Mardrömmar - vad har fått er att flyga ur sängen?

Nej, men däremot minns jag en gång när jag var liten och vaknade av en jäkla duns. Gick till föräldrarnas sovrum och där låg farsan på golvet och ojade sig. Han hade drömt att han blev beskjuten och kastat sig handlöst ut ur sängen.

Jag har haft en sk sömnparalys. Det kändes som att någon tog tag i mitt ben och drog ner mig ut sängen. Sen försvann det. Kunde varit riktigt obehagligt om jag inte hade känt till fenomenet innan, nu tyckte jag det var mest fascinerande.

Har haft sömnparalys också. Mitt var lite mer creepy typ en man likt typ voldermort med huva stod över min säng och typ stirra på mig och jag låg typ förlamad med paniken inombords i vad som kändes som en evighet.

Minns också en från när jag var liten, kanske 9-10 år eller något. Låg och sov bredvid morsan i hennes dubbelsäng och jag "vaknade" mitt i natten och såg min mamma stå vid kanten vid mina fötter och stirra på mig. Jag frågade typ vad de va men hon svarade inte. Sedan tittar jag bredvid mig så ligger morsan där och sover.... Då blev jag rätt rädd och försökte väcka henne. Jag förstod ju inte vad sömnparalys var för något så i flera år trodde jag att jag faktiskt sett ett spöke.

Jag ramlade ner från sängen en gång när jag var liten. Utan att vakna sov så gott. morsan fick panik när hon såg mig ligga helt deckad på golvet

Nja har nog haft en del otäcka drömmar som fått en att bli klarvaken på ett ögonblick men aldrig med någon redig fysisk effekt.

Har dock en ovana att sova på mage med armarna under kudden vilket ofta leder till att jag vaknar helt förlamad i armarna under en kort stund. Har försökt sluta med det då jag inbillar mig att jag kommer lyckas bryta handleden eller nått medans jag försöker kravla mig upp till sittande XD

Vet att som parvel så kunde man få känslan av att ha kryp av något slag på sig och man flyger upp som en missil

Annars den värsta var inte när jag flög ur, utan fastnade i form av sömnparalys där jag ser någon person framför mig, helt svart som en skugga står och stirrar på mig(det enda jag kunde urskilja typ) medans jag inte kunde röra mig överhuvudtaget, väldigt olustigt och vart ingen sömn efter det

Har flera gånger drömt att det trillat ner typ en gigantisk tusenfoting i ansiktet på mig och sen försvunnit ner under täcket. Flugit upp, tänt lampan och börjat rota i sängen och då såklart väckt en ilsken sambo som undrar vad fan jag håller på med.

Jag drömde nyligen att mina lår var fulla av maskar, när jag klämde och drog händerna längs med låret så såg man maskarna pressas ut ur små hål och jag vaknade i full panik

Varning för äcklig närbild på en hund som har maskar ger ungefärlig bild på vad jag såg när jag tittade på mina ben i drömmen

Visa innehåll

Är nästan alltid medveten om att jag drömmer när jag drömmer, så det här med madrömmar är i princip aldrig en grej. Däremot kan jag bli känslomässigt påverkad, förbannad och ledsen, glad... vilket kan bli ett problem då jag emellanåt börjar prata högt, skälla ut någon, eller psykbrytsparka med fötterna i luften i ren frustration. Har kanske en och annan gång trillat ur sängen när det hänt.

Saknar tiden då jag "vaknade" i mina drömmar och tog kontroll över dem, utforskade dem. Däremot kan jag fortfarande ibland störa mig på en del av en dröm och drömma om den till dess att jag är nöjd... även om det sällan går till den omfattning som när jag pusslade ihop scener i en dröm till vad jag ansåg vara en skitbra film. Då lät jag plötsligt eftertexterna rulla.

Minns för övrigt ofta mina drömmar, i detalj.

Har även åkt på sömnparalys MÅNGA gånger, men nästan uteslutande som ung(re). Känns som det var många år sedan senast.

Aldrig flugit ur sängen, vad jag kan minnas i alla fall, men när jag var nio år gammal så upplevde jag mardrömsnatten. Hade mardröm, vaknade, somnade om, hade mardröm, vaknade, somnade om, hade mardröm, vaknade, somnade om, hade mardröm, vaknade, somnade om, hade mardröm, vaknade och läste Johan och Pellevin tills det var dags att gå upp. Fem mardrömmar på en och samma natt. Har nu glömt bort alla utom den sista, som handlade om två vampyrer utklädda till Lucia som bodde i mina farföräldrars källare, och så vaknade jag när dom bet mig.

Hade också en återkommande mardröm när jag var typ från fyra år gammal till tonåren någon gång, där jag var på en helt tom yta. Vitt mark, vit himmel, allt är vitt så långt man kan se. Och plötsligt så ser man någon linje borta vid horisonten runt omkring en, och ett svagt mullrande ljud. Sedan växer linjen mer och mer och mullrandet blir högre och högre. Sedan ser man att det är en enorm arme med monster runt omkring en som rusar mot en allt vad dom kan från alla håll. Sedan när dom är typ en halvmeter från en så vaknar jag.

Sist jag hade en mardröm var cirka 15 år sedan men minns den än. Jag var jagad av en soldat. Han jagade mig till fots över alla möjliga områden, öknar, vinterlandskap, städer etc. Till slut kom jag till en skog och klättrade upp i ett träd för att gömma mig. Jag såg hur hur soldaten stod nedanför och tittade sig om, sen vände han helt plötsligt huvudet rakt upp mot mig, samtidigt som "kameran" zoomade in snabbt från min point of view så hans ilskna ögon blev i närbild, som i en gammal Clint Eastwood-western. Vaknade med ett ryck och satte mig upp i sängen helt svettig. 😂

"Vaknade" en gång för många år sedan av ett surrande i sovrummet. Förstod genast att en svärm bin hade tagit sig in genom fönstret och bosatt sig i gardinen. Slet genast tag i min då femåriga dotter (som hade krupit ned i sängen någon gång under natten). Svepte in henne i ett täcke och rusade ut ur rummet och smällde igen sovrumsdörren bakom mig.

Kände mig för ett ögonblick som en hjälte. Tills dottern genom täcket frågade vad tusan jag höll på med. "Bin" svarade jag. Men nej, det fanns inga bin, bara en surrande fläkt. Lite pinsamt. Men i efterhand var jag ändå nöjd, instinkten att skydda dottern hade trots allt varit större än instinkten att fly.

I övrigt har jag aldrig flugit upp ur sängen, även om jag periodvis drömmer ganska mycket mardrömmar.

Vet att alla drömmer men själv har jag aldrig någonsin haft något minne av varken normala drömmar eller mardrömmar. Somnar, vaknar. Inget emellan.

Hade någon mardröm för ett par veckor sedan att det kröp något stort djur längs väggen och sen när jag tände lampan var det spårlöst borta. Sambon undrade förstås vad jag höll på med.

Jag jobbar på förskola, och har haft flera drömmar om att "mina barn" (som är 1-3 år gamla) från jobbet är i mitt hem medan jag försöker sova. Den drömmen som fick mig att flyga upp från sängen var när jag drömde att ett barn hade klättrat upp på skrivbordet. Så jag flög upp ur sängen för att vara beredd att fånga barnet så hen inte skulle ramla ned. Jag vaknar och finner mig själv ståendes vid skrivbordet med händerna framsträckta - fast istället för ett barn var jag i beredskap att fånga min miniatyrgran som stod på hyllan ovanför skrivbordet.

Jag har också vaknat till att hela lägenheten blivit barnsäkrad under natten. Då har jag alltså gått runt och t.ex. plockat ned saker som hängt från väggar så att ingen ska dra ned något och få det över sig. Jag minns också att jag drömde att ett barn var på väg in i min ryggsäck med huvudet först för att sedan inte kunna komma ut igen - så jag vaknade till att mina två ryggsäckar låg staplade på diskbänken i köket.

Sedan har jag även vaknat till att alla mina kläder lagt framme platt på golvet i en fin rad för att underlätta för barnen att klä på sig själva.

(Föga förvånande var allt detta strax innan jag blev sjukskriven för utbrändhet)

Dom riktiga mardrömmarna handlar ju oftast om ens barn, älskade eller familjemedlemmar som dör eller försvinner utan att man kan göra någonting åt det. Jag har ofta drömt att min dotter försvunnit eller tagits ifrån mig på något sätt. Det sätter sig rejält hos mig och när jag vaknar känner jag mig så otroligt tom och urholkad med hög ångest. Kan ta flera timmar för mig att återhämta mig.

Jag har rätt ofta mardrömmar. Oftast inte av ovanstående slag som tur är. Jag minns särskilt en jag hade för några år sedan som verkligen var som tagen ur en film.

Jag stod och målade med pensel och färg på en canvas när en manlig dov röst sa till mig att måla kosmos åt honom. Jag skulle använda olika nyanser av svart medan han hela tiden upprepade "måla kosmos åt mig". När jag var färdig bad rösten mig att ta en stor spegel och vända mot tavlan. Sen skulle jag ställa mig så jag tittade in i spegeln med tavlan bakom mig. Jag skulle koncentrera mig på tavlan genom spegeln och när jag gjorde det så åkte jag in i tavlan samtidigt som en lång och gänglig herre med lång rock och hatt vars ansikte var döljt i något svart skimmer kom ut ur spegeln. Sen var jag fast i totalt mörker och kunde bara se hur spegeln gick i tusen bitar innan jag vaknade.

cool dröm, även om den var läskig känns som det är någon som sitter o regisserar drömmar ibland alltså.

Bland det läskigaste jag drömt var nog när jag bodde i ett radhus och layouten på sovrummet var sån att det fanns stora fönster någon meter bortom fotänden på sängen, och så var det som att någon svart skepnad/häxa liksom kom in genom fönstrena och stod vid sänggaveln, fy fan det var över 15 år sedan men jag minns det än.
Sov med tänd lampa den natten :S

Ryser när jag läser era mardrömmar.

Själv fick jag min första sömnparalys för några år sen och var rätt återkommande efter det under en period. Tror det berodde på dålig sömn i kombination med alkohol. Får fortfarande sömnparalys lite dåodå men inte alls lika ofta och läskiga.

Kommer inte ihåg de flesta men den värsta kommer jag ihåg väl. Det var när "The Ring" tjejen med långt svart hår som täckte hela ansiktet gick mot mig utanför sovrumsdörren med utsträckta armar. Jag var helt förlamad i sängen och kunde bara se hur hon kom närmare och närmare. Vaknade när hon nästan tog tag i mig. Tror det var den första sömnparalysen jag hade. Fick tända sovrummet efter det och stänga dörren. Paniken.

I en annan sömnparalys kunde jag bara höra hur någon bakom sprang mot mig, fram o tillbaka (hade ryggen mot dörren).
Sen har jag haft mindre läskiga sömnparalyser som t.ex en katt hoppa upp på sängen.

Om jag inte hade hört om sömnparalys innan så hade jag nog trott att jag hade börjat bli knäpp och ringt efter hjälp

Jag vet inte varför men jag vaknar nästan alltid av mardrömmar innan midnatt om jag går och lägger mig innan 22. Sen brukar jag vara för uppe i varv för att somna om. Det är väldigt störande.

Jag har förmågan att styra mina drömmar i vissa lägen, så märker jag att det börjar barka åt helvete väcker jag mig själv innan det blir läskigt. Somnar om och drömmer nåt annat. Hehe.

Jag vaknade en gång efter att jag sovit med ena armen under kroppen.
Den var helt avdomnad och jag hade ingen styrsel på den alls - det var liksom bara något tungt och köttigt som hängde och slängde, fäst i kroppen.
Minns fortfarande paniken jag hade när jag vaknade innan min omtöcknade hjärna kom igång och började greppa läget.

Mmm just när det är ett verkligt ställe som ens eget hem och liknande kan vara otäckt. Ofta är ju rummen och hela layouten lite annorlunda också. Lite av en klassiker. Som att tappa tänderna etc.

Det absolut läskigaste jag har drömt var när jag hade ett rykande färskt körkort, och drömde att jag körde ut över ett stup rakt ut i tomma luften.. Minns fortfarande känslan av att falla.

Annars brukar mina mardrömmar nu för tiden oftast vara feberdrömmar. Ett genomgående tema på dessa är en känsla av att befinna sig i ett tiotimmars youtubeklipp med en loop på ungefär femton sekunder.

Off T: