Tillfällen när ni upptäckte att man kan gråta av lycka.
Trodde det var en myt. Blev så förvånad när jag fattade att det faktiskt är en grej. Tills jag träffade min senaste kärlek. Bodde "långt" ifrån varandra, två timmar eller så. Jag var mer än vuxen men älskade henne så mycket och saknade henne bara efter en timme skiljda. När jag tänkte på henne och oss så grät jag. Inte bara en gång utan flera. Av lycka. Trodde det var vi för alltid. Nu är det tre år sedan hon lämnade mig, och jag tänker fortfarande på henne dagligen..
Förmodligen min största sorg någonsin även om jag har en hel del "sorger" att komma med.. Så all eventuell gråt nu är den vanliga typen, olyckagråt.
Fan för kärlek det är så svårt och omöjlig, men ändå det finaste som finns.
Starkt att öppna upp sig! Hoppas du kan hitta tillbaks till den lyckan du hade. Det är inte lätt, men du kommer klara det tillsut.
Själv har jag lättare att bli tårögd av nått fint än tvärtom. Är ganska kall mot vissa saker, men kan knappt se nån video där nån är helt osjälvisk och offrar upp sig för andra djur eller människor. Blir helt tårögd och får en klump i halsen.
To crush your enemies, see them driven before you and hear the lamentation of their women!
Jag gråter när jag ser medmänsklighet. När någon gör något fint för någon annan grundat i omtanke. När någon ledsen eller lidande blir glad och finner hopp. När någon är modig.
Empati är så vackert. ❤️
Där är vi två om
Finns inget vackrare än att se medmänsklighet!
Valar dohaeris!
Vi Veri Veriversum Vivus Vici!
Jag har inte gråtit sedan jag var 5.
Skalar inte lök ens?
Jag grät mig igenom hela mitt min vigsel. Från det att jag gick in i kyrkan tills dess vi gick ut så rann tårarna nästan oavbrutet..
Jag har otroligt lätt att gråta, räcker att se något vackert eller sorgligt på film så börjar jag.
Fint att du delar med dig Alias!
En glad kalmarit boende på Gotland!