Streets of Rage II

Medlem
Streets of Rage II

Min kusin är på besök i Gävle och igår tog vi en nostalgi tripp till spelens förlovade land. I vår ungdom nötte vi Streets of Rage 2 en oändligt massa timmar, så det var med stor förväntan vi nu satte oss framför xbox360n och drog igång den gamla klassikern. Storyn går ut på att man ska rädda en snubbe från den elaka Mr X. Givetvis genom att utdela ett stort antal knogmackor!

Våra hårdhudade hjältar.

Back in the days så hade vi ett fusk så att man kunde låsa upp den svåraste svårighetsgraden, men seniliteten har tagit ut sin rätt och nu är fusket bortglömt. Vi valde att köra på hard då det var ett tag sen vi spelade, kanske 10 år sedan? Det gick faktiskt ganska bra och efter någon timmes spelande bet Mr. X i gräset och eftertexten rullade igång.

Teh pixels are hurty my eyes!

Till en början kändes det väldigt fult och pixligt, men den känslan släppte ganska fort. Det är lite skönt med ett spel där man endast behöver mata på en knapp genom hela spelet, ibland tror jag att dagens spel har lite för stor variation. Det är oftast det som recensenterna gnäller över, bristen på variation alltså. Okej jag skulle inte vilja nöta samma knapp i 10 timmar kanske men man måste låta spel vara det dem är! De kanske kan satsa lite mer på storyn och pussel istället för... Nej nu svamlar jag igen, dags för betyg!
5/5 en äkta klassiker!

Mr. X i introt, full av självförtroende och förväntan!

#blogg


signatur

Tempus fugit.

Medlem
Streets of Rage II

Streets of Rage serien är grymt bra, spelade igenom 1'an och 2'an för första gången hemma hos en kompis för några år sen, sjukt skoj. Däremot så har spelet mer djup än du skriver tycker jag, det finns många dolda combos man kan göra, det är bara svårt att hitta dem.

Medlem

Jo visserligen, men mest är det nötande av slagknappen. Kombosarna sitter fortfarande och tänkte inte ens på att de var det, men du har rätt. Lite mer djup har det än vad jag skrev . Dock var detta ingen recension av spelet utan bara ett litet inlägg för att berätta vad jag hade för mig.


signatur

Tempus fugit.

1
Skriv svar