Omdöme: 8 bitar på 80-talet - Nintendos marsch in i de svenska hemmen
För att använda tv-spelstermer så har jag "klarat" boken nu. Och precis på det sätt jag planerat. Förkyld som jag är satte jag mig ner en blåsig höstafton med en kopp glögg framför brasan och sträckläste hela boken. En så mysig bok förtjänar en mysig inramning, liksom.
Jag är en obotlig nostalgiker och 8 bitar på 80-talet passar mig som hand i handske. På många sätt känns det som Martin Lindell skrivit en bok om mig, och min barndom. Varje sida innehåller anekdoter som får mig att stanna upp och säga "visst ja, så var det!". Detta varvas med insiderinformation från Bergsala och andra i branschen och det är väl mer beröm än kritik att jag gärna skulle läst mer, vissa episoder i NES historia känns lite väl kortfattade.
Allt som allt är det en bok som faktiskt får mig att minnas varför jag älskar Nintendo. Minnas varför jag hejade fram dem ända in i de smala Gamecubeåren och glömma varför jag i och med Wii:s casualfokus slutligen förkastat dem. Alla onda tankar bleknar när de ställs mot minnen av Ulf Elving och förbokingsstickers till Zelda II.
Boken ligger också helt rätt i tiden. Martin har suttit på manuset i flera år men det har nog gjort mer nytta än skada, vilket förstaplatsen på förlagets försäljningstopp bevisar. Retrogathering har vuxit för varje år och nedladdningstjänsterna börjar äntligen på allvar starta en riktig retrotsunami med högprofilsläpp som Bionic Commando Rearmed och Mega Man 9.
Det enda som skulle kunna göra boken ännu charmigare vore en talbok läst med Martins egen helmysiga skånska dialekt.
