Super Dodge Ball – Må du dö en plågsam död i helvetets pixliga eldar
Att plocka alla achievements i “Super Dodge Ball” är det mest smärtsamma och frustrerande jag gjort sedan jag gick i ettan och stoppade upp en pärla i näsan för att imponera på nån tjej. Spoiler: hon blev inte imponerad, och pärltricket slutade med ett besök hos farbror doktorn.
Det här spelet är en del av retrosamlingen “Double Dragon & Kunio-kun Retro Brawler Bundle”. Samlingen är släppt till Playstation 4 och Switch.
Ursprunglig konsol: NES
Utvecklare: Technōs Japan
Genre: Plågsam, långsam tortyr med spökbollstema
Release: 1989
liten heads-up; när jag påbörjade den här vansinniga recensionsbonanzan av Kunio-spel var min tanke att bemästra alla spelen till fullo, ta alla achievements och så vidare som en riktig NES-campione... Allt gick bra, om än trögt, ända fram tills “Super Dodge Ball” fick mig att droppa de ambitionerna snabbare än en skållad råtta.
Recensionen du nu läser kan ha påverkats en smula av frustrationen över att spela om samma spel 3 000 gånger för att klara ett jäkla achievement, det kan vara så…
Ja, pärltricket må ha satt sina spår, men jag skulle hellre stoppa upp pärlor i kroppens alla håligheter än att någonsin röra vid “Super Dodge Ball” igen. Faktum är att jag hellre skulle tatuera en tribal i pannan, eller låta nån rappa mig över ryggen med en kylslagen utemöbel. GAAAHHH! Den som kom på den briljanta idén att man ska klara hela spelet på under 15 minuter måste ha... well, låt oss säga som så – ******!
Gode Gud, jag har nog inte varit så här frustrerad sedan det där tyska handbollsspelet som mig veterligen är det enda i FZ-historien som lyckades gå igenom korrekturen och få en nolla (det föll utanför betygsskalan, men korrigerades senare lol).
Det här var spelet som knäckte mig i min quest att klara 100 % av alla achievements i Kunio-samlingen, men om du vill läsa en mer matig recension av den japanska versionen kan du göra det här.
Det sägs ju att en bild säger mer än 1 000 ord och känslan av den eufori det innebär att aldrig behöva spela “Super Dodge Ball” igen kan bäst sammanfattas så här...
Det här är #5 i min recensionskavalkad av Kunio-spel, övriga delar hittar du här!
Härnäst: Phew! Efter den här mentala härdsmältan är det tillbaka till en kultklassiker – dags att återse toppspelet “Downtown Nekketsu Story”, om än i dess lokaliserade form... “River City Ransom!” Det här är nog det mest kända Kunio-spelet i väst (tillsammans med “Nintendo World Cup”) och det ska bli ett sant nöje att jämföra det med originalversionen. Recension inom kort!
Att plocka alla achievements i “Super Dodge Ball” är det mest smärtsamma och frustrerande jag gjort sedan jag gick i ettan och stoppade upp en pärla i näsan för att imponera på nån tjej. Spoiler: hon blev inte imponerad,
Så ytterst märkligt.
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
Så ytterst märkligt.
Visst ere! 😅😂
I feel ya. Har en trophy kvar i Assassin's Creed Shadows, MEN NU ÄR JAG TRÖTT.
Var för övrigt tvärsäker på att Super Spike V'Ball till NES var ett Kunio-kun-spel, men måste ha mixat designen i NES World Cup med det. Såg ju inte alls ut som jag mindes det.
En Bamseponny av folket
En tvåa ändå.
En tveksam sådan.
I feel ya. Har en trophy kvar i Assassin's Creed Shadows, MEN NU ÄR JAG TRÖTT.
Var för övrigt tvärsäker på att Super Spike V'Ball till NES var ett Kunio-kun-spel, men måste ha mixat designen i NES World Cup med det. Såg ju inte alls ut som jag mindes det.
Haha, jag brukar inte achievement-hunta, men Kunio-samlingen väckte trophy-djävulen inom mig! Den är död nu, hur som. Brutalt avlivad. Stendöd. För all framtid.