Pinball Dreams (Amiga)

Medlem
Pinball Dreams (Amiga)
  • Plattformar: Amiga (testversion), Atari Falcon, Game Boy, Game Boy Advance, Game Gear, GP32, iOS, Mac OS, MS-DOS, Playstation 3, SNES

  • Release: 1992

Det här med årtal verkar inte vara min starka sida.

Som jag ville minnas det följde Pinball Dreams med på två av de hundratals disketterna med piratkopierade spel som jag fick på köpet när min första egna Amiga 500 nådde mitt hem.

Problemet skulle väl vara det att jag vill få det till att detta var nittonhundranittio eller nittonhundranittioett. Pinball Dreams släpptes nittonhundranittiotvå.

Den historia jag såg så klar och tydlig, redo att återberättas kanske därför är fullständigt felaktig... eller så är den verkligen sanningsenlig fast då med det för mig trista faktum att jag omedvetet agerat historierevisionist på flera fronter, många gånger, i mitt liv.

En lite annan infallsvinkel väljer jag, därför.

Pinball Dreams var ett i raden av spel till Amiga som för mig kom att definiera mycket av det datorn kommit att stå för över åren.

Det var en av inte jättemånga upplevelser vi var flera stycken som samlades runt för att spela tillsammans, även om det egentligen var först i och med seriens tredje del, Pinball Illusions, som det slog över till ett livsstilsinslag.

Sådär som att vi cyklade hem från skolan på de lite längre rasterna bara för att hinna köra ett par rundor på valfritt bord.

Pinball Dreams har egentligen fram till dags dato varit det där första, lite trevande, spelet i en serie som över tid fann någon form av perfektion. Ett spel som jag egentligen aldrig gett så mycket tid som jag intalat mig att jag har gjort.

Något som blev rätt uppenbart när jag vid ett tillfälle för en drös år sedan bestämde mig för att ett sätt att se på det som att man har "klarat" spelet är att placera sig på förstaplats på samtliga bords poänglistor.

Vilket jag gjorde.

Utan några nämnvärda problem, fast däremot med en då nyfunnen kunskap om varje bords egenhenter.

Det hela handlar såklart inte om något annat än det ständigt återkommande fenomenet med att jag, och många med mig, egentligen inte engagerat spelade de flesta spel till Amigan, utan snarare "testade" dem en stund för att sedan gå vidare till nästa i raden av ett par hundra man hade tillgängliga.

Med en relevant drös undantag, såklart.

Men just där och då reflekterade jag nog aldrig över hur det raketuppskjutningsfokuserade bordet Ignition kändes som något av en prototyp av de övriga borden.

Ett fullständigt ramplöst bord med endast två bumprar och i princip inget mer än en ball trap och drop targets placerade på bordets ytterkanter. Det är svårt att hitta något nämnvärt flow, och det mesta handlar om att sänka drop targets och med det trigga händelse x eller y varav detta med att tända alla bokstäver i bordets namn känns som mest givande rent poängmässigt då det ger tillgång till bordets Jackpot.

Ignition är i sig inte ett dåligt bord.

I en tid före Pinball Dreams hade det troligen kunnat agera ett helt eget flipperspel för hemdatorer utan att folk klagat nämnvärt, men här i denna kontext känns det möjligen lite malplacerat.. eller, egentligen inte alls då dess audiovisuella presentation sammanfaller så väl med övriga bords minus allt extra tekniskt lull.

Vi stannar där, ja.

Näst på tur står Steel Wheel som på ett utmärkt vis levererar ett Western-tema komplett med pistolskott, ånglok och i takt med allt större framgång stigande biljettpriser och fetare tågkonstellationer.

Steel Wheels absolut största problem är svårigheten att få till ett skönt flow. Det är svårt att få upp kulan i bordets mittersta ramp och höger sida består av en lika svårnådd ball trap och en öppning upp till ett område med tre bumprar. Det får det att kännas som att mycket tid går åt till att komma åt någonting av värde överhuvudtaget, men när saker och ting till slut börjar lossna lyser lampor överallt och poängen kan börja ramla in.

Designen av bordet är dock inte helt snäll då misslyckade försök att ta sig upp i ramp x eller område y kan resultera i en kula som faller ned igen och då gärna i en vinkel som gör den mycket svår att rädda. Som följd blir Steel Wheel något av skarans absolut "svåraste" bord att få bukt med.

Sist ut är Beat Box och Nightmare, dom båda lyckas utmärkt med att få det att kännas som att varje försök att få kulan någonstans av värde lyckas.

Beat Box med det skivbolagstema, där man jagar singlar, musikvideor och listplaceringar i Europa och USA, får det att kännas som att det konstant händer något. Med de åtta passager och ramper som bordets överdel består av hamnar kulan nästan alltid någonstans intressant, det är lätt och kul att jaga multipliers och bordets flow är endast i konkurrens av det i Nightmare.

Saken är den att Nightmare gör precis allt bättre än övriga tre bord. Från det att kulan äntrat bordet är det fullt ös. Bordet har en perfekt balans mellan ramper, passager och drop targets. Allt från att bygga upp multipliers till att nå midnattimmens poängjakt, det löjligt sköna i att fälla fem drop targets i ett svep efter ett misslyckat försök att ta sig upp i en ramp och se hela bordet lysas upp av allsköns olika lampor är en fröjd.

Känslan är nästan den att borden ligger i den ordning de utvecklats i, och att varje nytt bord bygger vidare på erfarenheterna av det föregående. I vissa fall introduceras nya problem med nya inslag, i vissa fall justeras dessa problem bort när de återkommer i ett senare skede.

Men just i Nightmare faller precis allt på plats, så mycket så att det känns som ett bord som hade gjort sig bättre i uppföljaren Pinball Fantasies.

Fast ändå inte.

För ser man Pinball Dreams för vad det är, ett av Digital Illusions första trevande försök till att verkligen få till känslan av en gedigen digital simulering av flipperspel, så är det inget annat än ett mästerverk.

Ett mästerverk där man får följa utvecklingen från början till slut, med och motgångar inräknade.

Så det gör egentligen ingenting att det är en lite "ojämn" upplevelse, för det är en del av dess charm.

En charm som för övrigt förstärks tiofaldigt av den helt fantastiska audiovisuella presentationen från vilken det är helt orimligt att inte lyfta fram Olof Gustafssons helt sinnessjuka soundtrack.

Det fångar verkligen allt från varje enskilt bords tema till den nästan löjligt jobbigt perfekt Amiga-ljudande intro- och menymusiken som sömlöst vadar genom en rad olika låtar sammanvävd till en enda lång.

En sådan där låt som gör att man vill sitta och stirra på skärmen utan att interagera med någonting till dess att man fått följa med på hela dess resa, och som låter så mycket Amiga att den på egen hand skulle kunna stå som representant för en hel generations syn på just Amiga-musik.

Rymdigt. Futuristiskt. Rockriffigt. Intensivt. Ambient.

Inte för att någonstans underminera vikten av Andreas Axelssons, och Ulf Mandorffs, gudabenådade kod, eller Markus Nyströms enhetliga och ikoniska grafiska leverans.

Det är så sällan allt faller så väl samman på plats som här, men när det väl händer så händer det.

Nog för att det fanns digitala flipperspel redan innan Pinball Dreams som gjorde ungefär samma sak som Pinball Dreams gjorde (som Rares NES-konvertering av Williams faktiska arkadflipper Pin Bot, Compile's Crush-serie samt Segas arkadspel Time Scanner som dock saknade en följsam scroll mellan bordens övre och undre delar), men dess genomslag bör nog inte underskattas.

Så mycket så att det finns en tid före och efter Pinball Dreams på samma sätt som det finns en tid före och efter The Legend of Zelda: Ocarina of Time.

Standarder sattes här, med andra ord.

Men visst skulle kulans fysik komma att finslipas även inom denna serie, vissa fysiktänjande buggar ta ett kliv in i bakgrunden, multiball introduceras och högupplöst spelande bli ett alternativ så att översikten över bordet blev större än vad det lågupplösta scrollandet tillät.

Det förringar dock inte det Pinball Dreams gjorde (utöver att vara Sveriges kanske första riktigt stora världshit på spelfronten, ett spel som satte svensk spelutveckling på kartan) och fortfarande gör: Att vara ett underhållande, fantastiskt presenterat och trendsättande 100% digitalt flipperspel.

Pinball Dreams
5
Mästerligt
+
Soundtracket.
+
Fysiken.
+
Spelkänslan.
+
Presentationen.
-
Ignition känns som ett första trevande försök.
-
Steel Wheel saknar flow.
-
Beat Box är inte riktigt lika tight som Nightmare.
-
Ovanstående minus har egentligen ingen praktisk negativ betydelse för helhetsintrycket.
Det här betyder betygen på FZ

Originalversionen av denna text publicerades ursprungligen i min blogg.

Medlem

Är själv svagare för Fantasies, men jag kan mest fokusera på två saker i recensionen ändå - att Gustafssons mästerliga soundtrack nämns och skärmbilden på den där 21st century entertainment-loggan. Minnen!


signatur

För övrigt anser jag att Tellus bör förstöras.

Medlem

Jisses vad man spelade detta spelet och givetvis även Fantasies som nämns ovan!


signatur

Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.

Medlem

En gång när jag spelade detta med min bästa barndomsvän hemma hos mig så spelade vi Beat Box och han slog mitt rekord, och istället för att spela klart och låta hans highscore sparas, så blev jag tjurig och stängde av datorn.

Då och då dyker det minnet upp i huvudet och trots det har gått 30+ år så får det fortfarande mig att skämmas för hur jag betedde mig

Det var också ett av dom få Amigaspel som min far blev riktigt uppslukad av, han spelade det rätt så mycket.

Fragtjuv

Rolig recension att läsa då jag inte har så bra koll på spelet i fråga.


signatur

AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Samsung Odyssey Smart G6

Medlem

Pinball Dreams viktigaste funktion för mig var att mina föräldrars flipperintresse och mitt datorspelsintresse möttes i en slags symbios. Vi samlades runt Pinball Dreams och jag tror att vår gemensamma highscorelista hade stått sig ganska bra internationellt.

Håller med om att Ignition kändes malplacerad och nästan som en slags prototyp. Det känns onekligen som att de jobbade med banorna i kronologisk ordning och blev bättre för varje bana, för Nightmare är verkligen ett mästerverk. Näst efter Partyland den bästa i serien i mitt tycke!

Snygg recension!


signatur

En av två halvor i spelpodden Gejma. 🎮

Medlem

Fanns väl ett demo som kanske cirkulerade tidigare. Precis som TS hade jag inte gissat att Pinball Dreams kom så sent...det jag spelat mest är nog annars Pinball Illusions på min Amiga CD32. Bra musik där också.

Gör sig bäst på CRT-TV för övrigt, även om det ser rätt ok ut på min gamla Plasma-TV.

Medlem

Tack för detta. Älskar dessa retro-recensioner. Får mig alltid att le åt äktheten som fanns förr. Finns även ett antal bra poddar om hur dessa spel togs fram och historien bakom.

Vidare har oraklet Martin Lindell skrivit en fin artikel om historien om DICE på sin egna hemsida.

https://martinlindell.com/2022/04/10/dice-30-ar-del-1/


signatur

Har spelbranschen som hobby

Medlem

Kommer ihåg hur vi spelade det här efter skolan på Amiga. Vi höll alla på med tracking så vi visste att det var Lizardking som gjort musiken

Medlem
Skrivet av Casimir2323:

Kommer ihåg hur vi spelade det här efter skolan på Amiga. Vi höll alla på med tracking så vi visste att det var Lizardking som gjort musiken

Lizardking heter Gustav Grefberg och har gjort musiken till flera spel. Detta spel gjorde dock Olof Gustafsson musiken till.

Medlem
Skrivet av Kazutoyo:

Lizardking heter Gustav Grefberg och har gjort musiken till flera spel. Detta spel gjorde dock Olof Gustafsson musiken till.

Haha juste, så fel vi hade

Medlem

Trevligt spel men minns att jag tyckte Psycho Pinball var mycket bättre än dreams/illusions.

Medlem

Haha detta minns man.


signatur

Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro |

Medlem

Psycho Pinball är fortfarande i en egen liga tycker jag, fantastiskt kul!

Medlem

Slam Tilt var också svenskt och kom en bra stund efter Silents prylar. Det var dock starkare som spel, men då hade de flesta slagit upp pålarna och kuskat vidare mot solnedgången och PC/Konsoll-träsket...


signatur

Move.L #beef, $4
Om du läser detta, har jag aptråkigt på jobbet -- och andra sidan, verkar du ha det också, ska vi ligga med varandra?

Medlem

Ett roligt minne av PD och just Steel Wheels var när jag spelade det till SNES och lykades få kulan att fastna mellan vägen och den nedersta bumpern. Jag mins att det blev ett jäkla liv när mina föräldrar vill att jag skulle stänga av 6 timmar senare. Jag har i alla fall ett gamalt kort framkallat på resultatet

Medlem
Skrivet av moggen:

Ett roligt minne av PD och just Steel Wheels var när jag spelade det till SNES och lykades få kulan att fastna mellan vägen och den nedersta bumpern. Jag mins att det blev ett jäkla liv när mina föräldrar vill att jag skulle stänga av 6 timmar senare. Jag har i alla fall ett gamalt kort framkallat på resultatet

Visa kortet då :)!


signatur

min stora Nintendo64s mjöliga spelpinne
don't at me
Jag är inte Fejksson, hen blev bannad och heter nåt annat nu.

Medlem
Skrivet av PeTTs0n:

Är själv svagare för Fantasies, men jag kan mest fokusera på två saker i recensionen ändå - att Gustafssons mästerliga soundtrack nämns och skärmbilden på den där 21st century entertainment-loggan. Minnen!

Efter mina senaste djupdykningar i serien har jag väääldogt svårt för att hävda att Fantasies är något jag håller högre än Dreams, men skall posta recensionen här framöver och där förklarar jag varför jag tycker som jag gör... men, när Fantasies är bra är det verkligen bra.

Skrivet av Kazutoyo:

En gång när jag spelade detta med min bästa barndomsvän hemma hos mig så spelade vi Beat Box och han slog mitt rekord, och istället för att spela klart och låta hans highscore sparas, så blev jag tjurig och stängde av datorn.

Fantastiskt! Hade kunnat göra detsamma! 😅

Skrivet av Joe Swallows:

Rolig recension att läsa då jag inte har så bra koll på spelet i fråga.

Kul att du gillar den!

Skrivet av Anwest:

Pinball Dreams viktigaste funktion för mig var att mina föräldrars flipperintresse och mitt datorspelsintresse möttes i en slags symbios. Vi samlades runt Pinball Dreams och jag tror att vår gemensamma highscorelista hade stått sig ganska bra internationellt.

Ja, flipperspel precis som vissa sportspel och andra "verklighetsförankrade" digitala interaktiva upplevelser tycktes ha den effekten förr när spelande inte alls hade samma typ av acceptans bland den breda massan.

Skrivet av PoiRan:

Gör sig bäst på CRT-TV för övrigt, även om det ser rätt ok ut på min gamla Plasma-TV.

Kör allt Amiga på en rgb crt, vill verkligen åt känslan av att allt är mer högupplöst än vad det egentligen är likväl som slippa 100% av allt vad lagg heter.

Skrivet av sealc:

Tack för detta. Älskar dessa retro-recensioner. Får mig alltid att le åt äktheten som fanns förr. Finns även ett antal bra poddar om hur dessa spel togs fram och historien bakom.

Vidare har oraklet Martin Lindell skrivit en fin artikel om historien om DICE på sin egna hemsida.

https://martinlindell.com/2022/04/10/dice-30-ar-del-1/

Lindells djupdykning i DICE är extremt intressant läsning. Blev "rättad" av honom gällande försäljningssiffror av Dreams som jag återgav, de hade felaktigt presenterats i vad jag vill minnas var Retro Gamer. Det här var efter att jag gått i taket över att Pinball Dreams föll bort från en kanon över milstolpar i svensk spelutveckling för någon månad sedan (vilket för mig fortfarande är helt obegripligt då det är en av sveriges absolut första internationella hits).

Skrivet av Casimir2323:

Kommer ihåg hur vi spelade det här efter skolan på Amiga.

Ja, det är fina minnen... efter skolan och på längre raster för egen del.

Skrivet av Sunstalker:

Trevligt spel men minns att jag tyckte Psycho Pinball var mycket bättre än dreams/illusions.

Skrivet av Jacob82:

Psycho Pinball är fortfarande i en egen liga tycker jag, fantastiskt kul!

Skall erkänna att jag har usel koll på Psycho Pinball. Skall kolla upp det och återkomma.

Skrivet av gryzor:

Slam Tilt var också svenskt och kom en bra stund efter Silents prylar. Det var dock starkare som spel, men då hade de flesta slagit upp pålarna och kuskat vidare mot solnedgången och PC/Konsoll-träsket...

Slam Tilt känns som den inofficiella fjärde delen i Pinball-serien. Det är för övrigt det absolut bästa 2D-flipper jag vet.

Skrivet av moggen:

Ett roligt minne av PD och just Steel Wheels var när jag spelade det till SNES och lykades få kulan att fastna mellan vägen och den nedersta bumpern. Jag mins att det blev ett jäkla liv när mina föräldrar vill att jag skulle stänga av 6 timmar senare. Jag har i alla fall ett gamalt kort framkallat på resultatet

Instämmer med föregående talare, kan du visa upp fotot (för det vore sjukt kul att se)? 😍

Medlem
Skrivet av Legerdemain:

Efter mina senaste djupdykningar i serien har jag väääldogt svårt för att hävda att Fantasies är något jag håller högre än Dreams, men skall posta recensionen här framöver och där förklarar jag varför jag tycker som jag gör... men, när Fantasies är bra är det verkligen bra.

Fantastiskt! Hade kunnat göra detsamma! 😅

Kul att du gillar den!

Ja, flipperspel precis som vissa sportspel och andra "verklighetsförankrade" digitala interaktiva upplevelser tycktes ha den effekten förr när spelande inte alls hade samma typ av acceptans bland den breda massan.

Kör allt Amiga på en rgb crt, vill verkligen åt känslan av att allt är mer högupplöst än vad det egentligen är likväl som slippa 100% av allt vad lagg heter.

Lindells djupdykning i DICE är extremt intressant läsning. Blev "rättad" av honom gällande försäljningssiffror av Dreams som jag återgav, de hade felaktigt presenterats i vad jag vill minnas var Retro Gamer. Det här var efter att jag gått i taket över att Pinball Dreams föll bort från en kanon över milstolpar i svensk spelutveckling för någon månad sedan (vilket för mig fortfarande är helt obegripligt då det är en av sveriges absolut första internationella hits).

Ja, det är fina minnen... efter skolan och på längre raster för egen del.

Skall erkänna att jag har usel koll på Psycho Pinball. Skall kolla upp det och återkomma.

Slam Tilt känns som den inofficiella fjärde delen i Pinball-serien. Det är för övrigt det absolut bästa 2D-flipper jag vet.

Instämmer med föregående talare, kan du visa upp fotot (för det vore sjukt kul att se)? 😍

Jag ska se om jag kan hitta det

Medlem

Har för mig att jag brukade spel det på CD32 på affären när morsan handlade. Gillade det extremt mycket. Önskar man kunde göra pinball likadant nuförtiden. Men de ska alltid krångla till det med vinklar m.m.

Medlem

Ett av de däringa spelen man "växte" upp med... att gå från Sinclair ZX 48k, till C64 och sen få uppleva
Amiga i sin glans era.... fina grejor


signatur

PC Specs: (ASUS Prime Z690-P, Intel Core-i5-12600K, Gigabyte Geforce RTX 3070,
Corsair 32GB DDR5, Corsair RM750, Windows 11 Pro)
Other machines: (Commodore 64, Commodore Amiga 500, Atari 1040STF, Sinclair Spectrum 48k) and consoles (Sega Master System, Sega Saturn, Sega Dreamcast, Nintendo NES, Nintendo Gamecube, Nintedo Switch, Sony Playstation, Sony Playstation 2, Sony Playstation 3, Microsoft XBOX, Microsoft XBOX 360)

Medlem
Skrivet av Legerdemain:

Efter mina senaste djupdykningar i serien har jag väääldogt svårt för att hävda att Fantasies är något jag håller högre än Dreams, men skall posta recensionen här framöver och där förklarar jag varför jag tycker som jag gör... men, när Fantasies är bra är det verkligen bra.

Har spelat båda och tycker personligen banorna i Fantasies slår Dreams - Party Land och Stones 'N Bones känns för mig svårslagna, men det är väl en hel del smaksak.


signatur

För övrigt anser jag att Tellus bör förstöras.

Medlem

Jag var för ung för att spela Pinball Dreams när det släpptes, men jag har spelat en del Space Cadet. Intressant att DICE har gjort flipperspel. Det vore spännande om de släppte ett nytt i Frostbite Engine. 😊


signatur

Change is the only constant

Medlem

Pinball Dreams var lätt en 10/10 när det släpptes. Det revolutionerade spelvärlden något och alla ville spela flipper, hehe! Pinball Fantasies likaså. Vilken grym uppföljare det var på alla sätt.
Idag finns det så bra flipperspel så jag lämnar dessa spel åt att minnas bara. Jag hade 5st egna flipper i några år och då dog verkligen mitt intresse för flipper på datorer. Dock är de senaste släppen riktigt bra av virtual pinball och pinball fx3

Medlem
Skrivet av gryzor:

Slam Tilt var också svenskt och kom en bra stund efter Silents prylar. Det var dock starkare som spel, men då hade de flesta slagit upp pålarna och kuskat vidare mot solnedgången och PC/Konsoll-träsket...

Slamt Tilt var något så in i helsickes bra.
Än idag ett av mina favorit pinball spel.


signatur

Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.

1
Skriv svar