1997 är tidernas bästa spelår, tätt följt av 1998. Det kom ni FZ-läsare fram till när det röstades om saken i våras. Åren mellan 1996 och 2005 har en särställning, och man fattar snabbt varför när man kikar på vad som släpptes: Half-Life, Battlefield, Starcraft, Diablo, Tomb Raider, World of Warcraft, CS, Morrowind, Resident Evil, Baldur's Gate, The Sims…

"Den här eran var helt galen"

Den här eran var helt galen, inte bara sett till spelutbudet, utan också hur snabbt spelen gjordes. Mästerverken och stilbildarna GTA 3, Vice City och San Andreas släpptes inom loppet av 36 månader. I dag hinner få studior göra ett större spel på den tiden. Och om jag är uppriktig så får all denna väntan dagens spel att kännas lite tråkigare.

Lite av en klassiker.

Om vi ska fortsätta på GTA-spåret så hör GTA VI till de jobbigare exemplen. Visst, femmans försäljning saknar motstycke, och att strypa försäljningen med en uppföljare vore affärsmässigt hål i huvudet. Men det är GTA Online som säljer spelet – inte Trevor, Michael och Franklins berättelser om livet i Los Santos. Så Rockstar kunde ha fortsatt stödja GTA Online, och samtidigt släppa GTA VI som singleplayer och trycka ut onlinedelen när världen någonstans i en avlägsen framtid till slut tröttnat på femmans multiplayer.

Kanske ser jag på strategi och affärsmodeller med lekmannaögon, men tolv års väntan (om nu sexan släpps nästa höst) är bisarrt.

En annan tanke är att snegla på Fallout 4-situationen. Där spelade Bethesda med korten tätt mot kroppen, och tillkännagav spelet bara ett halvår innan släpp. En Bethesda-lektion som Bethesda borde ha tagit del av innan de tillkännagav The Elder Scrolls VI – för sex år sen. Nåja, låt oss hoppas att de lärt sig innan de rycker skynket av Fallout 5.

Vi har väntat ett tag nu.

"För tidiga tillkännagivanden är kasst"

För tidiga tillkännagivanden är kasst. Tålamodets brinntid är begränsad, och förvandlas till bitter cynism: "Sex års väntan på… det här..?" Naturligtvis förstår jag att föväntningar bygger hype, men hypemaskinens locksång blir allt mer urvattnad ju fler år den får rulla på. Den behöver ha ett tydligt slut. Och framförallt bör den inte vevas igång innan man vet att lyssnarna kommer vara nöjda när det är dags att stänga av den.

Då tror jag många av oss kan få känna det där förväntanspirret inför ett nytt, fett spel på samma sätt som vi gjorde under spelens gyllene era.