Spara, spara inte
Jag har tokstädat mitt rum nu i typ tre dagar för att jag i sinom tid ska spackla, och sen måla. När jag började för tre dagar sen kunde jag inte ens se mitt golv, det låg kläder och saker och häftstift (aj!) över hela golvet. Nu ligger allt fint och prydligt i svarta sopsäckar. Jag har kastat så sjukt mycket och har insett att jag är en sparare. Jag sparar på allt! Jag hittade gamla vykort jag köpt från olika ställen som jag lagt i nån låda gömd nånstans. Jag har sparat en sten(!) som jag när jag var sex år gammal skrivit "Harry Potter, Hermione Granger och Ronald Weasley = bra. Dödsätare, Voldemort och snoriga-Snape = dåliga." Jag var rätt udda när jag var sex år. Jag hade nyss upptäckt Harry Potter och jag väntade tålmodigt på att mitt brev från Hogwarts skulle komma. När jag var 11 och insåg att mitt brev inte skulle komma började jag gråta. Den enda vännen jag hade fram till slutet av fyran var min låtsashund Ripper som jag brukade leka med på rasterna. Hmm, det måste sett rätt komiskt ut. En flicka som springer omkring på skolgården och pratar med en osynlig hund som hon kallar för det extremt underliga namnet, Ripper.
Sen hittade jag en bunt vykort från min första, och bästa vän Ella. Vi träffades när jag började i hennes klass i fyran och sen skiljdes vi åt när jag precis börjat i femman, då jag flyttade till skåne. Nu har vi varit bästa vänner i fem år, och hon är fortfarande min bästa, och den enda genomäkta vän jag har.
Well well, nog om min livshistoria.
Igår såg jag Harry Potter och halvblodsprinsen igen, fast den här gången gick jag inte själv, utan med min kompis Klara. Den var till och med bättre än den var första gången. Det gjorde mig glad.
Jag hittade också en extremt rolig video på youtube, där en kille komiskt nog ändrat texten på låten "hey there delilah" utav The Plain White T's, så att den handlar om Harry Potter. Även om du gillar Harry Potter eller inte borde du kolla på videon, då texten borde få dig att skratta.
Sen innan jag avslutar det här blogginlägget vill jag bara tacka alla er som faktiskt läser min blogg. Tack. För troligtvis första gången i mitt liv (om man bortser från Ella) så lyssnar faktiskt någon på vadjag har att säga, och tack vare det släpps en stor del av all frustration jag har i mitt liv ut. Så tack.
<object width="480" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/Ar4Mwk4ULvc&hl=sv&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/Ar4Mwk4ULvc&hl=sv&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="480" height="385"></embed></object>
