Waifu Impact
Jag har spenderat en timme med Waifu Impact..... Så att du slipper.
Man börjar på en strand, där man spelar som en bikini brud med vattenpistol, totalt ska det samlas ihop 25 stjärnor och allt är slut på ungefär en timme.
Man ska spruta ner andra bikini brudar med vattenpistolen och sen låser man även upp andra bikini brudar med andra vattenpistoler.
55kr kostar och det är väldigt enkelt att få Platina.
Det hela känns som ett flashspel från 2004.
Klumpig kontroll, fult, dåligt på alla sätt, väldigt lite vapen variation, en enda liten ö är hela spelplanen, delar av karaktären smälter in i stenar när man klättrar på dom, precis som på 90 talet.
Ah, en vakna upp naken på en strand-simulator!
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Ah, en vakna upp naken på en strand-simulator!
Dvs Like A Dragon: Infinite Wealth:
Forumets Mega Drive-expert!
Att någon någonsin skulle betala pengar för något med ’waifu’ i namnet kommer jag aldrig förstå
En barndomsvän har köpt hundratals med billiga skitspel till Playstation för att det är så lätt att få Platinum i dom (efter en halvtimmes speltid typ), och sedan så skryter han om hur många Platinum han har på sociala medier. Inte riktigt ett beteende jag förstår, men han är inte ensam. Det finns tydligen många som honom.
Inte riktigt ett beteende jag förstår, men han är inte ensam. Det finns tydligen många som honom.
Hade några sådan bekanta på xbox 360 och ps4 tiden, känner lite såhär om att spela dåliga spel för låtsas poäng när skrytfaktorn är allt man vill åt
The Owls Are Not What They Seem
Hade några sådan bekanta på xbox 360 och ps4 tiden, känner lite såhär om att spela dåliga spel för låtsas poäng när skrytfaktorn är allt man vill åt<Uppladdad bildlänk>
Som en gång i tiden när Kung Fu Panda på Xbox 360 såldes dyrt på diverse forum en gång i tiden enbart för att det gick att få ihop 1000 Gamerscore på typ 30 minuter.
Forumets Mega Drive-expert!
En barndomsvän har köpt hundratals med billiga skitspel till Playstation för att det är så lätt att få Platinum i dom (efter en halvtimmes speltid typ), och sedan så skryter han om hur många Platinum han har på sociala medier. Inte riktigt ett beteende jag förstår, men han är inte ensam. Det finns tydligen många som honom.
Ja sådant är ju mer än lite patetiskt
En barndomsvän har köpt hundratals med billiga skitspel till Playstation för att det är så lätt att få Platinum i dom (efter en halvtimmes speltid typ), och sedan så skryter han om hur många Platinum han har på sociala medier. Inte riktigt ett beteende jag förstår, men han är inte ensam. Det finns tydligen många som honom.
Så det finns tydligen en marknad för asset flips då?
En barndomsvän har köpt hundratals med billiga skitspel till Playstation för att det är så lätt att få Platinum i dom (efter en halvtimmes speltid typ), och sedan så skryter han om hur många Platinum han har på sociala medier. Inte riktigt ett beteende jag förstår, men han är inte ensam. Det finns tydligen många som honom.
Hade några sådan bekanta på xbox 360 och ps4 tiden, känner lite såhär om att spela dåliga spel för låtsas poäng när skrytfaktorn är allt man vill åt<Uppladdad bildlänk>
Jag var åt det hållet för några år sen när jag var nere i trophy/achievement träsket. Jag har typ 10 spel från Ratalaika som verkar ha specialiserat sig på den typen av spel. Billiga, korta och med enkla platinum.
Gillar fortfarande att ta platinum i spel men nu gör jag det med "riktiga" spel som är roliga att spela igenom
PSN: OAKTHYR
Jag var åt det hållet för några år sen när jag var nere i trophy/achievement träsket. Jag har typ 10 spel från Ratalaika som verkar ha specialiserat sig på den typen av spel. Billiga, korta och med enkla platinum.
Gillar fortfarande att ta platinum i spel men nu gör jag det med "riktiga" spel som är roliga att spela igenom
Bara av ren nyfikenhet, varför?
Kan förstå lite mer om man kan vara stolt över att ta platinum i ett spel som är en utmaning, men att ta platinum i ett skitspel som finns bara för att få ett enkelt platinum är samma nivå som att fuska i ett multiplayer-spel.
Bara av ren nyfikenhet, varför?
Kan förstå lite mer om man kan vara stolt över att ta platinum i ett spel som är en utmaning, men att ta platinum i ett skitspel som finns bara för att få ett enkelt platinum är samma nivå som att fuska i ett multiplayer-spel.
Vet inte riktigt. Digital OCD? Jag haft perioder där jag har varit pedantisk med innehållet på min PC. Allt skulle organiseras och struktureras. Det skulle vara perfekt.
Efter det var det mitt iTunes bibliotek. Alla låtar skulle döpas efter exakt samma struktur. Var omslagsbilden lågupplöst letade jag upp och ersatte den. Det skulle vara perfekt.
Sen upptäckte jag tjusningen med trophys. Blev besatt av att få 100% eller platinum i alla spel. Sen sammanställs all denna info väldigt fint på PSN Profiles. Ibland efter något kämpigt spel var det skönt att spela några snabba platinum-spel för att utöka listan med klarade spel. Jag ville att listan med spel skulle vara perfekt.
Så som sagt. Kanske någon form av OCD eller tvångstankar?
PSN: OAKTHYR
Vet inte riktigt. Digital OCD? Jag haft perioder där jag har varit pedantisk med innehållet på min PC. Allt skulle organiseras och struktureras. Det skulle vara perfekt.
Efter det var det mitt iTunes bibliotek. Alla låtar skulle döpas efter exakt samma struktur. Var omslagsbilden lågupplöst letade jag upp och ersatte den. Det skulle vara perfekt.
Sen upptäckte jag tjusningen med trophys. Blev besatt av att få 100% eller platinum i alla spel. Sen sammanställs all denna info väldigt fint på PSN Profiles. Ibland efter något kämpigt spel var det skönt att spela några snabba platinum-spel för att utöka listan med klarade spel. Jag ville att listan med spel skulle vara perfekt.
Så som sagt. Kanske någon form av OCD eller tvångstankar?
Kan vara något sådant, känner jag igen mig i allt förutom just det med att få platinum. Just att ha ordning på allt i datorn och att ha högupplösta omslagsbilder för varje album har jag lagt alldeles för mycket tid på. Dock så känns det mer som någon form av kontrollbehov kanske? För det har jag i andra delar av mitt liv med.
Det med ha många avklarade platinum i listan, tror du att det var mest för din egen del eller för att andra skulle se att du hade många platinum?