Tomb Raider: Underworld

Medlem
Tomb Raider: Underworld

När jag var liten låste jag och en vän in Winston i frysen.

.
...
......
I Tomb Raider II alltså, som Lara Croft på träningsbanan i hennes herrgård.
Vi spelade spelet tillsammans. Han hoppade och sköt. Jag styrde. Det var vårt sätt att spela Co-op.

I våra äventyr på den kinesiska muren, i Venedig och Tibet tänkte jag ibland på den stackars Winston. Var han ett isblock nu? Var det ens meningen att man skulle kunna låsa in honom? Eller hade vi överlistat spelet på något sätt?
Senare, när jag spelade spelet igen och läste lite trådar på Reddit kom jag fram till att alla hade gjort samma sak. Det var nästan som att det var menat så, för vare sig det var på min kompis dator eller någon annans hamnade Winston i frysen.

Han som bara ville ge oss te = (

Ännu senare, när jag spelade Rise of the Tomb Raider, i dess DLC Blood Ties som utspelar sig i Croft Manor, fick jag veta att det är kanoniskt. Som barn lurade och låste Lara in sin butler i frysen för att hon blev sur över att hon inte fick det som hon ville. Medan hon läser Winstons gamla brev om incidenten minns hon det hela med ett varmt (iskallt?) småskrockande. Winston överlevde visst, men inte ens i parallella universum kan han undvika sitt öde. Om han jobbar för Croft-familjen hamnar han förr eller senare inlåst i frysen.

Så frågan är, vem är Lara Croft egentligen? Ska man när man spelar henne se henne som en hjältinna eller en "bov(inna)" som min vän brukade säga?

Vad tänker du på, Lara?

Speltiteln ger till att börja med något av en ledtråd. Gravplundrare låter ju inte vidare heroiskt. I Tomb Raider: Legends backstory får vi veta att Lara helt själv står bakom ett drygt dussin arkeologiska upptäckter efter sina år av äventyrande. Men vad lämnar hon egentligen efter sig? En arkeolog kan tillbringa en hel karriär med att minutiöst studera några enskilda föremål. De gräver fram ruiner med små borstar, en liten bit i taget på ett nästan smärtsamt långsamt sätt. De vill inte förstöra kontexten i vilken de hittar olika föremål. Det (och budgetfrågor) är anledningen till varför det tar så lång tid att gräva ut en antik plats.
Lara Croft sysslar mer med det man kan kalla Indiana Jones-arkeologi, det man tänkte på som barn när man tänkte på ordet. En mur här eller där kan sprängas eller rämnas. Gamla byggnadsverk är gjorda för att klättra, svinga och hoppa på. Om de råkar rasa ihop under upptäcktsfärdens gång är det ett pris väl värt att betala (särskilt som hon aldrig verkar behöva betala för det). Hon är handlingskraftig, egensinnig och framförallt effektiv på att hitta det hon letar efter.
Men hon är inte heller riktigt helt och hållet som Dr. Jones. Hon föreläser inte på universitet eller delar med sig av vad hon upptäckt. Och när hon väl hittat "skatten" är det inte tal om att den "Belongs in a museum!", istället hamnar den på en hylla i herrgården.

Kulturskatter går upp i rök bara för att någon glömde stänga av tekannan på spisen - Var är Butlern? I Underworld går det hett till på Croft Manor

Och medan Henry Jones. Jr. älskade sin familjehund så mycket att han tog efter dess namn, är ett annat oroande tecken med Lara just hur otvivelaktigt dålig hon är med djur.
I själva verket får blotta synen av henne kreatur av alla möjliga storlekar att attackera henne instinktivt, utan någon som helst självbevarelsedrift, vilket också innebär att ett besök av Lara får den lokala faunans populationer att rasa likt Babylons torn i Bibeln när Gud hade sagt sitt. Till och med stora zoologiska fynd, så som livs levande dinosaurier i Anderna är snart reducerade till perforerad fågelmat när hon har varit framme. De var ju i vägen.

Med allt det i bakhuvudet är kanske det vi får se i Underworld, spelet den här recensionen egentligen handlar om, inte så anmärkningsvärt. För i Tomb Raider: Underworld får vi följa Laras mörka sida, bildligt såväl som bokstavligen. Det är historia där hon får brottas med sina känslor, sitt tvivel och till med sitt hat, ett hat som verkar legat gömt under ytan alla dessa år, som en havsnymfs fiskstjärt.

I´m on a boat (I´m on a boat). Everybody look at me, ´Cause I´m sailing on a boat

Spelets story börjar med ett plask. Lara har efter händelserna i Legend gett sig ut i jakt på Avalon, ett slags dödsrike dit hennes mamma ska ha teleporterats i Laras barndom. Enligt hennes fars journaler ska vägen till Avalon finnas på Medelhavets botten. Lara, iklädd dykardräkt med framträdande människostjärt, dyker ner i havet för att åter finna det hon söker.
Redan från början märks att spelet fått ett rejält ansiktslyft. Båten Lara dyker ner från skvalpar runt på ett gungande hav. Lara ser visserligen fortfarande ut som hon gör på omslaget till det första spelet, men hon har fått betydligt fler polygoner att runda av kantigheten med, vilket blir särskilt tydligt i ansiktet. Dykningen ner till havsbotten tar ett bra tag och väcker förundran över vad som väntar på oss där. Senare i spelet får vi fara fram i slingrande djungler, gudsförgätna tempel och bortglömda katakomber. Platserna vi besöker är varierande, intressanta och stundtals grafiskt imponerande än i dag.
Ljudet och musiken är på en fortsatt hög nivå där särskilt Laras röstskådespelare Keeley Hawes gör ett ordentligt bra jobb, liksom i de övriga spelen i trilogin. Om hon inte är den bästa är hon åtminstone en av de bästa rösterna Lara någonsin haft. Spelet har också några riktigt fina trudelutter som förgyller upplevelsen, speciellt spelets "Main Theme" och "God of Thunder" är låtar jag kan lyssna på om och om igen. Tyvärr håller spelet inte samma höga nivå i alla aspekter.

Att börja spelet (bortsett från en kort tutorial) med en vidsträckt vattenbana känns till en början vågat, men innebär också att Underworlds andra stora skillnad från tidigare spel dröjer innan den blir riktigt uppenbar, men när den väl blir det sänker den spelet som en sten i vatten.
För allt som uppdaterats på den grafiska fronten verkar spelets kontroller och kamera helt enkelt inte ha följt med. Kontrollerna är ryckiga, kameran etter värre. Vare sig jag kör med handkontroll eller mus och tangentbord känns det riktigt som att jag har full kontroll över Laras rörelser. Hon fastnar i osynliga väggar, hoppar ifrån stenar istället för upp på dem och det är ett ständigt arbete att få kameran riktad dit jag vill då den buggar ur sig särskilt när Lara hamnar i trånga utrymmen. Varför det blivit så mycket sämre än i sina föregångare vet jag inte. Jag har läst att de som spelat på Xbox 360 inte upplevt samma problem - det är möjligt att spelet inte är tänkt för att köras på 60 fps, men jag förmår mig helt enkelt inte att spela spelet i 30 (hurr).

Meh

Väl nere på havsbotten finner vi ett tempel med en till platsen udda arkitektur. Templet har turligt nog sin egen luftficka i sin kammare trots att det är beläget på havsbotten, men det visar sig att en bläckfisk av den större sorten valt att göra sig hemma precis framför porten till det som ska vara Avalon. Eftersom den stackars bläckfisken är blind kan den inte försvara sig något vidare när vi ger oss på den med allahanda medel och vi som Lara hittar snart ett sätt att mosa sönder den under ett massivt stenblock.
Den var ju i vägen.

Men platsen vi hamnat är inte Avalon, utan representerar istället Niflheim, asastrons dödsrike.
Det visar sig att de nordiska folken, eller åtminstone deras gudar, hängde runtomkring i världen på forntiden och byggde enorma underjordiska tempelkomplex till deras/sin ära som sedan byggts över av mer lokal arkitektur, lite som i Erich von Dänikens och/eller Graham Hancocks fantasier.
Det enda sättet att nå dödsriket Laras mor befinner sig i är att besitta Tors handskar, bälte och hammare som gömts undan i världens alla hörn. Därför beger sig Lara till vitt skilda platser som Thailand, Mexiko och Norge och gör det hon brukar: klättrar, hoppar, skjuter bovar och djur, så många, många djur.

Det är sannolikt att Miss Croft i det här universumet ensamt ansvarar för den Bengaliska Tigerns tillstånd.

Alister och Zip syns mest i mellanfilmssekvenser, sen kör Lara solo - det blir inget radiobabbel den här gången

Även om dina medhjälpare Alister och Zip är tillbaka efter sin frånvaro i Anniversary, ges de inte längre lika mycket plats på grund av några tragiska omständigheter och pratar inte längre med dig under banornas gång. Det är bara en av sakerna som gör att spelet känns så mycket mer allvarsamt och rått än Legend. Det är synd. Jag gillade den glada äventyrstonen i det spelet och jag tycker inte heller att Lara fungerar särskilt bra som den hämndlystna eller ibland hatfulla figuren hon presenteras som här. Hon är ju bara oförskämt rik, kaxig och egotrippad - och, som jag gett en vink om i början av texten, törhända ondskefull.
Men att hon är hatfull, det känner jag mig inte bekant med.

Hon är bad-ass likt få andra dock

Underworld har vissa olikheter till sina föregångare. Till att börja med kan du nu byta dina vapen när som helst under äventyrets gång genom din PDA. Visserligen verkar det vettigt att ta med sig all nödvändig utrustning i förväg istället för att hoppas råka på den liggandes på antika statyers huvud eller gömda i olika grotthörn någonstans i Anderna, men den lättillgängliga vapenarsenalen saboterar ju också känslan av att bli starkare eller erhålla bättre utrustning ju längre i spelet du når. Du kan även använda paddan för titta på en ekolodskarta över Laras omgivning eller för att få tips om vad Lara "tänker just nu" och på så sätt få tips i flera steg för att undvika att behöva kolla upp guider på internet. Det är hyggligt att tipsen kommer i flera steg så att man själv kan reglera hur mycket skam man är villig att lida sig igenom, utan att tvingas på att Lara självmant berättar hur pusslen ska lösas. Jag gillar också att pusslen är tillräckligt svåra för att det ens blir aktuellt att behöva tänka efter en stund.
Quick Time Eventen från Legend och Anniversary är borta och har bytts ut mot ögonblick där spelet saktar ner för att låta dig hinna ducka eller hoppa undan en inkommande fara. I praktiken fungerar de dock väldigt likt ett QTE då det egentligen bara finns en handling du kan utföra/ett håll du kan springa för att inte dö.
Men den mest framträdande förändringen är Laras utökade arsenal av klättringsmanöver. Hon kan numera nästan gå i spagat för att nå utstickande fotfästen på klippor och kan inte längre bara svinga på balkar, hon även svinga sig upp på dem för att nå nya höjder. Hennes änterhake är inte längre bara ett sätt att svinga sig över avgrunder, utan kan också användas för att hissa sig ner för dessa. Väggar som står tillräckligt nära varandra låter dig skutta mellan dem likt Samus i Metroid-spelen. Men tyvärr sker det också rätt så ofta att Lara gör något jag inte tänkt mig så som att slänga sig över en sten istället för att klättra upp på den, vilket kan få ödesdigra konsekvenser.

Meh.... igen

I Underworld får du åter igen åka motorcykel, men medan Legends brummande färder förstördes av allehanda fiender du behövde skjuta ner snabbare än din hälsa dränerades och Anniversary relegerade det till mellanfilmsekvenser så lyckas Crystal Dynamics i Underworld äntligen få till det, genom att helt enkelt ta inspiration från de tidigare fordonssektionerna i Core Designs spel. När du kör motorcykeln nu är det mellan olika platser inom samma bana. Du behöver använda hojen för att hoppa över spjutfyllda hål, eller till och med för att ta dig igenom templen själva vilket påminner om hur det var i Tomb Raider II.
Lara kan numera skjuta mot två separata mål samtidigt med sina dubbla pistoler, men i övrigt är striderna lika tråkiga som i de tidigare spelen i Legend-trilogin, då dina motståndare saknar all form av intelligens såväl som respons när de väl blir beskjutna. Det blir mest en tråkig sluggermatch där det avgörande är vem som skjuter mest och snabbast. Undantaget är när du får tillgång till Tors hammare, som är helt gudalikt kul att hamra iväg fiender med. Ska jag jämföra det med något blir det att göra en smash hit med baseballträt i Super Smash Bros., fast med blixtar och vikingtema.

Även om banorna är generellt väldesignade, expansiva och till med grafiskt vackra, har de en tendens att vara lite väl mörka, med underjordstemat och allt. Lyckligtvis är Lara utrustad med en ficklampa den här gången som kan vara påslagen konstant om du så vill.
De expansiva nivåerna kan dock bli ett problem när spelets autosave går igång när jag minst vill det, så som när man ramlat ner till en tidigare nivå av en bana av misstag och då behöver klättra upp hela vägen igen, istället för att bara dö och då komma till liv igen vid en mer närbelägen checkpoint.

Slutligen finns det åter igen skatter utspridda på varje bana, men medan de teoretiskt sett utökar speltiden för den som vill nå 100 % är de i praktiken så tråkiga att hitta att jag tvivlar på att många faktiskt gör sig mödan. För det första är det alldeles för många av dem per bana. För det andra ligger de inte gömda på intressanta platser utan istället i krukor som redan ligger i din väg, eller i rum och alkover som bara verkar ha skapats för dem, utan någon utmaning att nå dit. Det handlar inte om att lista ut hur du når platser, eller om att vara observant på gömda utrymmen eller svårnådda spakar, utan snarare om att finkamma spelets varendaste korridor efter en kruka du kan ha missat, som råkar vara en av de få med en skatt i sig.

Spelet har sina imponerande stunder, men det känns också ofärdigt, åtminstone på PC. Det introducerar flera nya välkomna spelmekaniker, särskilt i klättrandet. Pusslen är lagom svåra och du får besöka världens alla hörn och glida runt med hoj inte bara mellan banor utan inom dem, men Underworld tappar också poäng på de taskiga slagsmålen (med undantag för hammarslagsmålen) att kameran är så hoppig och att de ryckiga kontrollerna ofta inte gör det man tänkt sig. Jag hade nog kunnat ge spelet högre betyg om det inte vore för dessa problem, men... de var ju i vägen.

Om du vill ge dig på Legend-trilogin skadar det inte att spela Underworld, men börja inte med det. Bland Legend - Anniversary - Underworld är det trilogins svagaste spel, ett spel som kunde ha varit så mycket bättre om utvecklarna bara fått lite mer tid på sig att putsa färdigt.

Tomb Raider: Underworld (PC)
2
Tveksamt
+
Varierade miljöer
+
Bra grafik, ljud och musik
+
Tors hammare
+
Motorcykeln
+
Du kan välja hur många tips du vill få av Lara och hur mycket du vill lösa själv i spelets pussel
-
Jobbigt ryckiga kontroller
-
Ryckigare kamera
-
Mestadels tråkiga strider
-
(Nästan) Noll progression i att (nästan) alla vapen kan väljas från början
-
Tråkiga skatter att samla
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

Drog igenom ungefär halva spelet på PS3 men det var så bedrövligt designat att jag sket i att spela klart det. Kameran katastrof, kontrollen katastrof, nivådesignen otight och hela spelet kändes ofärdigt. Wii-versionen upplevde jag snäppet bättre, även om även den var full av buggar och skum design (likväl som den precis som HD-versionerna kändes ofärdig). Något i den fick mig dock att spela vidare hela vägen in i mål.

Medlem
Skrivet av Legerdemain:

Drog igenom ungefär halva spelet på PS3 men det var så bedrövligt designat att jag sket i att spela klart det. Kameran katastrof, kontrollen katastrof, nivådesignen otight och hela spelet kändes ofärdigt. Wii-versionen upplevde jag snäppet bättre, även om även den var full av buggar och skum design (likväl som den precis som HD-versionerna kändes ofärdig). Något i den fick mig dock att spela vidare hela vägen in i mål.

Ah. Det är verkligen synd att publishern inte lärt sig från misstaget med att pusha ut nya spel varje år från Core-eran.
Och det funkar än idag inte så bra.
Men det finns ett bra spel i det hela, bara det kunde patchas upp lite.

Medlem

För mig är Underworld min absoluta favorit, även om den har vissa skavanker. Tycker själv att det gått utför med IP:et efter det.

Enda jag är förbannad över är att DLC:n blev XBOX exklusiv.

Medlem
Skrivet av Alexraptor:

För mig är Underworld min absoluta favorit, även om den har vissa skavanker. Tycker själv att det gått utför med IP:et efter det.

Enda jag är förbannad över är att DLC:n blev XBOX exklusiv.

Var det story-dlc?

Jag tycker också om Legend-trilogins version av Lara mer än i Survivor-trilogin.
Men det är ruskigt dåliga kontroller och kamera, åtminstone på PC. Går ju inte att styra ibland : D

Medlem
Skrivet av AdamMK:

Var det story-dlc?

Jag tycker också om Legend-trilogins version av Lara mer än i Survivor-trilogin.
Men det är ruskigt dåliga kontroller och kamera, åtminstone på PC. Går ju inte att styra ibland : D

Ja precis, det fanns två stycken: Beneath the Ashes och Lara's Shadow.

Medlem
Skrivet av Alexraptor:

Ja precis, det fanns två stycken: Beneath the Ashes och Lara's Shadow.

Hade missat det!
Blir att kolla på youtube.

Redaktör
Ponny

Åh, Winston. 💔 Det är fasen sant. Stängde ju in honom i frysen innan internets breda genomslag. Det där blev viralt innan begreppet som sådant fanns?

Jag har få luckor i Tomb Raider-serien. Spelat igenom 1, 2, 3, 4 och 5. Angel of Darkness gav jag upp. Kört igenom Legends och Anniversary, men inte kommit till Underworld. Trots tvåan i betyg blir jag sugen. Känns ändå som att det finns något i det?

Avslutas Tomb Raider-"serier" alltid med svarta får? Cores originalserie slutade ju med Angel of Darkness medan reboot-trilogin tar slut med detta. Och Shadow of the Tomb Raider tycker jag är svagast av den nya trilogin.


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem

@Fredrik Eriksson det var nog skolgårdssnack som spred infon:)

Det finns något i Underworld.. under alla lager av bök med kontrollerna och kameran. Lara till exempel.

Jag tror din teori stämmer. Det börjar alltid som starkast. Kanske just för att det är nytt.
Jag tyckte Shadow var lite utdraget, men det hade faktiskt bäst pussel och "tempel"i den trilogin.

Försöker lista ut en formel för när nästa serie släpps.
6 spel med ett års mellanrum vardera, sen ett avbrott på 3 år, en ny serie på 3 spel med ett års mellanrum per spel.. sen 5 års saknad, följt av tre spel med 2-3 års mellanrum.....
Vilket borde betyda att nästa serie blir 1.5 spel långt.. med en bra start och sämre slut... som kommer ut 2027/2028?

Jag svamlar

Redaktör
Ponny
Skrivet av AdamMK:

@Fredrik Eriksson det var nog skolgårdssnack som spred infon:)

Det finns något i Underworld.. under alla lager av bök med kontrollerna och kameran. Lara till exempel.

Jag tror din teori stämmer. Det börjar alltid som starkast. Kanske just för att det är nytt.
Jag tyckte Shadow var lite utdraget, men det hade faktiskt bäst pussel och "tempel"i den trilogin.

Försöker lista ut en formel för när nästa serie släpps.
6 spel med ett års mellanrum vardera, sen ett avbrott på 3 år, en ny serie på 3 spel med ett års mellanrum per spel.. sen 5 års saknad, följt av tre spel med 2-3 års mellanrum.....
Vilket borde betyda att nästa serie blir 1.5 spel långt.. med en bra start och sämre slut... som kommer ut 2027/2028?

Jag svamlar

Haha, kul svammel! Jag trenger ett nytt Tomb Raider, helt klart.


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Avslutas Tomb Raider-"serier" alltid med svarta får?

Kom just på att rent namnmässigt gör de ju det åtminstone.... Angel of Darkness - Underworld (mörkt) Shadow of the Tomb Raider.

Redaktör
Ponny
Skrivet av AdamMK:

Kom just på att rent namnmässigt gör de ju det åtminstone.... Angel of Darkness - Underworld (mörkt) Shadow of the Tomb Raider.

Det är ödet! Eller en konspiration?

Ser fram emot "Tomb Raider: Totalt Jävla Mörker"


signatur

En Bamseponny av folket

Skribent
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Åh, Winston. 💔 Det är fasen sant. Stängde ju in honom i frysen innan internets breda genomslag. Det där blev viralt innan begreppet som sådant fanns?

Jag har få luckor i Tomb Raider-serien. Spelat igenom 1, 2, 3, 4 och 5. Angel of Darkness gav jag upp. Kört igenom Legends och Anniversary, men inte kommit till Underworld. Trots tvåan i betyg blir jag sugen. Känns ändå som att det finns något i det?

Avslutas Tomb Raider-"serier" alltid med svarta får? Cores originalserie slutade ju med Angel of Darkness medan reboot-trilogin tar slut med detta. Och Shadow of the Tomb Raider tycker jag är svagast av den nya trilogin.

Jag tänker lite så här. Ibland säger man "Typiskt jag hittad grejen på sista stället jag letade!". Jo det är väl så klart du gjorde, för efter du hittade den fortsatte du inte leta.

Tänker det är lite samma sak med Tomb Raider (eller andra spel), att sista spelet i serierna blir svagast är nog rätt naturligt då det är där de rebootar. De hade nog inte rebootat eller börjat om på ny kula om spelet blivit det bästa i serien.


signatur

"Writer and Fighter"

Redaktör
Ponny
Skrivet av Johan Lorentzon:

Jag tänker lite så här. Ibland säger man "Typiskt jag hittad grejen på sista stället jag letade!". Jo det är väl så klart du gjorde, för efter du hittade den fortsatte du inte leta.

Tänker det är lite samma sak med Tomb Raider (eller andra spel), att sista spelet i serierna blir svagast är nog rätt naturligt då det är där de rebootar. De hade nog inte rebootat eller börjat om på ny kula om spelet blivit det bästa i serien.

Rimligt. Man rebootar ju inte när det går bra.


signatur

En Bamseponny av folket

1
Skriv svar