Half-Life: Blue Shift (Windows)

Medlem
Half-Life: Blue Shift (Windows)
  • Plattformar: Linux, Mac OS, Windows (testversion)

  • Release: 2001

Tänkte att det kanske var som upplagt för besvikelse.

En kort liten expansion dedikerad den där Dreamcast-versionen av Half-Life som kom av sig trots att den var mer eller mindre färdigutvecklad. Sega-alternativet till co-op-Decay som landade på PlayStation 2 och sedan officiellt stannat där även om det inofficiellt letat sig till data.

Känslan bottnade kanske främst i det faktum att där redan fanns en kändhet i det här med att där Opposing Force i princip var ett eget fristående spel med en hel drös med nyheter som fick det att kännas nästan lika mycket som en uppföljare som en mer klassisk expansion var Blue Shift inte alls detsamma.

Snarare mer av samma.

En återgång till Half-Life utan några egentliga nyheter. Inga nya fiender. Inga nya vapen. Men, åtminstone, med en visuell uppdatering av texturer och modeller.

Inte för att jag vill påstå att jag nämnvärt noterat det, även om det säkerligen funnits där i bakhuvudet som något som fick allt att kännas lite... fräschare.

Men, visst.

Som välbekant med allt det där som vadhelst Half-Life 2 förde sig med är det onekligen underhållande att axla rollen som någon form av beta-version av säkerhetsvakten Barney Calhoun vars efternamn upprepas av folk i tid och otid under de timmar Blue Shift tar i anspråk.

En helt vanlig arbetsdag med en strulande dörr in till arbetsplatsen, lite övning på skjutbanan och det här med att hjälpa ett par vetenskapsmän som fått problem med en hiss de önskar nyttja, urartar snabbt till fullskaligt kaos när det på annat håll i Black Mesa-labbet inträffar en incident som öppnar upp möjligheten för fanskap från Xen-dimensionen att ta sig till anläggningen och där ställa till oreda.

Calhoun spenderar som följd resterande tid till att försöka rädda de som räddas kan och själv ta sig bort från Black Mesa, fanskapen från Xen och de HECU-marinsoldater som skickats till anläggningen för att rensa upp allt och alla berörda av incidenten.

Där många kritiserat Blue Shift för att vara för kort för dess eget bästa skulle jag vilja påstå att det är dess absolut främsta styrka. Att Opposing Force tar några fler timmar i anspråk känns logiskt då det innehåller så pass många nya inslag, men när nyheterna här inte sträcker sig bortom ett par nya platser att utforska och lite kompletterande handling att ta del av räcker dess korta speltid mer än väl.

Blue Shift är dessutom, precis som Opposing Force, en mycket mer fokuserad och välbalanserad upplevelse än Half-Lifes huvudsakliga och evighetslånga kampanj.

Det vet vad det vill uppnå och levererar det snabbt och effektivt.

Man hinner inte tröttna på en endaste situation då de aldrig är längre än vad som behövs för att dess poäng skall nå fram och simpla pussel, plattformssekvenser och välkoreograferade interaktiva stridsscener (den på bangården får ses på som en favorit) avlöser varandra i ett rasande tempo fram till det aningen avsnoppade slutet som på ett smått otacksamt sätt knyter ihop säcken på ett i sammanhanget omotiverat positivt vis.

Intressant dock att få veta mer om detta med teleportrar och till och med ta del av prototypteknik på dito front. Inte för att det egentligen går att dra några direkta paralleller med Portal, men visst går det att nästan ta på detta med att det utspelar sig i samma universum med Aperture Science som en direkt konkurrent till Black Mesa.

Fast nu börjar jag tappa bort den röda tråden.

Olikt både Half-Life och Opposing Force dyker det inte upp några bossar i Blue Shift.

Vapenarsenalen är en nedtrimmad version av den i Half-Life (dock hinner man inte riktigt sakna något specifikt vapen då de man har till hands räcker mer än väl för att handskas med de utmaningar som slängs ens väg), stegar är fortfarande rena fanskap att interagera med och den ficklampa från helvetet som Freeman förde sig med gör en otacksam comeback.

Dessutom är HECU-soldaterna på tok för OP (likt Black Ops i Opposing Force) för att jag skall vurma nämnvärt för de situationer de önskar dominera, dock lyckas deras lite för aggressiva ai inte dränera glädjen från stridandet så mycket som bana väg för save- och loadspammande när frustrationen börjar komma krypandes.

Så det är inte som om allt skulle vara någon dans på rosor.

Men, ändå.

Känslan när eftertexterna rullar får ändå sägas vara klart mer positiv än densamma efter mången timmar Half-Life-spelande, det underhåller trots allt hela vägen från början till slut, dock står Opposing Force fortfarande helt ohotat bäst av seriens inledande trio upplevelser.

Om nu bara Valve kunde få tummen ur och fixa en officiell Steam-version av Decay som kunnat ersätta den inofficiella... för jag är för tillfället varken sugen på den inofficiella versionen eller detta med att jaga fatt på Half-Life till PlayStation 2.

Hm.

Half-Life: Blue Shift
3
Bra
+
Ännu en gång underhållande att få ta del av Black Mesa-incidenten ur ett annat perspektiv än Freemans.
+
Kort, koncist och kul från början till slut.
+
Xen-sekvenserna är seriens bästa såhär långt.
-
Ficklampan från helvetet gör en oäven comeback.
-
Slutet känns omotiverat avsnoppat och glatt.
-
HECU-soldaterna är irriterande OP.
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

När jag gick igenom texten en extra gång efter dess postande här på FZ, noterade en massa stavfel, trodde jag för en sekund verkligen att jag postat den med titeln "Half-Life: Blue Shit".

Men det hade jag inte.

Medlem
Skrivet av Legerdemain:

När jag gick igenom texten en extra gång efter dess postande här på FZ, noterade en massa stavfel, trodde jag för en sekund verkligen att jag postat den med titeln "Half-Life: Blue Shit".

Men det hade jag inte.

Blue Shit låter inte hälsosamt.
Om det inte är blåbär.
Men även då låter det som mycket blåbär.

Edit*
Gillar texten (igen).
Några andra gamla klassiker du har i åtanke för framtida recensioner?

Medlem

Håller med din recension till fullo. Precis den upplevelsen jag vill minnas att jag hade när jag spelade det för, vadå, 20-25 år sen?

Medlem

Kul recension!

Det var kanske 10 år sen sist jag körde igenom den ursprungliga trilogin, men den håller mycket hög klass. Blue Shift är ett skönt mellanspel i lite lugnare tempo än originalet och OF, som du beskriver så är det också alldeles lagom långt.

Mm, Nu vart jag sugen på att kika på en blue shift speedrun. 😄


signatur

🖥️ Sony Bravia KDL49-WD753| 🎮 PS4 Slim 1TB CUH-2216B| 🔊 Sony HT-CT180 Soundbar| 📀 Sony BDP-S1700

Medlem
Skrivet av AdamMK:

Blue Shit låter inte hälsosamt.
Om det inte är blåbär.
Men även då låter det som mycket blåbär.

Edit*
Gillar texten (igen).
Några andra gamla klassiker du har i åtanke för framtida recensioner?

Half-Life 2 + Episode One + Episode Two, Portal, Ys 1 & 2 Chronicles samt Ys 6: The Ark of Napishtim är på ingående då de nyligen är avklarade.

Och så kommer jag fortsätta lägga upp Castlevania-recensioner. Har redan fem färdigskrivna som jag lägger upp här efterhand och så blir det ytterligare en drös för de spel i serien jag ännu inte recenserat.

1
Skriv svar