i BC men fick sluta spela för de blev helt enkelt för mycket. Raida också i Cataclysm men då hadde spelet blivit för utmanade för mig och så orka man inte riktig satsa helhjärtat nå mera.
Wow har tyvärr gått utför under en lång tid ända sedan wotlk. Men det har verkligen accelererat sedan legion till att idag helt tappat mmo känsla och är mer likt ett lobbyspel. Tur att det fortfarande finns andra wow instancer än retail annars hade wow som spel för mig varit dött sedan länge
Kan inte göra med en hålla med dig Wow classic fick mig att spela igen och det var så roligt, men nu har det blivit ett modernt wow som bara är så väldig tråkigt.
Det var roligare förr.
Ibland så ska man förnya och tänka hur ska vi få det att funkar med det gamla som är bra, och inte förstöra spelet för de som gillar spelet.
Det där är något man borde kalla post-development-clarity. En hel del tröttnar om de inte gör något nytt. En del gör det inte. Man kan inte utveckla två olika spel.
Ett annat problem är att man har så stort team som vill bevisa att de behövs i utvecklingen och därmed utvecklar man något på varje avdelning bara för att rättfärdiga sitt jobb. Om du har ett spel som är rätt likt kan man avskeda många.
Jag säger detta som älskade WoW classic och SoD och inte spelat efter lich king.
Classic/Original eller whatever man ska kalla det - Hade jag jätteroligt med.
TBC - Var hyfsat OK men sen dalade intresset.
Jag mer eller mindre tvingade mig köra WOTLK och Cataclysm vet jag inte ens om jag nådde max level i... har inte kört nåt annat efter det. Blev utbränd nästan, gick och hoppade runt i stormwind på slutet typ...
Håller verkligen med. Har själv spelat sedan start och visst är det ett helt annorlunda spel som är anpassat till dagens klimat där allt ska gå fort och belöningarna ska komma direkt. Samtidigt får man sätta det i perspektiv till sin egna situation - jag som småbarnsförälder hade aldrig haft tiden att lira WoW som det såg ut för 20 år sedan idag där allt gick i snigelfart. Säger inte att det var sämre förr, dock annorlunda och passade mig bra på den tiden där jag hade "hur mycket tid som helst". Sen får man inte glömma att så som WoW var då var det enda man visste om. Världen var stor och farlig, det fanns inga flying mounts, man hade inte mycket pengar och grinding var ett måste om man raidade. Däremot kände man verkligen att man hade skitbra gear om man raidade, till skillnad från nu när gear utanför raids också är bra. Minns fortfarande att det kunde ta en halvtimme att få ihop en grupp till en dungeon som man dessutom var tvungen att ta sig till "manuellt".
Jag hoppade av permanent halvvägs in i...ehm...den efter Legion. Legion var det perfekta avslutet för mig...efter den hade de kunnat lagt kostnaden för prenumerationen på en tredjedel för de som ville hänga kvar, medan de jobbade på WoW 2.
Det här eviga mjölkandet gränsar till tragiskt. Det är inget spel längre, det är en evighetsmaskin.
Jag saknar verkligen den första känslan av World of Warcraft. När jag spelade betan för första gången kändes det revolutionerande. Hoppas jag i något spel igen får känna den känslan.
Den kommer aldrig komma tillbaka i spelets nuvarande form. Det enda som kommer kunna närma sig den upplevelsen är att börja om på ny kula, med en helt ny lore, gärna en lång tid tid ifrån nu, utan att avancera civilisationen till nutid för den sakens skull. Ett alternativ kunde ju vara att avsluta resan med ett "big-bang"...någon typ av katalytiskt event som driver en handfull av populationen på flykt till en ny värld eller nåt.
Någonting nytt som inte är beroende av 20 års fragmenterad och förvirrande wow-lore, något som kan stå på egna ben men som ändå anknyter till världen vi en gång lärde känna.
Det är en utopi, för jag tror att spelet WoW är dött, och att allt som kvarstår är en tom affärsmodell, men hoppet är väl det sista som dör antar jag. Nu är det ändå dags att tänka på gravfriden och sluta skända liket.
https://i.imgur.com/1dwCpHR.jpeg
Vad händer med en spelvärld efter tio expansioner? Monstertarzan tänker högt!
Vi närmar oss 20-årsjubileet för World of Warcraft, och trots att jag lovade mig själv att lägga spelet på hyllan, dras jag tillbaka varje gång en ny expansion släpps. Men ändå... den där gamla magin vill inte riktigt infinna sig längre.
När Blizzard först annonserade Classic var det kanske lätt att håna J. Allen Bracks klassiska citat: "You think you do, but you don’t." Men ibland undrar jag om han inte hade rätt på sätt och vis. Vanilla World of Warcraft har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, och Classic likaså när det begav sig. Men ju längre vi rört oss bort från det och vidare mot Retail, desto mer vilsen har jag känt mig. Redan i WotLK Classic blev det påtagligt, vilket förvånade mig.
I det som idag kallas för Retail i folkmun finns det en frihet som inte går att bortse ifrån. Utöver den senaste expansionens innehåll kan du göra det mesta – utforska gamla zoner, dungeons och raids, achievements, samla husdjur, eller skräddarsy din karaktär ner till minsta detalj. Det är som en gigantisk nöjespark, där varje attraktion lockar med något nytt och spännande, oavsett om du är här för att samla, raida, PvP eller bara utforska världen.
https://i.imgur.com/ITLkAKG.jpeg
World of Warcraft har aldrig varit mer styrt, men å andra sidan också aldrig mer splittrat. För nya spelare eller de som hoppat av under resans gång, kan catch-up-mekanismer hjälpa. Men trots dessa hjälpmedel känns spelets värld som ett lapptäcke av avskilda expansioner. Varje ny del bygger på den senaste, men kopplingen till tidigare äventyr blir allt svagare. Det känns mer som att varje expansion står för sig själv än att de bildar en sammanhängande värld. Karaktärer kan hoppa från zon till zon, expansion till expansion, utan att någonsin känna att de tillhör någon del av världen.
"För de som inte varit med
hela vägen blir det svårt att
få grepp om helheten."
Och så var det själva gameplayet. Retail, det moderna World of Warcraft, är betydligt rappare, mer bombastiskt och med omedelbar tillfredsställelse – precis som moderna spel tenderar att vara. Den nya spelstilen innebär också ett mycket högre tempo, ett överflöd av förmågor, passiva effekter och talangpoäng. Det är svårt att hålla reda på alla synergier och vad allt gör. Stridstext i hundratusentals som överlappar varandra, hög APM (Action Per Minute) och effekter som exploderar. Till slut orkar jag inte mer. Jag tappar fokus och mening, och det känns mer som att jag far omkring och spelar Whac-A-Mole snarare än att njuta av min tid, resan och världen runt omkring mig.
Hade World of Warcraft blivit bättre av en "soft reboot" istället för att stapla expansioner på höjd? Borde Blizzard riva av plåstret och börja om på tomt blad? En chans att hitta tillbaka till den där känsla som en gång definierade spelet. Eller är jag bara stollig och lever i det förgångna?
https://i.imgur.com/1Xh4cos.jpeg
Jag förstår att spelet måste utvecklas för att möta det moderna klimatet och Classic finns ju trots allt där för den som vill. Ändå, att en upplevelse som idag är så dirigerad och erbjuder så mycket valfrihet också kan kännas så förvirrande och splittrad. För de som inte varit med hela vägen blir det svårt att få grepp om helheten.
Jag saknar den enklare tiden, då det var färre förmågor, synergier och talangpoäng att hålla reda på och striderna kändes mer taktiska snarare än reaktionssnabba. Där jag inte spelade ett singleplayer-spel i multiplayer-miljö, där resan var målet och världen var en sammanhållen plats.
Kanske hade Brack delvis rätt ändå – jag ville faktiskt aldrig ha strösslet och toppingen som kom efter. För mig har vanilj alltid varit den bästa smaken!
Väldigt trevlig läsning, även om jag egentligen befinner mig på totalt andra sidan av spektrumet
Jag trodde dock precis som dig, att jag saknade enklare tider. Men efter att ha testat på Classic, och kört privatserver för WotLK (innan det kom som en del av Classic-tåget), så insåg jag rätt snabbt att jag faktiskt inte saknar det gamla spelet. Den insikt jag fått är att jag saknar gemenskapen och de vänner jag upplevde dessa världar med en gång i tiden.
Det som idag benämns som Retail är mycket mer i min smak är den slutsats jag dragit. Även om jag saknar gemenskapen och känner att det blivit mer av ett singleplayer med multiplayer-möjligheter, så anser jag att spelmekaniskt är dagens WoW ett mycket mer interaktivt och roligare spel. Framförallt upplever jag det som att spelet respekterar min tid bättre, där jag har möjlighet att göra framsteg utan att behöva förhålla mig till fasta tider där det ska koordineras med minst 9 andra spelare potentiellt flera kvällar i veckan.
R < ROG G17 | R9 5900HX | 32GB 3200 MT/s | RTX 3070 >
G < R9 5900X | 32GB 3200 MT/s | ROG RTX 3090 Ti >
B < Pixel 8 | WF-1000XM4 | XB900N >
Den kommer aldrig komma tillbaka i spelets nuvarande form. Det enda som kommer kunna närma sig den upplevelsen är att börja om på ny kula, med en helt ny lore, gärna en lång tid tid ifrån nu, utan att avancera civilisationen till nutid för den sakens skull. Ett alternativ kunde ju vara att avsluta resan med ett "big-bang"...någon typ av katalytiskt event som driver en handfull av populationen på flykt till en ny värld eller nåt.
Någonting nytt som inte är beroende av 20 års fragmenterad och förvirrande wow-lore, något som kan stå på egna ben men som ändå anknyter till världen vi en gång lärde känna.
Det är en utopi, för jag tror att spelet WoW är dött, och att allt som kvarstår är en tom affärsmodell, men hoppet är väl det sista som dör antar jag. Nu är det ändå dags att tänka på gravfriden och sluta skända liket.
Tror dock aldrig Blizzard kan göra en total reset och släppa WoW 2 (eller vad man nu skall kalla det). Som minst behöver 20 års account byggande följa med i en eventuell nystart. Karaktärer, mounts, transmog, guld, titlar, achivements etc etc etc är något som många av oss byggt upp över två decennier nu och jag tror majoriteten (mig själv inkluderad) aldrig skulle kunna släppa allt det och börja helt fresh.
Tror dock aldrig Blizzard kan göra en total reset och släppa WoW 2 (eller vad man nu skall kalla det). Som minst behöver 20 års account byggande följa med i en eventuell nystart. Karaktärer, mounts, transmog, guld, titlar, achivements etc etc etc är något som många av oss byggt upp över två decennier nu och jag tror majoriteten (mig själv inkluderad) aldrig skulle kunna släppa allt det och börja helt fresh.
Och vad är dina "framtidsplaner" då...tänkte du bygga ett arv till dina ev. barn? Så fort det kommer bli olönsamt för Blizzard att hålla servrarna vid liv är de ju borta i alla fall.
Någon gång är det ju bara att släppa taget, det kommer antagligen kännas som en lättnad.
Tror dock aldrig Blizzard kan göra en total reset och släppa WoW 2 (eller vad man nu skall kalla det). Som minst behöver 20 års account byggande följa med i en eventuell nystart. Karaktärer, mounts, transmog, guld, titlar, achivements etc etc etc är något som många av oss byggt upp över två decennier nu och jag tror majoriteten (mig själv inkluderad) aldrig skulle kunna släppa allt det och börja helt fresh.
Och vad är dina "framtidsplaner" då...tänkte du bygga ett arv till dina ev. barn? Så fort det kommer bli olönsamt för Blizzard att hålla servrarna vid liv är de ju borta i alla fall.
Någon gång är det ju bara att släppa taget, det kommer antagligen kännas som en lättnad.
Är på spåret av DieZe här;
Det är nästintill omöjligt för Blizzard att släppa ett "WoW2".
Det finns alldeles för mycket bagage, och då pratar vi inte bara rent objektiva saker likt gear (transmog), mounts o.s.v. som inte kommer följa med, utan även det emotionella som binder oss till dessa saker. Ett praktexempel här vore att nämna spelet Once Human, där den överväldigande feedbacken dessa utvecklare har tagit med sig från både stora profiler likväl som spelar, är just att det saknas något som emotionellt binder spelaren över tid (eftersom spelet gör en återställning med jämna mellanrum).
Det är största fokusen för studion bakom nu, att ändra spelet till att inkorporera dessa typer av system som tillåter emotionell förbindelse över tid (varför dessa inte fanns med från start är en kulturell grej, där vi i väst värderar dessa saker högt medan asiatiska marknaden spelar spel helt annorlunda). Den finns en underliggande generell konsensus bland västerländska spelare när det framförallt berör MMO-genren, och det är just "varför ska jag bry mig"; det är otroligt viktigt att spelet har något som fångar spelaren på ett emotionellt plan, det räcker inte med flådig grafik och bombastiska strider.
Om man ställer sig tveksam till detta behöver man inte kolla längre än vilka spel som dominerar den västerländska marknaden, och i förlängning vilka spel som sett stor tillväxt trots att spelen börjar bli till åldern. Sedan jämföra dessa mot moderna försök, framförallt sådana som kommer från asiatiska utvecklare (igen; kontexten är MMO-genren). Kan inte påstå att det går bra för många av dem.
Sedan när det kommer till WoW och servrar ser jag inte Blizzard släcka ljuset typ "någonsin". Så länge det finns knappa tusentalet spelare kvar kommer det finnas en server att spela på också, även om det inte släpps något nytt innehåll. Man kan beklaga Blizzard för mycket, men om något är de duktiga på att tillhandahålla sina spel över tid för sina spelare (behöver inte kolla längre än Starcraft (1!) eller WC3).
R < ROG G17 | R9 5900HX | 32GB 3200 MT/s | RTX 3070 >
G < R9 5900X | 32GB 3200 MT/s | ROG RTX 3090 Ti >
B < Pixel 8 | WF-1000XM4 | XB900N >
Och vad är dina "framtidsplaner" då...tänkte du bygga ett arv till dina ev. barn? Så fort det kommer bli olönsamt för Blizzard att hålla servrarna vid liv är de ju borta i alla fall.
Någon gång är det ju bara att släppa taget, det kommer antagligen kännas som en lättnad.
Triggad? Men nej, jag har inga "framtidsplaner" för WoW, jag lirar så länge jag har roligt, men det det sagt så hade jag inte varit okej att släppa min main som jag lirat på i cirka 18 år. Vi snackar flera hundra dagar irl playtime rätt ner i sjön samt en stor mängd emotional attachement till kontot i stort. För mig är MMO's det enda jag kan lira just för att det känns som att jag hela tiden bygger på och progressar mitt konto samt mina karaktärer, det känns som jag åstadkommer något när jag lirar MMO's (givetvis är så inte fallet, det är bara ett spel) vilket gör att alla andra typer av spel känns som totalt bortkastad tid. Blizzard är nog väl medvetna om att den storm som hade uppstått om spelarnas progress inte följde med in i ett WoW 2 hade varit ohanterbar.
Har väldigt svårt att se Blizzard dra ur pluggen för WoW. Mycket pekar på att spelet dessutom är väldigt populärt nuförtiden, särskilt efter två expansioner i rad som tagits emot väl av spelarna. Om WoW 2 någonsin blir verklighet (vilket jag dock inte tror) lär det snarare vara en helt annan typ av mmorpg, så de båda spelen kan leva sida vid sida.
Bra krönika! Jag själv blev väldigt mysnostalgisk när Classic först kom, men jag insåg också att den typen av upplevelse inte längre är för mig. Utesluter inte att jag kan lockas av det där långsammare, grindigare, men då behöver det nog vara i ett helt nytt spel så jag även får den där känslan av att upptäcka en helt ny värld. Kanske Ashes of Creation, så småningom?
Wow är - speciellt på ngt sätt. ibland drars jag tillbaka i en, två månader sen känns det tråkigt. Plus, och det är kanske ännu konstigare, jag som har lirat i 40 år nu och gillar det fortfarande på fritiden, när jag kör Wow, så får jag en känsla av "vad gör jag med mitt liv"? Vet inte varför.
