Clair Obscur: Expedition 33
Hade jag levt i världen som Clair Obscur: Expedition 33 utspelar sig i så hade jag varit död sedan några år tillbaka. Varje år dyker ”The Paintress” upp och målar en ny siffra, alla äldre än så försvinner i ett moln av röda blommor. Just här, vid nummer 33, tar sagan sin början och vad som följer därefter är ett storslaget äventyr som kan komma att bli svårslaget i år.
Rollspel från landet i öst (edit: jag syftar här på JRPG och är emdveten om Expedition 33 har franska utvecklare) brukar skrämma mig. Jag har aldrig varit bekväm med turordningsbaserade strider och ”random encounters” känns mest frustrerande och förstör tempot. Med Expedition 33, som jag kommer att kalla det fortsättningsvis, kändes det dock annorlunda. Det var något med estetiken, miljöerna och striderna som gjorde att jag inte kunde slita blicken ifrån trailern som rullade på skärmen framför mig, jag blev hype:ad helt enkelt och maj månad kändes olidligt långt bort.
Men med åren så går tiden bara snabbare och snabbare och helst plötsligt satt jag vid min PC med vårsolen utanför för att ta mig an mitt första JRPG på jag vet inte hur många år (med åren så går ju tiden bara snabbare och snabbare). Efter ett obligatoriskt intro där jag får en tutorial av spelets strider, storyns premiss så lär jag känna karaktärerna Gustave och Maelle. De verkar ha en fin vänskapsrelation och jag ser fram emot att lära känna dem mer under spelets gång. Deras uppdrag är att, tillsammans men ett gäng andra 32-åringar ge sig i väg över havet för att stoppa ”Tha Paintress” en gång rör alla, ett uppdrag som snart ska visa sig vara långt mer komplicerat än vad de kunnat ana.
Turordningsbaserade strider är som bekant något jag haft väldigt svårt för under mitt liv som spelnörd. I det här spelet faller emellertid det mesta på plats. Striderna är förvisso turordningsbaserade men i och med att jag måste använda mig av ”dodge” och ”perry” skapas en intressant dynamik i striderna. Jag tvingas studera fiendernas attacker för att samla på mig ”action points” för att kunna använda mig av mina starkaste attacker och nära bitarna faller på plats är striderna som en vacker dans. Under spelets gång upplever jag inte alls att systemet blir enformigt eller tråkigt. Fienderna är så pass varierade att de erbjuder variation på det sättet och många av boss-striderna är rejält utmanande. Spelet erbjuder också varierade områden med allt från vackra skogar, vinterlandskap och förfallna städer. Utforskandet kanske blir något lidande av att en del områden stänger in dig med kulisser runt om men då är det här heller inte ett open-world-spel och med en nypa fantasi kan man säga att det får sin förklaring i storyn.
Under spelets gång samlar jag på mig en handfull karaktärer som alla har olika egenskaper och ingen känns viktigare än några andra trots att jag självklart får mina favoriter. När jag levlar kan jag dels låsa upp nya förmågor men jag kan även välja vilka ”atrributes” jag vill fokusera på. Jag tycker att karaktärerna är tillräckligt intressanta för att jag inte ska skippa mig igenom deras dialoger. Storyn känns överlag ambitiös och originell, en del vändningar kommer som en överraskning, andra ser man komma på mils avstånd. Visst är karaktärerna väldigt känslosamma, på gränsen till nervvrak, men visst hör det genren till?
Rent grafiskt imponerar spelet stort och jag upplever det som väloptimerat då jag inte haft några problem alls med frame-drops eller kraschar. Mitt 4060Ti klarar av att dra runt spelet om än inte med maxade inställningar och bara 1440p.
När spelet eftertexter rullar känner jag mig tom, tom på det där sättet man bara kan göra när man är klar med ett spel man har älskat. Jag har en del områden kvar att utforska, en del bossar kvar att besegra och självklart ska alla karaktärer upp till level 99. När 2025 väl ska sammanfattas så kommer Expedition 33 definitivt att vara i toppen över de bästa spelen jag spelat i år och jag rekommenderar alla att ge det en chans.
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Samsung Odyssey Smart G6
Tack för recensionen, kanske ska testa det ändå. Just att det är dynamiskt med parry och dodge som du nämner får mig lite intresserad. Alltid haft svårt för turbaserade spel. Det är något poetiskt med spelet också med sina franska Belle époque stilistiska drag. Bara att lyssna på ljudspåret för spelet får en att känna saker.
Ryzen 7 Gökboet Edition med gräddvisp och känsloregulator, Sapphire PÖLSA XTREM 7800XT PartyClown Edition med RGB-wienerkorv, MSI BARNKALAS 650 UNICORN HOWL med emotionellt stödchip, DDR5 32GB 6000MHz Fluffig Kattpäls Limited Edition med självvärmande moduler
Tack för recensionen. Lite roligt att du uttrycker i princip samma saker som min ena kompis som redan bestämt att det är årets spel.
Inte för att vara den som är den, men utvecklarna, Sandfall Interactive, är från Frankrike, inte landet i öst Men jag undrar om inte det är orsaken till att många som vanligtvis inte gillar JRPGn ändå gillar Expeditions 33, att det är något i berättartekniken och karaktärsdesignen som tilltalar mer än i mer typiska eller traditionella JRPGn från genrens faderland.
Gillade den här meningen ”Visst är karaktärerna väldigt känslosamma, på gränsen till nervvrak, men visst hör det genren till?” Håller verkligen med, exakt så upplever jag det också. Så därför förstår jag inte riktigt att många som ofta gillar genren stör sig på just det i det här spelet.
Tack för recensionen. Lite roligt att du uttrycker i princip samma saker som min ena kompis som redan bestämt att det är årets spel.
Inte för att vara den som är den, men utvecklarna, Sandfall Interactive, är från Frankrike, inte landet i öst Men jag undrar om inte det är orsaken till att många som vanligtvis inte gillar JRPGn ändå gillar Expeditions 33, att det är något i berättartekniken och karaktärsdesignen som tilltalar mer än i mer typiska eller traditionella JRPGn från genrens faderland.
Gillade den här meningen ”Visst är karaktärerna väldigt känslosamma, på gränsen till nervvrak, men visst hör det genren till?” Håller verkligen med, exakt så upplever jag det också. Så därför förstår jag inte riktigt att många som ofta gillar genren stör sig på just det i det här spelet.
Tack!
Noterade nu att det blev lite otydligt. Jag menade att just genren JRPG är vanligast från öst!
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Samsung Odyssey Smart G6
Tack för recensionen, kanske ska testa det ändå. Just att det är dynamiskt med parry och dodge som du nämner får mig lite intresserad. Alltid haft svårt för turbaserade spel. Det är något poetiskt med spelet också med sina franska Belle époque stilistiska drag. Bara att lyssna på ljudspåret för spelet får en att känna saker.
tack!
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Samsung Odyssey Smart G6
Tack för recensionen, kanske ska testa det ändå. Just att det är dynamiskt med parry och dodge som du nämner får mig lite intresserad. Alltid haft svårt för turbaserade spel. Det är något poetiskt med spelet också med sina franska Belle époque stilistiska drag. Bara att lyssna på ljudspåret för spelet får en att känna saker.
Från en som också haft svårt för turbaserade spel så kan jag starkt rekommendera det, parry/dodge systemet tillför väldigt mycket dynamik, och det känns som att ens egen input kan ha påverkan på striderna, inte bara siffror i bakgrunden.
Och ja, soundtracket är fantastiskt.
Jag är nog mer inne på Fz´s recension, ,3/5, tycker det är ett bra spel men förstår inte riktigt att det blir så tokhyllat som det blir..
Enligt mig så blir Game of the year lätt Kingdome Come II.
Jo lite samma här, men bra spel helt klart.
Jag blev lite besviken att spelet inte va slut när man dräpte paintress, va lite trött o spela vidare då🙈
Fantastiskt spel som träffar så rätt
Vi är halvvägs in på spelåret och jag har också svårt att se något som kommer kunna ge samma starka intryck som expedition 33.
Det skulle vara death stranding 2 eller Ghost of Yotei. Men jag tror de redan ligger i underläge pga förväntningar och att det bygger vidare på något som finns.
🖥 R5 9600X || RTX 4070 ti Super || 32GB DDR5 || 27" 240hz OLED
⌨️ ROG Azoth 75% |🖱️ROG Keris Aimpoint
🎮 PS5 || LG 55" CX
Helt klart ett av de bästa spelen jag spelat i mitt liv.
Kan inte se att det släpps något detta året som tar GOTY från detta. Sånna här mästerliga spel kommer inte ofta
Jag tycker South of Midnight ör ett böttre och roligare spel, det är nog inte ens GOTY för mig🙈
Jag tycker South of Midnight ör ett böttre och roligare spel, det är nog inte ens GOTY för mig🙈
South of midnight var bra det också!
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Samsung Odyssey Smart G6
Jag tycker South of Midnight ör ett böttre och roligare spel, det är nog inte ens GOTY för mig🙈
Smaken är som baken
Hmm, är det ingen annan som upplever att lip-syncen är rätt dålig i Clair Obscure?
Jo, men skulle inte säga att det är ett problem för spelet i stort.
Hmm, är det ingen annan som upplever att lip-syncen är rätt dålig i Clair Obscure?
Den är stundvis lite knepig ja.. men i övrigt tycker jag ansiktsanimationerna ser riktigt bra ut.
Kommer jag orka vänta till höst/vinter med att skaffa ett PS5 för att lira detta och Death Stranding 2?
Skulle gärna vilja testa det innan köp, hoppas demo blir tillgänglig framöver.
ligger på gamepass ifall du har nån gratismånad eller nått att plocka ut där
Hmm, är det ingen annan som upplever att lip-syncen är rätt dålig i Clair Obscure?
Kommer inte ihåg vart jag läst detta på internet, men har för mig att lip syncen är på franska, och väljer man engelska så blir det lite knas.
Jag skriver under på det mesta. Välformulerat!
Turordningsbaserat stridssystem har oftast varit en dealbreaker för mig. Samtidigt, med åren, saknar jag den där känslan av att upptäcka något nytt i spel. Jag blir liksom sällan knäsvag av ännu ett tredjepersonsactionrollspel, oavsett hur bra det är. Och när ett spel hyllas i princip unisont, då brukar jag försöka tänja på min comfort zone lite. Ibland träffar det rätt, som med E33.
Det är kanske ingen fullpottare hela vägen in i hjärtat (än), men det känns som ett otroligt lyxigt spel. Rika miljöer, spektakulära fiender, storslagen musik, lagom låg tröskel till alla system och tajt realtidscombat. Det är extra allt. Vetskapen om att jag inte heller kommer avkrävas en och en halv arbetsvecka för att spela igenom det, det gör upplevelsen mycket mer njutbar. Det känns inte som att spelet kommer stanna kvar sist på festen när man egentligen bara vill gå och lägga sig.
Har E33 krattat vägen till andra JRPG-titlar för din del?
Jag tycker South of Midnight ör ett böttre och roligare spel, det är nog inte ens GOTY för mig🙈
Kört båda men känner att south of midnight saknar så mycket som spel tyvärr.
Man känner det i combaten framförallt. Men bra spel är det också!
Men Expedition 33 har ju lyckats slå ned andra jrpg mastodonter och det gör det för mig en solklar GOTY! 😁
Jag skriver under på det mesta. Välformulerat!
Turordningsbaserat stridssystem har oftast varit en dealbreaker för mig. Samtidigt, med åren, saknar jag den där känslan av att upptäcka något nytt i spel. Jag blir liksom sällan knäsvag av ännu ett tredjepersonsactionrollspel, oavsett hur bra det är. Och när ett spel hyllas i princip unisont, då brukar jag försöka tänja på min comfort zone lite. Ibland träffar det rätt, som med E33.
Det är kanske ingen fullpottare hela vägen in i hjärtat (än), men det känns som ett otroligt lyxigt spel. Rika miljöer, spektakulära fiender, storslagen musik, lagom låg tröskel till alla system och tajt realtidscombat. Det är extra allt. Vetskapen om att jag inte heller kommer avkrävas en och en halv arbetsvecka för att spela igenom det, det gör upplevelsen mycket mer njutbar. Det känns inte som att spelet kommer stanna kvar sist på festen när man egentligen bara vill gå och lägga sig.
Har E33 krattat vägen till andra JRPG-titlar för din del?
Tack!
Jag har spelat en del JRPG tidigare, men de går att räkna på en hand. Jag har fått upp ögon för det till viss del nu och funderar på ifall jag skulle ta mig an remaken av Final fantasy 7. Nu vet jag egentligen inte hur mycket JRPG det är? Har de tagit mer action-inriktning med remaken?
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Samsung Odyssey Smart G6
Tack!
Jag har spelat en del JRPG tidigare, men de går att räkna på en hand. Jag har fått upp ögon för det till viss del nu och funderar på ifall jag skulle ta mig an remaken av Final fantasy 7. Nu vet jag egentligen inte hur mycket JRPG det är? Har de tagit mer action-inriktning med remaken?
Ja, ren action-rpg. Vilket gör det sämre enligt mig t ex.