Det där Super Play-inlägget
Den här bilden tog jag inte i samband med att jag skulle skriva det här inlägget. Jag inventerade bara lite en dag. Gjorde det fint i min Super Play-samling. Radade upp allt vid ett tillfälle och blev lite våt i ögat av nostalgi. Tog en bild. Blev nöjd. Splinter Cell-numret med den ludne Sam Fischer hade precis landat på skrivbordet och efter sortering i nya tidsskriftssamlare satt jag där i min frid. Läste och sippade på Vanilla Coke. Jag minns att jag tänkte att det är här allt börjar på nytt för mig. Här återfödds jag varje månad på något sätt. Med tidning i knät och cola i tassen. Allt med spelvärlden och världen blir liksom roligt på nytt när jag ser den genom Super Plays ögon. Föga visste jag ju att bara några dagar senare skulle sorgebudet komma.
Idag fick jag den rosa skönheten. Sista numret, och det är först nu som verkligheten börjar hinna ikapp mig. Sätter mig vid skrivbordet, colan i hand. Jag beslutar mig för att läsa hela tidningen i ett svep. Jag kände kanske inte just att jag var skyldig tidningen det, men att jag verkligen ville göra det. Det kändes rätt på något sätt. Som något symboliskt tack för något jag aldrig skulle kunna tacka nog för.
Det sista numret av Super Play är verkligen helt galet. Från cirkeln-är-sluten-framsidan, till Johan "Sveriges roligaste speljournalist" Martinssons citatdrift, till Carl-Johans anekdot om pressresan från h*lvetet, till Jonas, Johans, Tommys, Carl-Johans, Mats och Jockes episka recensioner som slår ner som tidsmonument över de olika SP-erorna, till Jimmy Håkanssons just-här just-nu huvudet-på-spiken-analys av framtiden, till Michael Gills syn på Spelsverige (Ultimate Edition), till Tommy Pregers Fear and loathing in Indie (no more)Sweden, till de vackra uppslagsbilderna och Alfred Holmgrens (jag tror banne mig att du är min förebild) ca 93 sidor långa tidsdokument över världens bästa speltidning genom folket som skapade den. Helt galet! Det är onekligen ett av deras allra bästa nummer. Cirka 93 sidor kanske föresten låter onekligen långt men ifall ni är Sverigegamers så är ni idioter ifall ni inte läser den.
Jag själv är inte världens snabbaste läsare och med lunch, middag och diverse avbrott så tog det från "pärm" till "pärm" lite drygt 8 timmar att läsa. Tur att man var ledig. Personligen så ville jag aldrig att det skulle ta slut, för då visste jag att Super Play var slut och det är den faktiskt nu. Samtidigt känns det otroligt bra. Det är som den där perfekta tv-serien eller spelserien som slutar på topp, innan allt börjar rinna ut i sanden. Men det skulle vara lögn att hävda att jag inte kommer sakna den. Jag kommer sakna den så sabla mycket. Jag vill ju ha kvar tidningen som insett det som inga andra spelskrifter tycks ha. Att spelvärlden är en stor pojke nu. Att den inte behöver någon som försvarar den utan någon som synar, analyser, granskar och vågar säga till den. Super Plays skribenter var dessa personer. Det känns som ett kulturbrott att inte längre ha dem samlade på samma tidning.
Min första Super Play (Okt 97 G-Police på omslaget) köptes på ett snabbköp i Värnamo. Jag var 9 år och besökte mormor och morfar. Redan i lågstadiet fick tidningen mig att inse vad jag ville bli som stor. Speljournalist. Helst för Super Play så klart. Jag fantiserade under flera år om att våga söka till tidningen. Varför tror ni liksom jag startade den här bloggen? Jag bestämde mig till och med för att jag denna hösten skulle jag göra slag i saken och pröva att söka. Skylla sig själv får man ju faktiskt så här i efterhand. Det känns samtidigt bra på ett sätt. För nu får Super Play för mig förbli den där utopiska drömmen och det orörda minnet från barndom, tonår och vuxenår. En dröm som inte kan förlora sin lyster utan ständigt ger mig modet och inspirationen att vilja bidra med något själv till spelsverige. Uj, uj, nu börjar bli riktigt känslosåsig här vid tangenterna. Det framgår säkert av den mer och mer smetiga texten men det är inte så konstigt. Super Play var inte bara en tidning för mig. Det var banne mig min uppväxt!
Oändligt tack, bock och all lycka till er i framtiden!
