Blåmärken, rivsår och muskeltrötthet

Antikvitet
Blåmärken, rivsår och muskeltrötthet

I går kunde jag inte hålla mig borta längre. Jag ska inte säga att jag utsatts för påtryckningar, för det var med ett inte litet mått nyfikenhet jag sa ja till att följa med Sensei Gustaf, @MalcolmE och några andra vänner till dojon.

[fright]<img src="http://sportzfun.com/photos/albums/boxing/boxing_squirrel.jpg" alt="" width="200" style="border: 1px solid #777;" />[/fright]Jag är varken vältränad eller överviktig, utan någonstans i mellan. Jag har starka ben och gillar att promenera, springa och spela badminton. Men i armarna hade jag inte mycket resurser, fick jag snart erfara. Vi började sparra mot varandra och i en påföljande boxningsmatch mot Markus fick jag både en och annan jabb och krok rätt i plytet, men lyckades också få in ett par sköna smällar.

När alla planerade matcher var genomförda, vinnare korade och protester mot domslut inlämnade trodde jag att söndagens aktiviteter var över. Jag var trött i kroppen och stel i nacken efter alla huvudsmällar. Men tji fick jag, för nu vidtog det jobbigaste träningspass jag fått sedan jag muckade från lumpen. Tre varv på nio stationer, till en början en minut på varje. När jag sista gången lyfte boxningssäcken över huvudet och slammade den i backen så gjorde det ont i varenda muskel.

I dag, efter en god natts sömn, kan jag inte låta bli att njuta av muskeltröttheten. Blåmärkena är isade, rivsåren tvättade och såren under och på fötterna är tejpade. Thank you sensei.

#blogg


signatur

John Severinson, före detta chefredaktör - Läs min blogg

Skägg.
10 Chambers
Blåmärken, rivsår och muskeltrötthet

Your body is as weak as your mind!


signatur
1
Skriv svar