Spelbranschen spekulerar
Gick på <b>Spelbar</b> igår, en träff för alla som har något med den svenska spelbranschen att göra, anordnad av branschorganisationen <b>Dataspelsbranschen</b> - ungefär lika originellt namngiven som medeluppföljaren till valfritt spel. Det var givetvis oerhört trevligt, jag lärde känna några människor jag inte träffat förut, trots branschens stora klickbenägenhet - ni vet, alla står i klungor med sådana de redan känner, och man kan eventuellt skrapa av någon om man råkar spilla öl på varandra eller om man träffas utanför toan och måste ha något att prata om.
Men det som slog mig var hur lite spel det pratades efter ett tag. I början var spelen det enda samtalsämnet, men efter några konsumerade öl började folk prata om precis allting utom spel, och jag fann mig i en diskussion om huruvida pretentiösa eller raka och enkla fantasyböcker var värst, och vilka filmer som fått oss att gråta (Iron Giant verkar ha klämt fram litervis med tårar ur branschfolket, med all rätt). Sådant man aldrig ser i en intervju, och sådant ni antingen inte skulle vilja läsa om, men jag fann det fascinerande i all sin enkelhet.
<b>Grin</b>, med <b>Gunner Johansson</b> i spetsen, vann givetvis quiz-pokalen. Men jag, <b>Tommy</b> och <b>Xboxflickan</b> visste åtminstone vad Super PLAY hette innan den hette Super PLAY.
Alltid trevligt att lära känna nytt folk även om man träffar de fler gånger eller inte. Och det är väl klart att man inte snackar spel hela tiden även fast man jobbar med det så så konstigt är det väl inte :P.
Och öl brukar få folk att tänka på annat än spel, rätt lustigt hur random en diskussion kan bli.
Graveworm gör det själv!
