The Last of Us Part II - såren som aldrig läkte
Joels beslut hade varit detsamma oavsett möjligheterna till att lyckas med ett vaccin. Han hade offrat resten av världen för att slippa gå igenom ytterligare en förlust. Jag tror man tolkar in lite väl mycket om man tror att han gjorde några moraliska ställningstaganden. Han gick all-in för att rädda Ellie, som han inte kunde med Sarah. Allt annat var oväsentligt i stunden. Att det gick som det gi k för Joel är helt rimligt. Någon av alla dessa tusentals offer längs vägen har en anhörig som vill hämnas. En lyckades, men rimligen var fler på jakt efter honom…
Du verkar ha missat hela grejen med att Ellie ville offra sig för en chans för ett botemedel. Har du spelat spelet?
Hon visste inte det fanns dödsrisk. Har du spelat spelet?
I drank what?
Hon visste inte det fanns dödsrisk. Har du spelat spelet?
Och efteråt blev hon ändå förbannad på Joel. Hon var beredd att offra sig.
I slutet på tvåan så är det ganska omuntert när Ellie testar spela gitarr igen. Inte nog med att Dina stuckit, hennes enda riktiga konkreta känslomässiga arv från Joel var förstört. Deras grej var gitarren, och hennes hämnd hade kostat henne även detta. Hon kom således hem ”fattigare” än hon lämnade. När man inte trodde det kunde bli mer tragiskt så lyckas ND vrida om kniven ytterligare.
Hennes samlade erfarenhet av hämndresan är att allt våld har kostat betydligt mer än det gett henne. Insikten kommer till henne när hon har makten att fälla avgörandet mot Abby. Kommer hennes död att göra Ellie lyckligare? Svaret är ju ”nej”. Därför väljer Ellie att nöja sig med att ha haft möjligheten att välja. Att rädda den sista skärvan av empati som finns kvar…
Jag tror man tolkar in lite väl mycket om man tror att han gjorde några moraliska ställningstaganden.
This! Vem hade inte gjort som Joel i den situationen? Speciellt med historian han har i bagaget.
Att det gick som det gi k för Joel är helt rimligt. Någon av alla dessa tusentals offer längs vägen har en anhörig som vill hämnas. En lyckades, men rimligen var fler på jakt efter honom…
Det var ju som du säger bara en tidsfråga. För mig innebar iaf Joels död att han helt plötsligt blev som vem som helst av oss och inte som den vanliga typiska odödliga huvudkaraktären i valfritt actionspel. Det gav honom ett till lager och egentligen hela världsbygget i TLoU.
Många ville dessvärre att tvåan skulle vara en kopia på ettan. Hjälten slaktar halva USA och slår sig till ro. Han kan hamna i de mest besvärliga situationer men ändå klara sig, medan resten av världens befolkning dör av en halvträff. De enda som får dö är NPCs och obetydliga sidokaraktärer. Det hade ju varit den enkla och säkraste approachen från ND.
ND gjorde världen rå och oförutsägbar. Då måste man våga döda sina darlings.