En kärleksförklaring till det mediokra

"Då slår det mig: varför spelar jag det här idisslandet istället för något nytt, något bättre?

Jag vet inte. Förmodligen är det ett omedvetet känslomässigt val att lägga min speltid på detta. Kanske för att jag känner igen det så väl, kan lira utan att tänka."

Precis, det är som när man slår på radion och hör de där rockklassikerna man hört 10000 gånger förut.
På krogen och på stadsfesten så kör coverbandet samma rockklassiker du hört på radion hela dagarna. Man vill ha det trygga som man känner igen.

"Det skalar bort allt runtomkring och kretsar enbart kring att ha kul. Och det är ju faktiskt vad spel handlar om."

Ja, tänk om fler gjorde så. Som det var förr. Som Nintendo gör.

Spelen var enklare då, helt klart. Samtidigt var det rätt få som höll Nintendoklass. Fanns otroliga mängder skit då också.

Verkligen, en ny grafikmotor (egen eller ej) skulle inte skada. Behöver inte vara ett AAA-spel för det men något ordentligt måste göras för att jag ska köpa ett spel i SE-serien igen. Bättre AI, bättre ljussättning och en tillbakagång till mer utmaning.

Behöver inte en helvetes många bajsnödiga progression systems, level ups och vad det nu ska heta. Hade jättekul med Sea of Thieves när det släpptes, medan andra gnällde att det inte fanns några riktiga mål i spelet. Nu tycker jag utvecklarna har förstört det istället genom att proppa det fullt med "content" tills det spricker.

Sen tycker jag det har blivit tråkigt med spel som bara ska var "större och bättre" hela tiden. Hade älskat en renodlad Quake III uppföljare, i senaste Id Tech, med exakt samma sorts gameplay och känsla.

Ibland vill man inte ha något nytt och fräscht, ibland är det bara kul med mer av samma sak.

Ja roligt behöver inte vara bra... eller åtminstone inte världsbäst. Härligt att du fick fredagen att gå.

En video på ämnet som jag kan rekommendera att kolla in:

Tja, jag spelar The Walking Dead: Destinies just nu...

Men 7/10 för mig är bra spel. Som Alone in the Dark från i fjol. Det är ett klassiskt 7/10. Charm, atmosfär, spelbarhet, lite goofy, men med vissa uppenbara brister som gör att det inte når toppspelen. Ändå ett av de spel jag spelade mest och hade roligast med under 2024.

Har också roligt i Sniper Elite, blev klar med kampanjen i förrgår och spelar nu om vissa av uppdragen med Invasion på
Vet inte vad som är roligast, att invadera eller att bli invaderad. För egen del fyller spelet en liten lucka i spelutbudet vad gäller smygande. Jag spelar det som om jag spelar ett Metal Gear Solid spel, så mycket stealth som möjligt.

Dock så har det stora brister i de andra multiplayer lägena. Endast 3 st DM/TDM kartor och 1 no-cross. Alla dessutom riktigt tråkiga kartor.

Det är härligt att lira mediokra spel ibland, lite som att dra igång slumpmässig actionrulle med Jason Statham i huvudrollen. Kommer att tänka på Sniper: Ghost Warrior serien och diverse Ghost Recon titlar som jag har haft många mysiga kvällar med.

Jag vet att spelen inte är särskilt bra egentligen, jag går inte runt och rekommenderar dem till vänner och bekanta. Men dem var precis den typen av underhållning jag behövde just då.

Jag hade halvkul i Sniper Elite 4.
Tyckte det var väldigt mediokert. Kan någon informera mig varför det är bättre än övriga spel i serien? Är det något med mekaniken jag missat?

Sen on topic - Det krävs ork för att sätta sig in något helt nytt. Om man kan få dopaminkickar ändå, eller bara känna mys är det i get fel med det. Jag änner precis samma sak med Aoe2, fast tycker iofs det är riktigt bra, men kunde ju spelat mer annat, så klart. Men om jag får en bra kväll ändå. Varför inte aoe2 liksom

Bra krönika Tomas!

Håller med, det finns en plats för mediokra enklare spel. Skulle man bara spela mästerverk hela tiden skulle man inte uppskatta dem lika mycket.

Själv spelar jag just nu Sniper Elite III, mitt första i serien. Det är inte revolutionerande, men jag har riktigt kul. Det är klart belönande när man sätter det där perfekta skottet, eller lyckas lura fienderna i fällan. Det går i ett härligt långsamt tempo, man planerar och utför sin plan i sin egen takt.

Jag är glad att jag upptäckt serien och det känns roligt att veta att jag har tre till spel med expansioner att ta mig an framåt.

Står inte ut med de "moderna" bottennappen längre. Spelar "Tomb Raider Remastered" och har det svinkul. Atmosfären är på topp och inte en enda markör som blinknar någonstans. Spelen respekterar min intelligens och låter mig själv upptäcka och göra om om något blir fel.

Originalet är en av mina absoluta favoriter och den här remastern gjorde de helrätt. Om man inte spelat Dead Rising så kan jag varmt rekommendera den remastern också. Hur kul som helst. Och Quake.

https://store.playstation.com/sv-se/product/EP0102-CUSA04671_...

https://store.playstation.com/sv-se/product/EP1003-PPSA01881_...

TWD: Destinies måste nog vara det sämsta spelet som har gjorts. Är inte ens värt 29:- Gamla Survival Instinkt som är 15år gammalt är mycket bättre och har 3gånger bättre grafik trots det körs på ps3 motorn

Jag känner igen mig en del. Jag har kommit in i en period då jag spelar StarCraft: Broodwar igen. Ovanpå det så följer jag en som castar matcher ( ArtosisCasts ), både nya och äldre.

I ena läget så svär jag över den korkade AI:n, kassa pathfindingen, ibland slumpmässiga i vad som händer som inte har med mina (eller motståndarens) val att göra. Nästa stund har jag lyckats med ett anfall eller försvarat bättre än väntat och - hör och häpna - faktiskt ha kul.

Samtidigt ligger åtminstone 20 nyare titlar och väntar på mig i backloggen...

Spelar fortfarande HoMM3. Har över 2000H på enbart på HD versionen på Steam.
Spelas även mycket 1.6 på en specifik server. Spelen var enklare förut i den meningen att man inte behövde sitta och titta på Youtube eller läsa på guider hur man behöver levla upp sin gubbe så det inte blir helt värdelös.

Du sätter fingret på något viktigt här. Jag har också en förkärlek för spel som bara är rätt okej. Det finns något behagligt i dem, som med en standardactionrulle från 80- eller 90-talet. De är inte bäst på någonting, men det finns något sympatiskt i det där habila, familjära hantverket. Jag spelade till exempel igenom King Arthur: Knights Tale två gånger, inte för att det var jättebra, utan just för att det var så där lagom habilt och trivsamt. Det krävde inte mer av mig än jag hade att ge just då.

Är inte HD-versionen of HoMM3 utan expansionerna? Jag kör HoMM3 Complete på GOG och laddar ner ett HD-pack + WoG.

Ja det stämmer. Alltså jag har försökt men när försöker med WoG så får jag aldrig till det och spelet vill inte starta.

Bara så ni vet. Det står "quiz". Jag såg fram emot en något udda quiz, men fick en bra krönika istället

Trevlig krönika! Fick mig att installera spelet och det är det första i serien som jag spelar.

Se där! (Spoiler: de äldre är rätt lika.)

Hittills har jag väldigt roligt med det och jag har noterat att även femma finns på Gamepass så det är inte omöjligt att jag kör det efter Resistance.

[quote postid="4603606" userid="331492" name="BrokenCow"]
Spelar fortfarande HoMM3.

Vad står homm3 för? Blir galen på förkortningar! 😅

Sniper Elite 5 blev snabbt trist för mig. 4an var ok men saknade redan där de mer linjära, rätt fram banorna i från 3an. Ja, trean var det jag gillade klart mest. Får se om jag orkar ge mig på Resistance någon gång. Tror inte det.

Med det sagt, jag gillar AA spel. Mer som gamla skolan och inte lika uppblåst med content jag aldrig kommer röra iallafall. Spel med betyg 6-7 ger också en känsla av kravlöshet. Man blir liksom mycket mer förlåtande redan från start och lättare positivt överraskad. Grym krönika. ✨

Hur lyckas man krama ur så många timmar ur ett Heroes of Might & Magic? Om nu inte allt det där är i multiplayer.

Spelar man färdigt kampanjen tycker jag spelet är slut. Jag kan för allt i världen inte motivera mig att spela enstaka scenarier. Jag måste ha ett högre mål, som att klara en utmanande kampanj eller uppleva en story.

TVÅ gånger?! Oj, nu måste du berätta hur du kände och resonerade då.

Knights Tale är på rea på Steam just nu och jag är lite sugen på köp även fast man har minst femtio spel i backloggen som borde gå före. Är det bra? För en som gillar XCOM2 och Expeditions-serien.

Jag spelade igenom hela Mad Max, det är definitivt inget 10/10 spel, men en helt ok spelupplevelse, framför allt när jag köpte det för fem eller tio dollar. Däremot Shadow of Mordor slutade jag spela efter några timmar. Kändes extremt enformigt.

Random map generator brukar vara den stora anledningen, tillsammans med moddar (Wake Of Gods eller Horn Of The Abyss). Har också tusentals timmar.