Spelrykten på skolgården
Hittade ingen liknande tråd som denna i forumet MEN tänkte på en rolig grej igår! Tiden med alla bisarra och roliga rykten som spreds om spel på skolgården när man växte upp. Vilka rykten och skrönor spreds på er skolgård? På min pratades det en del om att det gick att låsa upp Sonic i Super Smash Bros Melee, att Mew gick att hitta i Pokemon Yellow och massa olika Fatalities i originaltrilogin av Mortal Kombat (som ibland faktiskt stämde, så det var svårt att avgöra vad som faktiskt var skrönor).
Har ni några som ni minns?
Var nog mest diskussioner om Sega eller Nintendo var bäst på min skolgård. Och att vi som hade tillgång till Mickey Mouse Mystical Quest var ganska kaxiga, eftersom spelet "var som att spela en tecknad film".
Minns även att vi försökte hävda att spelet Bubsy till Snes var lika bra, om inte bättre, än Sonic till Sega.
Detta var tidigt 90-tal.
Det var inte så mycket saker egentligen, det var mest sega mot nintendo som var runt. Jag tror den enda saken som faktiskt kommit upp (fast det var i högstadiet då) är att "man får mer xp i diablo på svårare nivå", en sak som inte stämmer, men som det pratades om.
Jag tänker på det ibland, faktiskt bara förra veckan, för det hade inte varit en konstig sak om det var så.
Men det var säkert så att någon lirare sa något om ett spel som inte alls stämde - försöker komma på. Det är alltid så, alla har en kompis som snackar massa, saker som typ inte går att kolla upp riktigt men inte går att att avfärda direkt heller, så man får helt enkelt ta det, lyssna på skiten. Sådant verkar följa med vissa personer in i vuxenlivet har jag märkt.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Var nog mest diskussioner om Sega eller Nintendo var bäst på min skolgård. Och att vi som hade tillgång till Mickey Mouse Mystical Quest var ganska kaxiga, eftersom spelet "var som att spela en tecknad film".
Minns även att vi försökte hävda att spelet Bubsy till Snes var lika bra, om inte bättre, än Sonic till Sega.
Detta var tidigt 90-tal.
Ja, det var mycket Sega VS Nintendo på skolgården! Även senare Sony VS Nintendo. Mickey Mouse Mystical Quest ser fasen riktigt fint ut än, riktigt mysig grafik!
Jag växte upp i en liten håla i Småland och som jag kommer ihåg det var det lite töntigt med tv-spel även om jag älskade mitt Sega, så vi pratade inte så mycket om det. Det var nog inte förrän framåt högstadiet när man skulle spela på PC som tv-spel var mer ok.
Och då har jag för mig att det mest pratades om vem som kunde fixa piratkopierade spel så att vi kanske kunde spela fullversioner av eller något annat än dom demos som kom med på skivan till PC Gamer.
PSN: Oakborn86
Det var inte så mycket saker egentligen, det var mest sega mot nintendo som var runt. Jag tror den enda saken som faktiskt kommit upp (fast det var i högstadiet då) är att "man får mer xp i diablo på svårare nivå", en sak som inte stämmer, men som det pratades om.
Jag tänker på det ibland, faktiskt bara förra veckan, för det hade inte varit en konstig sak om det var så.
Men det var säkert så att någon lirare sa något om ett spel som inte alls stämde - försöker komma på. Det är alltid så, alla har en kompis som snackar massa, saker som typ inte går att kolla upp riktigt men inte går att att avfärda direkt heller, så man får helt enkelt ta det, lyssna på skiten. Sådant verkar följa med vissa personer in i vuxenlivet har jag märkt.
Haha, ja alla klasser hade ju någon sån filur! Själv så hade jag en barndomskompis som alltid sa att han hade de senaste spelen. Problemet var att de "var på hans vind" och vi kunde ju inte ta oss dit för att det fanns björnar och dylikt där. Nu var han så klart full av skit men som vuxen tänker jag mig hur det hade varit om det var sant. Tufft läge att ha en vind som vaktas av björnar!
Det i Diablo lät iaf möjligt ändå
Jag växte upp i en liten håla i Småland och som jag kommer ihåg det var det lite töntigt med tv-spel även om jag älskade mitt Sega, så vi pratade inte så mycket om det. Det var nog inte förrän framåt högstadiet när man skulle spela på PC som tv-spel var mer ok.
Och då har jag för mig att det mest pratades om vem som kunde fixa piratkopierade spel så att vi kanske kunde spela fullversioner av eller något annat än dom demos som kom med på skivan till PC Gamer.
Ja, tvspel var ju lite töntigt längre tillbaka. Andra tider idag! Minns att jag fyllde vår familjedator med demos från PC Gamer så den blev superseg, mindre lyckat. Var ju också en hel del piratkopierade spel som spreds i klassen
Det här var runt 1988: Svante i vår klass sa alltid "ja jag vet" om man skulle berätta något om tv/dataspel. Misstänkte att han inte hade sån kolla men det kunde han ju inte medge men det störde mig och Henrik som faktiskt intresserade och levde för våra spel och serietidningar.
Så vi ville kolla upp hans allkunnande och hittade på en helt sjuk sak.
"Du Svante, vet du att det har kommit spel där man sätter på sig typ speciella glasögon så kan man vara typ i spelet och slåss mot aliens och monster. om man dyckar så duckar man i spelet så man måste göra rörelserna själv!"
"ja jag vet"
Då visste vi han fan inte hade koll alls för vi precis hittat på det och det var en helt omöjlig fantasi.
Svante heter egentligen något annat.
Inget blir någonsin bättre eller går över - du bara vänjer dig.
Minns en speciell grej, Ett speciellt "fusk* som gjorde att man kunde se lara croft naken på ps1 versionen av spelet men i själva verket så begick hon självmord, 😅
Haha, jamen just ja! Den minns man ju. Men man visste ju aldrig vad som gömdes i spel innan internet. Bara att låsa upp blod i Mortal Kombat på Sega var det ju en kod bakom
Det var väldigt mycket spel på skolgården. Skrönorna var ganska få, men visst har man surfat fram mellan MissingNo:s i Pokémon Blue/Red för att Mew kunde dyka upp där, för så sades det.
Vet inte heller hur många timmar av min barndom som lades på att försöka hoppa över flaggstången i Mario Bros 3. Jag har fortfarande ett minne av att mina försök kom efter att jag faktiskt glitchade igenom en gång. Men det är också troligt att jag minns vad jag vill minnas.
Mest minns jag med nostalgisk värme hur vi med analoga metoder försökte sprida spel mellan varandra. En kompis som spelade Ocarina of Time hade vanan att rita av saker från spelet i en bok och visa upp för oss andra på skolgården. Det skapade en spännande mystik kring spelet. När jag senare köpte en kassett så var det till viss del för att själv få hitta samma skatter.
En annan kompis lämnade under en vecka återkommande rapporter från fronten från sin match i Heroes 3. Hur han skickat blixtslungande titaner till sin brors undsättning för att försvara mot fiendens skelettdrakar. Jag själv hade liknande berättelser från mina matcher i Tiberian Sun, och vi tolkade dem efter hur vi var vana att spela just då. Därför blev jag först både förvånad och lite besviken när jag såg hur Heroes 3 faktiskt spelades. Scenerna som jag spelat upp i min fantasi var betydligt häftigare...
Samtidigt hade jag målande beskrivningar om hur mina egna Titans och Mammoths tornade upp sig över flyende fiender.
Edit: Finns egentligen så mycket i Pokémon att man knappt kan nämna alla rykten. Det fanns många knep för att öka fångstchanserna. Ner+b, a+b, trycka b i takt med att bollen vaggade fram och tillbaka.
Det här var runt 1988: Svante i vår klass sa alltid "ja jag vet" om man skulle berätta något om tv/dataspel. Misstänkte att han inte hade sån kolla men det kunde han ju inte medge men det störde mig och Henrik som faktiskt intresserade och levde för våra spel och serietidningar.
Så vi ville kolla upp hans allkunnande och hittade på en helt sjuk sak.
"Du Svante, vet du att det har kommit spel där man sätter på sig typ speciella glasögon så kan man vara typ i spelet och slåss mot aliens och monster. om man dyckar så duckar man i spelet så man måste göra rörelserna själv!"
"ja jag vet"
Då visste vi han fan inte hade koll alls för vi precis hittat på det och det var en helt omöjlig fantasi.
Svante heter egentligen något annat.
Haha, ja fanns ju alltid nån sån person! Historierna och allkunnandet snöbollade ju gärna mer och mer
Det var väldigt mycket spel på skolgården. Skrönorna var ganska få, men visst har man surfat fram mellan MissingNo:s i Pokémon Blue/Red för att Mew kunde dyka upp där, för så sades det.
Mest minns jag med nostalgisk värme hur vi med analoga metoder försökte sprida spel mellan varandra. En kompis som spelade Ocarina of Time hade vanan att rita av saker från spelet i en bok och visa upp för oss andra på skolgården. Det skapade en spännande mystik kring spelet. När jag senare köpte en kassett så var det till viss del för att själv få hitta samma skatter.
En annan kompis lämnade under en vecka återkommande rapporter från fronten från sin match i Heroes 3. Hur han skickat blixtslungande titaner till sin brors undsättning för att försvara mot fiendens skelettdrakar. Jag själv hade liknande berättelser från mina matcher i Tiberian Sun, och vi tolkade dem efter hur vi var vana att spela just då. Därför blev jag först både förvånad och lite besviken när jag såg hur Heroes 3 faktiskt spelades. Scenerna som jag spelat upp i min fantasi var betydligt häftigare...
Samtidigt hade jag målande beskrivningar om hur mina egna Titans och Mammoths tornade upp sig över flyende fiender.
Man spred ju mycket kunskap om spelen och koder på skolgården mellan varandra, samt lånade ut spel. Jag var ju den där i klassen som fick gå hem till kompisar och hjälpa dom i Ocarina of Time eller Majoras Mask då de fastnat i ett tempel. De var ju bland mina favoritspel som jag hade nördat ner mig i.
Känner igen det där om hur man hörde kompisars historier och sen faktiskt såg själva spelet. Hade en polare som brukade spela Wolfenstein 3D och ja.. på den tiden hade ju hippare grejer dykt upp så det lät lite modernare än det såg ut kan man säga. Men Heroes 3 är en klassiker ändå, även om fantasin som byggts upp på skolgården ibland överträffade själva spelet
Man spred ju mycket kunskap om spelen och koder på skolgården mellan varandra, samt lånade ut spel. Jag var ju den där i klassen som fick gå hem till kompisar och hjälpa dom i Ocarina of Time eller Majoras Mask då de fastnat i ett tempel. De var ju bland mina favoritspel som jag hade nördat ner mig i.
Känner igen det där om hur man hörde kompisars historier och sen faktiskt såg själva spelet. Hade en polare som brukade spela Wolfenstein 3D och ja.. på den tiden hade ju hippare grejer dykt upp så det lät lite modernare än det såg ut kan man säga. Men Heroes 3 är en klassiker ändå, även om fantasin som byggts upp på skolgården ibland överträffade själva spelet
Besvikelsen byttes snabbt mot kärlek efter att vi spelat några timmar. Men det fanns en charm i att ens upplevelser och kunskap om spel var helt lämnad åt hörsägen. Så man förstår hur alla rykten kunde uppstå.
Haha, jamen just ja! Den minns man ju. Men man visste ju aldrig vad som gömdes i spel innan internet. Bara att låsa upp blod i Mortal Kombat på Sega var det ju en kod bakom
Exakt så var det ju & alla tips & så fanns i en spel tidning eller liknande, Men ändå roligt 😅
Nude Raider är väl en av de klassiska skrönorna som man fascinerades av, som hormonstinn tonårspojke.
På PC fanns det ju dock gott om nude-moddar 😅
Minns att det var många som myttade så att ögonen trillade ur, kring alla möjliga spel! Minns ett tillfälle i mellanstadiet då nån kille satt och bredde på om alla fantastiska saker som hände när man spöade Mike i Punch-Out. Jag hade då nyligen klarat spelet på riktigt och kände mig då olidligt tuff som kunde ta ner den andre nörden på jorden och berätta om vad som egentligen hände. Spoiler: det var inte lika spännande som den storyn han körde.
Minns att det var många som myttade så att ögonen trillade ur, kring alla möjliga spel! Minns ett tillfälle i mellanstadiet då nån kille satt och bredde på om alla fantastiska saker som hände när man spöade Mike i Punch-Out. Jag hade då nyligen klarat spelet på riktigt och kände mig då olidligt tuff som kunde ta ner den andre nörden på jorden och berätta om vad som egentligen hände. Spoiler: det var inte lika spännande som den storyn han körde.
Haha, ja det var ju en hel del sånt! Ofta att man låste upp olika karaktärer eller nåt galet coolt slut som inte fanns. Härligt ändå att vara den som kunde bevisa att det inte stämde. Själv har jag aldrig klarat ut Punch Out men ruggigt bra spel iaf!
Exakt så var det ju & alla tips & så fanns i en spel tidning eller liknande, Men ändå roligt 😅
Ja, rolig era! Jag har fortfarande kvar mina gamla speltidningar. Club Nintendo, Superplay, PCgamer osv..
Åkte ju på en och annan nit när de körde aprilskämt ibland. Som att man skulle linda in sitt Gameboy med aluminiumfolie och ställa sig på en hög punkt på kvällen och invänta en satellit som skulle passera och ladda in en speciell Pokemon. Det fick ju jag och en kompis reda på den hårda vägen att det inte riktigt stämde. Men klart man anade ändå att de lurades men man ville ju vara säker! Vi var säkert kring 12-års åldern
På PC fanns det ju dock gott om nude-moddar 😅
Som ju bara spädde på ryktena om PS-versionen eftersom att "det finns ju på bild".
Ad hoc addendum
På PC fanns det ju dock gott om nude-moddar 😅
Nja, nu snackar vi ju faktiskt 90-talet här, någon enstaka modd fanns nog, men "gott om"? Det tvivlar jag på.
Hursomhelst var nätet inget som gemene unge på skolgården hade tillgång till på den tiden, då var man speciellt privilgerad.
Nja, nu snackar vi ju faktiskt 90-talet här, någon enstaka modd fanns nog, men "gott om"? Det tvivlar jag på.
Hursomhelst var nätet inget som gemene unge på skolgården hade tillgång till på den tiden, då var man speciellt privilgerad.
Som jag minns det så fanns det för typ varenda spel jag spelade, men mitt minne kanske bedrar mig. För just Tomb Raider fanns det i alla fall en vet jag