Trösta mig någon, jag ser ut som en morot...
Vägen mot att återfå mitt vackra blonda hår har visat sig vara belägen i uppförsbacke ala "mount everest". Jag är ganska söt precis som jag är.. Men att leva som brunett har helt klart haft sina fördelar det med. Inte lika mycket fördomat att fightas emot vilket bidrog till att social tid med andra inte bara gick åt till att bevisa att man är den de tror att man är. Rätt nice.
Tröttsamt har det dock blivigt med tanke på att det verkas som om 95% av befolkningen just nu är brunhåriga... suck...
Men nu är tärningen kastad och här sitter jag med mitt orange-gula hår. Jag är inte klar än men trots insikten att "det nog blir rätt bra tillslut", så känns allt väldigt motigt just nu.
Äsch morötter är ju både nyttigt och gott ^^ antar att du färgar själv nu? Det gör jag aldrig om igen visst är det dyrt hos en frisör, men det är det fan värt när risken är ett totalt missfärgat hår. Har hänt på tok för många gånger
