Monument Valley (Windows)

Plattformar: Android, iOS, PlayStation 4/5, Switch, Windows, Xbox One, Xbox Series X/S
Release: 2014
Whale Trail må inte ha vittnat om vad som komma skulle med dess ändlösa valflygande, men det efterföljande och extremt stilistiskt simplistiska pusselspelet Blip Blup jobbade åtminstone i själ och hjärta utifrån en form av arty minimalism som det tredje spelet, tillika fullständiga kritiker- och spelarmässiga genombrottet, från Ustwo Games gjort sig känt för.
Har själv inte en blekaste aning om hur det kom sig att "stilen" fick ett så pass stort genomslag som den fick, men syntetisk whateverwave av ambientare slag där svävande pads kompletterade med semi-melodiskt plinkande hörde liksom till.
Kubiska Edge, metaplattformspusslaren i två och tre dimensioner vid namn Fez, Go-serien, Echochrome och mängder och åter mängder med mindre kända produktioner som ville vara en del i den folkhemspenetrerande rörelsen.





Givetvis hade Apples smartphone-genomslag oerhört mycket att säga om saken, och visst märks det när man sitter och handkontrollar sig fram genom Monument Valley i Windows att ursprungets pekskärmande inte riktigt lyckats ersättas med något fullt lika smidigt, men det spelar ingen direkt roll.
Hur man än guidar Ida genom hennes resa mot förlåtelse är det av indirekt slag. Man visar var hon skall gå, vrider på vred och skiftar perspektiv och allt i en form av förlåtande realtid där den största faran är att man inte uppnår önskat resultat så snabbt som man önskar.
Där finns inga fiender, men väl irriterade fågelliknande kreatur som skriker åt Ida när hon kommer lite för nära. Det närmaste en vän Ida finner under hennes resa är en gul pelare beståendes av fyra kuber staplade på varandra varav en har ett öga som konstant flänger runt med blicken över omgivningen.




Att påstå att M.C. Eschers omöjliga kreationer, ofta isometriskt presenterade och i form av optiska illusioner, stått som grund för Monument Valleys visuella uttryck är snudd på en underdrift. Möjligheterna känns som följd snudd på oändliga, och när man vrider och vänder på det man ser förvandlas tak till golv och plattformar huserandes långt ifrån varandra till närliggande diton.
Monument Valley må presenteras som ett pusselspel, men pusslen känns genomgående helt sekundära den audiovisuella resan man tar sig an i det tempo man själv önskar.
Orden är få och miljöerna säger vid en första anblick inte speciellt mycket. Nivåernas titlar ger en del ledtrådar och så även de ord som lämnas av de karaktärer som Ida faktiskt interagerar med längs vägens gång, men sakta men säkert faller små bitar på plats för att bilda en större helhet och utan att ett endaste ord faktiskt yttras ställer sig plötsligt alla hår på min kropp samtidigt som en oerhört sorg bubblar upp i mitt inre.
En liten röd blomma.
En förlust av en "vän".
Insikt och förlåtelse.





Presentationsmässigt håller Monument Valley världsklass från början till slut, och tankar om att varje renderad bildruta skulle kunna agera ett eget litet konstverk var onekligen en önskan som under utvecklingens gång kom att uppfyllas.
Ursprungligen tog resan slut efter tio kapitel, men dessa kompletterades med ytterligare åtta (Forgotten Shores) efter en tid. Som ett litet säckihopknytande dök där även upp ett tredje, ensamt och avslutande kapitel av lite mer omfattande slag (Ida's RED Dream).
Här i den, så kallade, Panoramic Edition-versionen som jag lirat via Steam ingår samtliga kapitel men hur man än vrider och vänder på det (pun intended, lol) är Monument Valley en relativt kort resa som sällan torde sträcka sig bortom någon timme.
Men det spelar ingen roll, för all tid spenderad med Monument Valley känns värdefull. Fantasieggande. Nyfikenhetstriggande. Varm och välkomnande.
Lika mycket nu i widescreen-format som första gången jag guidade Ida på någon av mina dåvarande iMaskiner, och jag kunde möjligen inte känna mig mer pepp på att åter ge mig i kast med Monument Valley 2 och därefter gå vidare med seriens splitternya tredje del.
Gillade också också det här mycket, men körde på Ipad.
Väldigt fina färger där varje bana är ett lite konstverk i sig.
Nice att läsa en recension på det!
Körde det på iPhone och iPad när det var nytt. Upplevde det då som ett av de där spelen som visade att mobilt spelande kunde vara på blodigt allvar. Dock tog ju inte den mest framgångsrika mobilspelsutvecklingen riktigt denna väg med kampanjbaserade spel man betalar en klumpsumma för utan en massa P2W-inslag och liknande…