Fantomen på Operan
I torsdags såg jag The Phantom of the Opera. Det var musikalen från 2004. Det var en solklar femma (av fem). Jag brukar vara väldigt försiktig med att dela ut femmorna, men den har var helt solklar.
Sedan dess har jag lyssnat på och njutit av filmens soundtrack. Någon gång i veckan ska jag gå till biblioteket och låna boken som ligger till grund för musikalen och alla filmer om denna berättelse.
Jag förstår verkligen att det finns så många versioner och tolkningar av den. Det är verkligen en fängslade berättelse.
Den går, i grova drag, ut på att Fantomen har förälskat sig i en ung sångerska på operan och lär upp henne men utan att visa sig. Hon tror då att han är den musikens ängel som hennes nyligen bortgångne fader lovade att skicka. I början av filmen dyker Raoul, Christines gamla barndomsvän upp och de blir kära i varandra. Fantomen gör dock allt för att vinna Christine.
Musiken är fruktansvärt bra och handlingen är mycket fängslande. Karaktärerna känns väldigt verkliga och trovärdiga, så det är lätt att känna för dem.
Något som är intressant är att Fantomen spelas av Gerald Butler, vilken senare fick huvudrollerna i 300 och Beowulf.
De tre huvudpersonerna är mycket bra på att sjunga, särskilt Emmy Rossum, som spelar Christine. Hon är otroligt bra!
Om du inte har sett filmen så rekommenderar jag dig att göra det så fort du bara kan!
