Zelda Echoes of Wisdom

Det hör inte till vanligheterna med ett helt nytt Zelda i fågelperspektiv och Nintendo med Grezzo i spetsen ger oss det längsta äventyret hittills, som dessutom levererar på nästan alla områden.

Till att börja med så använder sig spelet av samma estetik som i remaken av Link’s Awakening. Alltså är det samma glansiga yta med karaktärer som påminner om plastfigurer från barndomen. Jag var personligen inget större fan av denna estetik, men i det här äventyret fungerar det tack och lov bättre än senast. Jag kan tänka mig att det beror på att spelet inte längre bygger på ett tidigare spel i serien och den här gången finns det heller ingen mystisk stämning att förstöra som i fallet med Link’s Awakening.

Nintendo har valt att ha med alla viktiga beståndsdelar från de tidigare äventyren, som innefattar dungeons med smarta pussel, hjärtdelar att hitta och den där fantastiska musiken i bakgrunden. Ja, ni alla som saknat de klassiska musikstyckena kan äntligen pusta ut. Musiken är alltid närvarande och många av de nya melodierna håller dessutom hög klass. Missförstå mig inte, jag kunde uppskatta hur musiken användes i Breath of the Wild och Tears of the Kingdom men det är ändå skönt att musiken äntligen få ta större plats igen. Handlingen då? Ja, du är nämligen inte Link längre utan spelar som prinsessan Zelda, som istället skall rädda Link. För att göra det krävs det att Zelda undersöker mystiska tidsrevor som uppkommit i Hyrule - som för övrigt utspelar sig på samma karta som i Link to the Past fast expanderad.

Du kan ta dig upp på flera sätt, antingen bygga dig uppåt eller ta följe med en fiende. Valet är ditt.

En stor förändring är stridssystemet. Du har nämligen bara tillgång till svärd, pilbåge och sköld en begränsad tid och du som spelare får istället lita på din Tri-Rod - en slags trollstav som kan trolla fram det mesta från spelet. Stenar, sängar och trampolin - javisst - alla slags fiender - ja, varför inte? Att behöva använda sig av diverse förmågor för att kunna ta sig runt i världen fungerar oftast smidigt. Du kan både bygga dig uppåt med olika föremål eller trolla fram en fiende som du sedan tar följe med. Den här förmågan kan även användas till att flytta stora stenblock som är i vägen för Zeldas framfart.

Du kan spela traditionellt men bara en begränsad tid, se till att uppgradera din energimätare omedelbart.

Något som däremot inte fungerar helt smärtfritt är striderna. På ett sätt kräver det lite mer av dig som spelare då det finns en uppsjö av fiender du kan trolla fram som ger olika resultat. Samtidigt blir du mer passiv och alldeles för många gånger kommer jag på mig själv att bara undvika fienders attacker medan min allierade gör jobbet åt mig. Detta är synd. Jag skulle hellre sett Tri-Rod mer som ett komplement till de traditionella vapnen och istället tagit bort begränsningen. Du skulle ändå få de bästa av 2 världar utan för den saken skull ta bort känslan av någonting ”nytt”.

Utöver striderna så finns det dock inte så mycket att klaga på, förutom den svajiga bildfrekvensen förstås. Det är ingen ”deal-breaker” här men Nintendo får gärna utannonsera ny hårdvara snart. Annars är som sagt spelet givet för alla Zelda älskare, och om det inte vore för den där svajiga bildfrekvensen och upplägget i striderna så skulle spelet nosat på sajtens högsta betyg. Nu landar betyget på en stabil 4.

Jag håller med, och alla som såg det som ett sidospår från Zelda-serien fick sig en rejäl näsbränna i mitt tycke. Jag kör det gärna igen, om Nintendo tar bort den där begränsningen i att använda traditionella vapen i strid. 👌

Nintendo har ju dundrat ut en del fina spel på sistone. Ingen kommer knappast vara besviken när det vankas för Switch 2.

Det tycker jag verkligen! 😍

Helt korrekt. Kan till och med vara värre här! Vi får hoppas att Switch 2 har någon automatiskt boostfunktion, som PS4 Pro hade när den släpptes.

Om du inte gillar klassiska Zelda element så är detta inget för dig. Synd med gimmicken, förstör mer än vad den bidrar med i sin nuvarande form.

Verkligen! Ser som sagt ut som plastfigurer från barndomen. Trist att illusionen bryts av att bildfrekvensen haltar så mycket. Längtar något kopiöst efter Switch 2 som förmodligen löser problemet.

Håller med här, uppenbart att switchen inte kan driva motorn utan negativa konsekvenser.