Bägaren som fick droppen att rinna över.

Medlem
Bägaren som fick droppen att rinna över.

Så till sist kom natten då jag började plita på min första blogg. Detta sätt att uttrycka sig på som jag så länge funderat på att göra men inte hittat den rätta lusten.
Varför just nu?
Som rubriken säger så har många saker i mitt liv nått till en punkt då jag på ett sätt funnit mitt rätta jag, och har då samtidigt insett att nu får det fan vara nog.
Kommer någon ens att läsa detta?
Kommer någon ens att bry sig?
Inte vet jag, och ärligt talat skiter jag i vilket. Känner bara att jag verkligen behöver börja skriva av mig om saker som jag har inombords innan jag spricker.

Så varför inte börja med vad som fick mig att skapa bloggen.
Jag jobbar som undersköterska inom Norrköpings kommun och fick för ett tag sen reda på att jag är överflödig och inte får vara kvar på min arbetsplats.
Min första reaktion var att häva ur mig något så smidigt till min chef som:
- Det är ju din jävla huvudvärk att du blir av med en av dom bästa i personalgruppen. Det är ju inte jag som behöver dras med en massa gnälliga kärringar som bara klagar!

Man inser efteråt att det kanske inte var det mest smidiga att häva ur sig.
Men samtidigt var det rätt skönt att kasta jantelagen all världens väg för en gångs skull.
Jag började sedan fundera lite över vad det innebar att jag inte får vara kvar.
Hade jag rätt att gnälla?
Nej, faktiskt inte. För som fast anställd inom kommunen så innebär det bara att jag får jobba på en annan enhet. Jag har ju jobbet och min lön kvar.
Det är långt ifrån alla som har det så förspännt idag när dom blir uppsagda från sina jobb.
Efter ett tag hade jag lugnat ner mig så pass att jag började tycka att det rent ut av skulle bli lite spännande att få jobba någon annanstans. Se något nytt och kanske få lite mer erfarenhet. Sånt skadar ju aldrig.

Den insikten hade jag kommit till i söndags, och allt var frid och fröjd.
Jag hade ändå ett långt skönt uppehåll från allt vad jobb heter att se fram emot då jag sedan tidigare hade fått både pappaledighet och semester beviljad.
Tänk att få gotta i sig vår och sommarsolen hela maj, juni och juli ihop med barnen.
Ända tills idag.......

Kommer till jobbet och har fått ett brev från chefen med lite info inför mitt kommande byte av arbetsplats.
Då helt plötsligt så är inte min semester i juli beviljad längre. Det berodde helt på hur min nya arbetsplats hade det med folk i sommar.
Då small det inombords hos mig.

Först och främst att min chef helt sonika går in och bryter min beviljade semester. Sen att min fru har snackat med sitt jobb att hon ska jobba i sommar, vilket i sin tur innebär att i juli månad står vi helt utan barnomsorg för våra två minsta.
Kan tillägga att vår dotter inte fyller ett år förens 26 juli och enligt lag inte får ta upp en dagisplats förens hon har fyllt ett år.
Som ni kanske förstår så innebär detta ett problem för hela vår familj. Vart ska våra barn vara i juli månad?
Hur kan min chef vara så trög att först bevilja min semester med vetskapen om att jag tar den mer eller mindre enkom för att vara hemma med barnen när min fru ska jobba. För att sedan dra tillbaka den och mer eller mindre rycka på axlarna när jag förklarar vilket skit hon sätter oss i.
Som om jag inte redan var förbannad tillräckligt så rycker även facket på axlarna åt mina problem när jag ringde dom.

Så för att försöka få ett avslut på mitt första blogginlägg vill jag summera min ilska lite.
- Även om jag i många år gått in för mitt jobb och verkligen ställt upp så slutar det med att cheferna över mig pissar mig i nyllet.
- Att mina barn står utan tillsyn, och ingen bryr sig.
- Varför har man år ut och år in betalt höga avgifter till facket?
- Att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer jag ställa upp extra för mitt jobb så länge som jag är kvar inom kommunen.

Detta kanske inte låter som världens ände får någon annan men detta fick mig att sätta ner foten och ryta ifrån. Nu får det vara nog helt enkelt.
Jag kommer spy galla över en massa andra saker i mina kommande inlägg.
Nästa inlägg kommer handla om hur en gammal vän går över lik för att få som han vill.

//fuck the system

#blogg


“All thinking men are atheists.”

Medlem
Bägaren som fick droppen att rinna över.

Kika på föräldraledighetslagen, du har rätt att ta ut pappaledighet även om de nekar dig semester. Se till att anmäla detta till arbetsgivaren som minst 2 månader innan ledigheten är planerad bara.
Arbetsgivaren kan sura lite över det men de kan aldrig neka dig detta om jag inte missminner mig.

Medlem

Shit, hur kan en chef vara så dryg? Hoppas verkligen att det löser sig på ett bra sätt (gärna med att chefen får en fot i arslet).

Har hört både om folk som fått hjälp av facket och sen vissa som helt fått stått själva.

Medlem

Kan nog lösa sig, hoppas jag. Anmälde både f-ledighet och semester för länge sedan.
Ringde chefen när jag vaknade efter mitt nattpass idag och sa att jag helt enkelt inte går med på att hon gör så här. Det verkar som om hon backar direkt och låter mig ha semester, men hon gav inte klartecken direkt utan bara antydde att jag nog hade rätt.

Tack för att ni tog er tid och läste mitt raljerande, det värmer!


“All thinking men are atheists.”

1
Skriv svar