Go-Go! Nekketsu Hockey Club Slip-and-Slide Madness – lira knashockey med Kunio-kun!

Skolans hockeylag är i kris – de är så dåliga att om de förlorar nästa match kommer de tvingas lägga ner! Efter spökboll, fotboll och gatuslagsmål är det således dags för Kunio-kun att snöra på sig skrillorna och återigen försvara skolans rykte – denna gången i hockeyrinken!

Det här spelet är en del av retrosamlingen “Double Dragon & Kunio-kun Retro Brawler Bundle”. Samlingen är släppt till Playstation 4 och Nintendo Switch.

Ursprunglig konsol: Famicom (japanska NES)
Utvecklare: Technōs Japan
Genre: En väldigt fri tolkning av ishockey av någon som aldrig sett en hockeymatch i sitt liv
Release: 1992

Det är en helt vanlig eftermiddag utanför skolan då Kunio och en av hans dodgeball-kamrater hänger kvar och tränar lite. Plötsligt råkar Kunio skicka en stenhård boll rätt i skallen på Yoichi, ledaren för skolans hockeylag, som ligger utslagen som en luffare under ett träd i närheten. Grabbarna börjar prata och Kunio får reda på hockeylagets totala krisläge – de är så dåliga att de får lägga ner om de inte vinner nästa match! Kunio försöker peppa Yoichi men han är otröstlig... Så, inte helt oväntat med tanke på Kunios bakgrund som hot-blooded tough guy, därför beslutar sig Kunio att riva av Yoichi kaptensbindeln och själv axla ansvaret för att laget inte ska nå den absoluta botten! Efter att han gett Yoichi lite extra stryk, så klart.

I första matchen är det Kunios dodgeball-lag som träningsspelar mot hockeylaget och, ja, hockeygrabbarna är verkligen urusla. Jag tror inte att det går att förlora den matchen, även om man skulle spela med ögonbindel och knapphamra med fötterna. Fastän det är första gången jag testar spelet vinner jag utan svårighet med 15-1, så det är ju helt uppenbart att de här stackarna behöver Kunios hjälp!

“Kunio Hockey” var på förhand ett av de spel jag var allra mest nyfiken på när jag startade den här recensionsresan. Jag hade aldrig hört talas om det innan och tänkte att det kan bli precis hur som helst... Såå... Funkar det? Svar: nja, dugligt. Även om presentationen är urcharmig och kanske snyggare än i något annat Kunio-sportspel så är själva gameplayet en smula sladdrigt och oprecist. Gubbarna liksom sirapsglider fram på isen på ett konstigt sätt som är svårt att beskriva, men det känns helt enkelt inte bra. Även om man vänjer sig efter en stund är det liksom svårt ändå att skaka av sig den där känslan av att man åker skridskor i en gyttjepöl, snarare än i en hockeyrink. Det hjälper inte heller att även bilden skrollar saggigt och salongsberusat fram och tillbaka över spelplanen på ett onaturligt sätt, vilket nästan gör mig lite illamående. Kunios fotbollsspel var till exempel snärtigare och mer omedelbart, på något sätt.

Men så är det här också det första spelet i serien att utvecklas av Technōs Japans nya Niigata Development Team under överseende av Koji Kai... Kanske hade de inte riktigt fått ordning på Kunio-formulan än? Nåväl, det är frustrerande, men för ovanlighetens skull kan jag inte riktigt ens artikulera vad det är som stör mig med kontrollen och kameran – mer än att det inte blir bra flyt, helt enkelt.

Hur som!

Utvecklarna ska ändå ha en eloge för alla manövrar de lyckats klämma in på en handkontroll med bara ett styrkors och två action-knappar. Liksom i tidigare sportspel med Kunio är även det här en väldigt lös (och betydligt våldsammare) tolkning av idrott än vi kanske är vana vid. Eftersom domarna är så chill som de är kan Kunio och grabbarna knuffas, drämma till motståndarna med hockeyklubborna och göra helt vansinniga specialskott – allt med ytterst få avbrott då det är jäkla svårt att åka på en utvisning! Specialskotten går att få till på flera sätt, till exempel genom att flippa upp pucken i luften och sen tajma precis rätt med ett skott på volley. Den något sladdriga styrningen i kombination med att allt går i ett väldigt högt tempo leder dock till ett gameplay som i praktiken blir väldigt kaotiskt och oförutsägbart och mest av allt kan beskrivas som hawaii hockey deluxe.

Mellan matcherna får jag följa hockeylagets framfart genom rubriker i skoltdningen, med artiklar skrivna av skolreporter Kaori. När Kunio så sakteliga börjar få ordning på looser-gänget börjar siktet skifta från att undvika nedläggning till att delta i det nationella skolmästerskapet. På vägen dit möter jag alltifrån Kendo-fäktare till ett flicklag i softball... Japp, och de sistnämnda skiter så klart i alla regler och lirar hockey med sina baseball-rack... Och deras specialskott förvandlar pucken till en ursöt teddybjörn som är omöjlig att stoppa... Ja, så klart, vad hade du väntat dig?

Extra kul är att Riki är tillbaka! Minns ni honom? Från början Kunios värsta rival under hans tid som bråkstake i “Nekketsu Renegade Kunio-kun”. Sedan, efter att de värsta fienderna hjälptes åt att leta efter Rikis kidnappade flickvän i “Downtown Nekketsu Story”, så växte en ömsesidig respekt fram mellan de forna rivalerna. Sedan dess har de blivit goda vänner efter att ha tävlat kamratligt i “Downtown Nekketsu March Super-Awesome Field Day!” och därför är det roligt att återse Riki och hans skola även i “Kunio Hockey”. Säga vad man vill om att Kunio-spelen konstant skiftar genres och upplägg, men det övergripande narrativet som löper som en röd tråd igenom spelen är ändå väldigt ambitiöst för att vara ett gäng NES-titlar. Det gör det så klart extra olyckligt att de västerländska lokaliseringarna kapade bort allt det här, men å andra sidan hade de kanske inget annat val då det trots allt bara var ett fåtal av Kunio-spelen som hittade utanför Japans gränser under NES-eran...

Nåväl, efter varje match får man tillgång till de besegrade motståndarnas uniformer. Dessa ger tillgång till bättre stats (offensivt/defensivt) och ibland vissa specialförmågor. Själv fastnade jag mest för Tanibana Killers-skolans väst eftersom den gjorde det betydligt enklare att få till de knepiga specialskotten.

Kanske inte helt otippat så är det i flerspelarläget som “Kunio Hockey” glänser som mest. Det här är ytterligare ett av de där Famicom-spelen som tillät upp till fyra spelare samtidigt! Kör man 2 players är det vanligt vs-läge som gäller, men kör man 4 players så får spelare tre och fyra kontrollera målvakterna i hysteriskt intenstiva 2vs2-matcher!

Det oförutsägbara gameplayet gör sig klart bättre med mänsklig närvaro. Det är svårt att liksom inte garva ikapp över det absurda i att hockeyspelare flyger över skärmen, nån blir tokmörsad med en klubba i fejjan samtidigt som pucken studsar runt i hyperfart då rinken är utrustad med flipper-bumpers längs med sargen. Det är precis lika jäkla galet som det låter, och det är just i de här ögonblicken av fullständig galenskap som Kunio-spelen är som allra bäst. Då kan man till och med ha ett visst överseende med sladdrig kontroll och fyllekamera, faktiskt!

Det här är #10 i min recensionskavalkad av Kunio-spel, övriga delar hittar du här!

Härnäst: Tillbaka till minispelsfesten i “Surprise! Nekketsu New Records! The Distant Gold Medal”. Reiho-skolans elevrådspresident Tōdō har inte glömt förödmjukelsen i “Downtown Nekketsu March Super-Awesome Field Day!” och tigger pengar av sin stenrika pappa för att bygga en hel OS-stadion för att återigen utmana Kunio och Nekketsu-skolan. Hur det går med den saken – well, det får du se nästa gång!

Haha, själv hade jag Blades of Steel och Track & Field 2 som mina favoritsportspel då det begav sig. Blades of Steel imponerade med sina samplade ljud, "Pass the puck!" (har jag alltid antagit att de säger, men vem vet egentligen 😅)

Tack alias! Jag ser fram emot att läsa din Pong-recension, ifall det fortf är något du jobbar på.

Alla kan inte gilla allt, huvudsaken är att du skriver något du själv gillar och som är autentiskt, imho.

Testa! Testa! Det är en... Annorlunda spelupplevelse!

Den översatta versionen på engelska finns bara släppt i samlingspaketet Double Dragon & Kunio-kun Retro Brawler Bundle. Det finns till PS4 och Switch!

Sen finns ju spelet i japansk version till Famicom (den konsolen som heter NES här hos oss).

Det finns ju dock mängder med andra Kunio-spel till Steam och säkert andra konsoler! River City-serien t ex har det ju kommit nya delar i, ifall det inte är bara just Kunios hockeyspel som lockar.