Elden Ring Nightreign
AW2 är definitivt bättre, men Uncharted kan man diskutera en del. Som sagt, hade jag inte kört nå andra FromSoft spel som tog bort så extremt mycket av upplevelse tack vare all copy/paste hade jag nog känt annorlunda.
Sekiro är #1
DS3 #2
Känner själv att dom måste gå till mer korridor-spel för nästa och skapa nått helt nytt. Börjar bli tröttsamt att se samma sak om och om igen. ERs storlek ger bara en visuell upplevelse till en start. Att åka ned i hissen första gången och att komma till Liurnia t.ex.
Efter det händer det inte så mycket.
Ogillar oxå skarpt hur världen känns så liten. Där man är, är hela världen, där i andra spel (speciellt andra Souls-likes) skapar en känsla av att det mer finns där ute som man inte ens kan komma till. Man kan fantisera ihop, och fundera kring, hur resten av världen har det. Visst att saker som Badlands nämns, men det är inget man kan blicka ut över och se. Man har sin ö bara.
Ogillar faktiskt en hel del kring ER.
Jag förstår att folk kan tycka det är ett fantastiskt spel, speciellt dom som kör ett FS för första gången, och jag är glad för deras skull.
Enig med dig om att Elden Ring är det sämsta From Software gjort i genren. Tycker heller inte att ”open world” tillför något till genren, känns ändå rätt styrt vilken progression man ish borde göra och eftersom man i stort ser hela spelvärlden så upplevs den inte särskilt stor. Den där härliga känslan av att man inte vet vad som komma skall finns inte.
AW2 är definitivt bättre, men Uncharted kan man diskutera en del. Som sagt, hade jag inte kört nå andra FromSoft spel som tog bort så extremt mycket av upplevelse tack vare all copy/paste hade jag nog känt annorlunda.
Sekiro är #1
DS3 #2
Känner själv att dom måste gå till mer korridor-spel för nästa och skapa nått helt nytt. Börjar bli tröttsamt att se samma sak om och om igen. ERs storlek ger bara en visuell upplevelse till en start. Att åka ned i hissen första gången och att komma till Liurnia t.ex.
Efter det händer det inte så mycket.
Ogillar oxå skarpt hur världen känns så liten. Där man är, är hela världen, där i andra spel (speciellt andra Souls-likes) skapar en känsla av att det mer finns där ute som man inte ens kan komma till. Man kan fantisera ihop, och fundera kring, hur resten av världen har det. Visst att saker som Badlands nämns, men det är inget man kan blicka ut över och se. Man har sin ö bara.
Ogillar faktiskt en hel del kring ER.
Jag förstår att folk kan tycka det är ett fantastiskt spel, speciellt dom som kör ett FS för första gången, och jag är glad för deras skull.
Enig med dig om att Elden Ring är det sämsta From Software gjort i genren. Tycker heller inte att ”open world” tillför något till genren, känns ändå rätt styrt vilken progression man ish borde göra och eftersom man i stort ser hela spelvärlden så upplevs den inte särskilt stor. Den där härliga känslan av att man inte vet vad som komma skall finns inte.
Jag tycker världen i Elden Ring är fantastisk, upptäckarglädjen är helt fenomenal. Dom har enligt mig lyckats göra open-world intressant.
Så skulle deras nästa singleplayer storspel vara open-world skulle jag inte bli besviken. Men skulle dom återgå till en mer återhållsam värld ala Dark Souls/Sekiro skulle jag för den delen inte sura heller. Det är inte så att jag föredrar det ena eller andra, så länge dom fortsätter göra mästerverk.
The more I practice, the luckier I get.
Det har varit rätt så roligt. Äldsta sonen satt och spelade spelet hela helgen med sina kompisar. Och tydligen så kommer det att bli betydligt svårare en bit in i spelet (efter flera bossar) då man får 50% i liv bara. Och så måste man göra något för att fixa det. Kommer antagligen att spela mer själv men på torsdag och resten av sommaren så kommer Switch 2 ta över rätt mycket för mig.
AW2 är definitivt bättre, men Uncharted kan man diskutera en del. Som sagt, hade jag inte kört nå andra FromSoft spel som tog bort så extremt mycket av upplevelse tack vare all copy/paste hade jag nog känt annorlunda.
Sekiro är #1
DS3 #2
Känner själv att dom måste gå till mer korridor-spel för nästa och skapa nått helt nytt. Börjar bli tröttsamt att se samma sak om och om igen. ERs storlek ger bara en visuell upplevelse till en start. Att åka ned i hissen första gången och att komma till Liurnia t.ex.
Efter det händer det inte så mycket.
Ogillar oxå skarpt hur världen känns så liten. Där man är, är hela världen, där i andra spel (speciellt andra Souls-likes) skapar en känsla av att det mer finns där ute som man inte ens kan komma till. Man kan fantisera ihop, och fundera kring, hur resten av världen har det. Visst att saker som Badlands nämns, men det är inget man kan blicka ut över och se. Man har sin ö bara.
Ogillar faktiskt en hel del kring ER.
Jag förstår att folk kan tycka det är ett fantastiskt spel, speciellt dom som kör ett FS för första gången, och jag är glad för deras skull.
Sent svar, men den här biten jag markerat med tjock text i ditt inlägg är så bra.
Du gav mig en liten uppenbarelse, för det stämmer att alla Souls-spel är fantastiska på att skapa känslan du beskriver, att världen där ute i själva verket är mycket större än bara det du ser framför näsan, trots att de flesta spelen fram till Elden Ring varit rätt linjära.
Så jag kanske egentligen har Elden Ring som mitt favorit-Souls för att det är störst, inte nödvändigtvis för dess open world-design.
Ingenting slår att bli uppslukad av ett spel i hundratals timmar. Jag har redan lagt ner 350 timmar på Oblivion Remastered, trots att det bara är en omoddad vanilla-version och att jag redan lagt ner säkert uppåt 3000 timmar med olika Oblivion-varianter från 2006. Har 600 timmar vardera i Mount & Blade: Warband och Bannerlord och nästan lika många i Baldur's Gate 3.
Har 1068 spelade timmar med Elden Ring, 350 timmar i Dark Souls 2 (medan Demon's Souls, Dark Souls 1 och 3 är svårare att mäta då det var på konsol).
Memento Mori