Diskutera – Hyllade spel du inte förstår storheten hos

God of War (2018). Galet välpolerat och allt sånt, men intresset dör vid första bossen: ducka, attack, ducka, attack... repetera alldeles för länge. Verkligen inte min typ av gameplay.

Majoriteten av alla survival-spel

Tack! Trodde att jag var ensam.
Körde igenom det en gång när det kom med lite av en "meh"-känsla. Blev oerhört förvånad över att folk orkade sitta och köra både omoddat och moddat i flera år efter det.

Gillar ju förvisso inte nåt av de senare Fallout-spelen heller.

Fightingspel, JRPG, renodlade simulatorer.

Ja, så kan man ju tycka. Själv, som gammal gubbe, gillar jag inte spel som "slösar" på spelarens tid med massa fillers i både spelmekanik och story t.ex. HATAR t.ex fetchquests och dylikt, det borde finnas någon internationell speltribunal som förbjuder och straffar spelutvecklare som lägger dit sånt i spel. Bland den mest oinspirerade och onödiga spelmekaniken som existerar. Att dessa också, oftare än sällan, dyker upp i de allra största AAA titlarna är skrattretande dåligt med tanke på hur mycket tid och pengar som plöjs ner i utvecklingen av spelen. Sen när är sysslor något man gör för nöjes skull liksom? hur tråkigt är ditt liv egentligen?

Oj, hamna lite i "dad-rage mode" där men det är sorgligt att spel inte kommit längre i vissa avseenden.

Telltale
Final Fantasy

Jag VILL gilla JRPG's och anime, anime tycker jag om ibland (klassikerna speciellt, vem gillar inte Akira, eller Studio Ghibli's bästa?) men ofta bara avskyr jag stilen

något som jag inte ALLS tycker om längre och tycker är helt galet överskattat:
resident evil
silent hill
dead space

försökte med dessa remakes, snygga men så sjuuukt tråkiga spel! tror det är tempot som jag bara inte tål. silent hill var förbannat segt och trist på alla sätt verkligen. sen hjälper det väl inte att jag inte tycker det är vare sig otäckt eller ens atmosfäriskt. växt ifrån det helt, tyvärr. kan vara att VR skämt bort mig när det gäller skräck.

Ghost of Tsushima. så jävla tradig grafik, ser ut som plast mest. för lite variation i miljöerna och det känns bara tomt och själlöst - man missar de små detaljerna som gör det. jag hatar UBI soft, men te.x deras AssCreed:Shadows ser ju vansinnigt mycket snyggare ut, bra känsla för detaljer där, överlag duktiga på grafik tycker jag, nästan i klass med R*. Men så har dom säkert 100+ som jobbar bara med grafik.

Survival spel är pest. usch.

Allt kojima gjort plus jrpg genren.

Samma här gällande JRPG, jag vill gilla de men det är alldeles för populärkulturellt japanskt med överdriven dialog och överdrivna uttryck. Helt omöjligt att sympatisera eller gilla karaktärerna när de beter sig som psykotiska barnrumpor. Kanske därför old-school JRPG är lättare att gilla då de inte har något skämmigt dåligt röstskådespeleri. Original FF7 t.ex som jag spela waybackwhen tycker jag är ett mycket mer vuxet spel än remaken som är så jäkla cringe ibland att man måste titta borta från skärmen emellanåt när det är nån mellansekvens.

För att inte tala om Kojimas spel, jesus christ on a bike. Vilken tur att han inte fått göra en riktig film, typiskt japansk kultur också, ingen vågar säga åt chefen hur dålig han är på att regissera sin speldialog.😆

För mig är det Bethesda spelen. De känns bara tomma och livlösa. När Skyrim kom så spelade jag kanske 30-40 timmar och konstaterade efteråt att det enda som hade vart ”något” var de timmarna jag ägnade mig åt smide. I Fallout 4 var det som att det hade hänt spännande saker - innan jag som spelare kom dit och då släppte alla det de gjorde för att skjuta på mig. Morrowind hade jag i och för sig kul med. Och New Vegas.

När jag läste rubriken så kom jag direkt att tänka på Stray.

Zelda BoTW/Zelda ToTK förstår jag inte storheten i. Personligen tycker jag dem är otroligt överskattade. Zelda var bättre förr!

The House in Fata Morgana

Half-Life 2, ett teknikdemo där det främsta jag minns var det eviga tjutandet i öronen efter varenda exploderande granat.

Final Fantasy 7. Känns som en splittrad, ofokuserad, minispelssamling med en toktrist världskarta och en påtaglig riktningslöshet överlag. Det är inte som att jag inte försökt. Säkert tio gånger, vill ju se den där storheten så många andra verkar se men hinner knappt ut ur Midgar innan jag är kräkless. Åttan fångade mig direkt och älskar det än idag.

Alan Wake 2.
För mig kändes det som ett spel med snygg yta men med pretentiös och spretande story.
"Video games as art" snarare än ett bra spel.

Mesta ifrån Bethesda, men även red dead 2.

God of War, Helldivers 2 (att jag köpte det gör nästan lika ont som att jag i ungdomen köpte Per Gessles soloalbum Mazarin, inte riktigt, men nästan), Diablo, Final Fantasy, finns säkert en massa andra men det är dom jag kommer på i skrivande stund.
Edit för att tydliggöra: Jag gillar alltså inte någonting Per Gessle har skapat överhuvudtaget, jag avskyr karlns musik.

RDR2 har jag börjat spela flera gånger men gubben man styr går så extremt långsamt, känns som man går i vatten. Ger upp varje gång tyvärr.

The Witcher, började spela efter horizon och tyckte grafiken var så sjukt dålig så jag kunde bara inte fortsätta. Typ gå runt med en platt pappdocka på en platt spel karta.

Cyberpunk har jag börjat spela flera gånger men inte heller lyckats fastna i

Detta! Jag har vid många tillfällen försökt, men aldrig klarat hela.

Då jag växte upp med C64 och Amiga så saknar jag nostalgin som krävs för att tycka att de senate Zelda-spelen är det bästa som någonsin gjorts. Givetvis inte dåliga spel men för mig är det tveklöst att det finns en viss "Nintendo-bump" i betygen. Hade varit intressant att se vad ett Breath of the Wild "rebrandat" till t ex Immortal Fenyx Rising fått på Metacritic.

Final Fantasy 7 ser jag att många tar upp. Är inget stort fan av jrpg generellt men känslan är kanske att man var lite för gammal när det kom. Känner flera som är yngre än mig som håller det väldigt högt. Men det är ett spel som jag själv tycker är väldigt överskattat.

Hollow Knight, jag älskar hur det ser ut - men något gnider mig tvärsöver. Jag vet inte vad, det känns som det saknas ett flyt i spelet. Sen kan jag välvilligt erkänna att jag känner mig för gammal för de flesta action-rollspel där man ska fyra av combos och dylikt - tacka vet jag äkta turbaserad strategi - vilket osökt leder mig in till FF7 och FF7 Remake. Jag har lite svårt för tempot helt enkelt.

Pokémon.

Gen 1 var fantastiskt när det först kom ut. Nu, nästan 20 år senare, och spelserien har verkligen inte kommit någonstans alls, med undantag för bättre grafik (som inte ens ser särskilt bra ut).

Alla Zelda och Falloutspelen

Typ alla JRPG's...

Eller scratch that: Japanska spel, period

Half life 2. Fann noll underhållning i det.

Definitivt Dark Souls. Gillar arpg, rpg, fps i fantasy eller Sci-fi miljöer. Men DS har från dag ett varit stendött för mig. Det är allt jag ogillar, det falska löftet om frihet, strider som är mer som gåtor, mörka, perversa, totalt glädjelösa ”soul sucking” miljöer. Subjektivt blä!

Word! All your game culture are strange to us.

Vilket populärt onlinespel som helst, CS, COD, Fortnite, Destiny, Overwatch osv. (Jag har spelat alla dessa).

För mig är det helt meningslöst eftersom matchar jag mot någon som är sämre än mig vinner jag och matchar jag mot någon som är bättre än mig förlorar jag. Visst jag blir väl bättre ju mer jag spelar men i slutändan så är det ändå matchmaking-rouletten som avgör om jag vinner eller förlorar.

I ett svårt single-player spel ser jag framsteg och tillfredsställelse på ett helt annat sätt. Plus att jag vet att det finns ett slut, ett mål att jobba mot.

Förstår inte det roliga med evighets-hjärndöd multiplayer.

Runescape. Det verkar vara något som alla har igång i bakgrunden men jag har funnit noll intresse, någonsin, haha.