Tainted Grail: The Fall of Avalon
Oblivion-remastern släpptes och jag laddade ner det. Spelade genom inledande kloaken, allt kändes bekant sen förr… stängde av där och laddade ner Elder Scrolls Online igen istället; där har jag massor kvar att utforska.
Spola fram några veckor. Nu sitter man här på Kreta och jäser i solen, äter souvlaki och dricker öl… och på kvällen när sambon sover kopplar jag in laptopen till den gamla platt-tv:n som inte ens stödjer full-HD.
Öppnar Steam, och innan jag hinner starta ESO ser jag ett spel jag aldrig hört talas om - Tainted Grail: The Fall of Avalon.
87% Very Positive. Kung Arthur-mytologi i open world RPG-stil.

Det finns ett gratis demo men efter lite googlande låter det som att progression inte sparas till hela spelet. Slår till och köper spelet.
(Fotnot: mitt google-fu svek mig; efter 1.0 så kan du föra över progression från demot till fulla spelet.)
… Och jävlar, vilket lir! Sån här känsla har jag inte känt inför ett RPG sen Skyrim. Det är likt Skyrim på många sätt, men estetiken är mer åt Elden Ring-hållet. Allt spelat i första person (men det finns ett tredjepersonsläge som lades till för att många ville ha det), man har dodge, parry, magier, allehanda vapen, skill-träd med massor av val, summons och glitchig AI (fiender kan inte öppna dörrar, men du kan slå dem genom dörrar som de dumt nog springer mot om du öppnar, visar dig, och sen stänger dörren). Ett kärleksbarn mellan Soulslikes och Scrollslikes.
Spelet är ett AA-spel av en mindre studio och därav har den har sina brister. Grafiken är inte toppmodern, men estetiken är fantastisk. Ps5 och Xbox-versionerna verkar vara buggiga med framedrops, krascher och andra buggar. Själv har jag kört på PC utan några problem alls, dock i 1366x768 eftersom det är vad tv:n här stödjer. High inställningar på grafik, stabila 60 fps. Får testa i 4K när hemma från semestern och se hur det går. Men annars, inga krascher alls under de 20tal timmar jag spelat. Spelar på laptop med RTX 3060 och 16GB RAM. Inga direkta buggar jag reagerat på heller.
Jag har inte spelat klart spelet, är en bra bit in i akt 1 av 3 akter, efter ett tiotal timmar spelat. Många säger akt 2 och 3 är inte riktigt lika bra, men för mig känns det som att bara akt 1 i sig hade varit värt de 450kr spelet kostar. Och just nu är jag så besatt av spelet att jag måste predika för resten av världen om denna eminenta skapelse. Totalt ska speltiden hamna runt 50-70 timmar enligt de flesta källor.
Tutorialen startar mig i en fängelsehåla på en ö som är ett “sjukhus” för folk som smittats med The Red Death. Tänk forna tiders leprakolonier i stil med Spinalonga

Spinalonga, den sista leprakolonin som fanns ända till början av 1900-talet på en liten ö utanför Kreta, som jag åkte förbi förut idag och fotade.
Fast med en gnutta mer tortyr, odöda, och en gnutta spanska inkvisionen som experimenterar med de stackars smittade.

Red Priests heter de egentligen, inga snälla typer.
Jag får välja en arketyp mellan krigare, bågskytt, magiker och tjuv. Jag rymmer, jag irrar runt lite, hittar en del döda kroppar. I en låda finns recept för enkla maträtter som jag kan tillaga med hjälp av cooking, lite senare får jag recept för mana potions och health potions som jag kan tillaga med alchemy. Hittar lockpicks, låser upp en del celler med ett minigame som är exakt som Skyrims lockpicking.
Rekommenderar starkt att vara försiktig med bryta av alla lockpicks, det finns viktig loot bakom svårpickade lås. Inget som man MÅSTE ha men som är bra att ha och bara finns i begränsad mängd i spelet.
Pratar med några fångar, dödar en pga råkar säga fel sak och blir attackerad. Inser snabbt att tutorialfängelset är stort, med gångar som leder fram och tillbaka. Tänk lite som Stormveil Castle i Elden Ring. Med hjälp av en pickaxe kan man öppna upp en ny väg, en undangömd gång man kan krypa igenom leder till nya ställen, eller om man föredrar kan man säkert hoppa ner från en bro för att snabbare ta sig igenom. Det finns ett par minibossar som spöade skiten ur mig på första försöket. Magiker blir starka senare men är svaga i början, tills jag lär mig att jag kan dodgea och channela Blood Transfusion som suger ur livet ur fiender och healar mig samtidigt. Strider mot flera fiender är svårt men man får vara taktiskt och använda omgivningen och fiendens halvkassa AI mot de i början.
Vill inte spoila för mycket av storyn men i grova ordalag har det gått 600 år sen Kung Arthur dog, och the once and future king ska ju återuppstå när det behövs för att hjälpa sina undersåtar. Det behövs nu.
Ur fängelset flyr jag till ett grottsystem, som leder till uråldriga ruiner under jorden. Där sparkar storyn med Kung Arthurs återkomst igång på riktigt. Självklart kommer jag vara en stor del av att få profetian att gå i uppfyllelse. Med en twist - det är inte självklart att Kung Arthur kommer frälsa världen, utan att skälet till att The Wyrdness sprider sig och Red Death och allt annat förjävligt i världen är att Kung Arthur återuppstått för många gånger.
The Wyrdness undrar ni? Ja, när det är natt bör man sova, annars får man springa runt i en dimma som kallas The Wyrdness och där bor det spöken och hemska saker. Speciellt om man råkar dra ett svärd ur ett sten så kommer det något riktigt farligt varje natt tills man lyckas döda det. (Hint: dra inte ut svärdet i förtid).
Efter tutorialen öppnar sig akt 1; ett stort öppet område att utforska. Mängder med sidequests, vapen och spells att hitta i lådor, dungeons att utforska, hemliga saker att hitta.
Man får en häst, den red jag på i 30 sekunder. Enda användningen man har av den är att man kan rida på den för att ta sig fram i vettig hastighet när man blir overencumbered. Man springer så snabbt vanligtvis ändå att hästen känns överflödig.
En del sidequests kan man missa eller misslyckas med om man säger fel saker och retar upp questgivern. En annan handlar om… surströmming.

En del saker har vidgående konsekvenser, t.ex. i senaste patch noten står det:
“If you have only one hand at your disposal, you will get the one-handed variant of Giant’s Grudge.”
Du kan inte börja spelet med bara en hand, men man kan bli av med en hand om man inte tänker sig för. Då är man förvisad till enhandsvapen alternativt en spell.
… Men det är väl bara att ladda ett gammalt sparfil om man råkar klanta sig?
Jo… men vissa saker har konsekvenser som de sadistiska spelutvecklarna på något sätt gjort att det inte går savescumma sig ur. För att inte spoila för mycket här heller, så kan Girighet straffa sig så man Ångrar vad man gjort genom att få en permanent debuff som finns kvar även om man laddar en tidigare sparfil. Bugg eller feature? Vete fan, men kul. Det är inget som kommer förstöra spelet, knappt så att man ens kommer tänka på det men det kommer finnas där.
Summon-magier är milsvida bättre än Skyrim. I TG:tFoA så har summons ingen tidsgräns utan de låser istället din mana tills de dör. Har du 50 MP och vill ha 4 summons? Visst, men då har du knappt inga MP kvar för att kasta spells. Men med rätt utrustning, skills och attribut så är du plötsligt en ostoppbar necromancer… eller en fjant med stav som försöker få sina summons gå åt rätt håll medans björnen äter upp dig.
Det första jag gjorde efter tutorialen var att hitta en undangömd dungeon. Sprang in, dog, in igen och dog men kom lite längre, dog när kom 5 fiender på en gång, svor, försökte igen och pressade mig fram till bossen till slut. Jag var level 2, med en fjuttig magi som gjorde knappt ingen skada, fick storstryk.
Återkom när jag var level 9, med 3 summons och en blixtmagi som träffar upp till 4 fiender på en gång. Bossen fick storstryk. Kände mig stolt, fick sen storstryk av en banditledare. Man dör lätt om de kommer åt att slå en.
För att inte dra ut detta för långt så är detta ett spel som bör testas av alla som älskar first person open world RPGs. Det är på samma gång bekant för det lånar mycket från andra men också unikt på sitt sätt. Jag älskar att utforska världen, det finns många olika spelstilar beroende på om man gillar sköld+svärd, tvåhandsvapen, magier eller andra kombinationer. Stort skillträd med mycket skills att välja mellan (med begränsad antal chanser att respecca).
Är ni osäkra om ni vill chansa att betala för ett AA-spel? Testa demot! Ha bara i åtanke att demot är tutorialområdet vilket är en mer linjär upplevelse. Men gillar ni gameplayet där kommer ni älska resten av spelet.
Jag hoppas på att det kommer en uppföljare och att de får en ordentlig budget och tid på sig att verkligen få uppföljaren skina.
Testad på PC, finns även till Xbox Series och PS5.
Håller helt med. För mig som spelat brädspelet med var jag helt lyrisk av att se världen i 3d, träffa folk jag gjort saker för och höra dem prata.
Act 3 är mest trasig av alla akter tyvärr, men jag anser inte att det borde hålla en ifrån ett köp. Bra att sponsra mindre studior direkt och hoppas på fler spel i denna värld.
Blev intresserad nu, inte kollat in detta innan. Dock väntar jag nog på en rea då 500spänn känns lite mycket just nu.
Ja, det är nog klokt att vänta även om spelet i det stora hela rekommenderas från mitt håll också. Dels så är 500 kr något högt då kvalitén varierar genom spelet, sen så rullas det ut en hel del patchar och hotfix. Kommer en stor patch till helgen
De jag känner som spelat igenom det säger att första akten är precis som du säger: riktigt riktigt bra.
Men att spelet upplevs som en ofärdig beta i andra akten och helt faller isär i tredje.
Håller du med?
FragZone-följare sedan 1996.
Rollspelsguru
Sr. Community Developer på Sharkmob
fd. Sr. Community Manager på Battlestate Games
Har alltid svårt när man skriver likt "Skyrim", men i det här fallet verkar det stämma, iaf när jag kollade lite gameplay videos.
Om jag bara hade tid...
Med det sagt så är det en bra fraga med vad är ngt som är likt "Skyrim"? Mekaniken? Grafiken? Berättelsen?
Gör man en google sökning efter "games like Skyrim" så listas spel som Dragon Age Inquisition, eller Kingdom Come Deliverance, BG3, m.fl., men för mig är de inte som Skyrim. Alla är bra spel med high fantasy, jag gillar alla, men det är helt enkelt inte Skyrim (eller Oblivion). Kanske beror på en viss nostalgi kring spelet, men för mig främst "stämningen" i spelet, bl.a. en så liten (eller för mig stor) grej som backgrund musiken versus hur världen är presenterad. Jag vet, väldigt subjektiv.
Får lira demon iaf, bättre en Youtube.