Diskutera – Hyllade spel du inte förstår storheten hos
Jag är tvärt om, jag gillar alla stor-spel typ. Men har absolut inte tiden längre till det så lider mest av det.
Möjligen inte souls-spelen, för har för dåligt temperament av att dö på samma ställe sjuttioelva gånger om…men gillar spelet i sig
Switch OLED, PS4 slim, PS3, New 3DS XL, Wii, GC, N64, GBA & NES
PC: 5800X3D ■ 32GB■ RTX 3070 ■ 27"1440p@165 Hz
Super Mario Odyssey är ett av de högst rankade spelen någonsin, tror det ligger på 96 eller 97 på metacritic, det är ett alltså ett korrekt val från dig med tanke på frågeställningen. Själv älskar jag det.
Det är bara väldigt tjatigt med kaninbossarna.
Och att man får månar extremt enkelt och ofta så det känns inte särskilt kul när man lyckas lista ut och hitta en.
Witcher har värdelös combat vilket stoppar mig helt.
RDR2 gjorde bokstavligen att jag somnade.
Många spel med konstlade timesinkmoment för att bygga baser/dokumentera världen - där jag skall springa runt och samla allt från en gräslök till en kontrabas för att kunna bygga en bas, och dra vidare, från no mans sky till valheim (som jag inte ens prövat efter att ha sett husbyggena).
Älskar däremot flight sims, strategi och quirky indielir.
1338 - One Step Above
Oblivion, Skyrim, Fallout3 och allt annat Bethesda rört vid!
Stelt och tråkigt rent grafiskt (Ja, vackert för sin tid, men redan då stelt och svårrattat). Av 1000 uppdrag och sidequest finns det på sin höjd fem som på något sätt är intressanta och berör. Ointressanta karaktärer och en huvudstory som kunde slängts ihop av en berusad praktikant på en fikarast.
Den var helt otrolig tycker jag, vertikaliteten plus den otroliga hyllningen till DK och Rosalina men som sagt, smaken är som baken och vi måste respektera våra olika uppfattningar.😊
Ja smaken är verkligen som baken som sagt. Men det är ju det som är härligt! Kul att du gillade!
Shadow of colossus
Förstår verkligen inte vad som är så bra med det spelet.
Ett spel med minimal story där man rider runt på en häst i en stendöd värld för att döda 16st ganska lätt dödade colosser/bossar.
Dessutom väldigt enformiga fighter. Klättra upp hitta den svaga punkten om och om igen.
Men va!? Det som är så fantastiskt❤️
Mycket Nintendo på en eventuell lista för mig med Zelda-spelen längst upp. Fattar inte alls grejen med Zelda, känner att jag kunde ha mycket roligare när jag testar spelen. Den barnsliga estetiken och oviljan att utveckla nya IP är svårt att uppskatta för mig. Men jag älskar ju Nintendo som koncept precis som alla andra.
Jag har inte testat God of War men absolut inget av det jag ser tilltalar mig.
World of warcraft känns också helt obegripligt. Fattar inte vad som är kul med det annat än att prata med vänner.
It Takes two: Småroligt ibland, men alldeles för långa mellansekvenser (ett co-op spel borde inte ha filmer alls i sig). Sedan är spelet alldeles för långt och utdraget för vad det är. Undrar hur många av de som älskar spelet som ens spelade klart det.
Jag håller med! Småroligt på sin höjd. Spelade igenom det med yngsta grabben men hade inte speciellt kul.
Halo-serien helt klart. Skjutandet är väl ok men allt annat från story till design är megatråkigt. Fattar vad det gjorde för fps på konsol för sin tid men inte ens då föll det mig i smaken.
Sen ska jag inte ens börja raljera om Final Fantasy. Det är lätt den mest överskattade spelserien någonsin om du frågar mig. Finns absolut ingenting som tilltalar mig där.
Tur att vi alla tycker olika för jag skulle inte önska bort eller ändra någon spelserie bara för att det inte tilltalar mig. Därför är det ofta så jäkla frustrerande när vissa utvecklare och spelare vill att allt ska vara för alla. Vi behöver våra olika nischer.
Allt nintendo här också, typ. Köpte ett switch enbart för Zelda BoTW-releasen, och var supertaggad att lira mitt första Zelda sedan OoT/Majora's mask. Efter 7-8 timmar sålde jag switchen. Försökte igen ett par år senare, men det går inte. Nu har dottern en Switch och jag har försökt mig på Mario: Odyssey, men jag stänger av det lika fort som jag startade det. Jag vill gilla nintendo och Mario-spelen, men det går inte.
Disco Elysium... Fy fan säger jag bara. Jag försökte och försökte, och bara väntade på att det skulle bli bra, och att det skulle bli roligt.. efter kanske 15 timmar eller så, då gav jag upp.
Man läser överallt hur bra det ska vara, och jag ville ha ett RPG med bra story, bra dialog osv..
Vad man får är ett spel med ett fyllesvin som tappat minnet.. fan va originellt!
Spelet som tvingar dig in i ändlösa dialoger, som efter 20 minuter visar sig inte leda någonvart alls. Spelet som tvingar dig att gå runt och prata med varenda jäkla npc till du av slumpen hittar rätt.
Jag somnade varenda gång jag spelade skiten! Ne usch!!
God of War
Välggjort actionspel men som blir repetitivt ganska snabbt. Dessutom en genomkorkad huvudkaraktär.
The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Inga röstdialoger, avskalad och naken öppen värld, vapen som konstant går sönder och en ganska ickeengagerande story. Roliga pussel dock.
Jag har svårt att förstå att man tycker att RDR 2 är överskattat. Möjligen gör det långsamma och vackra tempot att dagens unga har svårt att hantera det i en värld där allt går ut på snabba kickar och kort "attention span". Själv tyckte jag att tempot stundtals blev för högt med alla shootouts där man mejar ned 40 skurkar/snutar på rad. Det förstörde den vackra upplevelsen och tog ifrån det vackra med livet i 1800-talets USA. Tyvärr måste Rockstar alltid skapa överdrivna uppdrag senare i storyn som förstör realismen i sina spel.
Några spel jag verkligen försökt gilla men inte lyckats med och varför:
För mig brukar utmanande spel med utmanande bossar vara lockande. Så när jag läst och hört om From Softwarespelen från breda massan så är det ungefär som att det är ett spelet är byggt utifrån mig. Spelade igenom Demon's souls och Dark souls. Spelen i sig får väl ett OK. Demon's souls kändes inte märkvärdigt alls. Men de enorma sektionerna att ta sig från en checkpoint till boss är ungefär som att köra ner fingrarna i halsen. 40 sek till 3 min.
Dark souls känner jag lite kärlek till. Några riktigt bra bossar och häftiga miljöer men samma grundproblem som föregångaren. Sen är stridssystemet lite segt. Det är en skaplig tröskel svårighetsmässigt men skill ceilingen känns inte hög alls vilket också var en besvikelse!
Elden ring gick dock bra. Dels är du inte tvingad till en viss rutt utan kan välja stora områden. Boss-striderna är ännu bättre, nu är de också svårare. Skillceiling betydligt högre men inte jättehög. samt att ungefär 70% av sträckan från checkpoint till boss är borttagen. Bra att From lyssnar på mig 😊
Av liknande anledning känns Castlevania 4 som en stor besvikelse (ja ni kan hjälpa mig förstå! Måste va något fel på mi). Alla andra classicvania spel är utmanande eller i alla fall behöver man vara mer fokuserad. C4 känns som en seg walking simulator på easy mode. Att gå från amerikanska Castlevania 3(svårare än EU versionen) till C4 är som att ha bestigit ett berg i nepal för att sen jämföra det med att tralla runt i en svensk pulkabacke med barnen. Sen hyllas musiken. Ja 1,2 låtar diggar jag verkligen (typ intro outro)men större delen av spelet är det en axelryckning. Har spelat igenom spelet 3 ggr och kollat analysvideos och diskussioner för har verkligen försökt att se storheten men går bara inte. Gillar de andra classicvania! 3D banan är ju inte kul någonstans och att man piskar i olika riktningar fyller ju ingen funktion?
2d mariospelen har ingen utmaning kvar. Beror dels på att man spelat för mycket 2d spel men beror även på att spelen blivit än mer lätt tillgängliga. 3d spelen förvandlats till collectaton 😔
Sen finns det spel där man spelar för story, miljöer, karaktärer men det klickar helt enkelt inte alls. T ex. Hellblade (spelmekniskt helt ointressant också)
Shadow of colossus
Förstår verkligen inte vad som är så bra med det spelet.
Ett spel med minimal story där man rider runt på en häst i en stendöd värld för att döda 16st ganska lätt dödade colosser/bossar.
Dessutom väldigt enformiga fighter. Klättra upp hitta den svaga punkten om och om igen.
Ja det kanske var lite nytt perspektiv när de kom. Men för mig var det också en axelryckning
Super Mario Odyssey är ett av de högst rankade spelen någonsin, tror det ligger på 96 eller 97 på metacritic, det är ett alltså ett korrekt val från dig med tanke på frågeställningen. Själv älskar jag det.
Så pass alltså😄. Ja man måste ju va lite edgy och välja från toppen!
Skämt åsido men jag blev besviken när jag spelade det och tyckte det fanns alldeles för många tråkiga banor. Jag säger bara New Donk City🤢.
Inte förtust i varken Galaxy eller Odyssey.
Oddyssey har förvissa en intressant spelkontroll. Kändes som att den saknades i galaxy spelen. Jag gjorde 3-400 månar och det kändes som 98% collectaton.
Är väl i grunden en smaksak. Att spelen är välgjorda är det dock inget snack om 😊 men samma känsla angående New Donk city som var helt ointressant
För mig är det TLOU spelade 1:an lite granna men... jag vet inte gillade inte storyn och gameplay var inget speciellt så den föll platt.
Jag gillade dock serien väldigt mycket vilket är väldigt ovanligt vanligtvis är ju orginal materialet bättre än film/serie adaptionerna men här tycker jag tvärtom.
Inte förtust i varken Galaxy eller Odyssey.
Oddyssey har förvissa en intressant spelkontroll. Kändes som att den saknades i galaxy spelen. Jag gjorde 3-400 månar och det kändes som 98% collectaton.
Är väl i grunden en smaksak. Att spelen är välgjorda är det dock inget snack om 😊 men samma känsla angående New Donk city som var helt ointressant
Spelkontrollen och kvalitén var det ju definitivt inget fel på som sagt men det saknades ändå lite magi för egen del. Jo många månar fanns det^^.
Det är extremt få spel, om ens något som jag inte förstår storheten med. Visst att jag inte gillar många spel som blivit stora och hyllade, men det är fortfarande inte svårt att förstå varför de blivit stora. Jag kan inte komma på något just nu i alla fall.
Många här verkar ha svårt att skilja mellan "jag gillar inte" och "jag förstår inte" med tanke på hur de beskriver det.
Exempel på ett spel jag inte uppskattar:
Elden Ring och dylika. Har extremt svårt för att behöva dö en miljon gånger för att lära mig en boss rörelsemönster. Hade haft skittråkigt med dessa spel. Men jag förstår att människor älskar utmaningen med dem och varför de är så hyllade.
Red Dead Redemption 2.
Alldeles för stort, föråldrad kontroll och så överanimerat att du måste vänta på att någon flår ett djur i 10 sekunder innan du kan packa upp den på din häst.
Jag tog mig till epilogen och har aldrig spelat spelet sedan dess. Jag njöt inte överhuvudtaget av det.