Överdrifter

Jag har aldrig velat bråka, men nu är det dags att gräva ned den ofrivillga stridsyxan. Jag råkade hänvisa till den i min senaste Topp 5 och fick ett svar av Jimmy Håkansson där han återigen tog en defensiv ställning. Jag tänker inte dra tillbaka mitt eget första påstående, men jag tänker förklara att jag har full förståelse för hur mannen resonerar (Super Play #158, April). På så sätt hoppas jag avsluta vår diskussion som varit dödsdömd sedan starten.

Det finns bara en människa som jag kan diskutera i princip allt med utan att bli upprörd. Simon heter han. Omedvetet diskuterade vi i förrgår överskattade och feltolkade spel. Exemplet som inledde diskussionen var Blueberry Garden. Ett spel vars skapare jag mött och fått blandade känslor för och vars produktion har löpt delvis pararell med min egen i Swedish Game Awards. Jag har aldrig gillat konceptet och Simon och jag har ofta diskuterat och förundrats över den uppmärksamhet det har fått.

Så även igår. Vi har båda nu spelat demot och trots att vi är väl medvetna om att ett demo aldrig motsvarar den färdiga produkten är vi ingen av oss motiverade att skaffa en större, 5 euro dyrare version. Vi tyckte båda att produkten fått för mycket uppmärksamhet och egentligen inte förtjänade hälften av de utmärkelser som den skaffat sig. Mycket av diskussionen var lite av en repetition från hans sistasideinlägg i Sista Bossen #2 men med några citat från gårdagen vill jag belysa min förståelse för Jimmy (stavfel inkluderade).

Alltså, båda levererade väll rätt mycket vad de själva sagt. Men de är verkligen inte så bra att de förtjänar att hyllas för något annat än att de faktiskt lyckades göra ett spel.

Det andra spelet han refererar till är Super Mario Galaxy. Det som menas är att ett spel är ett spel. Att något som utlovas på förhand alltid är bättre än det som faktiskt levereras är givet. Varför skulle vi annars få uppföljare som gör allting större/bättre/snabbare/.../ ? Ben Croshaw har mycket bra poänger i ämnet. Det är också då helt orimligt att kalla ett spel för så revolutionerande som det sa att det skulle vara. Blueberry Garden är ett bra spel. Men det sa ingen på förhand. De satt och väntade på en uppenbarelse, och när det var dags för prisutdelning så vägrade de se förbi det rosa skimmer de själva hade byggt upp.

Men låt inte mig staka fram orden. Ta det från en som redan sagt det bättre.

Men det handlar egentligen inte om hypen. Jag förväntade mig att de skulle vara som de var. Problemet är att andra verkade tro att det skulle bli något annat, något fantastiskt och revolutionerande. Och sedan när de väl släpptes, och inte var ett dugg revolutionerande, så tyckte folk FORTFARANDE att de var REVOLUTIONERANDE. Jag blir så jävla förbryllad på människor.
Det är som om man spelat det i huvudet innan release, och när spelet väl släppts så förtränger man verkligheten för att inte krossa drömmen om hur spelet skulle varit.

Eller som jag sa det, man förväntar sig och hoppas på David Copperfield, men får Carl-Einar Häckner och vägrar inse skillnaden. Båda är oerhört duktiga på vad de gör. Men det är skillnad att bita av huvudet på en duva och trolla bort frihetsgudinnan.

Jag kan nu också tänka mig att applicera ovanstående på Flower. Jag håller med dig Jimmy. Folk förväntade sig något som kunde sprida sig bortom "TVspel" och vägrade i efterhand förstå varför inte varje människa på planeten köpte en Playstation 3. Jag har spelat det ett par gånger. Det är ett bra spel. Men inte mer.

Hur ska spelbranschen kunnas ta sig in i kultursalarna på riktigt om ni alltid verkar tycka att det är en sensation när ett bra spel med schyssta features dyker upp? Som om det vore ett jävla mirakel? Le, ge det en stående ovation, och släpp det.
Get a grip.

Jag vet som sagt inte ens om det fanns en stridsyxa att tala om, men jag hoppas nu att den är begravd eller åtminstone passad vidare till någon annan. Fredspipa istället?

#blogg