Half-Life: Opposing Force (Windows)

Medlem
Half-Life: Opposing Force (Windows)
  • Plattformar: Windows (testversion)

  • Release: 1999

Skall sanningen fram hade jag inte väntat mig mycket alls.

Efter åratal av försök att hitta fram till tjusningen med första Half-Life kändes det lite som att banka ett redan blodigt huvud i väggen lite blodigare, men till min stora förvåning kändes det rätt omgående som att Gearbox lyckades där Valve misslyckades.

Kanske främst för att Opposing Force i rollen av en expansion är klart mindre omfattande och därför lägger mer energi på det som faktiskt känns som det är av betydelse för upplevelsen framför att gång om annan dra ut på vissa sekvenser i en evighet bara för att dryga ut speltiden.

Men troligen lika mycket av anledningar som att man lyckats lokalisera inslag i Half-Life som inte riktigt höll måttet och här skrotat dem helt och hållet eller reviderat dem till något som faktiskt lyckas underhålla.

Vill dock inte springa förbi min poäng, så låt mig förklara mitt resonerande.

Adrian Shephard, US Marine Corps-snubbe tillskriven rollen av Hazardous Environment Combat Unit-korpral, ser sin trupp bli nedskjuten från luften innan den ens hinner hela flyga vägen fram till dess destination. När han vaknar upp efter att ha kraschlandat är han ensam sånär som på en vetenskapsman i full färd med att utan framgång försöka återuppliva en stupad soldat.

Minuter senare har Shephard kommit över en rörtång, riktat om livsfarliga energistrålar som hindrade hans framfart, sett folk parasiteras till zombier av huvudkrabbor från XEN och ordväxlat med en av Black Mesas säkerhetsvakter.

Knappt hinner Shephard få någon form av grepp om situationen innan all HECU beordras at dra sig tillbaka, själv hinner han dock givetvis inte med av anledningar som kan stavas G-Man och därefter brakar rena rama helvetet lös.

Att få ta del av Black Mesa-incidenten ur ett motståndarperspektiv är ett lika kul som intressant upplägg, speciellt när flertalet nyckelsekvenser får återupplevas från nya infallsvinklar. Dessutom sker allt i ett så rasande högt tempo att precis varenda minut spelad känns som den har något nytt att erbjuda.

Nya vapen samsas med nya fiender och långt bortom en svartvit konflikt får Shephard gång om annan bevittna kreatur från XEN (som vill ta över jorden), Black Ops (som vill spränga Black Mesa i luften då HECU misslyckats med sitt uppdrag) och för Opposing Force nyintroducerade och opportunistiska Race X (som också tycks vilja ta över jorden) slåss mot varandra så till den grad att man i rollen av Shephard stundtals tycks vara snudd på osynlig för omgivningen.

Hur mycket Opposing Force är ser ut som Half-Life är känslan när man spelar en helt annan.

Rörtången gör snabbt gällande att den är en påtaglig uppgradering av Freemans kofot, stridskniven erbjuder instakills, ett teleportervapen slänger iväg det som kommer i dess väg till XEN (Shephard inkluderad, på vissa specifika platser) och Shock Roach laddar upp sig själv så att allt vad ammobrist heter upphör som problem så länge som man har tid på sig att ladda upp dess projektiler (vilket kan vara ett problem mitt i stridens hetta).

Mycket tid spenderad på dryga XEN och en till synes evighetslång sekvens på räls i Half-Life har i Opposing Force ersatts med några liknande sekvenser som kan räknas i minuter, tentakelmonstren från Half-Lifes Blast Pit återvänder fast i sammanhang där deras svagheter så mycket lättare kan utnyttjas, platser som under andra omständigheter varit onåbara går plötsligt att nå med hjälp av en utomjordisk grunka agerandes änterhake.

Miljöer är klart mer dynamiska och erbjuder dessutom rum fyllda av vätskor av allsköns slag som kan höjas och sänkas, robotar som gör sin grej där i bakgrunden fast på ett klart mer betydande vis än i Half-Life, gigantiska monster vars liv och död dikteras av Shephards pusslande mer så än hans skjutande och mycket annat.

Och så den där återkommande interaktionen med andra HECU-mariner som erbjuder helning, extra eldkraft i strider och spränger upp dörrar och annat som utam hjälp ej gått att ta sig förbi.

Det är rätt skönt att inte känna sig alls lika ensam som Freeman, och något säger mig att det var truppinteraktionen i Opposing Force som ledde vidare till vad som i Half-Life 2 skulle ses på som ett givet inslag i olika former.

Därmed inte sagt att Opposing Force rättar till alla de problem som Half-Life dras med.

Kvar är de där jävla stegarna som inte alls interageras med på ett skönt vis (mången är de gånger jag klättrat lite snett och fallit ned från en stege och dött eller skadat mig till den grad att jag laddad om min senaste sparning).

Kvar är även den ibland till synes för "smarta" ai som fiender för sig med, där man tycks synas genom väggar bara för att bli ihjälskjuten samma sekund man tittar fram runt ett hörn, och Black Ops som frekventar upplevelsen klart mer än senast amplifierar i vissa scener dessa problem.

Sedan är spelet helt klart inte så buggfritt som man kunde önska. Vid ett tillfälle kraschade spelet om och om igen ett par sekunder efter att en specifik sparning laddades. Lösningen var att dra till med ett kommando i samband med att spelet startades, noterade jag efter frenetiskt letande på nätet. Vid ett annat tillfälle fastnade Shephard i en vägg oförmögen att ta sig loss. Och vid ett flertal tillfällen tycktes elektriska strålar dyka upp som från ingenstans i luften och bara vobbla runt där i en evighet.

Må så vara att Opposing Force inte alls känns lika buggigt som senaste versionen av Half-Life, senaste genomspelningen bjöd inte på något gamebreaking, men det lämnar ändå en viss bitter eftersmak.

Och så även den rätt så oförklarliga bristen på ammunition (vilket dock rätt snyggt kompenseras av ett vapen som inte kan få slut på dito) och underligt få möjligheter till att återställa Shephards hälsa. Det känns rätt osexigt att sparladda sig genom intensivare sekvenser, och stundtals riktigt lockande att aktivera lite fusk och spamma hälsa (fast jag lyckades faktiskt hålla mina fingrar i styr gällande detta under min andra genomspelning).

Men nu börjar det låta som att jag stör mig väldigt mycket på ditt och datt, vilket jag faktiskt inte gör.

Opposing Force lyckas med det rätt sällsynta konststycket att i rollen av en expansion erbjuda något som attraherar mig betydligt mycket mer än det som det är en expansion till.

Knappt hade jag hunnit se sluttexterna innan jag hade på känn att jag ville dra igenom det ännu en gång innan jag snickrade ihop denna text. Och nu när jag sitter här och skriver detta efter min andra genomspelning börjar det faktiskt klia i fingrarna att musklicka mig fram till ännu en runda.

Givetvis är det fortfarande Half-Life som är den där helt avgörande milstolpen för genrens fortsatta utveckling efter dess släpp, men Opposing Force visar med nästan frustrerande små medel hur ett påtagligare Kill your darlings-tänk hade kunnat lyfta Half-Life till klart högre höjder.

Dessutom känns inte Opposing Force riktigt som en expansion. Det känns som ett fullskaligt spel som står helt utmärkt på sina egna två ben. Ett spel som känner till sina motormässiga begränsningar och jobbar med dem istället för mot dem.

Imponerande, på så många olika plan.

Half-Life: Opposing Force
4
Mycket bra
+
Glasögonen för att kunna se i mörker är alla dagar att föredra framför Gordons värdelösa ficklampa.
+
Mycket bättre balans mellan pusslande och skjutande än i Half-Life.
+
Finslipat berättande via miljöer och dess interaktion.
+
Många nya fiender och vapen.
+
Föregångarens många och frustrerande plattformssekvenser har här reducerats till ett minimum och de få som finns kvar känns aldrig dryga att ta sig an.
+
Gearbox hade nog väldigt kul när de snickrade ihop träningsläget presenterat som ett Boot Camp.
+
Oväntat underhållande att uppleva Black Mesa-incidenten ur ett helt nytt perspektiv.
-
Brist på ammunition och hälsa blir lite för ofta ett faktum som slår undan benen för underhållningen till förmån för frenetiskt sparande och laddande för att ta sig förbi kniviga situationer.
-
I vissa situationer är Black Ops som fiende på tok för intensiv och ettrig. Speciellt under sekvensen som delvis går på räls.
-
Inte alls lika buggigt som dess föregångare men lyckas ändå krascha både en och tre gånger, få Shephard att fastna i en vägg eller två samt generera elektriska strålar i tomma luften helt utan logisk anledning.
-
Shephard må kunna klättra på rep, men speciellt intuitivt känns det inte.
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

Fin recension! Nu gjorde du mig spelsugen! Har tänkt spela Opposing Force i 25 års tid men aldrig fått tummen ur.


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Medlem

Jäklar vad mycket mindre snyggt det var än vad jag mindes. Men kul för Randy Pitchford, tror han byggde en hel del av banorna. Hade inte haft Borderlands utan detta, på gott och ont.


signatur

min stora Nintendo64s mjöliga spelpinne
don't at me
Jag är inte Fejksson, hen blev bannad och heter nåt annat nu.

Medlem
Skrivet av FejkFejksson:

Jäklar vad mycket mindre snyggt det var än vad jag mindes. Men kul för Randy Pitchford, tror han byggde en hel del av banorna. Hade inte haft Borderlands utan detta, på gott och ont.

Vackert är det inte, men samtidigt glömmer jag bort det rätt snabbt väl i rörelse och den klassiska ”hjärnan fyller i det som saknas”-rutinen kickar in.

Medlem

Finns en modd till Black Mesa, FUBAR som kan vara kul att spana in. Remake på Opposing Force.

https://youtu.be/a1DFdBR80LI

Det är rörtång, inte en skiftnyckel. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6rt%C3%A5ng 😉

Medlem
Skrivet av baxtex:

Det är rörtång, inte en skiftnyckel.

Jaaa, det är det ju. Så dumt, skall ändra. Används dessutom här hemma då och då. Borde ha klickat, men nej.

Releasehästryttare

Som första aprilskämt så vill jag att leger spelar ett nytt spel!

Medlem

Tack för en bra text. Har faktiskt aldrig dragit igenom hela Opposing force eller Blue shift. Sen vill jag rätta vad som troligen bara är ett slarvfel. Det borde stå huvudkrabbor (headcrab), inte handkrabbor 🙂

Medlem

L take


signatur

Some people call me a bad person. Others say I'm an irresponsible asshole. Personally I don't see why I can't be both.

Skribent

Det jag inte fattar med Valve är hur de egentligen helt lagt Half-Life i malpåsen (visst vi fick Alyx). De var ju på väg med något som skulle kunna bli ett sammanhållande universum med olika speltyper. Jag förstår att Half-Life 3 var en jobbig potatis att skapa. Men varför fick vi inget annat i HL-universumet? Vi kunde väl få ett till spel med Adrian Shepard? Gordon försvinner ju och det är ett tidshopp fram till HL2. Däremellan skulle ju Adrian kunna få något spel och vi får vara med om när jorden blir en totalitär stat kontrollerad av aliens.


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem
Skrivet av Legerdemain:

https://i.imgur.com/3U5xUCk.jpeg

  • Plattformar: Windows (testversion)

  • Release: 1999

Skall sanningen fram hade jag inte väntat mig mycket alls.

Efter åratal av försök att hitta fram till tjusningen med första Half-Life kändes det lite som att banka ett redan blodigt huvud i väggen lite blodigare, men till min stora förvåning kändes det rätt omgående som att Gearbox lyckades där Valve misslyckades.

Kanske främst för att Opposing Force i rollen av en expansion är klart mindre omfattande och därför lägger mer energi på det som faktiskt känns som det är av betydelse för upplevelsen framför att gång om annan dra ut på vissa sekvenser i en evighet bara för att dryga ut speltiden.

Men troligen lika mycket av anledningar som att man lyckats lokalisera inslag i Half-Life som inte riktigt höll måttet och här skrotat dem helt och hållet eller reviderat dem till något som faktiskt lyckas underhålla.

Vill dock inte springa förbi min poäng, så låt mig förklara mitt resonerande.

https://i.imgur.com/rQyXWgz.jpeg

https://i.imgur.com/r10vzHe.jpeg

https://i.imgur.com/ondmKMB.jpeg

Adrian Shephard, US Marine Corps-snubbe tillskriven rollen av Hazardous Environment Combat Unit-korpral, ser sin trupp bli nedskjuten från luften innan den ens hinner hela flyga vägen fram till dess destination. När han vaknar upp efter att ha kraschlandat är han ensam sånär som på en vetenskapsman i full färd med att utan framgång försöka återuppliva en stupad soldat.

Minuter senare har Shephard kommit över en rörtång, riktat om livsfarliga energistrålar som hindrade hans framfart, sett folk parasiteras till zombier av handkrabbor från XEN och ordväxlat med en av Black Mesas säkerhetsvakter.

Knappt hinner Shephard få någon form av grepp om situationen innan all HECU beordras at dra sig tillbaka, själv hinner han dock givetvis inte med av anledningar som kan stavas G-Man och därefter brakar rena rama helvetet lös.

https://i.imgur.com/WGOyfOn.jpeg

https://i.imgur.com/SOe3612.jpeg

https://i.imgur.com/DwBdtWf.jpeg

Att få ta del av Black Mesa-incidenten ur ett motståndarperspektiv är ett lika kul som intressant upplägg, speciellt när flertalet nyckelsekvenser får återupplevas från nya infallsvinklar. Dessutom sker allt i ett så rasande högt tempo att precis varenda minut spelad känns som den har något nytt att erbjuda.

Nya vapen samsas med nya fiender och långt bortom en svartvit konflikt får Shephard gång om annan bevittna kreatur från XEN (som vill ta över jorden), Black Ops (som vill spränga Black Mesa i luften då HECU misslyckats med sitt uppdrag) och för Opposing Force nyintroducerade och opportunistiska Race X (som också tycks vilja ta över jorden) slåss mot varandra så till den grad att man i rollen av Shephard stundtals tycks vara snudd på osynlig för omgivningen.

Hur mycket Opposing Force är ser ut som Half-Life är känslan när man spelar en helt annan.

Rörtången gör snabbt gällande att den är en påtaglig uppgradering av Freemans kofot, stridskniven erbjuder instakills, ett teleportervapen slänger iväg det som kommer i dess väg till XEN (Shephard inkluderad, på vissa specifika platser) och Shock Roach laddar upp sig själv så att allt vad ammobrist heter upphör som problem så länge som man har tid på sig att ladda upp dess projektiler (vilket kan vara ett problem mitt i stridens hetta).

https://i.imgur.com/fWsflrW.jpeg

https://i.imgur.com/B6S5c63.jpeg

https://i.imgur.com/o73vDGo.jpeg

https://i.imgur.com/VbRIEgC.jpeg

Mycket tid spenderad på dryga XEN och en till synes evighetslång sekvens på räls i Half-Life har i Opposing Force ersatts med några liknande sekvenser som kan räknas i minuter, tentakelmonstren från Half-Lifes Blast Pit återvänder fast i sammanhang där deras svagheter så mycket lättare kan utnyttjas, platser som under andra omständigheter varit onåbara går plötsligt att nå med hjälp av en utomjordisk grunka agerandes änterhake.

Miljöer är klart mer dynamiska och erbjuder dessutom rum fyllda av vätskor av allsköns slag som kan höjas och sänkas, robotar som gör sin grej där i bakgrunden fast på ett klart mer betydande vis än i Half-Life, gigantiska monster vars liv och död dikteras av Shephards pusslande mer så än hans skjutande och mycket annat.

Och så den där återkommande interaktionen med andra HECU-mariner som erbjuder helning, extra eldkraft i strider och spränger upp dörrar och annat som utam hjälp ej gått att ta sig förbi.

Det är rätt skönt att inte känna sig alls lika ensam som Freeman, och något säger mig att det var truppinteraktionen i Opposing Force som ledde vidare till vad som i Half-Life 2 skulle ses på som ett givet inslag i olika former.

https://i.imgur.com/323QpSy.jpeg

https://i.imgur.com/rUnixBz.jpeg

https://i.imgur.com/OjtIkaZ.jpeg

https://i.imgur.com/EPPCNuE.jpeg

Därmed inte sagt att Opposing Force rättar till alla de problem som Half-Life dras med.

Kvar är de där jävla stegarna som inte alls interageras med på ett skönt vis (mången är de gånger jag klättrat lite snett och fallit ned från en stege och dött eller skadat mig till den grad att jag laddad om min senaste sparning).

Kvar är även den ibland till synes för "smarta" ai som fiender för sig med, där man tycks synas genom väggar bara för att bli ihjälskjuten samma sekund man tittar fram runt ett hörn, och Black Ops som frekventar upplevelsen klart mer än senast amplifierar i vissa scener dessa problem.

Sedan är spelet helt klart inte så buggfritt som man kunde önska. Vid ett tillfälle kraschade spelet om och om igen ett par sekunder efter att en specifik sparning laddades. Lösningen var att dra till med ett kommando i samband med att spelet startades, noterade jag efter frenetiskt letande på nätet. Vid ett annat tillfälle fastnade Shephard i en vägg oförmögen att ta sig loss. Och vid ett flertal tillfällen tycktes elektriska strålar dyka upp som från ingenstans i luften och bara vobbla runt där i en evighet.

Må så vara att Opposing Force inte alls känns lika buggigt som senaste versionen av Half-Life, senaste genomspelningen bjöd inte på något gamebreaking, men det lämnar ändå en viss bitter eftersmak.

Och så även den rätt så oförklarliga bristen på ammunition (vilket dock rätt snyggt kompenseras av ett vapen som inte kan få slut på dito) och underligt få möjligheter till att återställa Shephards hälsa. Det känns rätt osexigt att sparladda sig genom intensivare sekvenser, och stundtals riktigt lockande att aktivera lite fusk och spamma hälsa (fast jag lyckades faktiskt hålla mina fingrar i styr gällande detta under min andra genomspelning).

Men nu börjar det låta som att jag stör mig väldigt mycket på ditt och datt, vilket jag faktiskt inte gör.

https://i.imgur.com/j49uPak.jpeg

https://i.imgur.com/lzgCIJK.jpeg

https://i.imgur.com/qly8LPL.jpeg

https://i.imgur.com/IFFOgA8.jpeg

Opposing Force lyckas med det rätt sällsynta konststycket att i rollen av en expansion erbjuda något som attraherar mig betydligt mycket mer än det som det är en expansion till.

Knappt hade jag hunnit se sluttexterna innan jag hade på känn att jag ville dra igenom det ännu en gång innan jag snickrade ihop denna text. Och nu när jag sitter här och skriver detta efter min andra genomspelning börjar det faktiskt klia i fingrarna att musklicka mig fram till ännu en runda.

Givetvis är det fortfarande Half-Life som är den där helt avgörande milstolpen för genrens fortsatta utveckling efter dess släpp, men Opposing Force visar med nästan frustrerande små medel hur ett påtagligare Kill your darlings-tänk hade kunnat lyfta Half-Life till klart högre höjder.

Dessutom känns inte Opposing Force riktigt som en expansion. Det känns som ett fullskaligt spel som står helt utmärkt på sina egna två ben. Ett spel som känner till sina motormässiga begränsningar och jobbar med dem istället för mot dem.

Imponerande, på så många olika plan.

Half-Life: Opposing Force
4
Mycket bra
+
Glasögonen för att kunna se i mörker är alla dagar att föredra framför Gordons värdelösa ficklampa.
+
Mycket bättre balans mellan pusslande och skjutande än i Half-Life.
+
Finslipat berättande via miljöer och dess interaktion.
+
Många nya fiender och vapen.
+
Föregångarens många och frustrerande plattformssekvenser har här reducerats till ett minimum och de få som finns kvar känns aldrig dryga att ta sig an.
+
Gearbox hade nog väldigt kul när de snickrade ihop träningsläget presenterat som ett Boot Camp.
+
Oväntat underhållande att uppleva Black Mesa-incidenten ur ett helt nytt perspektiv.
-
Brist på ammunition och hälsa blir lite för ofta ett faktum som slår undan benen för underhållningen till förmån för frenetiskt sparande och laddande för att ta sig förbi kniviga situationer.
-
I vissa situationer är Black Ops som fiende på tok för intensiv och ettrig. Speciellt under sekvensen som delvis går på räls.
-
Inte alls lika buggigt som dess föregångare men lyckas ändå krascha både en och tre gånger, få Shephard att fastna i en vägg eller två samt generera elektriska strålar i tomma luften helt utan logisk anledning.
-
Shephard må kunna klättra på rep, men speciellt intuitivt känns det inte.
Det här betyder betygen på FZ

Välskriven recension!
Blir nästan sugen på att spela detta nu.

Medlem

Hmm, minns inte om det var Opposing Force eller Blue Shift som jag gillade mer än vanliga spelet..

Medlem

Så himla mycket nostalgi! Jag fick en CD av PC Gamer(?) när jag var liten med Half Life: Opposing Force och Half Life: Blue Shift. Spelade skiten ur dom spelen, och trodde länge att Gordon Freeman var den onda skurken i spelet, fram tills att jag spelade det riktiga Half Life.

Riktigt trevlig recension, och kanske det bästa spelet genom tiderna!

Medlem
Skrivet av Nomman:

Har tänkt spela Opposing Force i 25 års tid men aldrig fått tummen ur.

Finns fler spel än jag vill erkänna som jag resonerat likadant kring men aldrig kommit mig för att faktiskt spela.

Skrivet av Devan:

Som första aprilskämt så vill jag att leger spelar ett nytt spel!

Definiera ”Nytt” så jag har något att utgå ifrån!

Skrivet av Petro:

Sen vill jag rätta vad som troligen bara är ett slarvfel. Det borde stå huvudkrabbor (headcrab), inte handkrabbor 🙂

Tack! Skriver alltid texterna i ett svep och korrekturläser dem sällan speciellt ingående. Brukar slinka med några misstag här och där, och detta är ett av dito… skall fixa om en stund!

Skrivet av Slashgibber:

Nooo!

Skrivet av Johan Lorentzon:

Det jag inte fattar med Valve är hur de egentligen helt lagt Half-Life i malpåsen (visst vi fick Alyx). De var ju på väg med något som skulle kunna bli ett sammanhållande universum med olika speltyper. Jag förstår att Half-Life 3 var en jobbig potatis att skapa. Men varför fick vi inget annat i HL-universumet? Vi kunde väl få ett till spel med Adrian Shepard? Gordon försvinner ju och det är ett tidshopp fram till HL2. Däremellan skulle ju Adrian kunna få något spel och vi får vara med om när jorden blir en totalitär stat kontrollerad av aliens.

Nä, det är jätteskumt. De hade ju kunnat dra till med vad som helst. Menar, till och med Portal är ju (lite simpelt) sammankopplat med H-L.

Skrivet av Kaleid:

Hmm, minns inte om det var Opposing Force eller Blue Shift som jag gillade mer än vanliga spelet..

Jag föredrar Opposing Force över Blue Shift, men Blue Shift är inte alls en oäven resa att ta sig an.

Skrivet av 73mpl4R:

Så himla mycket nostalgi! Jag fick en CD av PC Gamer(?) när jag var liten med Half Life: Opposing Force och Half Life: Blue Shift. Spelade skiten ur dom spelen, och trodde länge att Gordon Freeman var den onda skurken i spelet, fram tills att jag spelade det riktiga Half Life.

Riktigt trevlig recension, och kanske det bästa spelet genom tiderna!

Kul att texten uppskattas!

Ja, men faktiskt… kan se att Freeman uppfattas som en antagonist om man inte spelat Half-Life när man spelar expansionerna.

Medlem
Grym recension!

Opposing forces är ett kärt minne. Det var min absoluta favoritdel i Half Life serien. Blue shift är jag osäker på om jag spelade igenom. Finns det någon upphottad version?

Medlem

OF och BS är jäkligt bra jag har kvar org. kartongerna samt HL. Blir ett häftigare återseende att spela i VR på Quest 3. 😁

Medlem
Skrivet av Devan:

Som första aprilskämt så vill jag att leger spelar ett nytt spel!

Och min spontana tanke när jag läste det här var "fan, har han recenserat ett nytt spel?" 😂 Allt är ju relativt och jag börjar tydligen bli gammal

Medlem

Hoppas på nytt äventyr med Shephard, klart den bästa delen i Half Life för mig


signatur

-^-^--^-The sound of a bat cutting through space and time-^-^--^-

Medlem

Har sjukt bra minnen från detta hos en kompis som hade 3 datorer i hemmet, vi var 10 år, multiplayer var sjukt kul!

Minns att BS ändrade vissa vapenmodeller I spelen också, tyckte man ju var sjukt coolt ju...


signatur

Ducati Streetfighter 848

Skribent
Skrivet av 73mpl4R:

Så himla mycket nostalgi! Jag fick en CD av PC Gamer(?) när jag var liten med Half Life: Opposing Force och Half Life: Blue Shift. Spelade skiten ur dom spelen, och trodde länge att Gordon Freeman var den onda skurken i spelet, fram tills att jag spelade det riktiga Half Life.

Riktigt trevlig recension, och kanske det bästa spelet genom tiderna!

Han kanske är det? Menar, alla är ju hjälte i sin egen story!


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem
Skrivet av Johan Lorentzon:

Han kanske är det? Menar, alla är ju hjälte i sin egen story!

Sant! Än idag sympatiserar jag mest med Barney i Blue Shift, som får en jäkla dålig dag, tack vare dom där jäkla forskarna

Skribent
Skrivet av 73mpl4R:

Sant! Än idag sympatiserar jag mest med Barney i Blue Shift, som får en jäkla dålig dag, tack vare dom där jäkla forskarna

Barney hade måndag på jobbet helt klart.


signatur

"Writer and Fighter"

Jag tyckte alltid att Opposing Force var bäst av de olika Half-Life-titlarna. Blev nästan sugen på att köra igenom det igen.

Medlem

Hmm dom som gjorde Black Mesa modden, jobbar dom inte på en remaster/remake av OF samt Blue Shift? För mig jag läste om det några år sen. Men bra recension, OF var absolut en av mina favorit spel av alla HL spelen.

Medlem
Skrivet av Johan Lorentzon:

Det jag inte fattar med Valve är hur de egentligen helt lagt Half-Life i malpåsen (visst vi fick Alyx). De var ju på väg med något som skulle kunna bli ett sammanhållande universum med olika speltyper. Jag förstår att Half-Life 3 var en jobbig potatis att skapa. Men varför fick vi inget annat i HL-universumet? Vi kunde väl få ett till spel med Adrian Shepard? Gordon försvinner ju och det är ett tidshopp fram till HL2. Däremellan skulle ju Adrian kunna få något spel och vi får vara med om när jorden blir en totalitär stat kontrollerad av aliens.

Det vore intressant story att se när jorden tas över av Combines osv. Hur Vortigouns allierar sig med mänskligheten. Både Barney och Alyx var väl med om detta så deras karaktärer kunde finnas med.


signatur

Jag är introvert och älskar att spendera min lediga tid hemma.

Skribent
Skrivet av lonian:

Det vore intressant story att se när jorden tas över av Combines osv. Hur Vortigouns allierar sig med mänskligheten. Både Barney och Alyx var väl med om detta så deras karaktärer kunde finnas med.

Ja det är ju ett stort storyglapp där som skulle kunna används. Hade ju gått att introducera en ny karaktär om man inte vill köra någon av de gamla karaktärerna.


signatur

"Writer and Fighter"

1
Skriv svar