The Legend of Zelda: Breath of the Wild - Äkta Nintendomagi
En värld för mig att upptäcka. En värld för mig att rädda. Och ett svärd att förgöra det mörka och onda.
Skärmen är till en början svart. Ett lugnande musikstycke gör subtilt sin närvaro påmind ljuder lätt i bakgrunden. Bilden tonas sakta in med blåa glimrande färger. En röst, så svag men ändå så tydlig ber mig att vakna upp. Det onda har återvänt. Jag tar mig ut ur grottan som hjälten Link har legat i dvala under en lång tid. Jag får ett verktyg kallad för Sheikah Slate, ett sådant som kommer ha stor betydelse under äventyret. Ganska snart ser jag ett svagt ljussken.
Musiken bygger upp med ett snabbt pianostycke. Jag kommer äntligen fram vid ljuset, musiken når sitt crescendo och jag möts av Hyrules öppna landskap med Hyrule Castle långt vid horisonten som omges av något ont och mörkt. Där, just den stunden, blev jag fast.
Jag ser hur världen verkar förstörd och jag vet vad som måste göras. Och sen kastas jag in i äventyret som är Breath of the Wild.
The Legend of Zelda-serien ligger nära mitt hjärta och själ, precis som många andra. Det är näst efter Mario Nintendos största spelserier och kanske därefter deras absolut heligaste. Även om alla spel genom åren inte håller samma mått så kan man ändå inte sluta bli betagen av Hyrule och alla äventyr som väntar på en. Och alla karaktärer som man får möta och lära känna. Breath of the Wild är inget undantag. Inledningen av när Link vaknar upp gav mig en rejäl spark i minnet om hur jag i mina yngre år spelade Ocarina of Time för första gången. Det var magiskt. Rent vackert och magiskt underbart. Jag blir trollbunden vid de första sekunderna när man först träder in i Hyrules öppna värld när Link lämnar grottan, och vi möts till en början av några vidriga Bokogoblins, och en underlig gammal man som vill erbjuda oss sin hängglidare mot ett byte.
Jag lyckas efter en tids utforskande ge mannen det han vill ha och jag får hängglidaren så jag kan flyga nerför avsatsen som jag till en början var begränsad av. Jag hoppar, glider ner och skymtar ett avlägset stall nedanför. Här landar jag och börjar prata med lokalbefolkningen, som berättar historier om omgivningarna och ger mig små ledtrådar om vart jag kan tänkas vilja gå härnäst. Kanske följer jag dem, eller så kanske jag bara... gör något annat. Därav så bär ödet med mig ut in i det okända.
Berättelsen känner vi till sedan länge. Link vaknar upp bara för att upptäcka att 100 år har gått sedan han föll i dvala. Hyrule ligger i ruiner, mörkrets krafter rör sig genom vidderna och de öppna landskapen. Den onde Calamity Ganon har tagit landet i besittning och prinsessan Zelda är spårlöst försvunnen. Link minns inte mycket av sitt tidigare liv, men en sak har han kvar i närminnet. Besegra och övervinna det onda. Och rädda världen från att falla i totalt mörker. Sakta men säkert kommer minnena tillbaka om livet han hade och om vännerna sina som inte längre finns kvar i detta nu.
''Jury's still out, but man. You can't deny that view.''
Du börjar inte direkt svingandes in i äventyret och berättelsen, utan man får som en slags liten tutorial på Great Plateau om hur du jobbar dig genom världen och hur allting funkar. Här är du begränsad ett litet tag men när du får din hängglidare och hoppar från avsatsen - där bär det av. Din Sheikah Slate som jag nämnde tidigare är en vital del om hur du ska kunna klara av de många pussel och utmaningar man kan stöta på, särskilt i de mystiska Shrines som finns placerade lite överallt runt Hyrule. Klarar du av dessa så får du en andlig gåva som du kan använda för att utöka dina hjärtan eller ditt stamina-hjul (som avgör hur mycket Link orkar att klättra på väggar eller hålla kvar i hängglidaren). Båda är viktiga i sin sak, men det förstnämnda är något som jag lade mest ner tid på i hopp om att kunna få tillräckligt med hjärtan för att ta mig genom Lost Woods och dra upp Master Sword ur sin sten.
Din Sheikah Slate besitter olika förmågor att använda: magnetism, tidsstoppande kraft och en kraft som låter dig förvandla vatten till is. Dessa krafter, är till en början de största hjälpmedlen som är viktiga att använda när det behövs. Många andra verktyg, föremål, vapen och så vidare finns så klart att hitta och använda för att hjälpa dig på din resa, men i grunden så är Sheikah Slate det som kommer stå mest till nytta. Alla möjliga saker finns att använda under ditt äventyr, särskilt när det gäller utforskandet. Vissa delar av Hyrule kräver att du uppnår dessa krav innan du kan börja bege dig in i det, som t.ex om du vill ta dig upp för ett kallt berg så kan du göra dessa alternativ: Hitta varmare kläder eller laga ihop en brinnande het maträtt som håller dig varm under en begränsad tidsram. Alla områden har sina krav, men det gör bara utforskarglädjen ännu större för mig. Spelet känns så mycket större vid dessa små element. För i grund och botten så handlar det om att sukta in allt Hyrule har att erbjuda. Ibland så kan man klättra uppför en avsats och beskåda utsikten. En personlig favorit-sak i mitt tycke.
Breath of the Wild är inte bara Nintendos första försök på ett ''open-world-spel'', utan det är även ett detaljrikt och omsorgsfullt utformat pusselspel som bara råkar ha en öppen värld. De Shrines som du kan hitta överallt erbjuder sina egna lite mer klurigare pussel, var och en med sin egen kreativa twist. Världen i Breath of the Wild är i sig är inte bara öppen och grandiost stort bara för sakens skull. Vart du än går finns det alltid något att utforska, någon otrolig upptäckt att göra, nya fiender att bekämpa, ett nytt minne om Links liv för 100 år sedan att hitta och mera. Det tar nästan aldrig slut och det älskar jag som den utforskarnörd jag är. Det finns naturligtvis en berättelse här, men bakgrunden till den berättelsen är ditt eget äventyr och hur du vill uppleva den, om du så vill köra i den längsta sträckan eller speedruna allt (men vilken normal person vill göra det i ett Zelda-spel?).
Min är större.
Link är inte helt försvarslös, utan han har en mängd olika vapen till sitt förfogande och du hittar hela tiden nya svärd, yxor, spjut, bågar och sköldar, alla med sin egna styrkor och svagheter. Det som lägger till grunden i realismen i spelet är ju att vapnen inte håller för evigt utan kommer gå sönder ju mer du använder dom, vilket lägger lite mer extra vikt på svårighetsgraden. Det kan kännas som ett irritationsmoment (även för mig) men istället så förmedlar det känslan att man måste lägga mer tanke på om vilken utrustning som är bäst att ha på sig och vilken man kan stasha i sin packning för senare användning. Det gör varje konflikt med fienderna och utforskandet av Hyrule ännu mer spännande, även om det kan kännas smått orättvist att träffas av blixten då man hade lite för mycket metall på sig. Ett överraskningsmoment jag inte förväntade mig alls. Kudos, Nintendo.
Breath of the Wild besitter något i min bok något som man saknar i dagens moderna spel: förmågan att överraska. Många spel kör oftast samma recept gång på gång, som att blända oss med ultrarealistisk grafik eller bombtastisk musik med en uns av nostalgisk throwback för att väcka några små pyttekänslor hos spelaren, vilket jag själv inte är ett sånt stort fan av, då jag jämt längtar efter en fräsch och unik upplevelse som gör att jag vill ha mer utav det. Spelet här istället känns mer öppet och naturligt i sitt spelkoncept, och låter dig upptäcka saker - som t.ex hur blixten fungerar - via experiment. Det oförutsägbara under resan i Breath of the Wild gör att det känns som ett riktigt äventyr, där du upptäcker din egen väg istället för att följa dina mål från punkt A till B och spela som spelet beskriver det åt dig. Spela i din egen takt och gör vad du själv känner för. Den aspekten av Breath of the Wild gör det redan till en fullpottare för mig: Friheten.
Berättelsen som medföljer i den så annars redan grandiosa världen är lättsmält men ändå berörande. Det är en sorglig och inspirerande historia som fick mig att fälla en tår vid flera tillfällen, särskilt via alla minnen man upptäcker med sin Sheikah Slate. Röstskådespeleriet är riktigt bra, vilket gör mellansekvenserna så mycket bättre att njuta av. Förutom alla minnen som kan hittas så dyker andra delar av berättelsen upp i form av dagböcker och journaler som ligger runt om i Hyrule. Musiken är också en aspekt jag måste nämna. Den är underbart subtil som jag nämnde och lämnar utrymme för de omgivande ljuden från naturen, djurlivet och tystnaden som finns runtom världen. Den är inte onödigt episk, men när väl den episka aspekten av musiken behövs, då kliver den in med bravur.
Inget spel kommer som sagt utan brister och det mest uppenbara med Breath of the Wild är ju lite av det tekniska. 30 FPS-bilduppdateringsfrekvensen skaver verkligen hos mig då spelet har så stor potential att se så otroligt bra ut med 60 FPS. Switchen har ju sån föråldrad teknik inuti sitt lilla plastskal så man förstår ju varför. Men jag drömmer om den dag jag kan köra om spelet igen på åtminstone 60 FPS.
Packningen för alla vapen, sköldar och bågar är mycket begränsade till en början, vilket stör mig egentligen inte så mycket, men det är lite trist att man måste spendera en del tid i Inventory-menyn för att kunna fixa detta problem. Vapenhållbarheten som jag nämnde tidigare kan vara en liten pain in the ass för många, även mig också. Det slutar med att du byter vapen, bågar och sköldar mycket eftersom de går sönder hela tiden. Visserligen bidrar det till spelets överlevnadselement, och jag tycker att det överlag är en bra sak, men det är jobbigt ändå.
Förutom det så finner jag inte så mycket annat jag ogillar med Breath of the Wild. För att fatta mig kort så tycker jag att spelet fortfarande är en unik upplevelse som jag gärna återvänder till när jag känner för det. Och även om Tears of the Kingdom är ett större och bättre spel i sitt koncept än sin föregångare, så minns jag ändå Breath of the Wild bäst för sin wow-faktor. Alla minnen jag har med spelet sitter kvar som berget och jag kommer alltid ihåg hur förtrollad och betagen jag var över hur vackert spelet är, hur det började och hur det slutade. Denna titel står ännu kvar bland mina absoluta favoriter, och jag ser fram emot vad Nintendo har att erbjuda oss i liknande kaliber. Jag kommer vänta tålmodigt, hungrandes efter mer.
"Link... You may not be at a point where you have fully recovered your power or all of your memories, but courage need not be remembered, for it is never forgotten." - Prinsessan Zelda.
Pyramid Head has BIG CLAPPIN CHEEKS
Helt korrekt recension av detta underbara, fantastiska spel.
Det är nått med hur Nintendo fick till den öppna spelvärlden till att kännas så magisk och mystisk, det verkligen väckte min upptäckarlust som väldigt få andra open world-spel lyckas med. I spel som Skyrim och Witcher 3 blir det väldigt mycket fast travel för min del, medan i Zelda Botw så använde jag knappt fast travel alls...vilket enligt min synvinkel är talande för hur väl de lyckades designa själva spelvärlden som en spännande plats man inte tröttnar på eller vill spola förbi. Håller även med om soundtracket. Det var precis vad jag ville ha. Visst, på bossfighterna hade de väl kunnat dra till med mer minnesvärda dängor, men ute i själva spelvärlden så passar det perfekt med de lågmälda melodierna. Bombastiska orkestrar var verkligen inget jag saknade ute i det vilda.
Hade personligen inget emot vare sig vapenhållbarheten eller bilduppdateringen. Tyckte det funkade bra med "tillfälliga" vapen i.om. att det är mer ett survival-spel, och därför tyckte jag det kändes logiskt att vapnen går sönder. Är själv väldigt okänslig mot 30fps så länge det inte uppenbart hackar (vilket dock release-versionen av Botw gjorde en hel del). Men patchade versionen tyckte jag funkade fint, känner personligen knappt nån irritation alls när jag går från ett 60fps-spel till ett 30fps.
Helt korrekt recension av detta underbara, fantastiska spel.
Det är nått med hur Nintendo fick till den öppna spelvärlden till att kännas så magisk och mystisk, det verkligen väckte min upptäckarlust som väldigt få andra open world-spel lyckas med. I spel som Skyrim och Witcher 3 blir det väldigt mycket fast travel för min del, medan i Zelda Botw så använde jag knappt fast travel alls...vilket enligt min synvinkel är talande för hur väl de lyckades designa själva spelvärlden som en spännande plats man inte tröttnar på eller vill spola förbi. Håller även med om soundtracket. Det var precis vad jag ville ha. Visst, på bossfighterna hade de väl kunnat dra till med mer minnesvärda dängor, men ute i själva spelvärlden så passar det perfekt med de lågmälda melodierna. Bombastiska orkestrar var verkligen inget jag saknade ute i det vilda.
Hade personligen inget emot vare sig vapenhållbarheten eller bilduppdateringen. Tyckte det funkade bra med "tillfälliga" vapen i.om. att det är mer ett survival-spel, och därför tyckte jag det kändes logiskt att vapnen går sönder. Är själv väldigt okänslig mot 30fps så länge det inte uppenbart hackar (vilket dock release-versionen av Botw gjorde en hel del). Men patchade versionen tyckte jag funkade fint, känner personligen knappt nån irritation alls när jag går från ett 60fps-spel till ett 30fps.
Tack för fin feedback! ☺️ känner också egentligen att 30 fps är kanske inte mycket att hänga sig över, men gud va spelet hade känts skönare vid 60fps eller kanske tom 120 fps men man kan ju drömma.
Pyramid Head has BIG CLAPPIN CHEEKS
Jag hade aldrig problem med flytet, vare sig BotW eller TotK. Men man har ju olika känslighet för detta.
Det om det. Fy fasen vilka spel de här två är! Håller med. Berättelsen är ju enkel men den lyckas ändå beröra och vara med en längs hela vägen. Blir ganska ofta sugen på att spela om (detta + uppföljaren), men det krävs ju många hundra timmar. Men ja, en dag...
En Bamseponny av folket
Vapenhållbarheten fick mig att sluta spela spelet. Orka.
Hade de tagit bort det, löst capped 60 fps (minst) och ökat fidelity överlag hade jag gett det en chans.
Jag hade aldrig problem med flytet, vare sig BotW eller TotK. Men man har ju olika känslighet för detta.
Det om det. Fy fasen vilka spel de här två är! Håller med. Berättelsen är ju enkel men den lyckas ändå beröra och vara med en längs hela vägen. Blir ganska ofta sugen på att spela om (detta + uppföljaren), men det krävs ju många hundra timmar. Men ja, en dag...
Inväntar Switch 2-versionerna, då ska jag köra om TotK.
Vapenhållbarheten fick mig att sluta spela spelet. Orka.
Samma här enda zelda spelet till totk jag inte kört igenom.
The Owls Are Not What They Seem
Inväntar Switch 2-versionerna, då ska jag köra om TotK.
Det kan bli en resa! Eller, ja, två.
En Bamseponny av folket
Fin recension! Det jag upptäckte när jag återvände till detta efter TOTK är att BOTW nästan känns som en beta-version till det spelet. Det är subtila förbättringar överallt som gör spelupplevelsen i det spelet så mycket bättre. Men med det sagt är spelet fortfarande fantastiskt och skapar verkligen magi.
Jag stör mig inte så mycket på vapnen. Hämtade Master Sword rätt tidigt och då har man ju alltid ett vapen som inte går sönder. Det behöver laddas upp emellan åt, men du blir aldrig helt utan vapen.
"Writer and Fighter"
Jag klarade häromdagen ut ToTK. Tänkte att bli klar innan Switch 2
245 härliga timmar, som jag har dragit ut på i nästan två år.
Innan dess hade jag BOTW med mig. Tog det på 160 timmar. Mestadels spelat det på tunnelbanan haha.
Dessa två spel har varit med mig under hela Switch period.
Ett perfekt format har dom kommit på, för att spela lite då och då, där varje hörn, kulle, har något speciellt att erbjuda. Även om det ofast är i form av en korok så är det resan dit som räknas.
Världens bästa spel är det helt enkelt. Allt som man drömde om som barn när man spelade Zelda 1 eller 3 t.ex. har blivit verkliga.
Mer dynamisk, levande, öppen värld får man fan leta efter. Världens bästa spel, men inte mina personliga favoriter.
Överskattad sörja
Verkligen, Nintendo fans förblindade av nostalgi och sin kärlek för allt som bolaget släpper.
https://assets.nintendo.com/image/upload/c_fill,w_1200/q_auto...
En värld för mig att upptäcka. En värld för mig att rädda. Och ett svärd att förgöra det mörka och onda.
Skärmen är till en början svart. Ett lugnande musikstycke gör subtilt sin närvaro påmind ljuder lätt i bakgrunden. Bilden tonas sakta in med blåa glimrande färger. En röst, så svag men ändå så tydlig ber mig att vakna upp. Det onda har återvänt. Jag tar mig ut ur grottan som hjälten Link har legat i dvala under en lång tid. Jag får ett verktyg kallad för Sheikah Slate, ett sådant som kommer ha stor betydelse under äventyret. Ganska snart ser jag ett svagt ljussken.
Musiken bygger upp med ett snabbt pianostycke. Jag kommer äntligen fram vid ljuset, musiken når sitt crescendo och jag möts av Hyrules öppna landskap med Hyrule Castle långt vid horisonten som omges av något ont och mörkt. Där, just den stunden, blev jag fast.
Jag ser hur världen verkar förstörd och jag vet vad som måste göras. Och sen kastas jag in i äventyret som är Breath of the Wild.
The Legend of Zelda-serien ligger nära mitt hjärta och själ, precis som många andra. Det är näst efter Mario Nintendos största spelserier och kanske därefter deras absolut heligaste. Även om alla spel genom åren inte håller samma mått så kan man ändå inte sluta bli betagen av Hyrule och alla äventyr som väntar på en. Och alla karaktärer som man får möta och lära känna. Breath of the Wild är inget undantag. Inledningen av när Link vaknar upp gav mig en rejäl spark i minnet om hur jag i mina yngre år spelade Ocarina of Time för första gången. Det var magiskt. Rent vackert och magiskt underbart. Jag blir trollbunden vid de första sekunderna när man först träder in i Hyrules öppna värld när Link lämnar grottan, och vi möts till en början av några vidriga Bokogoblins, och en underlig gammal man som vill erbjuda oss sin hängglidare mot ett byte.
Jag lyckas efter en tids utforskande ge mannen det han vill ha och jag får hängglidaren så jag kan flyga nerför avsatsen som jag till en början var begränsad av. Jag hoppar, glider ner och skymtar ett avlägset stall nedanför. Här landar jag och börjar prata med lokalbefolkningen, som berättar historier om omgivningarna och ger mig små ledtrådar om vart jag kan tänkas vilja gå härnäst. Kanske följer jag dem, eller så kanske jag bara... gör något annat. Därav så bär ödet med mig ut in i det okända.
Berättelsen känner vi till sedan länge. Link vaknar upp bara för att upptäcka att 100 år har gått sedan han föll i dvala. Hyrule ligger i ruiner, mörkrets krafter rör sig genom vidderna och de öppna landskapen. Den onde Calamity Ganon har tagit landet i besittning och prinsessan Zelda är spårlöst försvunnen. Link minns inte mycket av sitt tidigare liv, men en sak har han kvar i närminnet. Besegra och övervinna det onda. Och rädda världen från att falla i totalt mörker. Sakta men säkert kommer minnena tillbaka om livet han hade och om vännerna sina som inte längre finns kvar i detta nu.
https://www.fr.de/assets/images/12/441/12441564-740978914-939...
Du börjar inte direkt svingandes in i äventyret och berättelsen, utan man får som en slags liten tutorial på Great Plateau om hur du jobbar dig genom världen och hur allting funkar. Här är du begränsad ett litet tag men när du får din hängglidare och hoppar från avsatsen - där bär det av. Din Sheikah Slate som jag nämnde tidigare är en vital del om hur du ska kunna klara av de många pussel och utmaningar man kan stöta på, särskilt i de mystiska Shrines som finns placerade lite överallt runt Hyrule. Klarar du av dessa så får du en andlig gåva som du kan använda för att utöka dina hjärtan eller ditt stamina-hjul (som avgör hur mycket Link orkar att klättra på väggar eller hålla kvar i hängglidaren). Båda är viktiga i sin sak, men det förstnämnda är något som jag lade mest ner tid på i hopp om att kunna få tillräckligt med hjärtan för att ta mig genom Lost Woods och dra upp Master Sword ur sin sten.
Din Sheikah Slate besitter olika förmågor att använda: magnetism, tidsstoppande kraft och en kraft som låter dig förvandla vatten till is. Dessa krafter, är till en början de största hjälpmedlen som är viktiga att använda när det behövs. Många andra verktyg, föremål, vapen och så vidare finns så klart att hitta och använda för att hjälpa dig på din resa, men i grunden så är Sheikah Slate det som kommer stå mest till nytta. Alla möjliga saker finns att använda under ditt äventyr, särskilt när det gäller utforskandet. Vissa delar av Hyrule kräver att du uppnår dessa krav innan du kan börja bege dig in i det, som t.ex om du vill ta dig upp för ett kallt berg så kan du göra dessa alternativ: Hitta varmare kläder eller laga ihop en brinnande het maträtt som håller dig varm under en begränsad tidsram. Alla områden har sina krav, men det gör bara utforskarglädjen ännu större för mig. Spelet känns så mycket större vid dessa små element. För i grund och botten så handlar det om att sukta in allt Hyrule har att erbjuda. Ibland så kan man klättra uppför en avsats och beskåda utsikten. En personlig favorit-sak i mitt tycke.
Breath of the Wild är inte bara Nintendos första försök på ett ''open-world-spel'', utan det är även ett detaljrikt och omsorgsfullt utformat pusselspel som bara råkar ha en öppen värld. De Shrines som du kan hitta överallt erbjuder sina egna lite mer klurigare pussel, var och en med sin egen kreativa twist. Världen i Breath of the Wild är i sig är inte bara öppen och grandiost stort bara för sakens skull. Vart du än går finns det alltid något att utforska, någon otrolig upptäckt att göra, nya fiender att bekämpa, ett nytt minne om Links liv för 100 år sedan att hitta och mera. Det tar nästan aldrig slut och det älskar jag som den utforskarnörd jag är. Det finns naturligtvis en berättelse här, men bakgrunden till den berättelsen är ditt eget äventyr och hur du vill uppleva den, om du så vill köra i den längsta sträckan eller speedruna allt (men vilken normal person vill göra det i ett Zelda-spel?).
https://media.gamestop.com/i/gamestop/thumb_FigthForYourKingd...
Link är inte helt försvarslös, utan han har en mängd olika vapen till sitt förfogande och du hittar hela tiden nya svärd, yxor, spjut, bågar och sköldar, alla med sin egna styrkor och svagheter. Det som lägger till grunden i realismen i spelet är ju att vapnen inte håller för evigt utan kommer gå sönder ju mer du använder dom, vilket lägger lite mer extra vikt på svårighetsgraden. Det kan kännas som ett irritationsmoment (även för mig) men istället så förmedlar det känslan att man måste lägga mer tanke på om vilken utrustning som är bäst att ha på sig och vilken man kan stasha i sin packning för senare användning. Det gör varje konflikt med fienderna och utforskandet av Hyrule ännu mer spännande, även om det kan kännas smått orättvist att träffas av blixten då man hade lite för mycket metall på sig. Ett överraskningsmoment jag inte förväntade mig alls. Kudos, Nintendo.
Breath of the Wild besitter något i min bok något som man saknar i dagens moderna spel: förmågan att överraska. Många spel kör oftast samma recept gång på gång, som att blända oss med ultrarealistisk grafik eller bombtastisk musik med en uns av nostalgisk throwback för att väcka några små pyttekänslor hos spelaren, vilket jag själv inte är ett sånt stort fan av, då jag jämt längtar efter en fräsch och unik upplevelse som gör att jag vill ha mer utav det. Spelet här istället känns mer öppet och naturligt i sitt spelkoncept, och låter dig upptäcka saker - som t.ex hur blixten fungerar - via experiment. Det oförutsägbara under resan i Breath of the Wild gör att det känns som ett riktigt äventyr, där du upptäcker din egen väg istället för att följa dina mål från punkt A till B och spela som spelet beskriver det åt dig. Spela i din egen takt och gör vad du själv känner för. Den aspekten av Breath of the Wild gör det redan till en fullpottare för mig: Friheten.
Berättelsen som medföljer i den så annars redan grandiosa världen är lättsmält men ändå berörande. Det är en sorglig och inspirerande historia som fick mig att fälla en tår vid flera tillfällen, särskilt via alla minnen man upptäcker med sin Sheikah Slate. Röstskådespeleriet är riktigt bra, vilket gör mellansekvenserna så mycket bättre att njuta av. Förutom alla minnen som kan hittas så dyker andra delar av berättelsen upp i form av dagböcker och journaler som ligger runt om i Hyrule. Musiken är också en aspekt jag måste nämna. Den är underbart subtil som jag nämnde och lämnar utrymme för de omgivande ljuden från naturen, djurlivet och tystnaden som finns runtom världen. Den är inte onödigt episk, men när väl den episka aspekten av musiken behövs, då kliver den in med bravur.
https://varvat.se/wp-content/uploads/2017/05/breath-of-the-wi...
https://assets.vg247.com/current//2017/01/the_legend_of_zelda...
Inget spel kommer som sagt utan brister och det mest uppenbara med Breath of the Wild är ju lite av det tekniska. 30 FPS-bilduppdateringsfrekvensen skaver verkligen hos mig då spelet har så stor potential att se så otroligt bra ut med 60 FPS. Switchen har ju sån föråldrad teknik inuti sitt lilla plastskal så man förstår ju varför. Men jag drömmer om den dag jag kan köra om spelet igen på åtminstone 60 FPS.
Packningen för alla vapen, sköldar och bågar är mycket begränsade till en början, vilket stör mig egentligen inte så mycket, men det är lite trist att man måste spendera en del tid i Inventory-menyn för att kunna fixa detta problem. Vapenhållbarheten som jag nämnde tidigare kan vara en liten pain in the ass för många, även mig också. Det slutar med att du byter vapen, bågar och sköldar mycket eftersom de går sönder hela tiden. Visserligen bidrar det till spelets överlevnadselement, och jag tycker att det överlag är en bra sak, men det är jobbigt ändå.
Förutom det så finner jag inte så mycket annat jag ogillar med Breath of the Wild. För att fatta mig kort så tycker jag att spelet fortfarande är en unik upplevelse som jag gärna återvänder till när jag känner för det. Och även om Tears of the Kingdom är ett större och bättre spel i sitt koncept än sin föregångare, så minns jag ändå Breath of the Wild bäst för sin wow-faktor. Alla minnen jag har med spelet sitter kvar som berget och jag kommer alltid ihåg hur förtrollad och betagen jag var över hur vackert spelet är, hur det började och hur det slutade. Denna titel står ännu kvar bland mina absoluta favoriter, och jag ser fram emot vad Nintendo har att erbjuda oss i liknande kaliber. Jag kommer vänta tålmodigt, hungrandes efter mer.
"Link... You may not be at a point where you have fully recovered your power or all of your memories, but courage need not be remembered, for it is never forgotten." - Prinsessan Zelda.
https://i.ytimg.com/vi/wLipsahS3Fs/maxresdefault.jpg
<3
☺️☺️
Pyramid Head has BIG CLAPPIN CHEEKS
Överskattad sörja
Verkligen, Nintendo fans förblindade av nostalgi och sin kärlek för allt som bolaget släpper.
Sluta tjöta nu era tjötrövar.
Överskattad sörja
Intressant.
Vill du utveckla lite din tes? Vad gör detta spel till en, sörja?
Därför är jag sugen på Switch 2. Jag vill jättegärna köra detta spel och Tears också. Kul att du är så passionerad kring detta. Det är spel man måste köra helt enkelt!
“A painter should begin every canvas with a wash of black, because all things in nature are dark except where exposed by the light.”
― Leonardo da Vinci
Därför är jag sugen på Switch 2. Jag vill jättegärna köra detta spel och Tears också. Kul att du är så passionerad kring detta. Det är spel man måste köra helt enkelt!
BOTW är ett måste för alla open-world lovers. Inget kanske eller vi får se. Utan ett MÅSTE
Pyramid Head has BIG CLAPPIN CHEEKS
Inte orkat spela igenom det. Köpte vid release, spelade lite, hatade fps-droppen som var konstant och tog paus för att försöka återuppta och då insåg jag att jag inte visste var jag skulle och vad jag var på väg att göra, utan några som helst tips eller indikationer vaf-n jag ska göra.
Sprang runt en halvtimme och fick inget gjort. Sen har det varit avstängt sen dess då.
Hatar såna spel…
Var mitt första zeldaspel och antar att detta är normalt beteende.
Gillar spel jag kan pausa och komma tillbaka till utan att gå en utbildning.
Fin recension!
Det är spelet som gjorde mitt Nintendo Switch inköp värt det! Hade redigt sköjj och kliar lite över att köpa en begagnad Switch(Sålde min inte långt efter jag klarade BOTW ) bara för att få lira ut TOTK...
Håller ut lite till för Blocket/Tradera lär flodas med massa gamla switchar för en billig peng när Switch 2 släpps!
Missbrukare av Souls
Det har ju blivit rätt många open world spel man kört vid det här laget.
BotW (och TotK) är en sån frisk fläkt.
Dels jämfört med andra moderna Zelda spel
Jsg har haft svårt spela om Twilöight Princess eller komma igång med Skyward Sword, för det är seeeeegt som sirap i början. Pga oändliga tutorials och menlös start.
.
Här tar det bara ett parminuter så är man igång.
Sen är två saker som sticker ut.
Glädjen i resan, och friheten i hur man handskas med problem. Och hur ens stamina bar och utrustning salta.men säkert gör att man kan i början kämpar med en mindre klippvägg, men i slutet kan handskas med enorma berg, som vore det ett mer fartfyllt Death Stranding.
Jag spelade bägge med min fru. Och vi hade så olika sätt att handskas med fiender, resor och puzzel.
Ta oss från ett berg till ett annat? Vilken väg? Glidflyga eller inte? Kanske frysa vatten och hopps tycler hon?
Stsrta en stor brasa så Det blir uppåt drag, sen glidflyga mot mål tänkte jag.
Strid? Hon stod på avstånd
.kastade bomber nedför kullar och sköt pilar.
Jag, som mer luttrad gamer, gledflög in i fiendens camp, gjorde några headshots i slow motion, och svingade mutt svärd.
Till pch med pussel som ser ut att bara kunna lösas på ett sätt hade ofta många lösningar.
Det fanna nackdelar med spelet.
Jag bryr mig inte om FPS men vet att andra gör det.
Sen är spelets balans jättebra.... i början. Men när man har över 40 "Hearty X" ingridienser och kan laga full healing så slutade jag dö. Dog inte på sista 30% i något av spelen.
Sen personligen så blev kartan lite för stor. Jag VILLE göra typ allt. Men han bli mätt på spelen.
Men det är ju jag som inte släppar taget och går mot slutet i tid.
Vapen som går sönder var inget problem för mig. Man hade alltid nog. Man bara sparade två-tre för feta fiender och använde mellanstarka mot resten.
Fantastiska spel som sprudlar av kreativitet.
4.5/5?
5/5?
Inte orkat spela igenom det. Köpte vid release, spelade lite, hatade fps-droppen som var konstant och tog paus för att försöka återuppta och då insåg jag att jag inte visste var jag skulle och vad jag var på väg att göra, utan några som helst tips eller indikationer vaf-n jag ska göra.
Sprang runt en halvtimme och fick inget gjort. Sen har det varit avstängt sen dess då.
Hatar såna spel…
Var mitt första zeldaspel och antar att detta är normalt beteende.
Gillar spel jag kan pausa och komma tillbaka till utan att gå en utbildning.
Haha, "Call of Duty-generationen." Två sekunder långt tålamod och stora pilar krävs så man slipper tänka själv.
BOTW är ett måste för alla open-world lovers. Inget kanske eller vi får se. Utan ett MÅSTE
Om man inte har spelat det så har man inte spelat.
Inte orkat spela igenom det. Köpte vid release, spelade lite, hatade fps-droppen som var konstant och tog paus för att försöka återuppta och då insåg jag att jag inte visste var jag skulle och vad jag var på väg att göra, utan några som helst tips eller indikationer vaf-n jag ska göra.
Sprang runt en halvtimme och fick inget gjort. Sen har det varit avstängt sen dess då.
Hatar såna spel…
Var mitt första zeldaspel och antar att detta är normalt beteende.
Gillar spel jag kan pausa och komma tillbaka till utan att gå en utbildning.
Ok? Ja det kan inte vara lätt att vara du.
Fin recension!
Det är spelet som gjorde mitt Nintendo Switch inköp värt det! Hade redigt sköjj och kliar lite över att köpa en begagnad Switch(Sålde min inte långt efter jag klarade BOTW ) bara för att få lira ut TOTK...
Håller ut lite till för Blocket/Tradera lär flodas med massa gamla switchar för en billig peng när Switch 2 släpps!
Tack för fin feedback! ☺️☺️ Tradera är bästa stället att hitta Switch spel till ett bra pris då dom nästan aldrig går ner i pris i vanliga butiker
Pyramid Head has BIG CLAPPIN CHEEKS