I vinet sanningen

Flakmonkey
I vinet sanningen

Är det läge att skriva ett blogginlägg nu? Förmodligen inte. Dels var det länge sedan jag skrev något och dels kommer jag precis hem från en halloween-fest. Fast kanske är det därför som jag borde skriva nu. In viro veritas heter det ju och efter att ha inlett min "bloggkarriär" 1998 har jag insett att det oftast blir bäst när jag kanske inte borde skriva. Det blir helt enkelt ärligast och mer äkta då.

Hursomhelst så har jag en hel del som jag vill skriva av mig, betydligt mer än vad som jag ska skriva här idag. Klockan är trots allt snart fyra (03:54 just nu enligt Windows-klockan) och det vore illa om jag drog ut på tiden alltför mycket. Jag har trots allt något jag måste ta itu med imorgon, men nu ska jag inte tala om dem utan mitt liv i stort. Det här kommer alltså inte bli någon direkt spelblogg, så är du ute efter mina åsikter om de tokigt höga betygen som getts ut till spel till höger och vänster på sista tiden får du helt enkelt vänta. Kanske för evigt eller kanske ett par dagar, vem vet?

Jag vet inte om du som läser det här, men det senaste året har jag genomgått en mindre förvandling. I stort sett hela mitt liv har jag varit "stor". Under många år innebar detta att jag var lång och krallig, men speciellt på senare år har det syftat på att jag helt enkelt varit fet som fan. Nu vill jag göra klart att det självklart inte är något fel i detta, men samtidigt måste jag erkänna att det gjorde att jag mådde väldigt dåligt. Mitt självförtroende var kört i botten, självklart inte enbart pga mitt utseende, men det var en stor del i det hela.

Men så för ett drygt år sedan kom jag till insikten att jag måste göra något åt det. Detta var ingen större sensation, jag har kommit fram till det många gånger, men den här gången verkade det som om det fastnade. Jag började med att för det första äta frukost, vilket jag aldrig riktigt gjort, samtidigt som jag gick en 20 minuters promenad varje dag. Detta utvecklade sig sen till att jag började äta bättre över hela dagen. Ingen "Du är vad du äter"-kur där du bara får dricka en massa äckliga smoothies, utan en sund kost där jag åt flera gånger om dagen och mindre mängder.

Jag från Dreamhack Winter 2006 till vänster, från The Darkness releasefest till höger

I anslutning till detta trappade jag också upp mitt motionerande till en dryg timme om dan och gat däm vilken effekt detta fick. Kilona började rasa och jag kände mig piggare både rent fysiskt men självfallet även psykiskt. För första gången på väldigt många år kände jag mig nöjd över vad jag gjorde med mitt liv och även om det bara var det första steget så var utan tvekan det viktigaste.

Sedan dess har jag fortsatt att äta bra och trappat upp träningen ytterliggare med en fyra gymbesök i veckan vilket har gett ytterliggare resultat. Jag kan nog knappast klassas som vältränad ännu, men jag är i varje fall på rätt väg vilket räcker gott och väl för mig just nu.

En följd av detta har varit att mitt liv har förändrats rätt radikalt. Från att ha varit en riktig "datanörd" (jo jag hatar det uttrycket, men folk förstår det) som sitter inomhus framför datorn har jag blivit en betydligt mer social person som inte tackar nej till fester eller filmkvällar hos en kompis. Detta är i sig inga större saker, men för mig har det gjort en enorm skillnad. Det har inte minst förbättrat mitt självförtroende något enormt, vilket mina vänner i FZ:s crew säkerligen kan bekräfta.

Nu ska jag inte dra ut på det här mer än vad jag behöver, men sammanfattningsvis kan jag nu säga att jag är betydligt mer nöjd med mig själv vilket har fått mig att våga ta nästa steg. Jag har nämligen varit en "loser" på många sätt och vis. Efter gymnasiet har jag pluggat, jobbat, flyttat hemifrån i två år, börjat plugga igen och flyttat hem igen. Anledningarna till detta är många, men om jag ska sammanfatta det till en punkt så är det att jag helt enkelt har föraktat mig själv.

Jag skulle kunna gå in på detta i detalj, men jag nöjer mig istället med att konstatera att så inte längre är fallet. Älskar jag mig själv? Knappast. Föraktar jag mig själv? Fan heller. I nuläget ligger jag någonstans emellan vilket har fått mig att "våga" ta nästa steg mot en den tillvaro som jag är ute efter - jag har fixat ett "riktigt" jobb och jag börjar 12:e november.

Detta är nu inget märkvärdigt jobb - jag ska sitta i helpdesk på ett företag som heter Qbranch - men det är ändå ett stort steg för mig. För första gången kommer jag ha ett jobb att gå till varje dag med fasta arbetstider. Jag kommer ha samma arbetsuppgifter och kollegor vareviga dag vilket är en aning skrämmande men samtidigt enormt positivt.

Som sagt, det här är inget stort steg egentligen, många tar det väldigt mycket tidigare än vad jag gör och gör det utan någon större dramatik, men för mig personligen är det i brist på ett bättre ord enormt. Nu har jag tagit steg nummer två i min trestegsplan (steg ett var att komma i form och att börja tycka om mig själv) vilket möjliggör steg tre - köp av lägenhet.

Förhoppningsvis kommer detta att kunna ske till sommaren, men givetvis beror det på vilket utbud som finns. Planen är att flytta till antingen bergshamra, solna eller sundbyberg vilket passar bra då det är smidigt att ta sig ut till mina vänner som bor kvar i norrort (norr om Stockholm) samtidigt som det är på tunnelbanelinjen vilket innebär att jag kan ta mig till stan och jobbet betydligt mycket smidigare än vad som nu är fallet.

Hmm, känns som att det är läge att avsluta detta nu? Pantera - Cowboys from Hell lider nu mot sitt slut och det känns som en utmärkt låt att avsluta med. Innan jag släcker ner datorn vill jag dock i ett löjligt stim av alkoholframkallad sentimentalitet tacka alla som har något som helst med FZ att göra för hjälpen. FZ och allt som hänger ihop med det, vilket inkluderar alla läsare, varit något som har hjälpt mig väldigt mycket i den här processen. Det har gett mig något att göra som jag har känt mig uppskattad för vilket inte har varit helt självklart alla gånger.

Gat däm it, nu han nästa låt sätta igång? Europé - The final Countdown? visserligen passar den kanske ännu bättre att avsluta med, men ändå?

We're leaving ground, will things ever be the same again? It's the final countdown!

#blogg

Antikvitet
I vinet sanningen

Det var banne mig det nyktraste fylleinlägget på länge, men väl skrivet.

Bergshamra - yay!


John Severinson, före detta chefredaktör - Läs min blogg

Medlem

Grattis som fan, eller nåt! Skulle själv behöva bli just piggare och mindre slö hela tiden.

Inaktiv

Det här inlägget borde anmälas! Det är för bra, DU är för bra och i lavv jo!!


To swing is not to Wii.

Medlem

Stort grattis!

Jag blir så barnsligt lycklig när jag läser sånt här. En tanke dyker upp i huvudet och du genomför den.

Det är så grymt många som inte förstår att om man fortsätter i samma hjulspår så får man samma sak man alltid fått.

Personligen blir jag riktigt taggad att ta itu med mina egna planer, som en längre tid varit just planer.

Tack för den utlämnande skriften och lycka till!


www.thogge.com
Din polare i tröjtryckarträsket

Medlem

Lycka till i fortsättningen! Bra jobbat.

Skägg.
10 Chambers

Simon, du rockar, Nuff said.

Medlem
Skrivet av spiken:

Simon, du rockar, Nuff said.


<Raven> I tried setting my hotmail password to penis.
<Raven> It said my password wasn't long enough. :(

Medlem
Skrivet av spiken:

Simon, du rockar, Nuff said.

x2


Submission is for the weak

1
Skriv svar