Thomas Arnroth gav sig ut i gratisspelens djungler för att kartlägga de fula knepen att lura folk på pengar. Men allt slutade med att han kände sig bestulen på något helt annat.

Jag börjar bli så gammal att jag har en karriär att titta tillbaka på. Det är både kul och lite läskigt. Det är fullt av tidsmarkörer som utan misskund talar om för mig att jag har varit med ett tag. Ett av de starkaste minnen från de första åren jag försökte rodda runt livet som frilansande journalist är från Frankrike. Det här var i mitten av 80-talet, då man lämnade texter på vanligt papper, utskrivna på maskin. Om man skrev fel använde man tippex eller så skrev man nya rader på nytt papper, klippte och klistrade. Ett väljobbat manus såg ut som något ur en scrapbook. Behövde man skicka texten till två tidningar körde man karbonpapper mellan två blad, eller så man fick betala för kopior på biblioteket, en krona styck.

Hur som helst, jag var i Paris för att hälsa på en vän och fick en snilleblixt; varför inte göra några reportage när jag ändå var där? Det här var precis när en stor antirasiströrelse som gick under namnet Touche pas à mon Pote hade startat där. Under de följande åren spred den sig som en löpeld över Europa, i Sverige blev det Rör inte min kompis. Symbolen var en handflata med de orden skrivna i.

Betala med din tid

Eftersom det här var 1985, då det inte ens var vardagsmat att använda en fax, dröjde det innan vissa nyheter och trender vandrade över både stads- och nationsgränser. Idag hade ju en sådan här rörelse kunnat växa sig stark på dagar och att som svensk frilans snubbla in på deras lokaler i Paris flera månader efter att det tagit fart i Frankrike hade ju knappast varit särskilt nyhetsmässigt. Men då funkade det fint. Jag sålde artiklar om Rör inte min kompis till säkert 20 tidningar hemma i Sverige och gick stort plus på resan.

Jag har inte tänkt på den där historien eller Rör inte min kompis på säkert 20 år, men den senaste tiden har en parafrasering av samma slogan dykt upp i mitt huvud: Rör inte min tid. Det var inte förrän här om dagen som jag gjorde kopplingen tillbaka till den där Parisresan och vart orden kom ifrån, men så är det. Jag är upprörd och vill försvara min tid!

Ett slags undersökande ingame-journalistik.

Den som läser mina krönikor vet att jag skrivit om det här med gratisspel på mobiler förut. Jag har skällt ut #Candy Crush Saga och jag hade ett litet upprop där jag bad om era bästa, eller kanske ska man säga sämsta, historier om free2play spel. Då bestämde jag mig också för att lite mer systematiskt spela den typen av spel, för att försöka förstå hur de funkar, vad som gör att vissa spel drar in enorma summor medan andra inte gör det. Ett slags undersökande ingame-journalistik.

Nu, många veckor senare, har jag både lyckats - och misslyckats. Lyckats eftersom jag verkligen spelat en hel radda spel och förstått lite mer av hur spelen ser ut och fungerar. Misslyckats eftersom jag faktiskt inte orkat spela de flesta särskilt länge alls. Den goda nyheten är att andra människor verkar göra ungefär som jag; de spel som är sämst, och ofta även har fulast knep för att locka en att köpa saker inne i spelet för riktiga pengar, attraherar helt enkelt inte massorna. Medan de spel som i grund och botten faktiskt är välgjorda, har bra gameplay och är roliga lockar desto fler - och alltså även drar in pengar.

Föregående Nästa
Samtidigt kan man argumentera för att affärsmodellen handikappar speldesignen. Just när det kommer till LoL har ju Riot gjort ett förträffligt jobb med att anpassa innehåll efter affärsmodel, då man utan problem kan lira ett fullvärdigt game med gratisr... 16/04 Bra skrivet 16/04 Fördelar eller ej så är allt gratis. Enda du BEHÖVER betala för är kosmetiska saker. Point still stands. 15/04 Jag kom på att jag satt och klickade på "få ett gratisliv" blabla.. i candy.... Men tänkte...att vafan... det här kan ju hålla på hur länge som helst.. Så varje gång man ska vänta på att få fortsätta eller be om hjälp eller få gratisliv genom att........ 15/04 Fast vill man spela som själva grundidén är tänkt ger ju hjältarna man kan betala för fördelar. Det är bättre än massvis med andra f2p, men det är fortfarande inte villkorslöst. Jag spelade LoL överdrivet länge och hade inte ens i närheten av alla gubba... 15/04 Jag spelar inte free2Play alls. Jag känner inte att jag behöver testa för att fatta att det kommer bli problem på ett eller annat sätt. Det säger sig självt: man får vad man betalar för. 15/04 Ingen har nämnt Planetside 2 än. Vad tycker ni om deras free2play-modell? Jag får intrycket av att Sony täljer guld med kniv med det spelet. 15/04 Spelar man mycket så är det inte så överdrivet svårt, spelar man lite så "har man väl en nackdel" om nu alla ska försöka hitta en sådan. Kort och gott så tycker JAG du inte får någon fördel. Counterpicks spelar ingen roll låglevel då du inte kan se vad... 15/04 Å andra sida skulle väl bara en idiot köpa sig till max lvl. Faskien vad han ska torska ofta ifall han möter riktigt motstånd innan han lärt sig spelet :) Men håller helt klart med om att man inte ska kunna köpa sig riktiga fördelar i ett spel. För mig... 14/04 Lysande krönika, Thomas! Jag har själv samma oro. Inte att andra spelar F2P-spel, men att det på allvar ska börja sippra över till fullprisspel. Om man kollar på FIFA- och NHL-spelen så har Ultimate Team fått ett mycket större fokus. EA säljer digitala... 14/04
Skicka en rättelse