Fan vad jag saknar gaming ibland

Jag förstår om du har svårt att förstå rubriken på det här blogginlägget, jag menar jag spelar ju ändå mer än de flesta. För mig är det dock en viss skillnad på att spela dator/tv-spel och den formen av gaming som jag syftar på här. Det jag saknar är nämligen inte spelande i sig utan den tävlingsinriktade delen av det som jag höll på med för några år sedan - när jag var rätt bra i Unreal Tournament 2003 och 2004. Vet nu inte rktigt hur bra jag var, det får andra avgöra, men jag har i varje fall spelat mot de bästa i världen (även om jag självklart åkte på stryk) och jag tror ändå att jag var ett hyggligt respekterat namn.

Jag saknar nerven som fanns då, när det verkligen gällde något utöver att "bara ha kul". Självklart spelade man i grunden för att spelen var fantastiskt roliga, men det gick ändå längre än så eftersom du hade det där tävlingselement som jag helt saknar nu. När pulsen verkligen steg i slutet av en jämn match och när händerna darrade efteråt eftersom man spännt sig och varit så infernaliskt nervös eller när man var i zonen och satte allt. Det finns inte där nu, inte ens om jag spelar mot kompisar i NHL eller FIFA - i varje fall inte på samma sätt.

Då kunde jag spendera timme efter timme med att öva på en manöver som kunde ge mig en fördel i en senare match. Jag tränade helt enkelt, för mig själv och det är något som jag inte gör nu och eftersom jag inte investerat lika mycke tid i att bli bra på det så spelar det inte heller lika stor roll om jag vinner eller inte. Självklart är det surt att förlora, man är ju tävlingsmänniska trots allt, men det är inte i närheten av att vara på samma nivå som när man torskade en viktig match i någon turnering som man kämpar sig igenom med sina goda klankamrater.

Hela den biten saknar man ju också - alla vänner i s3xy som klanen hetta. En del av del som jag lärde känna där är vänner än idag, men de flesta har man ju ingen kontakt alls med tyvärr. Riktigt synd är det för de var alla fantastiskt roliga människor som jag gärna skulle vilja umgås med nu när den tiden är förbi. Många kanske fnyser åt det här med "klaner" och "competitive gaming", men det är nog mer givande än vad lika många tror. Jag lärde mig otroligt mycket om den här tiden, speciellt då jag även var verksam i communityn genom att administrera en av de större sajterna och vara turneringsansvarig på tex Clanbase. Så även om det ibland kan kännas som om man slösat bort en massa tid på det spelandet (man hade ju inte mycket tid för annat) så skulle jag verkligen inte vilja få det ogjort.

Nej om något så önskar jag att jag fortfarande var en del av den världen. Inte på samma nivå förstås för det räcker inte tiden till med, men bara lite sådär vid sidan om så att man får känna den där speciella känslan som infinner sig situationer då allt du tränat för ställs på sin spets och ett millisekundsbeslut kommer avgöra om du eller ditt lag ska gå segrande ur en stenhård match. Den känslan har jag inte varit i närheten av sedan jag "la av" förutom ett fåtal gånger då jag spelat #Unreal Tournament 2004 mot vänner som jag har kvar sedan den tiden. Det är en kick helt enkelt, precis som när man tävlar i en vanlig sport.

Hmm, ska nog ta och börja spela lite igen i veckan igen när jag kommit hem från Helsingborg. Det behöver ju inte ta så mycket tid i anspråk egentligen. Bara någon timme här och en timme där som jag ändå bara skulle lagt på något meningslöst som att se på Ugly Betty eller Room Service. Tills dess får jag dock nöja mig med att göra det som jag precis gjort de senaste minuterna - se på gamingfilmer som de jag länkar till här nedan. De minskar iofs inte suget det minsta, snarare det omvända, men det är ju så läckert att titta på och det väcker så många goda minnen till liv.

Finish It
Unrealnorth The Movie
Fooze
Filmen Klar
CPMA done by VoO

#blogg