Så var det ju det här om att skaffa en tjej

Avstängd
Så var det ju det här om att skaffa en tjej

Jag har funderat lite från och till på kärlek. Jag har aldrig varit kär och därmed aldrig haft en tjej och jag är ju ändå 19 år. Det känns ändå som att det är rätt ovanligt.
Det hade inte varit dumt om man träffade den rätta. Senast i natt så drömde jag att jag blev ihop med en tjej i skolan. Jag orkar inte gå in på detaljer, för drömmar är så... flytande... Nä, jag drömde om lite samma sak fast om en annan tjej ett tag tidigare. Jag är dock inte kär i dessa båda tjejer, det tror jag då inte - för då är kärleken en besvikelse. Nä, jag är intresserad, men knappast kär.

Tänk om man hade haft en tjej, ändå. Jag undrar hur det är. Det är klart att man kan fundera och fundera tills man blir tokig, men man kan aldrig veta förrän man har en. Det är både lockande och skrämmande. Det som är skrämmande är det att jag inte har någon aning om hur jag skulle gå till väga för att visa mina känslor för personen och så. Vidare hade det inte varit kul att bli nobbad eller ännu värre att bli dumpad.
Det är dock naturliga delar av kärleken och inget att vara rädd för, men ja. Det jobbigaste är väl det att man inte kan påverka när man ska hitta någon. Det blir förr eller senare och inte en dag före.

I takt som jag mognar som människa har jag också upptäckt det fina med det. Jag har börjat uppskatta kärlek i filmer och i musik. För 7 år sedan, när jag var 12, så var jag och min familj och mina släktingar på Kreta. Jag minns att jag sa då att jag inte fattade varför nästan alla låtar handlar om kärlek och min morbror frågade mig om jag fortfarande skulle tycka det om 10 år och det trodde jag, men nu förstår jag! Kärleken måste ändå vara det underbaraste i livet. Tänk vilken lycka när man står framme vid altaret och ger löftet till sin blivande fru inför församlingen och Gud. Det måste vara den bästa stunden i hela livet. Jag längtar.

En kompis till mig blev nyligen ihop med en tjej på sin skola. Hon är ändå snygg och trevlig. Det är ju klart att jag är glad för hans skull, men det känns ändå jobbigt när olika personer blir ihop med varandra för jag vet inte riktigt hur jag ska agera i sällskap med dem. Jag är ändå väldigt bra kompis med honom och känner henne en del, men det känns ändå lite som att jag tränger mig på när jag är med honom och han är med, även om de kanske inte tycker det.
Det jobbigaste är förstås det första stadiet av förälskelse när paret inte kan tänka på något annat än varandra. Det är lite lustigt att man visar upp samma symptom som förälskad som en psykiskt sjuk. ^^
Nä, det känns ändå lite obekvämt med kära par. Det vore bra om det fanns en liten handbok för hur man ska agera i deras sällskap och så vidare, men det tror jag inte att det finns.

Jag klarar mig bra själv, men det blir ändå som en extra... tja, vad ska man säga - krydda på tillvaron? Helt plötsligt blir livet lite mera intressant (även om det redan är det).
Mamma brukar fråga mig lite då och då halverst på skämt när jag ska skaffa mig en tjej och då brukar jag svara: äh, det blir väl någon gång. Egentligen tycker jag inte det, helst skulle jag svara så fort som möjligt, men av någon anledning vill jag inte riktigt diskutera det med mamma även om det egentligen är det naturligaste.
Mamma har frågat mig om jag har bett Gud om att hitta en tjej och det har jag väl gjort någon gång, men jag vet inte... även om jag förstås vill ha en tjej så känns det nästan läskigt att be till Gud om det, eftersom jag vet att han kommer att hörsamma min bön. Det bästa vore ju om det kunde bli typ kärlek vid första ögonkastet för båda.

Nä, men jag hittar väl den rätta för eller senare, men jag antar att jag måste leta lite själv också. Hoppas det blir snart.

#blogg

Medlem
Så var det ju det här om att skaffa en tjej

Jag känner igen mig i det mesta du säger. Enda skillnaden är väl kanske att jag faktiskt haft tjej och har "känt" på kärleken. Kanske inte håller med om att den bästa stunden i livet kommer vara när man står vid altaret i kyrkan och ska gifta sig, men det kan hänga ihop med att jag inte är kristen. Dessutom är vi ju olika personer, så vem förväntar sig att vi ska tycka/tänka samma? Helt irrelevant, jag vet, men tänkte bara nämna det då jag såg att du skrev "man" istället för "jag" eller "vi" i den meningen. Detta förklaras väl enklas med att människor som oftast (eller iaf ofta) använder sig av en generaliserande term istället för sig själv som exempel i saker de inte känner sig helt bekväma i. Nu vet jag inte vad jag babblar om, men jag känner att detta kan skapa en diskussion jag inte vill delta i om jag säger något mer.

Som du nämner så är det både skrämmande och lockande med kärleken. Det fina med äkta kärlek är att oavsett hur obekväm du känner dig till att börja med, så kommer du snarare skratta åt dig själv efteråt, som var så rädd för den struntsaken. Vissa saker kommer alltid att vara en "big deal", men mycket, och åter mycket, kommer du uppleva som ingenting i efterhand. Om det är negativt eller positivt kan jag inte avgöra eftersom det berör så många olika saker.

Det du nämner om en handbok om att närvara vid förälskade par känner jag verkligen igen! Hur skönt skulle det inte vara att bara kunna få råd om hur du ska bete dig i dessa situationer? Eller ännu enklare: ha det medfött i hjärnan? Gött mos, skulle jag som göteborgare sagt. Dessvärre finns det nog inte så mycket att göra åt saken än att skapa en egen liten bok inuti din hjärna. Som du säger så tror jag inte heller att de upplever dig påträngande eller så, men jag vet exakt känslan att uppleva sig själv som det. Finns inte så mycket att gära åt det än att blunda för ett ögonblick och uthärda känslan.

Hmm, vet inte hur jag ska tackla din åsikt om att man inte kan påverka när man ska hitta någon. Om jag tar det som att du menar att man inte kan påverka när "kärleken för livet" kommer, så är problemet löst. I så fall har jag inte mycket att invända emot. Däremot om jag ska försöka motbevisa att man inte kan påverka när man kommer hitta någon, så blir det krångligare. För att göre det just krångligt, så kan jag göra en liknelse mellan kärleken och ett äppleträd. Anta att du i båda fallen väntar på något. Om kärleken, så att hitta din blivande partner; om äppleträdet, så att ett moget äpple ska trilla ner i din hand.

Som människa är du naturligt nyfiken på hur äpplet kommer att smaka, så du plockar ett random äpple från trädet. Detta motsvarande att du fångar tag i en tjej att "experimentera" med lite. Att plocka ett äpple direkt från trädet medför såklart rädslan att äpplet inte är moget, eller i det andra fallet att förhållandet inte kommer hålla. Med galen tur så kanske du lyckades pricka rätt på första försöket, men vi antar motsatsen. Ta det som en erfarenhet. Nu vet du att du inte ska plocka ett grönt äpple, eftersom det visade sig vara omoget. Även om du kanske tyckte om smaken av det gröna äpplet, så har du ändå känslan att det inte var moget. Samma med tjejen. Även om ni bråkar och gör slut, eller att ni fortfarande älskar varandra, men båda känner att det inte är helt rätt och ni gör slut (som i mitt fall, men ska inte gå in på det), så vet du till nästa gång att du ska undvika t.ex. långdistansförhållande eller vad det nu kan röra sig om som gör att det inte funkar.

Med lite tur så kanske du påskynda processen fram till det mogna äpplet genom att successivt rensa bland alla alternativ tills det rätta dyker upp. Anta nu inte att trädet endast är 2m högt och bär ett 30-tal äpplen du kan plocka med handen, utan snarare alltid några meter högre än din stege, så att du alltid måste kämpa för att nå alla äpplen. Jag påstår inte att du måste plocka alla äpplen för att hitta det perfekta, men du lär dig tillslut skilja mellan de felaktiga och de möjliga. Samma gäller med kvinnor. Du kan inte hoppas på att alla tjejer finns inom en armlängds radie, utan att du alltid måste anpassade dig lite för att nå alla. På samma sätt som du filtrerar äpplen så filtrerar du tjejer. Du lär dig vilka du inte ska involvera dig i, och vilka som kan ha en möjlig framtid tillsammans med dig.

Jag säger inte att du ska avverka tjejer som en James Bond kopia. Jag säger inte heller att du nödvändigtvis måste kämpa hjärncellerna ur skallen på dig för att hitta "den rätte". Vad jag försökte få fram var snarare att det inte skadar att leta lite. Det värsta som kan hända är att du hittar en mask i äpplet. Om du som jag antar att vissa saker och ting är förutbestämda, så kommer kärleken heller inte dröja längre på grund av något du gör. Anta att vi fortfarande pratar om äpplen, så kommer det mogna äpplet du söker trilla ner vid samma tidpunkt oavsett om du letat efter det eller inte. Är du mitt uppe i att äta ett annat äpple så kommer du ändå upptäcka det stora, glänsande, perfekt mogna äpplet som fallit ner på exakt den plats du väntat dig. Det enda som skulle kunna påverka äpplets mognande är väl förmodligen vädret, men det kan du inte påverka ändå. Också om du bara sitter och väntar på att äpplet ska falla ner, så kanske du tillslut somnar eller inte märker när det gör det. Att vänta på kärleken kan sluta i ensamhet lika väl som lycka.

Jag inser nu efter jag skrivit detta att det mest är bullshit. Dessutom är säkert äpplen det du hatar mest på denna jord, men jag tänkte att det nog inte skadar för mycket att skicka det ändå.

Vad jag egentligen ville säga var nog att jag tycker du inte ska ta kärleken för givet. Var inte rädd för att prova något nytt, för det kan ändå inte bli värre än det var innan. Jag säger absolut inte att du har det illa, men att vi sitter lite i ungefär samma stol. Jag längtar också efter kärleken, och jag är lika lat som dig. Men jag är kanske lite mer öppen för att prova något nytt än du är. Inget negativt, men sluta rensa ogräs i rabatterna och kom istället ut på ängarna och plocka blommor i solskenet. Kanske hittar du en som är värd att ta med hem och plantera?

*EDIT: Ursäkta att det blev så himla långt. Det var inte direkt meningen att 2/3 av texten skulle handla om äppleträd, men det får du leva med, om du ens orkat läsa ändå hit. Hade inte ens tänkt skriva mer än kanske 10 rader, men jaja.


signatur

Hjälp mina drakar genom att klicka på dem, tack <3

Avstängd

Jag håller inte med dig. Ditt inlägg var inte bullshit, bara skitbra.

Du gav mig verkligen en till syn på saken. Jag kanske får börja leta lite istället för att vänta på att hitta henne. ^^

Medlem
Skrivet av EliasN:

Jag håller inte med dig. Ditt inlägg var inte bullshit, bara skitbra.

Du gav mig verkligen en till syn på saken. Jag kanske får börja leta lite istället för att vänta på att hitta henne. ^^

Hehe, tack, men jag ska försöka lära mig skriva kortare ^^
Men en sak jag glömde nämna var att internet kan vara både bra och dåligt till detta. Själv har jag ganska lätt att falla för 'virtualla' tjejkompisar, vilket ofta resulterar mest i trubbel. Har bara haft en flickvän, och henne träffade jag genom internet, så det var ju iofs bra. Det enda problemet var egentligen att vi bodde 40 mil ifrån varann. Även om vi fortfarande var kära så kunde vi inte göra något annat än splittras. Långdistans fungerar för vissa, men inte för oss två.

Ofta förändras mycket när man träffar någon man bara snackat med online tidigare. Du kanske inte tänker så mycket på det, men jag tror nog att många av dina IRL polare är rätt annorlunda online jämfört med när ni ses på riktigt? Tror även att du är annorlunda. Så ett tipps är att inte vara inriktad på just "hoppas detta blir min tjej" när du snackar med någon, utan snarare "hoppas vi blir bra polare, så får vi se vad som händer sen". Tror även denna regel gäller för IRL bruk också.

Lycka till i framtiden, hoppas du fått ut i alla fall något av mina 'råd'.


signatur

Hjälp mina drakar genom att klicka på dem, tack <3

Avstängd

Det där var inte för långt, jag tycker det var lagom - men det beror ju på vad man är inställd på. Om man har "kortläsningsläget" på så kan en sådan text du skrev vara lite tung och längden kan avskräcka, men bara man börjar läsa så blir det bättre.

Jo, så är det ju. Låndistans kan fungera, åtminstone till en början men det blir ju lite tungt längre fram och det är inte alla förhållanden som klarar av det.

Tack, jag fick absolut ut något av det.

Medlem

Bra skrivet båda två måste jag säga. Är lite i samma läge som EliasN, men är ju så himla lat när det gäller såna grejer.

Medlem

Mmm äpplen...

Jag brukar ta en tugga och sen slänga resten. Då blir man inte lika fort less för det finns ju trots allt flera sorters HEHE äpplen.

Medlem

Fint skrivet Eliasn ^^.
Kärleken är något vackert indeed.

Men jag är väldigt lat inom området också ^^, tänkte seriöst börja dejta lite mer ingående efter lumpen känns meninglöst innan om man vill ha ett förhållande dvs.

Avstängd

Tack, alltid kul att dela sina tankar med andra.

Nä, det svår är ju liksom att börja. Var ska man leta, hur ska man göra, och så vidare, men som med allt annat så kommer man över dessa frågor, tror jag.

Medlem

Riktigt bra skrivet både EliasN och qweex2!

Har själv varit i liknande tankar, men nu kör jag mest på att bara bli vän med de tjejer jag träffar, om något mer växer fram så blir det bara bättre.

Medlem

Kom ihåg bara att ni kan inte hitta tjejen om ni inte exponerar er själva, man kan inte bli kär i någon man inte vet om
Dvs ut och gör något socialt, visa er för omvärlden och sitt inte hemma och tänk över hur ni ska göra när ni träffar den rätta!


signatur

Morning Glory, the revival!
An "It's so easy" to be social, "It's so easy" to be cool

Medlem

Elias min vän, du lider av samma dilemma som mig själv:)
Jag funderar mycket kring ämnet, mina vänner och min mamma är mycket som din

- Har du tjej än? JAG VILL HA BARNBARN!

Men jag tar det väl som det kommer, jag är rätt nöjd med mitt liv så som det är nu, eftersom jag är van med det kanske. Nått som jag funderat mycket på är om man vill vara enstöring i livet, nu inte som att gömma sig i en grotta någonstans, men att vara singel tills man dör. Sålänge jag har vänner vid min sida är det okej för mig faktiskt:)

Medlem
Medlem

Bra inlägg, Elias. Och superbra inlägg, qweex2. Verkligen vist skrivet. Och för din ålder... ^^

Har väl inte så mycket att säga egentligen. Men akta dig för distansförhållanden. De är riktigt jobbiga. Visserligen är det ett bra test för förhållandet. Om förhållandet uthärdar många månaders distans så uthärdar det det mesta. ^^

Själv är jag inne på sisådär 9 månader distansförhållande med min pojkvän. Och det har varit allt annat än lätt. Dock är det ju extra trevligt när man äntligen träffas.

Kan också klargöra att det inte finns ett enda perfekt äpple på äppelträdet. Så leta inte efter det perfekta äpplet utan efter ett äpple som du verkligen älskar och vill leva tillsammans med resten av ditt liv. Älska inte bara äpplets goda egenskaper - älska ÄPPLET.

Kärlek är inte bara en känsla. Det är även ett beslut.

1
Skriv svar