Baldur's Gate: Enhanced Edition – världens bästa CRPG
Jag ser mycket framemot att bli högre level i BG1 och känna mig stor, stark och mäktig. Om jag har förstått det rätt så tar BG2 språng ifrån detta? Att man är mäktig direkt från start? Om ja så låter det fantastiskt. Att man kan använda all sin kunskap från ettan direkt i tvåan.
Det roligaste för mig i ettan är just att levla och få tillgång till fler magier. Och att leka med dessa magier för att se vad som kan göras. Ex Sleep har jag mycket kul med nu. Kastar ut den på en grupp fiender och nästan alla lägger sig platt och låter en våldföra sig på dem utan minsta motstånd. Känns smått OP, på ett bra sätt.
Måste också säga att jag är mycket förvånad och imponerad över hur mycket sidorgrejor det finns. Mer eller mindre varje område innehåller hemligheter och karaktärer med mestadels intressanta och spännande quester/lore.
OJ! Jag tror du kommer älska BG2 isf. Du kan föra över din karaktär från ettan till tvåan och börjar då på ~level 7 eller så redan från start. Kör du Siege of Dragonspear först kommer du vara ännu högre level. Sen.. i tvåan... Så levlar man snabbt som tusan och du lär vara level 20+ innan spelet är över, beroende på klass och party size. Och när man är så sinnessjukt höga levels i gamla DnD då kan man i princip göra vad som helst, hah!
Om du kör på pc så kan man ta bort level cap så att man kan fortsätta levla, om du vill. Jag gör alltid det, för annars når man taket i BG1 en bra bit innan spelet är över. Men det är en smaksak!
OJ! Jag tror du kommer älska BG2 isf. Du kan föra över din karaktär från ettan till tvåan och börjar då på ~level 7 eller så redan från start. Kör du Siege of Dragonspear först kommer du vara ännu högre level. Sen.. i tvåan... Så levlar man snabbt som tusan och du lär vara level 20+ innan spelet är över, beroende på klass och party size. Och när man är så sinnessjukt höga levels i gamla DnD då kan man i princip göra vad som helst, hah!
Om du kör på pc så kan man ta bort level cap så att man kan fortsätta levla, om du vill. Jag gör alltid det, för annars når man taket i BG1 en bra bit innan spelet är över. Men det är en smaksak!
Det låter helt fantastiskt. Har nästan svårt att fortsätta i ettan när tvåan lockar så mycket. Ej sexuellt menat.
Jag spelar nästan aldrig coop men nu ska jag och brorsan spela BG3 tillsammans. Han blev taggad av den hype du har skapat hos mig men han fixar inte gammal grafik.
Din recension keeps on giving. 🙏
Ännu en dag i paradiset.
Nu blev även jag sugen på att ge mig på BG igen. Jag har inte spelat det sen det var nytt och jag gillade recensionen just för att den påminner om mina egna känslor kring spelet. BG introducerade och Fallout samt Planescape cementerade verkligen min förkärlek till genren.
Jag förstår till fullo ditt resonemang kring BG3 också, när det utannonserades så var min första tanke att det skulle bli EPISKT med en uppföljare till BG 1 och 2, något som dock släppte ganska lång tid innan jag ens startade trean. Larian har förvaltat licensen väl och levererat ett helt fantastiskt spel på alla sätt och vis, men bortsett från en del återkommande karaktärer så hade spelet lika gärna kunnat heta något annat. För hur bra det än är (och det är riktigt bra) så känns det inte på samma sätt som Baldurs Gate gjorde när man var en liten parvel.
TLDR
Tack för en välskriven text och tillhörande nostalgitripp
Såg säsong 1 av Stranger Things, underbar och bra serie. Har inte sett någon mer säsong efter den.
(…)
Varför är det såhär? Jag känner mig nöjd tror jag. Kanske beror det på att det nästan alltid blir sämre ju längre något pågår. Hypen dödar fortsättningen och kan ta bort magin man kände första säsongen.
Less is more tror jag kontentan är.
Stranger Things är för mig ett undantag från vad som nästan känns som en regel. Första säsongen var magisk och därefter handlade säsong två och tre om att försöka återuppleva den magin (det lyckades inte, men i sig är säsongerna inte dåliga… bara det att de står och stampar i vad som varit). Hade NÄSTAN gett upp hoppet om att de skulle få rätsida på allt… men så kom fjärde säsongen och svepte in sig fullständigt i de tre föregående säsongerna, skapade en inramande prequel-historia och fick så mörk att den till och med passerade första säsongen som min favoritsäsong. De lyckades till och med att få säsong två och tre att kännas relevanta igen då de blev en del av en mycket större kontext.
Stranger Things S4 och Twin Peaks: The Return är numera mina favoritsäsonger av allt någonsin.
Det låter helt fantastiskt. Har nästan svårt att fortsätta i ettan när tvåan lockar så mycket. Ej sexuellt menat.
Jag spelar nästan aldrig coop men nu ska jag och brorsan spela BG3 tillsammans. Han blev taggad av den hype du har skapat hos mig men han fixar inte gammal grafik.
Din recension keeps on giving. 🙏
Helt enkelt awesome!
Nu blev även jag sugen på att ge mig på BG igen. Jag har inte spelat det sen det var nytt och jag gillade recensionen just för att den påminner om mina egna känslor kring spelet. BG introducerade och Fallout samt Planescape cementerade verkligen min förkärlek till genren.
Jag förstår till fullo ditt resonemang kring BG3 också, när det utannonserades så var min första tanke att det skulle bli EPISKT med en uppföljare till BG 1 och 2, något som dock släppte ganska lång tid innan jag ens startade trean. Larian har förvaltat licensen väl och levererat ett helt fantastiskt spel på alla sätt och vis, men bortsett från en del återkommande karaktärer så hade spelet lika gärna kunnat heta något annat. För hur bra det än är (och det är riktigt bra) så känns det inte på samma sätt som Baldurs Gate gjorde när man var en liten parvel.
TLDR
Tack för en välskriven text och tillhörande nostalgitripp
Tack! Ja, det är alltid konstigt med "uppföljare" som kommer XX antal år senare, som ser helt annorlunda ut (och främst) av ett helt annat team.
Stranger Things är för mig ett undantag från vad som nästan känns som en regel. Första säsongen var magisk och därefter handlade säsong två och tre om att försöka återuppleva den magin (det lyckades inte, men i sig är säsongerna inte dåliga… bara det att de står och stampar i vad som varit). Hade NÄSTAN gett upp hoppet om att de skulle få rätsida på allt… men så kom fjärde säsongen och svepte in sig fullständigt i de tre föregående säsongerna, skapade en inramande prequel-historia och fick så mörk att den till och med passerade första säsongen som min favoritsäsong. De lyckades till och med att få säsong två och tre att kännas relevanta igen då de blev en del av en mycket större kontext.
Stranger Things S4 och Twin Peaks: The Return är numera mina favoritsäsonger av allt någonsin.
TP S3... Jag har inte sett om den sedan den gick på TV men faktum är att jag fortf, så här många år senare, fortf inte har smält det hela och kommer nog aldrig kunna avgöra om jag tyckte den var genialisk eller en jäkla soppa. Lynch var en riktig konstnär, onekligen!
TP S3... Jag har inte sett om den sedan den gick på TV men faktum är att jag fortf, så här många år senare, fortf inte har smält det hela och kommer nog aldrig kunna avgöra om jag tyckte den var genialisk eller en jäkla soppa. Lynch var en riktig konstnär, onekligen!
TPS3 är speciellt på så vis att det (i princip) är en 18 timmar lång film som inte presenteras i kronologisk ordning. Det var, för mig, helt omöjligt att få grepp om den större kontexten när jag såg säsongen första gången. Har nu sett den fyra gånger och mängden detaljer och ny information jag greppar är fortfarande omfattande vid varje genomtittning… man skalar liksom av lager på lager och förstår mer och mer (inom vissa gränser). Läckert.
TPS3 är speciellt på så vis att det (i princip) är en 18 timmar lång film som inte presenteras i kronologisk ordning. Det var, för mig, helt omöjligt att få grepp om den större kontexten när jag såg säsongen första gången. Har nu sett den fyra gånger och mängden detaljer och ny information jag greppar är fortfarande omfattande vid varje genomtittning… man skalar liksom av lager på lager och förstår mer och mer (inom vissa gränser). Läckert.
Har tänkt se om hela TP igen förr eller senare då jag ääälskar S1/S2 och håller det som min absoluta favoritserie på TV. Men, well, tid
Men har tänkt att jag antagligen lär uppskatta S3 mer vid en re-watch, nu närman ändå vet lite vad man ska förvänta sig och inte behöver känna sig besviken över vad den inte är, så att säga. Så det du säger låter ju lovande
------------------
On topic: Läste precis den här intressanta lilla PC Gamer-artikeln om utvecklandet av BG1 och då mer specifikt spelmotorn Infinity Engine. Absolut läsvärt för den som är intresserad av lite behind the scenes av de utmaningar Bioware ställdes inför när de på något magiskt sätt trollade fram det här underverket till spel!
Herr Sebastian räddade spelhelgen. Senaste två helgerna har jag haft total jäkla matthet eller typ "överväldigande" över att ens fundera på att starta något lir.
Läst denna tråden ett par varv sen den startade och bestämde mig för att ge BG:EE ett försök i morse. Har nätt och jämt haft tid med föda, toaletter och annat "RL-skräp".
Tacksomfan!
Herr Sebastian räddade spelhelgen. Senaste två helgerna har jag haft total jäkla matthet eller typ "överväldigande" över att ens fundera på att starta något lir.
Läst denna tråden ett par varv sen den startade och bestämde mig för att ge BG:EE ett försök i morse. Har nätt och jämt haft tid med föda, toaletter och annat "RL-skräp".
Tacksomfan!
Haha! Tack själv! Vad kul att jag förstörde/räddade din helg
Haha! Tack själv! Vad kul att jag förstörde/räddade din helg
Tack, tack, tack för din medlemsrecension! Satan vad kul jag haft!
Blir att nöta BG2:EE i helgen.
Tack, tack, tack för din medlemsrecension! Satan vad kul jag haft!
Blir att nöta BG2:EE i helgen.
Oj, redan klar med BG1, eller hoppar du direkt till tvåan? Jag blir själv bara mer och mer taggad på att ta en ny char igenom hela storyn, från BG1 till BG2. Inför den här recensionen för nåt år sen eller två spelade jag en Dark Moon Monk som jag dock tröttnade på halvvägs in i BG2, blev fööör OP. Monks är ju lite små-crappy i början men blir helt galna powerhouses vid lvl 20+... Utan equipment!
Oj, redan klar med BG1, eller hoppar du direkt till tvåan? Jag blir själv bara mer och mer taggad på att ta en ny char igenom hela storyn, från BG1 till BG2. Inför den här recensionen för nåt år sen eller två spelade jag en Dark Moon Monk som jag dock tröttnade på halvvägs in i BG2, blev fööör OP. Monks är ju lite små-crappy i början men blir helt galna powerhouses vid lvl 20+... Utan equipment!
Nje inte klar med ettan men GorreHusbil var oerhört ivrig i sitt äventyrande tyvärr! Spelade alldeles för railroad-y under andra halvan, ingen höjdare såhär i efterhand.
Hehe, jag är likadan, sugen som attans på att testa andra karaktärer och kompanjonernas quests. Måste också lägga betydligt mer tid på världen under nästa genomspelning.
Min Paladin är inte (alls) bra genomtänkt, hah. Lutade lite åt en Monk efter denna just för att jag miinns hur skalningen är senare i spelet men nu när du nämner det så, jo det blir tråkigt gode fort om spelet inte har någon utmaning. Kanske någon slags druid? Hmm.