Sätt stopp för spelet

Medlem
Sätt stopp för spelet

Jag har lidit offer för ännu en nostalgiattack. Den kom verkligen ur tomma intet, precis när jag trodde att allt var frid och rackarns fröjd. Det är då de slår till. De är ju inte dumma.

Jag spelade ett gammalt Nes-spel. Det var kul. Jag hade riktigt trevligt. Spelade igenom det från början till slut. Log stort åt de fina avslutningsbilderna, kände genuin stolthet för att ha klarat spelet när eftertexterna radades upp. Det hela avslutades med den här bildrutan:

Sedan hände... ingenting. Som med många andra spel på den gamla goda tiden så stannade spelet. Jag transporterades inte tillbaka till titelskärmen för att kunna starta om det eller en gammal sparfil - för att få göra något sådant skulle jag vara tvungen att trycka på reset-knappen.

Men det gjorde jag inte. Istället tittade jag på bilden en lång stund, lyckligt medveten om att det här var min belöning; det här var min stund. Och känslorna bara svämmade över mig. Jag blev nästan tårögd.

Och jag mindes att det här brukade hända mig ganska ofta förr i tiden. När jag varvade The Legend of Zelda: Ocarina of Time satt jag bara helt tyst och tittade på Link och Zelda, helt utan tankar i huvudet, som att jag slutligen blivit ett med min omgivning; ett med spelet. Ja, tills den där truddelutten man själv fick komponera hos en av fågelskrämmorna började ljuda, det vill säga.

Poängen är att jag saknar det där något enormt. Att klara ett spel nuförtiden betyder inte lika mycket som det gjorde då. Nu är spelen oändliga. Utan slut. Utan eftertanke. Utan känslor.

Det gör mig väldigt ledsen.

#blogg

Sätt stopp för spelet

Det är något speciellt med saker som tar slut.

Closure är något fint, ja.


Kittens are for real!

Inaktiv

Jag fick lite gåshud av att läsa! <3

Saknar också definitiva slut.


Om kärleken till tvspel och allt som hör till: http://xboxflickan.se

Inaktiv

Ja, det känns nästan ofullbordat när man slussas ut till startmenyn igen. Som om det inte spelade någon roll.

Inaktiv

Jonas, din idiot. De är bara sarkastiska. Spel utan slut är det bästa som finns. Tänk om Street Fighter IV hade tagit slut efter ett visst antal matcher. Vad hade vi då gjort? Njutit? Blivit ett med spelet? I think not.

Nä, det behövs inte. Vi är ju redan ett med spelet. Din idiot.


Kittens are for real!

Inaktiv

Klura dig igenom Braid så ska du få se på fan! När man kommer igenom sista dörren och man bara... GAH! Helt sanslöst underbart! Satt i 20 minuter utan att tänka, bara titta rakt i min 32 tummare. Tungt! Tungt säger jag!!

Ja, det är ju inte riktigt det som är poängen med det här inlägget. Braid börjar ju om vid "start-skärmen" som alla andra spel. Men visst är det ett speciellt spel och ett som fått mig att bli helt galen av lycka.


Kittens are for real!

1
Skriv svar