Downtown Nekketsu Story – NES-erans bästa RPG-slagsmål?!
Med en nyskapande mix av beat ‘em up och RPG tar “Downtown Nekketsu Story” Kunio-kun-serien till nya höjder! Läs vidare för en närmare titt på det kanske bästa Kunio-spelet hittills…
Det här spelet är en del av retrosamlingen “Double Dragon & Kunio-kun Retro Brawler Bundle”. Samlingen är släppt till Playstation 4 och Nintendo Switch.
Ursprunglig konsol: Famicom (japanska NES)
Utvecklare: Technōs Japan
Genre: Beat ‘em up-rollspel
Release: 1989
Låt mig ge en ögonblicksbild av Japan, anno 1989; den växande rollspelsgenren har precis exploderat efter att “Dragon Quest III” släppts året innan. Något som fick drygt 300 skolbarn arresterade för skolk och medförde att utvecklarna Enix självmant bestämde sig för att släppa alla framtida “Dragon Quest” på helgerna för att undvika nationellt kaos... Sådan var kraften hos ett riktigt bra japanskt rollspel! Technōs Japan var så klart inte sena att haka på trenden och i och med “Downtown Nekketsu Story” vispade de ihop det kanske bästa och mest ikoniska Kunio-spelet av de alla!
(Ja, du känner säkert igen det som “River City Ransom”, vi kommer till USA-lokaliseringen i en senare text...)
“Downtown Nekketsu Story” tar vid sex månader efter händelserna i “Nekketsu Renegade Kunio-kun”. Double Dragon-bröderna Ryuichi och Ryuji sprider skräck i alla skolelever i området och Kunio-kuns värsta rival gängledaren Riki får ett brev som berättar att hans flickvän blivit kidnappad. En ursinnig Riki springer ut på stan för att rädda sin tjej och där får han oväntat nog hjälp av Kunio-kun som förenar sig med sin ärkefiende då han också letar efter någon...
Taget från spelets episka introskärm:
Riki: K-Kunio! Varför är du här?
Kunio: Jag följer med dig till Reiho!
Riki: ... Gör vad du vill.
För att Riki ska kunna rädda sin flickvän,
och för att Kunio ska kunna återförenas med en gammal vän,
beger de sig till källan av all ondska i Reiho-skolan.
De två pojkarna är sammanbundna av sina egna hemliga anledningar,
en brinnande strid är här.
“Downtown Nekketsu Story” startar oss utanför Kunio-kuns skola, och därefter gäller det att över 30+ skärmar bråka sig igenom stans olika skolgäng för att nå målet – Reiho-skolan i andra änden av stan. Jag märker direkt hur mycket mer responsiv kontrollen är, hur slagen och sparkarna “connectar” så mycket naturligare än i “Nekketsu Renegade” och hur mycket bättre spelet flyter på rent allmänt. Det här är ett open world-spel med RPG-inslag långt före någon någonsin myntat begreppet “open world”, vilket bara i sig är något väldigt fascinerande. Redan från start kan Kunio promenera nästan överallt, om än att gängen han möter blir tuffare och tuffare ju längre hemifrån han kommer. Här och var stöter jag på bossar som ger ledtrådar om vart jag ska gå härnäst efter att de blivit besegrade. Hela spelvärlden är som sagt sammanhängande, men som välkomna andrum då och då kommer Kunio till olika shopping-ställen där man får pusta ut ett slag och samla sina krafter.
Level-systemet är lite udda och funkar inte som i vanliga rollspel. Istället är det så att besegrade fiender droppar pengar efter sig, som Kunio-kun kan samla på sig. Pengarna kan sedan användas till att köpa mat, vilket kan återställa liv eller levla upp Kunios krafter. Det här är till en början väldigt förvirrande då det finns tonvis med maträtter att köpa och det är inte direkt självklart varför curry förbättrar mina sparkar medan en läskeblask gör något helt annat. Det finns också mangaserier och mediciner som kan förbättra statsen och som inte det vore nog kan Kunio också lära sig nya fighting-tekniker – herregud, det finns så mycket att köpa! (och så många att slå) (det finns en hemlig butik nånstans, undersök tunneln noga)
“Downtown Nekketsu Story” är det första Kunio-kun-spelet exklusivt utvecklat för Famicom, de två tidigare spelen kom först ut i arkadhallen. Det designades av Mitsuhiro Yoshida och Hiroyuki Sekimoto med visionen om ett djupare slagsmålsspel som föräldrar och barn kunde spela tillsammans. Spelet blev extremt populärt i Japan och cementerade Kunio-kun som en av Famicoms främsta spelmaskotar. Trots att spelet är över 35 år gammalt uppskattar jag att det inte är lika kryptiskt som många av sina samtida spel och det är fullt möjligt att ta sig igenom hela äventyret utan att behöva snegla på nån guide online.
Grafiskt är det en rejäl uppgradering från de tidigare spelen, med en säregen design som skulle komma att bli vägledande för framtida titlar i serien. Kunio-kun battlar sig igenom trånga japanska gränder och lummiga förortskvarter och ibland kommer man till en byggarbetsplats eller en övergiven byggnad som kräver lite plattformshoppande för att ta sig framåt. Många av motståndarna kommer med kedjor, knogjärn, bildäck och allsköns tillhyggen – grejer du så klart kan ta ifrån dem och använda själv! Det enda området som egentligen är (bokstavligen) låst är portarna till slutdestinationen Reiho-skolan, de öppnas först när Kunio-kun spöat ledarna för alla de andra skolorna på vägen dit. Att få så här mycket frihet i ett såpass gammalt spel är imponerande, på sätt och vis påminner det lite om open world-äventyrandet i “The Legend of Zelda”. När man väl vet vart man ska (och hur man effektivt levlar upp sina stats) går det visserligen rasande fort att ta sig igenom spelet, men det förtar inte att första genomspelningen är en gamingupplevelse i absolut toppklass av vad gamla Nintendo åttabitars kan prestera.
Ja, det finns egentligen inte så mycket mer att säga.
“Downtown Nekketsu Story”, liksom!
Spela det.
Det är så bra. Så bra.
Det här är #4 i min recensionskavalkad av Kunio-spel, övriga delar hittar du här!
Härnäst: Efter detta underbara rollspelsslagsmål backar vi bandet en smula och hoppar tillbaka till “Super Dodge Ball” – den amerikanska lokaliseringen av “Nekketsu High School Dodgeball Club”. Eh, jag ser verkligen inte fram emot detta. Efter att ha klarat den japanska versionen ett antal gånger och spöat på barnen i battle royale-läget så känner jag att jag fått tillräckligt med spökboll för en livstid... Nåväl, “Super Dodge Ball” it is! *grumble, grumble*
Lol.. "Murderize"
Är översättningen till switch eller släpptes även detta i USa på nes?
Skulle va nice att se en jämförelse av detta med det nya spelet wayforward släppte för några år sedan
Downtown Nekketsu Story släpptes som River City Ransom i US-ntsc och Street Gangs i PAL-land. RCR är identiskt, men har klippt storyn, alla Kunio-referenser och kopplingar till de tidigare spelen, som finns i JP-utgåvan.
I och med den här Kunio-samlingen jag recenserar mig igenom just nu så är det första gången den japanska versionen får en ny engelsklokalisering, som är betydligt närmare originalet än RCR! Hype!! Och mängder av de här spelen släpptes aldrig utanför Japan tidigare, men har här översatts för första gången. Hyyype!!
Ojdå. Köpte samlingen för flera år sedan men har i stort sett bara spelat fotbollsspelet så jag har missat detta. Men det låter ju riktigt bra, det ska spelas!
Absolut, testa testa! Just detta är ju ett av de spelen som lagts mest krut på singleplayer-läget, till skillnad från många andra Kunio-spel är det lika bra ensam som i grupp. Sen finns ju Kunio-kuns historiska teaterdrama under Edo-perioden med i den här samlingen också... Det är en uppföljare i samma stuk som detta, men på vissa sätt ännu mer förfinat och förbättrat. Open world-känslan tas till helt nya höjder i det spelet! Kommer recension på det senare, men kör alla spelen kronologiskt efter släppdatum.
Vilken rull på recensionerna du fått. Kul läsning ser fram emot nästa del!
Kul att du gillar! Ja, jag har redan nästan alla 15 recensioner färdigskrivna. Påbörjade detta lilla projektet för rätt länge sen med tanken på att sen lägga upp en text med några dagars mellanrum, så det är därför de kommer så fort!
Ja, jag har redan nästan alla 15 recensioner färdigskrivna. Påbörjade detta lilla projektet för rätt länge sen med tanken på att sen lägga upp en text med några dagars mellanrum, så det är därför de kommer så fort!
Smart. Jag sitter fast i min recension om Rise of tge Tomb Raider. Typ klar men gör massa småändringar in i det sista. Tar typ 90 % av tiden.
Jag gillar hur bra flyt och naturligt det känns i dina texter. Inspirerande
Smart. Jag sitter fast i min recension om Rise of tge Tomb Raider. Typ klar men gör massa småändringar in i det sista. Tar typ 90 % av tiden.
Jag gillar hur bra flyt och naturligt det känns i dina texter. Inspirerande
Tack! Ärligt talat, många av Kunio-spelen är väldigt lika varandra så det har varit en utmaning att försöka skriva något "nytt" varje gång. Särskilt när det är samma spel men en annan version. Vet inte alltid om jag lyckas, på 15 texter under kort tid är det väl risk för en bom eller två Men kommer bli lite mer varierat i upplägg och stil i några av de kommande texterna.
Ett av min barndoms absoluta favoritspel.
Kommer ihåg hur vi skrek av skratt första gången vi hivade ett knogjärn över skärmen på en fiende, som efter att ha blivit träffad prompt flippade ut i vad som närmast kan beskrivas som en bakåtstupad luft-piruett.
Jäkligt kul att man kan pryla och kasta sin polare också. Eller använda som tillhygge vill jag minnas.
Innan du började din serie om Kunio kun så visste jag inte ens att han existerade. Nu efter att jag har läst en del av dina texter texter så vet jag i alla fall om att han existerar, även om jag fortfarande inte riktigt vet vem det är. Känns underligt att ha missat någon som tydligen var lite av en Nintendo maskot. Men det är framsteg, antar jag 😅
Ett av min barndoms absoluta favoritspel.
Kommer ihåg hur vi skrek av skratt första gången vi hivade ett knogjärn över skärmen på en fiende, som efter att ha blivit träffad prompt flippade ut i vad som närmast kan beskrivas som en bakåtstupad luft-piruett.
Jäkligt kul att man kan pryla och kasta sin polare också. Eller använda som tillhygge vill jag minnas.
Haha, ja, möjligheterna att åsamka varandra stryk är nästan oändliga! Vilka härliga minnen
Innan du började din serie om Kunio kun så visste jag inte ens att han existerade. Nu efter att jag har läst en del av dina texter texter så vet jag i alla fall om att han existerar, även om jag fortfarande inte riktigt vet vem det är. Känns underligt att ha missat någon som tydligen var lite av en Nintendo maskot. Men det är framsteg, antar jag 😅
Äh, när det begav sig på NES-eran var ju Kunio-kun i stort sett okänd i väst. De få spel som dök upp kapade ju liksom alla banden med Kunio och var fristående, om än att man kunde se (och känna på sig) att de måste hänga ihop på något sätt.
Men vem är Kunio? En high school-bråkstake med ett hjärta av guld, som i första spelet är lite... rough, men han blir lite mer ordningssam i skolan i senare spel och blir ju bl a kapten för olika idrottslag i Nekketsu-skolan. Det roliga med Kunio-storyn är ju att den är sammanhängande från spel till spel, med massor av callbacks osv till tidigare spel. Riki är t ex en rivaliserande gängledare i första spelet som är värsta fiende med Kunio, men i detta spelet som reccas här förenas de mot en ny fiende och blir bästa vänner på kuppen!
Intressant är att vi kommer komma till ett spel senare i den här serien, där man faktiskt gjorde ett försök att introducera en amerikaniserad variant (Crash 'n the Boys) av Kunio-kun som skulle få flera spel i samma universum. Efter man klarat NES-versionen av Crash 'n the Boys så hintas t om i credits om att ett hockeyspel med Kunio/Crash-tema skulle släppas snart. Av oklara skäl blev det aldrig så, antagligen för att de introducerade Crash så sent i NES livstid så de började väl fokusera mer på att ge ut Super NES-spel istället. SAD!