Half-Life 2 (Windows)
I sin helhet är half-life 2 ett bättre spel men Ain i Half-life 1 var mycket smartare och gav en mer utmaning vilket jag saknar i Half-life 2.
Tyvärr känns Half-life 1 nu föråldrat men då är det tur att Black mesa finns.
Jag är introvert och älskar att spendera min lediga tid hemma.
Tänker att det helt enkelt bara är en stadsdel som blivit helt infesterad av headcrabs så till den milda grad att de flesta är zombies. Det känns inte otänkbart med tanke på sammanhanget (de dumpar massa headcrabs från himlen här och där)
Jaha, tack så mycket.
Jag tycker själv att Ravenholm alltid känns avvikande mot resten av spelet.
Kanske minns fel, kanske är det nostalgi som talar, men jag upplevde aldrig några "transportsträckor" som utdragna eller oviktiga. Tvärtom var det mästerligt pussellagt som sömnlösa bitar en slussades mellan för att komma vidare. Kände då när jag spelade att det var ett 5/5-spel och håller det än idag som något av det bästa jag spelat i FPS-väg, och överlag. Men så slår det mig att det var nog 15-16 år sedan jag spelade det säkert så kanske skulle jag inte känna likadant idag. Tror nog jag känner starkare för det än en 3a i alla fall.
Spelet är fortfarande fantastiskt men håller med om Ravenholm? Vart fan hamnar man egentligen? Kan någon på forumet berätta hur det hänger ihop med Half-Life 2 rent storymässigt? 😅
Ravenholm stack definitivt ut, men ser inte varför det skulle vara malplacerat. En övergiven del av staden som var extra drabbat av headcrabs, mer träbyggnader än andra stadsdelar kanske men så är ju fallet i många av våra städer i Sverige också.
För egen del är det flera saker som får det att kännas malplacerat. Dels känns det som plockat ur ett skräckspel, både vad gäller nivådesign, fiendeplaceringar (och introduktionen av de nya fienderna, dessutom) och den visuella aspekten. Dels märks det att man har finslipat hela området på ett sätt helt olikt resten av spelet, och just den biten framgår det väldigt tydligt hur det kommer sig om man lyssnar på kommentatorspåren.
Jag ogillar inte Ravenholm. Jag stör mig egentligen inte nämnvärt på att det känns annorlunda mot resten av spelet, har kul där när jag spelar... men jag kan ändå tycka att det rycker en ut ur den känsla spelet jobbar med i övrigt.
Att leta efter gömda eller alternativa vägar kändes avlägset, och tyvärr hade HL1 mer av den känslan än HL2. Sen är det kanske svårt att göra en uppföljare till föregångare som bryter ny mark. Samtidigt ser jag på diablo 1 som också bröt en helt del ny mark och ändå toppade diablo 2 detta med råge, så det går inte riktigt att gömma sig bakom detta argument och inte bara leva på gamla meriter. Nu har ju HL2 aldra saker som är betydligt bättre än HL1, men just frihetskänslan är en av de sakerna jag håller väldigt högt på min skala när jag spelar igenom olika spel, således varför jag valde att lägga min speltid på CS2 istället för att spela färdigt HL2.
Saken är ju den att Half-Life 2 knappt har några alternativa vägar överhuvudtaget. När tempot är högt konstant i ett spel är det inte nödvändigtvis ett stort problem... men när det som i Half-Life 2 börjar gå väldigt långsamt emellanåt, eller när sekvenser drar ut på tiden och man börjar leta efter sätt att komma bort från den monotona känslan, då tycker jag det stör. Episoderna sköter detta mycket snyggare, även om de stundtals drar ned tempot (i vissa sekvenser) ännu lägre än det i Half-Life 2.
I sin helhet är half-life 2 ett bättre spel men Ain i Half-life 1 var mycket smartare och gav en mer utmaning vilket jag saknar i Half-life 2.
Tyvärr känns Half-life 1 nu föråldrat men då är det tur att Black mesa finns.
De diskuterar AIn en hel del i kommentatorspåren och påpekar att ett problem de hade var att spelaren aldrig riktigt hann se AIns fulla potential då de flesta av fiender så snabbt dukar under. I Episode Two tycker de att de kommer tillrätta med det bland annat i en av sekvenserna där man hamnar i bakhåll i en stad, men jag vet ärligt talat inte om jag märkte av det nämnvärt ens där... att fienden skulle vara speciellt smart.
Har inte spelar Black Mesa ännu. Har även kvar Decay att spela, men vill spela en officiell version isåfall... inte någon mod via Steam. Är inte speciellt intresserad av lira det på PS2, men det lutar åt att det är så det får bli.
Kanske minns fel, kanske är det nostalgi som talar, men jag upplevde aldrig några "transportsträckor" som utdragna eller oviktiga. Tvärtom var det mästerligt pussellagt som sömnlösa bitar en slussades mellan för att komma vidare. Kände då när jag spelade att det var ett 5/5-spel och håller det än idag som något av det bästa jag spelat i FPS-väg, och överlag. Men så slår det mig att det var nog 15-16 år sedan jag spelade det säkert så kanske skulle jag inte känna likadant idag. Tror nog jag känner starkare för det än en 3a i alla fall.
Har spenderat en bra bit över 100 timmar i Half-Life 2-universumet och spelar om det med jämna mellanrum... så egentligen finns där någon form av underhållning och attraktion som borde få mig att höja betyget ett snäpp. Meeen, varenda gång jag spelar det känner jag att, nej, jag stör mig verkligen på aspekt x samt y och hur mycket jag än försöker att hitta nya infallsvinklar till det hela är det egentligen bara när jag ser på det som en historielektion och något att lattja runt med som jag kan släppa det där med att jag stör mig på en hel del designbeslut.
Bara en sådan sak som att jag troligen hade avskytt det helhjärtat om det varit uppbyggt kring checkpoints istället för att ge mig möjlighet att spara när jag vill. När jag tröttnar på en sekvens eller dör frekvent går jag direkt in i ett ladda-spara-ladda-spara-läge och rent teoretiskt sett tycker jag det är ett designmässigt misslyckande. Det kräver mycket mer att få något att kännas välbalanserat utan quicksave-möjlighet än när man kan spara sig förbi störande sekvenser och aldrig se sin progression gå om intet.
Spelet är säkert viktigt för spelutveckling, men det levde inte upp till mina förväntningar.
Förbeställde Gold versionen via Steam med keps och grejer
Dock så gillade jag HL2: Episode 1, det kändes roligare av någon anledning.
Hade också hoppet om att HL2 skulle leda till fantastiska moddar såsom HL1 gjorde, men så vart inte fallet tyvärr.
Det är väl kanske Garys mod som lyckades ok där, men inte alls på samma nivå som HL1 modderiet.
Att spelet och Episoderna slutar mitt i berättelsen är också ett stort minus för egen del.
Den evighetslånga Airboat-sekvensen, Sand Buggy-körandet (på stranden, på vägen, genom industrilokalerna… det omfattande Highway 17, med andra ord) samt åkandet i kroppskorgen i The Citadel utgör oerhört mycket mer speltid i Half-Life 2 än det lilla man kör bil i Episode Two.
Däremot är Walker- och Hunter-anfallet i slutet av Episode Two diskuterbart av flera anledningar… bilen en av dessa.
Minns jag fel eller vad det inte så att Episode 2 hade dig att köra fram och tillbaka mellan punkter?
Spela aldrig ut Episode 2, Episode 1 va helt bra.
Minns jag fel eller vad det inte så att Episode 2 hade dig att köra fram och tillbaka mellan punkter?
Spela aldrig ut Episode 2, Episode 1 va helt bra.
Ja och nej. Där finns en stor slutstrid där bilen KAN spela en stor roll, men det är ingen absolut nödvändighet att köra runt där. Transportsträckorna med bilen i övrigt är väldigt korta.