Inlägg av Tobias Solem

Inte otippat.
Stadia har varit ett shambles sedan start.

Skeptiker och förutspådde att det skulle läggas ner precis som Hangouts redan när de utannonserade det.

Inte så mycket faktiskt. Det kommer att utannonseras längre fram efter EFT är klart.

Det är planerat efter släpp. Russia 2028 heter den värld som Nikita (och några medförfattare) tagit fram som EFT är en del av, fler spel i den världen är planerade.

Nära min favoritlista. Du har riktigt bra smak.

Att kinesiska staten enligt kinesisk lag har en avdelning på alla kinesiska företag för att granska dem är inte detsamma som att staten äger bolaget. De som äger Tencent är Sydafrikanska bolaget Naspers, samt Ma Huateng, och Tony Zhang.

Naspers äger ungefär en tredjedel av bolaget. Ma Huateng ungefär 10%, och Tony Zhang något mindre. Majoriteten av resten av ägandet är spritt över 20 enskilda investerare, vilket betyder att Sydafrikanska Naspers alltså är den största ägarparten. Kinesiska staten har en liten ägarpost, men det är fullständigt nonsens att påstå är ett statligt bolag på något sätt. Flera länder investerar i aktier, inklusive Sverige. Svenska staten äger aktier i flera bolag.

Att bojkotta ett bolag för att merparten av dess ägare är kineser och bor i Kina är ändå ett märkligt beslut. Att vissa direkt drar parallellen att kinesiska bolag = kinesiska staten är minst sagt ett tvivelaktigt resonemang.

Ett resonemang som vore mer rimligt är att det finns en hel del "antitrust"-skandaler kopplade till bolaget, senast 2021 bötfällde Kina Tencent med 2,5 miljarder dollar. Kan väl tyckas rätt märkligt och självbesegrande om nu samma regim som ger sig på Hong Kong skulle stämma sig själv på pengar, givet att argumentet att "Tencent = Kina" stämde. Vilket det inte är.

Tencent (och dess spelvarumärken) är lika mycket Kina som Zhejiang Geely Holding Group (och Volvo) är Kina.

Vidare argument mot Tencent kan ju ligga på hela grejen med mastodontföretag som köper upp alla varumärken och gör någon slags monopol av spelindustrin.

Så visst finns det argument mot Tencent. Helt klart. Men det är en rätt halkig nedförsbacke att dra paralleller mellan utrotning av Uyghurs och att ett Sydafrikanskt/Kinesiskt bolag vill investera pengar i byggandet av ett spel.

Mycket nonsens som sprids här.

1. Tencent ägs INTE av "Kinesika kommunist partiet", faktum är att staten bötfällt Tencent vid flera tillfällen.
källa: https://www.reuters.com/world/china/chinas-market-regulator-f...

2. "Allt" tillhör inte staten i Kina, staten äger dock all mark. Tencent är privatägt (men har gjort en del samarbeten med staten/statliga banken)

3. Att Tencent köper och bestämmer allt osv. är inte heller sant, Epic, Riot, m.fl. har egenstyre trots ägandet från Tencent. Bara för att en del gör så i spelbranschen betyder inte att alla gör det

Vad som är sant är att kinesiska bolag har sina fingrar i mycket. Bland annat i stora delar av världens halvledare. Om inte alla, så merparten av den hårdvara som driver FZ's servrar, alla laptops, mobiltelefoner och datorer och datorkomponenter har komponenter som sålts från Kina. Västvärlden har "outsourcat" stora delar av sin produktion till Kina av flera anledningar.

Samma sak gäller för övrigt amerikanska bolag som äger stora delar av spel- och hårdvaruindustrin. Kapitalism är knappast ett kinesiskt påfund.

Det är såklart bra att vara ideologisk. Ungefär på samma sätt som man ska undvika att stötta stora köttproducenter som Scan för att de orsakar stort lidande, och istället stötta lokala bönder och slakterier. Men det är nog bra att ta sin idealism med en nypa salt, då de flesta av oss gjort oss beroende av Kinaproducerade prylar och mjukvaror från Wish, och liknande.

Jag har 1v1:at Okkun på DM3.

Det gick ... inte bra xD

När jag började besöka denna site så hette den FragZone, låg på "Torget" och handlade uteslutande om Quake.

Spelade framför allt på FZ FFA-servrar, men interagerade en del på irc.fragzone.se under pseudonymen fISK (eller [HF]fISK då jag gick med i klanen Hellfire).

Hur menar du, varför ska man "aldrig ha med en bedömning som är mitt i"?

Rättvist betyg, även i denna "slutversion".

Riktigt, riktigt bra är Wrath of the Righteous. Bästa datorbaserade rollspelet detta år till och med. Men det är för mycket skumma buggar fortfarande som frustrerar en.

Lanseringstrailer för Pathfinder: Wrath of the Righteous som släpps nu på torsdag
https://www.youtube.com/watch?v=rVmMe0GVvm0

Låter som om du inte spelat Quake i SinglePlayer (med NIN-musiken) ?

För mig är det Quake utan tvekan. Det var helt banbrytande när det kom, till och med mer banbrytande än när Doom kom.

Om tycke och smak skall man inte disputera.

Tack för all respons! Kanske spelet hade mått bättre av att heta något annat, eller haft en undertitel som verkligen informerade potentiella spelare om att fokus ligger på just taktiska strider? Jag vet inte - men oavsett vilket så är det just där som nöjet vilar.

Jag tog inte upp att det finns några "pussel" i spelet heller eftersom de närmast består i att titta på en symbol som redan finns på en vägg och göra samma sak som symbolen.

Tänkte besvara en till fråga, nej jag har inte använt verktyget där man gör sina egna dungeons. Kanske främst för att jag inte kände att det erbjöd det jag hade önskat av en sådan funktion. Det vill säga att konstruera mer narrativ än vad som spelet erbjöd.

Slarvigt bortkastad potential från Tactical Adventures

(För mer detaljer kring Solasta, läs min förhandstitt/jämförelse här)

Efter cirka 80 timmar i detta taktiska rollspel, varav cirka 30 är en genomsnittlig speltid för att ta sig från början till slut är det dags att skriva recension på det som jag i ett tidigt stadie såg skulle ha potential att åtminstone utmana Baldur's Gate 3 om andraplatsen för årets fantasyrollspel på dator 2021. Här har man varit tämligen trogen till rollspelsreglerna och på ett bra sätt lyckats med bedriften att simulera strider i DnD på ett bra sätt.

Man har även lyckats hitta på en spelvärld som är intressant, med historik och en säregen stil. Man har utmanat vissa rollspelsklyschor och bevarat vissa andra (i lagom mått) och visat en del finess när det kommer till hur man har valt att berätta om spelvärldens många olika innevånare, vare sig de är humanoider, monster eller övernaturliga väsen.

Gameplay

Som namnet på utvecklingsstudion redan avslöjat så är taktik i centrum för spelet. Du spenderar huvudparten av din tid i turbaserad strid där varje karaktär flyttar, använder förmågor, attacker och besvärjelser (beroende på vilken klass du valt) och allt i enlighet med regelverket i Dungeons and Dragons femte utgåva. Realtidsbaserad strid finnes icke.

Det är här som är spelets kött och potatis och det märks att man har lagt nästan all krut på att striderna ska simuleras såpass bra som möjligt. Det är så nära en DnD-strid i bordsrollspelet man kan komma, om man räknar bort allt regelbläddrande för att läsa på om alla olika förmågor och besvärjelser och så vidare, då datorn sköter alla detaljer. Här skiner spelet och det är definitivt spelets starkaste sida. Striderna är av varierande svårighetsgrad och du belönas för allt från taktisk placering och snillrika tankar. Som taktisk stridsimulator gör SCOTM det mesta rätt (om man inte gillar turbaserade strider så är det nog en stor plump i kanten).

Motståndarnas hjärnor är tämligen välprogrammerade och även om de gör några fadäser med hur de rör sig (t.ex. trampar i vissa uppenbara klaver) så agerar de över förväntan. Står taktiska strider högt på listan av preferenser så är det här verkligen rätt spel!

Story och karaktärsutveckling

Som jag redan nämnt så är spelvärlden intressant, och även delar av berättandet. Dock går det inte att komma ifrån att spelet är tämligen förutsägbart i ett visst avseende. Du inser ganska snabbt att storyn "berättas" genom interaktion mellan dina karaktärer och spelvärldens NPC:s och varje scen följer i princip samma mönster: 1) Presentation av en ny spelplan 2) Presentation av dina motståndare 3) Presentation av dina karaktärers reaktion på 1&2 (ibland med dialog mellan NPC och dina karaktärer) 4) Strid.

När man har upptäckt formeln (sker hyfsat snabbt) så blir den stämning/berättande man hoppats på lite hattig. Det blir också ganska snabbt uppenbart att SOLASTA är en linjär berättelse och även om man i spelets inledning kan lösa en del utmaningar på några olika sätt, så märks det att man kastat denna filosofi åt sidan längre in i spelet, för att spelstudion drabbats av tidspress. Ju längre in i spelet du kommer, desto mer intryckt är dina val, och desto mindre betyder dialogvalen du gör för att bli näst intill obefintliga.

SOLASTA har dessutom gjort så att oberoende av vad du valt för bakgrund kring din karaktär så spelar det egentligen ingen roll, alla dialoger är förutbestämda. Vare sig du vill spela en altruistisk paladin eller en ondskefull egoistisk lönnmördare så spelas samma dialoger upp med samma karaktärer. Man har gjort dialogerna så frånkopplade dina val (klasser, m.m.) som det går. Vilket lett till en oerhört generisk debatt karaktärer emellan, och således finns det bortom ökade skills och förmågor ingen karaktärsutveckling att tala om överhuvudtaget. Du har i princip inga valmöjligheter när det kommer till kritan (utöver vad du valt för förmågor/etc.) vilket förtar en hel del av rollspelskänslan.

Det märks dessutom att berättelsen i SOLASTA varit mer ambitiös från första början och behövt skalas ner, vissa detaljer man lagt energi åt lämnas helt åt sidan mot slutet av kampanjen och säcken knyts abrupt ihop med mängder av frågor kring vad som egentligen hände (vilket förvisso lutar starkt åt att man även planerat uppföljare). Dock är det intressant att veta vad som kommer härnäst och bitvis lyckas man ändå, trots detta linjära och mallformat upprepande system att behålla någon slags egen personlighet. SOLASTA är sitt eget spel, man har inte försökt efterapa hur andra gör rollspel, utan hittat sin egen stil, på gott och ont.

Röstskådespeleri, musik och ljud

Ett av spelets mest kontroversiella punkter när det kommer till early access är just röstskådespeleriet (och dialogerna). På andra sidan myntet av högtravande och pretentiösa dialoger med så många svåra ord som möjligt, finns en extremt lättsam vardaglig dialog med karaktärer som pratar ungefär som man gjorde i tonåren då man själv började spela rollspel. Ölen på tavernan smakar råttpiss och vardagsuttryck används om vartannat framförallt av huvudkaraktärerna. Dialogerna går från pinsamt mediokra till medelmåttiga och acceptabla. Där dina huvudkaraktärer oftast står för lättsmält slapstickhumor och sarkastiska kommentarer.

Förvänta er INTE några inlevelserika känslofyllda dialogscener, utan tänk er istället hastigt nedskriven dialog som så snabbt som möjligt vill driva vidare till nästa actionscen.

Musiken och spelets många ljudeffekter är dock helt okej! Från episka stämningsfulla orkesterverk precis som man förväntar sig i ett rikt fantasyrollspel som SCOTM bitvis faktiskt är. Likaså ljudeffekter från svingande svärd, sprakande åskbesvärjelser, väsande ormar, fräsande spindlar och gormande barbarer är i nivå med vad man kan förvänta sig. Varken bättre eller sämre. Helt okej!

Grafik

I min jämförelse med BG3 så lyfte jag fram grafiken som ... ålderdomlig. SCOTM är utan tvekan inget visuellt under. Det ser ut som ett halvdant MMO från 10-talet, med ganska uttryckslösa och variationsfattiga gestalter. Karaktärerna "förbättrades" något sedan betan så det har definitivt varit värre. Grafiken gör sitt jobb, men det känns verkligen som att utvecklarna vill att spelet ska fungera på både förra och förrförra generationens spelkonsoller. Den render pipeline man valt är rentav mobilvänlig.

Prestanda

Spelet flyter på riktigt bra, men räkna med att din GPU använder en hel del av sina hästkrafter för att hålla flytet. På mitt 1080ti så ligger GPU-användningen inne i spelet på 97% med fläktarna högt susande. Med detta ligger spelet på mellan 60-80FPS, vilket inte direkt får ögonbrynen att lyfta. Jag upplever inga framedrops på min maskin (en något utdaterad 4790K) men med tanke på att grafiken är daterad är det lite bekymrande.

Slutsats

Det finns bättre rollspel än SOLASTA Crown of the Magister, utan tvekan. Men ingen av konkurrenterna lyckas lika bra med att återspegla regelsystemet i DnD5E. Ska du köpa ett enda fantasyrollspel detta år så är SCOTM inte mitt rekommenderade köp (Det är Pathfinder: Wrath of the Righteous). Men om du är en lika inbiten rollspelsräv som jag är, så är detta spel fortfarande något jag kan rekommendera. Räkna med 30 timmar av spännande taktiska strider till bra musik. Inte fy skam ändå!

Grattis till pixlarna!

Tack! Jag har uppenbarligen en dålig ovana jag inte riktigt var medveten om! I dagsläget är det en del klasser som buggar ur, och vissa spells eller abilities som inte riktigt fungera som de ska. Jämfört med föregångaren är det bättre, men det är som sagt fortfarande en hel del som behöver fixas.

OK! Förstår.

Har DM:at Calle och kontaktat er via formulär, men inte fått svar.

Antingen fungerar de funktionerna "sådär" för snack, eller så var det jag sa olämpligt på något vis (?). Hör gärna av er!