Nekketsu High School Dodgeball Club – lira spökboll med Kunio-kun!

Efter att ha räddat sin vän Hiroshi från yakuzan kunde man ju tänka sig att Kunio-kun skulle ta det lite lugnt ett tag, men nej! Istället blir han kapten för skolans dodgeball-lag och åker jorden runt för att bli världsmästare i spökboll.

Det här spelet är en del av retrosamlingen “Double Dragon & Kunio-kun Retro Brawler Bundle. Samlingen är släppt till Playstation 4 och Nintendo Switch.

Ursprunglig konsol: Famicom (japanska NES)
Utvecklare: Technōs Japan
Genre: Spökbollssimulator
Release: 1988

Det är snabba vändningar i historien om vår härliga “hot-blooded tough guy” Kunio-kun.

Bara ett år efter det banbrytande beat ‘em up-spelet “Nekketsu Renegade Kunio-kun” är Kunio tillbaka – denna gången i ett sportspel! I “Nekketsu Dodgeball Club” tävlar Kunio och hans skolkamrater i dodgeball, en sport som är ungefär densamma som spökboll. Spökboll, för er som skolkade från gympalektionerna, handlar kort och gott om att prickskjuta motståndarna med skumgummibollar tills alla är utslagna. Det är skitkul och jag var sannolikt bäst i Sverige på det ~1998 (faktagranskning av detta påstående behövs ej).

I “Nekketsu Dodgeball Club” har varje lag tre innespelare och tre utespelare (står längs med sidlinjerna på motståndarens planhalva). Målet är att passa runt bollen, hitta en öppning och sen smacka den rejält rätt i skallen på motståndarna – helst så hårt att de flyger ut ur skärmen! Det går att byta laguppställning och varje spelare har sina unika stats i snabbhet, teknik och skotthastighet. Vem som är bra på vad är inte helt lätt att ta reda på, men en snabb blick på de olika spelarnas utseenden skvallrar en del om vilka färdigheter de är bäst på.

Inte nog med att det är seriens första sportspel, det är också titeln som introducerade den numera klassiska chibi-looken som präglat karaktärsdesignen i vartenda Kunio-spel efteråt. Det är också här som seriens legendariska specialattacker introduceras!

Historien går som så att det var Taito-anställde Hiroshi Sato som först kom på idén om att göra en dodgeball-simulator. Detta nådde galningarna på Technōs Japan som tänkte “varför inte?!” och helt prompt drog igång en IRL-dodgeball-turnering någonstans i Shinjuku, Tokyo. Turneringen blev en sådan hit att Technōs Japan bestämde sig för att värva Hiroshi Sato och sätta honom på att designa sitt drömspel... och eftersom Kunio-kun var Technōs Japans mest populära spelfigur bestämdes det att det nya dodgeball-spelet skulle få ett Kunio-kun-tema! Idén till Kunio-seriens specialattacker föddes under dodgeball-turneringen, då de anställda sprang och hoppade högt innan de pangade på varandra. Vilket också är grunden för hur man gör de bästa specialkasten i “Nekketsu Dodgeball Club”.

Faktum är att det finns helt sjuka mängder med specialskott, med namn som “Snake Shot”, “Screw Shot”, “Boomerang Shot”, “Nuts Shot” och “Roaring Shot”. Alla karaktärer har bara ett specialskott att tillgå, vilket gör det kul att experimentera med laguppställningen och testa olika gubbar (Hiroshi är så klart med i Kunios lag!).

Det finns tre spellägen i “Nekketsu Dodgeball Club”. I kampanjläget utmanas Kunios skola först av det bästa dodgeball-laget i Japan, och efter att de vinner den matchen får de åka på en jorden-runt-resa där länder som Indien, Island, Sovjetunionen, Afrika (wtf) och USA står för motståndet. Varje lag har sina unika spelare och oftast också en twist – till exempel spelas den isländska matchen på hal is med söta pingviner i bakgrunden, samtidigt som matchen i Afrika spelas på lerigt underlag som gör det segare att springa. För den som kan besegra mästarna USA (medan Frihetsgudinnan tittar på!) väntar ett bonuslag, om inte någon av dina medspelare blivit spöad medvetslös under någon av matcherna.

Det finns också ett 2 Player versus-läge som funkar precis som du tror, men mer intressant är kanske det sista läget som är ett slags free for all battle royale-spökbollskaos! “Nekketsu Dodgeball Club” var det första Famicom-spelet att tillåta upp till fyra spelare samtidigt, och att köra spökboll alla-mot-alla på Nekketsu-skolans parkeringsplats är bland det mest frenetiska och kaosartade som går att uppleva i flerspelarväg på en gammal åttabitars!

Fastän den här retrosamlingen erbjuder en patchad version av spelet som flyter på bättre och med mindre flickering så… känns spelet segt, trögt och långsamt. Att få till specialkasten är överdrivet krångligt och på den högsta svårighetsgraden urartar matcherna ofta till rena utmattningskamper där datormotståndarna blockar eller fångar nästan vartenda kast jag gör. Jag hade speciellt en match mot Sovjetunionen som kändes som att den pågick i en halv evighet, där vi bara slängde bollen fram och tillbaka mellan varandra. Det blir lite roligare med mänskligt motstånd, men även flerspelarläget kan inte förta det faktum att “Nekketsu Dodgeball Club” känns väldigt basic och utan tillräckligt spelmässigt djup för att vara underhållande någon längre stund.

Samtidigt; det här är trots allt det första försöket i sportspelsgenren för Technōs Japan – det kan bara bli bättre, härifrån. Kämpa, kämpa Kunio-kun!

Det här är #3 i min recensionskavalkad av Kunio-spel, övriga delar hittar du här!

Härnäst: Ooouffhh! The big one! Jag talar så klart om “Downtown Nekketsu Story”, även känt som “River City Ransom”. Det här är en kultklassiker som heter duga, och är faktiskt också första Kunio-kun-spelet som utvecklades direkt till konsol och inte släpptes lös i arkadhallen först. “Downtown Nekketsu Story” är ett frenetiskt, hejdlöst kreativt sammelsurium av RPG, äventyr och beat ‘em up som var något alldeles unikt för sin tid. Recension inom kort!

Indeed! Nekketsu Dodgeball gav upphov till väldigt mycket av det som vi sedan förknippar med alla efterkommande sportspel med Kunio-tema. USA-versionen är i alla fall roligare att spela än JP-originalet, eftersom det är betydligt enklare att få till tajmingen med specialattackerna i USA-versionen. JP-versionen är väldigt finicky, på så sätt.

Skulle gissa på att det ligger närmare arkadspelsoriginalet än vad Famicom-versionen gör, men det är bara en gissning! (side note: stor avundsjuka på din PC Engine! Finns mycket bra JP-exklusivt till den konsolen, alltså)

Haha, ja, jag älskar hur extremt mycket Japan de lyckades få in på den där lilla bilden. Körsbärsträd? Check! Mt Fuji? Check! Flagga? Check!

Ja, ursprungliga Famicom-titeln är som du säger. I den här samlingen har de ju översatt de japanska originalspelen för första gången och jag tycker det är lite synd att de inte behållit originalnamnen alla gånger, för titlarna är väldigt charmiga. Samtidigt är det lite enklare att hålla isär alla med de "nya" namnen

Liten men trevlig samling! Kunde utläsa vad några av spelen var med mina halvcrappy japanska-skills, iaf.
Nu har jag inte varit i JP på evigheter, men minns att PCE-spelen var riktigt billiga tidigare, iaf! De sålde ju rätt så OK, så fanns väl mycket spel i omlopp. PCE är väl rätt känd för sina shmups, om jag minns rätt