Nekketsu Fighting Legend – Smash Bros. till NES!

1992 stod slagsmålsgenren på sin absoluta topp, både i arkadhallen och i vardagsrum världen över. Därför släpptes “Nekketsu Fighting Legend” som en riktig smällkaramell och julklapp till alla bråkstakar med kliande nävar – passande nog precis dagen före julafton!

Det här spelet är en del av retrosamlingen “Double Dragon & Kunio-kun Retro Brawler Bundle”. Samlingen är släppt till Playstation 4 och Nintendo Switch.

Ursprunglig konsol: Famicom (japanska NES)
Utvecklare: Technōs Japan
Genre: Smash Bros. innan Smash Bros.
Release: 1992

I “Nekketsu Fighting Legend” börjar allt som en helt vanlig dag på skolan, med det undantaget att Kunio-kun just denna dag valt att skippa alla eftermiddagsaktiviteter. Precis när han är på väg att gå hem hittar han ett mystiskt brev i sitt skåp som läser:

Så... full av ilska och med viljan att försvara Nekketsu-skolan beger sig Kunio-kun direkt till tävlingen... Men! Det är här som “Nekketsu Fighting Legend” diffar helt från tidigare Kunio-spel! I det här spelet får man nämligen själv skapa sin egen slagskämpe, komplett med namn och utseende. Beroende på namn, födelsedagsdatum och blodtyp får varje spelare en helt unikt framtagen kämpe, med sina egna stats och fighting-stil.

Det finns fyra olika fighting-stilar och dessa skiljer sig ganska mycket åt. “Fighters” är en allround-typ med wrestling-moves. Martial arts-killarna är bäst med nävarna, samtidigt som kung fu-grabbarna kan göra helgalna sparkar. Sist men inte minst har vi judo-gänget, de är specialiserade på att kasta motståndarna åt helvete.

I story-läget teamar man upp med en valfri kamrat (Kunio är så klart förstavalet!) och går upp i matcher mot sju andra lag i ett ligasystem som håller reda på vinster och förluster. Totalt måste ett 20-tal matcher utkämpas och vinner man minst 15 av dem går man vidare till finalen och får stå öga mot öga med de smått omöjligt tuffa Tiger-bröderna i den stora finalen. Att man slåss tillsammans manifesteras ytterligare av teamwork-mätaren som kan gå upp eller ner under matcherna. Vinn mycket och den ökar, men råkar du banka på din lagkamrat så minskar den så klart... Och det är inte bra, för ju bättre teamwork desto starkare team combo-attack kan man släppa lös på intet ont anande motståndare!

Totalt finns det 16 spelbara karaktärer (utöver din egen) och i listan återfinns så klart fan-favoriterna Kunio och Riki. Men i övrigt är det mest nya karaktärer som introduceras. Lite synd är det att inte andra favoriter som Hōryō-skolans Gōda eller Draktvillingarna från Hattori är med, för det hade ytterligare bara spätt på känslan av att det här verkligen känns som en tidig prototyp till det som senare skulle komma att bli “Smash Bros.”.

Från början, när jag först hörde talas om “Nekketsu Fighting Legend”, så fick jag en idé om att det skulle vara ett mer RPG-inriktat open world-slagsmål i stil med “River City Ransom”. Så är tyvärr inte fallet, utan detta är en 100-procentigt dedikerad arena brawler där man hoppar mellan fight till fight som i vilket annat fighting-spel som helst. SAD! Men banorna är trots allt väldigt kreativa och erbjuder mycket miljömässig variation i form av diverse hinder. Det mesta ser visserligen ut som bisarra industrilokaler som hämtade ur en manga-version av “Fight Club”, men det är ändå kul att balansera runt nivåskillnader, spikgolv, elektriska fält och virvlande forsar – du vet, standardgrejer för vad helt vanliga lagerarbetare måste tampas med varje dag.

“Nekketsu Fighting Legend” utvecklades av Technōs Japans Niigata-studio, samma team som debuterade med Kunio Hockey-spelet. Enligt legenden sägs det att utvecklarna på Niigata-studion var fanatiska wrestling-fans och de avgudade den japanska wrestlern Mitsuharu Misawa. Detta var under eran Misawa-san bar den mytiska Tigermasken, vilket inspirerade till de Sabeltandade Tiger-bröderna i slutfighten i “Nekketsu Fighting Legend”. Wrestling-inspirationen går också igen i många av attackerna karaktärerna kan utföra, vilket särskiljer spelet från samtida fighters som “Street Fighter II” och “Mortal Kombat”.

Något annat som också särskiljer “Nekketsu Fighting Legend” från andra fighting-spel är det enkla faktumet att det är till gamla goa Famicom! Det här släpptes trots allt en vecka innan 1993 stod för dörren, och som ett av de senare åttabitarsspelen är det verkligen imponerande hur mycket man lyckats få in på den gamla röda och bomullsvita Japan-konsolen. 16 spelbara karaktärer, möjligheten att skapa din egen och ett gäng olika arenor och spellägen gör att det nästan känns som en helt ny generation tv-spel om man jämför med 1987 års Nekketsu Renegade Kunio-kun. Samtidigt hade så klart stora delar av gaming-världen redan gått vidare till Super NES vid det här laget och då första hemversionen av “Street Fighter II” kom ut ett halvår före “Nekketsu Fighting Legend” så var konkurrensen tuff – minst sagt!

Med det sagt är det ändå svindlande vad Technōs Japan lyckades åstadkomma med en enkel, liten Famicom-kassett. Faktiskt så svindlande att jag får lust att citera min hjälte Björn Ranelid ännu en gång, men jag besparar er det för den här gången. Utöver det väl tilltagna story-läget finns free-for-all-slagsmål för upp till fyra samtidigt, och alla karaktärer har sina egna unika stats som går att levla upp. Det går också att modifiera vinstkriterierna för matcherna, till exempel kan man välja att den som först får till tio lyckade specialkombos vinner, eller att man vinner helt enkelt genom att inte ta någon skada under en viss tid. Själv spelade jag mest med regel nummer fem som rätt och slätt klargör att “det finns inga regler”, lol.

Ärligt talat, jag vet faktiskt inte om det finns något annat i NES/Famicom-biblioteket som liknar denna otroliga slagsmålsfest. I sina bästa stunder känns det som en tidig “Smash Bros.”-prototyp som hintar om framtida stordåd. Och eftersom det går att skapa unika karaktärer och välja fritt mellan så många olika stilar och partners lyckas “Nekketsu Fighting Legend” också med något som få andra Kunio-spel gör – det vill säga, att det erbjuder precis lika mycket skoj och omspelningsvärde både för ensamspelaren såväl som för partyliraren.

I slutändan är det bara att ställa sig upp och applådera Niigata för ett väl utfört jobb. De må ha börjat en smula svajigt med “Kunio Hockey”, men med “Nekketsu Fighting Legend” levererade de en knogmacka som kommer att eka ända in i evigheten!

Det här är #13 i min recensionskavalkad av Kunio-spel, övriga delar hittar du här!

Härnäst: Visste du att det kom en uppföljare till “Nintendo World Cup”? Men! Den släpptes bara i Japan... D’oh! Anyway, precis hur bra är egentligen “Kunio-kun’s Nekketsu Soccer League”, egentligen?
Det får du reda på nästa gång!

Hah! Tånk om de hade kunnat uppdatera spelen i denna samling med online-spel, på nåt sätt. Hade varit drömmen att kunna lira River City Ransom i co-op och detta i vs. Nu får jag nöja mig att spela med barnen, tur att man samlat på sig ett halvt fotbollslag.

Visst är det så! Det är alltid kul när tidigare Japan-exklusiva grejer äntligen får släpp på engelska, känns som man kan täppa igen hål i sitt NES-bibliotek som man inte visste fanns.